Om man har något viktigt att säga ska man säga det många gånger enligt den romerska principen om att repetitio est mater studiorum (repetition är all kunskaps moder). Se på kyrkan. Hur många gånger har den inte bett Fader vår under de senaste millenierna.  

De flesta svenskar menar att Sverige inte längre är ett religiöst land. Vi har lämnat de obevisade trossatsernas värld och står nu i stället helhjärtat på den vetenskapliga grundens och den beprövade erfarenhetens stabila bas.

Om du tycker att rubriken låter som en inbjudan till en offentlig debatt hos ett politiskt ungdomsförbund där finniga femtonåriga plugghästar ska spekulera om framtiden och därför bestämmer dig för att i stället gå på bio så har du min respekt. Att jag ändå närmar mig ämnet beror på att jag utan vidare framgång rotat på Europaparlamentets hemsida för att få reda på varför mepparna – Members of the European Parliament – är så arga på Polen. På ett plan verkar det handla om vem som i sista hand ska bestämma över polska ärenden, till exempel besluta hur polska domare ska tillsättas – om det är EU eller polska regeringen – men det känns mer mångbottnat än ett vanligt prestigeärende som det gått röta i.

Klimatmötet COP26 ska avhållas mellan den första och tolfte november i Glasgow. De flesta bedömare – kanske alla – vars uppfattningar jag tagit del av varnar för att mötet blir en flopp. Vad som menas med en flopp är inte riktigt klart men låt mig presentera några observationer.

Rubriken har jag lånat av amerikanen Herman Kahn (bilden) som år 1963 skrev en bok om hur ett krig mellan USA och Sovjetunionen skulle kunna arta sig.

Det otänkbara är förstås inte alls otänkbart men man låter ändå bli att tänka på det, kanske för att det är obehagligt eller oartigt. Det troliga är att någon skulle ta illa vid sig av en påminnelse om det otänkbara och därför pratar vi, som är ett väluppfostrat folk, inte om det.

Ett antal klimatforskare, däribland två som presenteras som huvudförfattare till IPCC:s senaste rapport, har skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter som ger åtminstone mig myror i huvudet. Jag tror att dessa forskare, som rimligtvis tillhör världseliten i branschen, försöker varna oss att inte ta klimatalarmen för mycket på allvar. Om jag läser rätt innantill är detta förstås sensationellt (och förenligt med mina okunniga och skeptiska föreställningar).

Följande synpunkter kan tyckas handla om struntsaker med det gör de inte. Det handlar om fundamenta, särskilt i mångkulturtider, när vi svenskar bör veta vilka vi är. Svenska politiska ledare som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har förklarat att vi egentligen inte är någonting alls eftersom allt bra i vårt land är importerat och vi själva bara uppfunnit leken att hoppa groda. Egendomligt nog har det inte, vad jag kunnat upptäcka, uppstått någon folklig reaktion mot sådana föraktfulla utspel från tongivande representanter för Sveriges största politiska partier.

Jag hör nog fel men det känns ändå som om det surrar av något nytt i den samhällsdebatt som har att göra med problemet att integrera invandrare och motarbeta missbruk av socialbidrag. Surret handlar om att det är fel att ge arbetsföra människor bidrag så att de slipper arbeta för sitt uppehälle. Surret kan bero på att man i Danmark faktiskt verkar försöka göra något praktiskt åt saken. Här ska jag föreslå en gammal käpphäst som heter Jobbgaranti. Den har inte varit ute på luftning sedan år 2 000 då den presenterades i en bok om invandrarpolitiken som jag skrev tillsammans med Thomas Gür och Bijan Fahimi.

Min kompis läkaren har efter många års observationer av de sjukhus där han jobbat formulerat vad han hävdar vara en sociologisk järnlag. Järnlagen säger att vi nu nått en punkt där sjukvården producerar mindre ju större resurser den får. Tillskjut några vårdmiljarder så ska du se att vårdköerna växer.

Fenomenet är känt även inom företagsekonomin påstår han. När företag växer kan de börja utnyttja stordriftsfördelar vilket leder till att produktiviteten ökar. Men så småningom blir det bara stordriftsnackdelar av tillväxten och då sjunker produktiviteten. Så är det på svenska sjukhus menar kompisen.

Det gjordes en del bra saker under den nyliberala vågen på 1990-talet men det gjordes även dumheter. Den mest flagranta dumheten, om du frågar mig, var när politikerna sålde ut de offentligägda elnäten till privata företag.

För någon månad sedan skrev jag en krönika på temat att staten alltmer stiftar lagar som den när det kommer till kritan inte klarar av att följa. Ett exempel var cementen i Slite: ”Detta är skrattretande och patetiskt. Lagar stiftas som är så ogenomtänkta att inte ens staten själv har lust att följa dem. Det är med den eftertanken och det förutseendet, måste man anta, som staten nu fattar beslut om en grön omvälvning av svenska folkets grundläggande livsvillkor.”

Yttrandefriheten plus en del andra oförytterliga fri- och rättigheter är nödvändiga för att ett land där folket får rösta fram sina ledare ska kunna kallas en demokrati. Till de övriga fundamentala demokratiska fri- och rättigheterna hör till exempel näringsfriheten – rätten att få jobba med vad man vill – och äganderätten, alltså respekten för envars egendom.

Om jag skriver något optimistiskt om Sveriges och det övriga västerlandets framtid börjar nog många läsare undra om jag tappat förståndet. Det är inte utan att jag själv blir misstänksam. Har jag haft fel i mina hundratals litanior om alltings undergång? Man vet inte så mycket om framtiden. Snarare kanske man inte vet något alls.

Man kan emellertid troligen lära sig en del av dagens internationella debatt om klimatet ty det mönster som där uppträder visar sig vara det normala när människor, ej sällan även de största hjärnorna, tänker på framtiden. Mönstret är att man inte kan förutsäga det oförutsägbara och därför utgår från att det inte kommer att inträffa.

På jorden finns omkring 200 nationer. Det främsta organet varigenom dessa hanterar sina relationer år Förenta Nationerna. Bara en handfull stater, till exempel Taiwan, Västsahara och Cooköarna, står av olika skäl utanför FN. Alla de andra är medlemmar.

Jag får ej sällan mina fördomar bekräftade. Hellre det än motsatsen. Den här gången kom bekräftelsen i form av en tjugo sekunder lång rekryteringsreklamvideo från Polisen Norrbotten.

Först haffar polisen en tonåring och lyser med en stark ficklampa i ansiktet på ungdomen. Vi befinner oss i misstankefasen. Det förstår man av att polismannen ser bister ut, av att den unge mannen verkar besvärad och har en blodig skada i pannan och blodfläckar på tröjan samt av att orden ”Från misstanke” textas i videon.

Först tänkte jag illustrera den här texten med en rondellhund av Lars Vilks, inte för att den bilden vore relevant för texten, men för att hylla både konstnären Vilks och yttrandefriheten. Jag blev emellertid å det strängaste avrådd av omdömesgilla personer som sa att jag kunde bli mördad. ”Och tänk på att det inte bara handlar om dig själv utan du utsätter även familj, grannar och arbetskamrater för livsfara!” Jag gav mig fast det kändes lite fegt.

Möjligen är jag överdrivet otålig men jag tycker att debatten om brott och straff i Sverige har stått och stampat på samma ställe i åtskilliga år. Samma förslag om skärpta straff, slopade straffrabatter, mer teknik och fler poliser stöts och blöts hela tiden.

I Sverige har vi problem med tillvarons självklarheter. Det är anmärkningsvärt. Hur ska ett samhälle kunna överleva som inte ens förmår observera vad som sker inför dess ögon?

Lars Vilks skulle skyddas mot muslimska terrorister men dog i stället i en trafikolycka (som inte verkar ha orsakats av muslimska terrorister). Som skattebetalare är jag tacksam för att den svenska staten använt en del av mina skatter till att betala skyddet för Lars Vilks men jag fattar inte varför det skulle behövas sådana insatser (vid olyckstillfället tydligen fyra säkerhetspoliser och två 4,3-tons säkerhetsbilar).

Världen är full av skojare. Bilden visar de populära trettiotalssvindlarna Pettersson & Bendel som jag alltid kommer att tänka på när jag ser Morgan Johansson och Anders Ygeman tillsammans i rutan. En ofta framgångsrik undergrupp bland skojarna är sol- och vårarna. Sol- och våraren är i allmänhet mer intelligent än andra bedragare eftersom han trots upprepade misslyckanden att infria sin löften ändå åtnjuter någon sorts förtroende hos dem han lurar och därför ofta kan klämma dem på friska pengar.

Min erfarenhet är att sociala system som går under inte fallerar för att de ansvariga inte känner till fakta utan för att de inte bryr sig om dem. Detta ser man tydligare i företag än i nationer eftersom det är så mycket vanligare att företag havererar än att nationer gör det. För övrigt gör det inte så mycket om företag kraschar så länge bankrutter hanteras enligt regelboken, det vill säga att ägarna får ta smällen.

När jag för flera årtionden sedan arbetade på dåvarande Sekretariatet för Framtidsstudier hade jag återkommande meningsfulla diskussioner om klimatpolitikens möjligheter med min chef Lars Ingelstam som jag gillade för hans tolerans och intellektuella rörlighet. Men det kan hända att, som sakerna sedan dess utvecklats, vi helt och hållet var på fel spår.

Som allt mänskligt måste demokratin ständigt analyseras på nytt med nya intellektuella verktyg för att dess kaleidoskopiska förvandlingar ska uppenbaras. Men allt måste starta från utgångspunkten som var den blivande nya statsbildningen USA i sjuttonhundratalets Amerika.

Frugan och jag reste till Italien några dagar för att äta pasta, ständigt bära covidmask och visa upp vad italienarna kallar för gröna pass vilket betyder vaccinationsbevis. Annars kom man inte in på restaurang vilket jag tyckte var löjligt men regeln var inte förhandlingsbar. ”Grönt pass”, förresten, det är väl inget grönt med att ha fått två doser? Jag tog det som ett ganska manipulativt försök att försöka låna prestige från hållbarhet, elbilar och ekologi. Det borde heta rött pass eftersom rött betyder stopp och syftet är att stoppa smitta. Fåniga italienare.

Det finns en troligen påhittad historia som satt djupa spår i människors uppfattning om klassrelationerna i Paris före franska revolutionen (i den mån de har någon). Folket hade ofta ingen mat. Det så kallade mjölkriget år 1775 och svälten 1788 – 89 var två exempel på hungerepisoder. En känslolös och nedlåtande drottning Marie Antoinette ska enligt legenden hånfullt ha rekommenderat de svältande att i stället äta kakor (egentligen briocher, se bilden, ett lite finare bröd).

Skolpolitiken börjar bli hetare och mer förvirrad än på länge vilket, tror jag, beror på två saker, för det första på Pisa-chocken om troligen permanent försämrade resultat i svenska skolor och för det andra på medelklassens tilltagande oro för att politikernas ambitioner att integrera invandrare ska leda stök och försämrad undervisning för medelklassens egna barn.

Av någon anledning framträder saker tydligare i USA än i Sverige. Det har märkts särskilt under de senaste två åren när den politiska korrektheten, som vi i Sverige levt med i ett årtionde eller däromkring, under beteckningen ”wokism” plötsligt bryter fram i USA. (Ja, idéerna utvecklades vid amerikanska universitet, men de har inte förrän nyligen fått samma genomslag hemmavid som de sedan länge fått i vårt land.) Allt amerikanskt framträder i grällare, bjärtare färger och nästan som karikatyrer av de mer diskreta svenska uppenbarelseformerna. Det beror nog på att amerikaner är vana att ta ut svängarna medan vi svenskar hela tiden söker en minsta gemensam nämnare enligt principen att alla ska med. Amerikaner och engelsmän gillar excentriker medan vi känner obehag inför avvikare.

John Stuart Mill (bilden) anses av en del vara liberalismens urfader. Han sa att en nations kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk. Detta kan vara en banalitet om man läser det exempelvis som att kvaliteten hos ett fotbollslag bestäms av spelskickligheten hos lagets medlemmar. Men det kan också, tror jag, tolkas som något mer djupsinnigt och rentav omvälvande, kanske särskilt om det tillämpas på den svenska skolan.

Att demokratin skulle vara hotad är en ofta förekommande förmodan som får 417 000 träffar hos Google. Jag ville veta vilka hot som är mest akuta så jag sökte bland de 1 370 hot som uppmärksammats den senaste veckan.

Äntligen eftermiddag och jag kan pusta ut efter en produktiv dag. Det började med att jag fick ett sms från Region Stockholm som ibland uppträder under det tillfälliga artistnamnet Alltid öppet. Så här stod det:

Hej! Du har en bokad tid 2021-10-22 08:30. Logga in i appen Alltid öppet för att se dina ärenden.

Häromdagen träffade jag en person som är professor emeritus i idéhistoria och har beklätt betydelsefulla positioner i den svenska offentligheten. Dessutom är han, det visste jag från tidigare, en klok karl så jag vågade mig på att kasta över honom ett svårt problem som jag våndats en del över (oss statsfilosofiska nördar emellan).