Patrik Engellau

Jag hoppas att jag inte förolämpar någon läsare, men jag tycker vi svenskar på det hela taget är rätt provinsiella. Ursäkta om jag sätter mig på höga hästar och påstår mig kosmopolit. Provinsiell definieras i detta fall som i avsaknad av insikt om att det existerar radikalt annorlunda kulturkretsar än den egna. Den som bara lärt känna folk i den egna provinsen, där alla tycker i stort sett lika, har inte fått tillfälle att konfronteras med någon riktigt främmande kultur och utgår därför från att det inte finns några radikalt annorlunda kulturkretsar. Den provinsielle tror att alla världens folk i grunden har samma föreställningar och värden som han själv. En provinsiell svensk tror ärligt och uppriktigt att alla andra människor lever i kulturer som i grunden är som den svenska, att alla andra människor egentligen tänker som han själv.

Patrik Engellau

I regeringsförklaringen 2014 sa regeringen att den nog skulle komma med tvingande lagstiftning om börsbolagen inte av sig själva kommit upp till 40 procent kvinnor i sina styrelser per 2016. Det har de inte. Därför kan man förvänta sig ett lagförslag i ärendet inom viss tid.

Jag har suttit i några få börsbolags styrelser och därtill har jag själv haft ett antal företag men framför allt har jag som chef för en börs för små och medelstora företag sett hur det ser ut och hur folk tänker i typiska tillväxtföretag. Det är inte sådana företag en eventuell tvångslag kommer att beröra, men den som börjar med en knappnål kan, som bekant, mycket väl fortsätta med en silverskål. Jag vill således stämma i bäcken.

Patrik Engellau

Västvärlden har under det senaste seklet genomgått en fullständigt mirakulös och samtidigt totalt oväntad förändring till det bättre. Vi har utvecklat ett större och mer allmänt spritt välstånd än någon annan kultur i världshistorien. Vilken svensk förortsfamilj som helst lever bättre än kungar gjorde för några hundra år sedan om man räknar sådant som att slippa oroa sig för att barnen ska dö i späd ålder, att få behålla tänderna efter fyrtio års ålder (och att över huvud taget bli så gammal), att kunna resa på solsemester eller äta apelsiner mitt i vintern, att aldrig behöva oroa sig för svält, att kunna köpa sidenkläder hos H & M för nästan ingenting.

Patrik Engellau

Det finns ett tyskt parti som heter Alterative für Deutschland (AfD). Jag vet inte så mycket om partiet annat än att det startades för tre år sedan och ursprungligen var liberalt, vad nu det betyder, och EU-kritiskt samt att det sedermera har blivit alltmer islamkritiskt och verkar ligga på 15 – 20 procent i de senaste opinionsundersökningarna. Jag tror också att AfD är själva inbegreppet av det som etablerade europeiska politiker och opinionsbildare brukar kalla högerpopulism.

Patrik Engellau

Det är vanskligt med historiska paralleller eftersom historien aldrig upprepar sig. Eller också gör den det. Karl Marx hävdade att den upprepade sig först som tragedi, sedan som fars. Men jag tror inte på några upprepningar. Omständigheterna är alltid olika.

Ändå måste det vara tillåtet att försöka lära sig något av historien. Vad man än säger tror jag att en av det senaste halva årtusendets stora framgångar för västerlandet är nationen. Nationen är ett väsen som möjliggör för ett folk – vad nu ”folk” betyder – att höja sig över sina tusentals splittringar och allianser och bli en enad, nationell befolkning.

Patrik Engellau

Den brittiske 1700-talsförfattaren Samuel Johnson påstås ha sagt att inget skärper tankeverksamheten så mycket som risken att bli hängd. Utan alla liknelser i övrigt är det lite likadant med migrantkrisen: en oväntad och potentiellt omvälvande förändring som tvingar en svensk att börja fundera över sig själv och sitt samhälle och över frågan om detta samhälle kan vara förenligt med muslimska seder och uppfattningar.

Patrik Engellau

Tänk dig att du har en firma med 28 företag som kunder. Plötsligt kommer en av kunderna, därtill en av de största med 16 procent av din omsättning, och förklarar att han tänker sluta köpa av dig.

Troligen skulle du bli alldeles till dig av oro – i varje fall skulle jag bli det –, kasta dig in i din bil, köra till kunden, be om företräde hos verkställande direktören, göra dig så trevlig du bara kan och fråga vad är det här nu då?

Patrik Engellau

Sedan lång tid tillbaka har mänskligheten levat i en värld som bestått av flera världar, den första, industrialiserade världen där i stort sett alla människor varit om inte rika så i alla fall haft det bra, den andra kommunistiska världen, som försvann kring 1990, samt den tredje världen där nästan alla varit fattiga.

Den här uppdelningen av världen i två block (sedan den andra världen försvunnit), där ett är rikt och det andra är fattigt, har erbjudit ett svårt intellektuellt problem. Hur skulle man förklara en ordning som framstod som så uppenbart orättvis och dessutom fram till relativt nyligen föreföll så stabil? Det finns egentligen bara två möjliga förklaringar. Antingen är det de rikas fel eller också är det de fattigas fel.

Patrik Engellau

Du kanske undrar varför politiska system lunkar på som de alltid gjort även om de tycks vara på väg mot en avgrund. Då ska jag tala om varför: de är inbäddade i tänkesätt, regelverk och institutioner som säkrar dem mot all annan förändring än att fortsätta som vanligt, bara lite mer.

En oundgänglig insikt för varje politiker som vill göra en förändring som avviker aldrig så lite från den normala ruljangsen – kort sagt en politiker som vill göra ”systemskifte” – är att han måste ta i så livstycket spricker. Det finns ingen gräns för hur mycket jävelskap det gamla systemet kan mobilisera och hur många käppar det kan sticka i hjulen om det anar hotet av ett annalkande nytt system.

Patrik Engellau

Med tanke på att det förvånande resultatet kommit samma morgon, så vad annat fanns att tala om på midsommaraftonskalaset än Brexit? Först uppstod en skiljelinje i sällskapet mellan å ena sidan dem som var glatt överraskade över att EU fått en knäpp på näsan och inte trodde det skulle bli några negativa effekter och å den andra dem som föredragit Bremain och nu förutsåg Ragnarök.

Patrik Engellau

Kommentatorerna på den här bloggen är nästan undantagslöst bildade, intelligenta, sökande och vänliga. Det är en kombination som jag gillar. Det har rests en del vägande frågor kring min käpphäst, teorin om att Sverige styrs av ett politikervälde med vidhängande välfärdsindustriellt komplex.

(Jag vet att beteckningen är otymplig. Jag fattar också att det inte går att fastställa att teorin är ”sann”. Det är som med Marx beskrivning av sin tids samhälle som kluvet mellan borgare och arbetare. Det var ingen ”sann” teori. Men den var praktisk eftersom den pekade ut vem som var fiende och vem som var vän. För övrigt blev den så småningom allmänt accepterad varigenom den förvandlades till sanning.)

Patrik Engellau

Häromdagen skrev jag om Hasse & Tage-filmen Släpp fångarna loss, det är vår från 1975. Jag utnämnde filmen till ett konstnärligt monumentalverk i bemärkelsen att den vävde ihop och gav fullödig gestalt åt det tänkande som växte ur 1968 års studentrevolution och som sedan dess tagit ett allt starkare grepp över vårt samhälle och nu, enligt mångas fruktan, hotar att stjälpa det.

Utan alla jämförelser i övrigt kommer jag att tänka på Leni Riefenstahls film Triumf des Willens från 1935 som gav en storslagen konstnärlig gestaltning åt en annan ny och omvälvande social kraft som dock blev betydligt mer kortvarig än det mer godhjärtade tankemönster som presenterades i Hasses & Tages epos. (Den tyska filmen är för övrigt väl värd att ses, inte minst för att den visar vilken enorm våldsapparat vid sidan av staten som nazisterna lyckats bygga upp redan vid trettiotalets början. Dessutom visar den hur mycket tyskar tycker, eller åtminstone tyckte, om att marschera.)

Patrik Engellau

Katarina Tavakol skrev nyligen en krönika här  där hon med rätta ondgjorde sig över att Högsta domstolen skärpt straffet för en lärare som örfilat en lågstadieelev sedan hon (läraren) blivit spottad i ansiktet av eleven. Underrätterna hade nöjt sig med att döma läraren för ”ringa misshandel” men avslagit kravet på skadestånd till eleven. Högsta domstolen tilldömde eleven ett skadestånd på 5 000 kronor i tillägg till misshandelsdomen.

Svenska Dagbladets juridiske kommentator Mårten Schultz tyckte tvärtemot. Han ansåg beslutet från Högsta domstolen ”glädjande”.

Patrik Engellau

Idag röstar engelsmännen om de ska stanna i EU. Om inte annat är det spännande. Opinionsundersökningarna byter vinnare nästan varje dag. När jag skriver detta på onsdag morgon ligger lämnasidan på 45 procent och stannasidan på 44. Vadslagningsfirmorna ger högre vinst på en brexit-satsning, så de tror att stannasidan vinner.

Min egen inställning är vacklande. Här är några synpunkter.

Patrik Engellau

År 1994 publicerade Per Ahlmark en bok som hette Västern och tyranniet: det galna kvartsseklet. Sagda kvartssekel ska ha inletts i slutet av 1960-talet och pågått till början av 1990-talet.

Jag kan hålla med om att ett gäng galenskaper började slå rot i Sverige vid sextiotalets slut, men det som i början av nittiotalet verkade som en tillnyktring (och som jag själv ivrigt medverkade till; jag hade för övrig ivrigt medverkat även till den inledande galenskapen) med skolpeng, avregleringar och sådant visade sig så småningom bara vara stormens öga; när lugnet var över återkom galenskaperna med tilltagande vindstyrka. Per idag känns det riktigare att klocka ett galet halvsekel.

Patrik Engellau

Min fru och jag kör genom staden och hon säger ”kör inte via Nybroplan för där brukar vara så mycket trafik så här dags”. Då protesterar jag och svarar att hon har fördomar mot Nybroplan. Bara för att det varit tjockt i trafiken någon gång så här dags behöver det inte vara så idag. Hur skulle hon själv känna sig om hon varit Nybroplan och bli ratad sådär lättvindigt? Man måste väl ge Nybroplan en ärlig chans.

Patrik Engellau

Under denna rubrik, inspirerad av Sokrates, som uppmanade människorna till just detta, tänker jag nu framföra några tankar om svenskheten. Bakgrunden är att jag tycker att vi svenskar är fega. Att vi håller oss så snällt inom åsiktskorridoren beror ju inte på att någon ond makt tvingar oss till det utan på att vi väljer att vara koncilianta. (Jag är inte ett dugg bättre själv, men jag kan numera inte få sparken eftersom jag inte har något jobb och därför är det nu lättare för mig att ta bladet från munnen.) Att välja att inte säga saker som kan reta någon potentat eller annan medmänniska är själva definitionen av feghet.

Patrik Engellau

I Salvador, huvudstad i den brasilianska delstaten Bahia, hamnade jag nyligen i en taxi som framfördes av Carlos. Carlos visade sig vara sjundedagsadventist och den kanske mest bibelsprängde teolog jag någonsin träffat. I sätet bredvid sig hade han en vältummad Bibel med färgkodade understrykningar på, vad jag kunde se, alla sidor.

Patrik Engellau

I Dagens Samhälle pekar krönikören Jenny Sonesson på att forskare vid Försvarshögskolan redan 2009 varnade för ökande islamistisk extremism i Rosengård samt att dåvarande chefen för Säkerhetspolisen Anders Danielsson, numera generaldirektör för Migrationsverket, avfärdade varningarna med följande ord:

Man bekämpar inte brott med grova generaliseringar. Rosengård fungerar hur bra som helst. 

Patrik Engellau

En romare vid namn Terentius lär ha sagt: ”Jag är människa, intet mänskligt är mig främmande”. Det låter mycket fint och jag tar denne romares uppfattning till ursäkt för att nederstiga i de djupaste och mest illaluktande och vederstyggliga rasistkloaker vi har, till exempel http://samtiden.nu/ och http://avpixlat.info/.

När jag har rumsterat om där ett tag tycker jag att det var väl inte så farligt. Värre dravel kan väl man hitta på http://www.expressen.se/ och http://www.aftonbladet.se/ även om jag erkänner att jag inte gjort någon seriös jämförelse mellan hatsajter och – vad är motsatsen? – kärlekssajter som Expressen och Aftonbladet.

Patrik Engellau

Om du för en timme sedan hade ställt den frågan till mig så hade jag antagligen svamlat något om beteenderegler eller om ”läran om vad som är gott och ont, rätt och fel”. Och så hade jag känt mig rätt misslyckad för att svaret var så platt.

Nu har det gått en timme och jag är en ny människa. Som jag så ofta gör när jag inte har något att göra så har jag ägnat timmen åt att lyssna till mina brasilianska favoritföreläsare – ett halvdussin filosofer, historiker, teologer, alla professorer vid universitet i São Paulo – vars föreläsningar, tal, intervjuer och ståupp-seanser streamas timvis på YouTube. Jag är inte lagd åt det entusiastiska hållet, men ibland tycker jag att det är värt besväret att lära sig deras språk bara för att kunna avnjuta dessa retoriska toppföreställningar.

Patrik Engellau

Alla har hört talesättet – och de som är lite äldre har skrattat åt insikten som det illustrerar – att han som inte är socialist i unga år saknar hjärta medan han som inte är konservativ i vuxen ålder saknar hjärna.

Det är sant, men inte hela sanningen. I själva verket genomgår en tänkande människa inte ett, utan tre ideologiska skiften.

Patrik Engellau

Tiden har kommit att förstå vårt land. Att skriva vår historia och begripa våra särdrag. Hundratusentals migranter anländer som inte har en aning och på något sätt förväntas inlemmas i vår kultur. Våra vilseförda politiska ledare tror att rätt metod är att Sverige ska förneka sig själv. Att vi ska förkasta vårt eget kulturarv och i stället ge oss hän åt något annat kulturarv, oklart vilket, kanske syriskt eller somaliskt.

Patrik Engellau

Jag råkar träffa Ahmeds, ett ensamkommande flyktingbarn, numera lite undrande gode man som heter Anna. Anna, som egentligen är kommunikationschef på ett företag, har jobbat kanske 15 timmar i månaden i snitt med Ahmed sedan han kom från Afghanistan i september förra året. När hon berättat i en timme och svarat på mina närgångna frågor gör jag tre observationer som naturligtvis inte har någon som helt vetenskaplig bärkraft.

Patrik Engellau

1800-talets industrialistiska revolution gav inte bara, så småningom, allmänt välstånd, utan också, på kort sikt, en massa socialt elände i och med att förändringens stormvind kastade det gamla samhällets skyddande institutioner över ända och lämnade många människor i ensamhet, fattigdom, förtryck och superi.

Patrik Engellau

Vi föreställer oss gärna att folk förr i tiden var trögare än vi twittermänniskor och att själva tiden på något vis gick långsammare. Vi tror att det aldrig hände något nytt utan att allt lufsade på i sina gamla, makliga spår.

Jag tror att den föreställningen är självgod och felaktig. Det är inte teknikens utveckling som bestämmer hur mycket som ”händer”, utan den mänskliga förmågan att ta till sig de nya möjligheter som nästan alltid föreligger i långt rikare koncentration än vad vi människor förmår utnyttja.

Patrik Engellau

För bara några år sedan öppnades mitt sinne för en insikt som för länge sedan borde ha varit uppenbar och ständigt diskuterad och undersökt, nämligen att perioden sedan andra världskrigets slut i västerlandet utgjort ett ekonomiskt och socialt underverk. Aldrig tillförne, sedan människan uppfanns, har tillvaron varit så behaglig. Aldrig tidigare har sådan jämlikhet rått, aldrig dessförinnan har tillvarons håvor på samma sätt tillkommit en så stor del av samhällsmedlemmarna. Jag tror det är objektivt sant att detta samhälle i det avseende jag beskriver har utgjort ett mirakel.

Patrik Engellau

Förr i tiden var livet en jämmerdal. Till och med på en mäktig härskare som Gustav Vasa ruttnade tänderna i unga år. Thomas Hobbes beskriver livet i människans naturtillstånd som ”ensamt, fattigt, otrevligt, brutalt och kort”.

Nu kan ju varken jag eller någon annan med säkerhet veta att människor förr upplevde tillvaron på det sättet. Vår välbeställda tid tycker att forna tiders människor borde ha ryst inför sina villkor eftersom vår välbeställda tid skräms vid tanken att leva i omständigheter som exempelvis 1600-talets Stockholm, där hälften av barnen dog spädbarnsdöd, svält och sjukdomar grasserade och man kunde få ett pottlass avföring hälld över sig om man inte höll utkik när man gick på gatan. Å andra sidan kände ju den tidens människor inte till något annat liv, så varför skulle de bekymra sig?

Patrik Engellau

Först skrev jag ”Vi måste börja använda huvudet” – underförstått till att tänka med – men insåg därefter att det måste vi inte alls. Vi kan fortsätta vårt önsketänkade och fortsätta att tillbakabildas. Sådant kan hända. Det har förekommit att kulturer till och med gått under.

Det konstiga med Sverige – och kanske en massa andra likartade nationer, men det struntar jag just nu i – är att vi tål att leva med misslyckanden. En del misslyckanden är permanenta och förvärras gradvis utan att vi tycker oss behöva göra något åt dem. Skolan och integrationen av migranter är tydliga exempel. Andra misslyckanden rycker vi bara på axlarna åt och vandrar vidare utan eftertanke. Kriget i Libyen är ett exempel.

Patrik Engellau

Att tänka på sig själv är en av människans främsta njutningar. Hos mig uppträder den lusten ofta i form av spekulationer kring det samhälle som fostrat mig och där jag nu lever. Hur ska man förklara Sverige? Hur ska man förstå de drivkrafter som fått oss att forma vårt samhälle på det sätt vi valt och väljer att forma det?