Patrik Engellau

Politiker har egentligen bara två verktyg i sin verktygslåda: budgetar, alltså pengar som ger dem möjlighet att köpa saker, samt lagstiftningsmakten, som gör det möjligt för dem att skriva och ändra regler. Dessutom kan de uttala besvärjelser, ofta på temat att ”vi måste” göra något som de inte kan göra.

Alltfler samhällsproblem verkar vara av en typ som inte låter sig lösas med hjälp av pengar och regler (och självklart inte med besvärjelser). Skolan är ett exempel. Skolans problem är en sjuk kultur med demoraliserade lärare, föräldrar som abdikerat från sitt föräldraansvar och elever med försvagade lydnadsgener. Då hjälper det inte med mer pengar eller fler föreskrifter från skolmyndigheterna.

 

 

 

Patrik Engellau

När jag först började berätta om Sverige för min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro snörpte hon på munnen. Efteråt har hon förklarat att hon inte trodde på mig. Inget land kan vara så korkat hade hon sagt sig. Men hon ville inte vara oartig nog att öppet ifrågasätta mina beskrivningar. Jag var ju ändå en betalande elev.

Det där var snart två år sedan. Hon har sedermera blivit varse. Dels har hon forskat lite om Sverige på internet, dels har hon en brasiliansk kompis i Malmö, en person som i kraft av sin nationalitet framstår som mer tillförlitlig för min lärarinna, och kompisen säger att jodå, svenskarna är faktiskt knäppa.

Patrik Engellau

Jag är oense med de flesta på en viktig punkt, nämligen huruvida politiska partier behöver genomtänkta politiska program. Jag anser att partierna borde ha sådana program på varje område som de tänker sätta tänderna i, till exempel skola, invandring, integration, energiförsörjning och så vidare.

Partierna har nämligen inga seriösa program – eller ännu hårdare: jag hävdar att inget politiskt parti har något seriöst program på något enskilt område. Jag har hittills inte stött på någon medborgare, varken bland engagerade politiker eller vanliga väljare, som haft några invändningar mot att partierna saknar program. Eller så kanske folk tror att partierna faktiskt har program.

Patrik Engellau

Så här skriver myndigheten Sveriges Domstolar:

I Sverige har vi tre typer av domstolar: de allmänna domstolarna som består av tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen, de allmänna förvaltningsdomstolarna, det vill säga förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen, samt specialdomstolarna som avgör tvister inom olika specialområden, till exempel Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen.

De allmänna domstolarna hanterar mål där staten varken är förövare eller offer utan bara domare. Förvaltningsdomstolarna hanterar mål där staten är en av parterna och domare tillika. Låter det snurrigt? Staten både part och domare? Är staten då inte jävig? Kan man tänka sig annat än att staten tid efter annan dömer till sin egen fördel? (Systemet inrättades av den enväldige konungen Karl XI och finns Sverige och Finland, som då var en del av Sverige, samt i ett antal andra länder.)

Patrik Engellau

Ibland blir jag bedrövad och upprörd över regeringens sorglöshet inför Sverige kris – betänk att statsministern nyligen i Financial Times betonade hur ”surrealistiskt” det är att medborgarna oroar sig när allt är på väg åt rätt håll med nationen – och över att oppositionspartierna knappt vill opponera och i varje fall inte vill ta makten och regera.

Men jag borde inte bli förvånad, ty detta är precis vad man kan förvänta sig om min analys av Sverige är korrekt.

Patrik Engellau

Den 24 november förra året insåg regeringen att migrantsituationen var ohållbar och beslöt att vidta åtgärder. Den officiella linjen var att Sveriges migrantpolitik tillfälligt skulle ”anpassas till minikrav enligt internationella konventioner och EU-rätten”.

Det finns en utbredd föreställning i nationen om att något sådant faktiskt också inträffat och att detta, i kombination med ID-kontrollerna på Kastrup, fått det resultat som empiriskt kan iakttas, nämligen att antalet asylsökande per vecka gått ned från över tio tusen till några hundra sedan förra hösten.

Men betrakta följande diagram från EUs egen statistik över antalet asylansökningar per månad år 2015 till EU-länderna sammantagna.

Patrik Engellau

Livet består inte bara av de storskaliga, rubrikbraskande skeendena – migration, skola, krig, presidentval och sådant där – utan också av vardagens – fast i det här fallet helgens – förtretligheter och eventuella glädjeämnen.

På påskdagen la mitt mejlprogram av. Det heter Mozilla Thunderbird och är inställt på att hämta och skicka mejl via en Microsoftportal i det så kallade Molnet, vilket betyder en server någonstans i världen (tror jag). Thunderbird-programmet på min dator blev helt enkelt inte insläppt i portalen. Pärleporten var obönhörligt stängd.

Jag mekade efter bästa förmåga. Datorer är luriga även om de försöker vara hjälpsamma för de ger sällan särskilt exakta besked och en del av beskeden är felaktiga. Till exempel hoppade det upp en ruta som sa att mitt lösenord till molnportalen gått ut, men det trodde jag inte på eftersom andra program som Word kunde ta sig in i portalen med det gamla lösenordet.

Patrik Engellau

Jag var nyligen på ett seminarium där det förekom åtskilliga framstående samhällstyckare. Samtalet handlade om tillståndet i nationen, enkannerligen risken av att staten försvagas. Till exempel att statens våldsmonopol inte kan upprättas i hela landet med följd att kriminella ligor tar över makten i vissa områden. Eller att myndigheterna inte har grepp över vad för folk som befinner sig i landet. Eller att välfärdsbrottsligheten breder ut sig och folk skaffar flera identiteter för att mångdubbla sina bidrag. Eller upplopp på asylboenden, eller afghanska våldtäktspojkar, eller rektorer som inte törs sätta ned foten, eller att staten drar sig tillbaka från småorter i Norrland så att hatet jäser bland norrlänningar som känner sig övergivna, eller att poliser och socialsekreterare i panik säger upp sig en masse, eller… En deltagare gjorde en framtidsspaning: ”Prepare yourselves for a bumpy ride”.

Patrik Engellau

Migrantsituationen är praktiskt taget det enda folk talar om nu för tiden, i varje fall de som jag träffar. Uppfattningarna verkar vara ungefär så här:

• Situationen är bortom kontroll. Asylrätten gör det omöjligt för Sverige att upprätta kontroll genom att begränsa invandringen. Sverige – svenska folket, svenska myndigheter, svenska politiker – har inte kommandot. Detta bara sker, ungefär som en storm eller en jordbävning. Myndigheternas roll blir att efter förmåga reda upp konsekvenserna.

• Det fanns länge en föreställning om att migrantströmmen skulle gå över av sig själv, just som en storm eller en jordbävning. Nu börjar en isande insikt sprida sig att något sådant inte är att hoppas på. Den här stormen tar inte slut.

Patrik Engellau

TT rapporterar att statsminister Stefan Löfven i en intervju i Financial Times ondgjort sig över svenska folkets verklighetsuppfattning:

Statsminister Stefan Löfven (S) uttrycker frustration över allmänhetens negativa bild av utvecklingen för Sverige… Att hantera det stora antalet flyktingar och migranter har varit ”surrealistiskt”, enligt Löfven.

– Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll, säger han till FT.

Om man vill veta vad han menar kan man slå upp synonymer.se och få ”overklig” och ”drömlik” som ersättningsord för surrealistisk. Man kan också hitta surrealistiska tavlor som illustrerar hur statsministern ser på världen, till exempel den här av Salvador Dali som ger ett nog så talande intryck av hur statsministerns hjärna kanske uppfattar verkligheten:

Patrik Engellau Enligt Wikipedia är Soldiers of Odin ”an international anti-immigrant street patrol group founded in Kemi, Finland in […]

Patrik Engellau

Om man ska tro media är Panamaskandalen deras största bragd genom tiderna. Bakgrunden är att en okänd anställd på juristfirman Mossack Fonseca i Panama på något vis läckt ett stort antal dokument som visar att firman hjälpt ett antal personer att öppna brevlådeföretag i det mellanamerikanska landet.

I helgen hade Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter artiklar på fyra sidor vardera för att förklara saken. Citaten nedan är hämtade från dessa två artiklar.

Den som läser dessa två artiklar (och åtskilliga andra) med den förundrade skepsis som är naturlig för mig noterar att media tycks vilja göra fyra poänger.

Patrik Engellau

Sverige har nyligen haft en debatt om huruvida media mörkar eller vinklar nyheter och information kring migranter och migrantsituationen. Ulf och Lena Adelsohn hävdade i tidning och radio att sådant vilseledande förekommer. En del journalister instämde, men de flesta journalister gjorde förtrytsamt gällande att minsann inte!

När ordkriget var som intensivast presenterade Stiftelsen Den Nya Välfärden, där jag är ordförande, en Demoskop-undersökning som visade att den andel av svenska folket som anser att invandringen är för stor hade gått upp från 58 procent förra året till 70 procent i år.

Patrik Engellau

Den mest högklassiga intellektuella underhållning man kan få, vad jag har upptäckt, erbjuds gratis av brasilianska professorer i form av föredrag på YouTube och andra sajter. Nyss såg jag en filosof som heter Clóvis förklara hur man sett på etik genom tiderna (kolla på följande länk om du förstår språket).

Clóvis sa att filosofins historia uppvisar fyra distinkt olika ”idépaket” i ärendet. Jag vet inte om han har rätt (vad det nu skulle betyda), men jag tycker hans klassificering var så enkel och hjälpsam att jag gärna delar med mig.

Patrik Engellau

En präst som jag känner förklarar att han ”alltid måste skriva i kod” när han skriver artiklar eller Facebook-inlägg. Han delar nämligen inte Svenska kyrkans politruk-uppfattningar. Till exempel anser han att förkunnelsen av Evangeliet är viktigare än kampen mot global uppvärmning. Han menar att han är övervakad av sina politruk-kollegor. Han måste därför formulera sig mycket försiktigt ”för att ha ryggen fri” om han blir påkommen med sina normalsvenska idéer.

Svenska kyrkan är mer genompyrd och värre ansatt av politiskt korrekta föreställningar än det svenska samhället i genomsnitt men sjukan har ätit sig långt in även i den övriga samhällskroppen. Sjukan? Ja, jag kan inte hitta något bättre ord ty det handlar om en åkomma som verkar sätta sig på hjärnan och sätta förnuftet ur spel.

Patrik Engellau

För några år sedan skrev jag en bok om Gud (Guds tredje strategi – ska Han lyckas den här gången?) och i samband med det har jag träffat en hel del präster i Svenska kyrkan. I kraft av att jag noga läst Bibeln och inbillar mig att jag fattar vad som står där så har jag lite förmätet känt mig som yrkesbroder bland prästerna.

Som allt annat folk kan präster indelas i två huvudsakliga grupper: politruker och andra. Med politruk menar jag en anhängare av de gängse politiskt korrekta idéerna, alltså att kvinnor, HBTQ-folk och aboriginer är förtryckta, att Israel är ont och palestinierna goda (och förtryckta, såklart), att invandringen är en kanonaffär för Sverige (nåja, den uppfattningen har blivit kantnaggad under det senaste halvåret), att huvudfienden är vita män med hyggliga löner som kör bil och äter kött, att den globala uppvärmningen håller på att föröda jorden och så vidare.

Patrik Engellau

Det här är en ny berättelse från asylboendenas värld som jag fått från rimligt säker källa.

Sverige är ett feministiskt land med såväl feministisk inrikespolitik som feministisk utrikespolitik. Självklart vill Sverige, i det här fallet representerat av Migrationsverket, att migrantkvinnor ska anamma den svenska feministiska synen på saker och ting.

En afghansk kvinna på boendet tilltalas av det svenska synsättet och börjar betrakta sin afghanske man med svenska ögon. Hon står, sedan hennes ögon öppnats av myndigheterna, inte ut med karln. I kraft av sina nya insikter betraktar hon maken som en machoförtryckare.

Patrik Engellau

Som redaktör för denna blogg – eller sajt eller vad det heter – har jag vid flera tillfällen fått anledning att fundera över det här med tolerans och yttrandefrihet. Vad får sägas? Jag önskar alla motsvarande prövning. Det är inte alls så självklart som man kan tro.

Yttrandefrihet stadgas i regeringsformens andra kapitel, första paragraf:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor

Här handlar det om att staten lägger band på sig själv. Den lovar att inte ingripa mot en person som på något vis, till exempel i en tidningsartikel, torgför sin mening även om staten själv ogillar meningen.

Patrik Engellau

En för några årtionden sedan mycket uppskattad och hyllad Egyptienfödd affärsman – han blev ”Årets svensk” år 1985 – heter Refaat El-Sayed. Om jag fått bestämma så hade han inte bara betraktats som just det årets, utan även alla efterkommande års, svensk, ty den optimistiska, trosvissa och, tror jag, ursprungligen rätt osvenska attityd till verkligheten som han personifierade verkar ha blivit trendsättande.

Refaat El-Sayed hade svårt att skilja på å ena sidan hur saker och ting objektivt ligger till och å den andra hur han önskade att de skulle ligga till. Det är ett i många stycken sympatiskt och tilltalande förhållningssätt till tillvaron. Det kan även under långa perioder påverka människor att känna sig bättre till mods än de skulle göra om de lyssnade på sådana som tjurskallar som jag (på lång sikt är vi ju, som lord Keynes påpekade, alla döda, så va fan).

Patrik Engellau

Nu talar jag inte i första hand om migrantsituationen i Sverige, utan i Europa. Den svenska situationen vet jag också plågsamt lite om. Jag har aldrig förut känt mig så övergiven av de normala nyhetskanalerna. Vare sig de mörkar eller vinklar så lyckas jag inte få någon hygglig bild av läget. Ibland läser jag Daily Mail som verkar följa situationen i Sverige bättre än svenska medier. Nyligen kom en artikel om att det finns en högerextremistisk grupp som heter Nationell Framtid som med hjälp av uniformerade män patrullerar Öresund med två båtar för att förhindra flyktingbåtar att ta sig till Sverige. Det hade jag ingen aning om.

Hela ämnesområdet ligger öppet för rykten, lösa antaganden och vad som troligen är överdrifter från det ena och det andra hållet. Så här ska det inte vara i ett modernt, välorganiserat, demokratiskt land med en fri och sanningssökande press.

Patrik Engellau

Den här beskrivningen har jag direkt från hästens mun och hästen förefaller mig tillförlitlig.

På det privata asylboendet finns två grupper väktare: dels Securitas som anlitats av Migrationsverket för att skydda Migrationsverkets anställda och de boende på dagtid, dels väktare från ett annat bolag som anlitats av det privata asylboendet för att hålla ordning på nätterna.

Det privata asylboendeföretaget vill naturligtvis inte att anläggningen ska få dåligt rykte – vilket skulle kunna försvåra relationerna med uppdragsgivaren Migrationsverket – och är därför noga med att det ”egna” väktarbolaget inte rapporterar incidenter ”i onödan”.

Patrik Engellau

Det är skillnad på undergångsprofetia och undergångsprofetia.

Om jag till exempel profeterar att den svenska skolan är på väg att gå åt pipan så möts jag inte precis av hyllningsrop. Snarare betraktas jag som en reaktionär stöt som inte förstår sig på värdegrunder och som därför bör tystas.

Om jag däremot profeterar att jorden är på väg att fördärvas för att människorna använder fossila bränslen anses jag seriös. Jag kan till och med få komma på TV och delge hela svenska folket min oro.

Patrik Engellau

Det finns tre möjligheter:

1) Uppfinningarna skapar utvecklingen

2) Utvecklingen ger upphov till uppfinningarna

3) Både 1) och 2) är sanna och har någon sorts dialektiskt (ömsesidigt orsakande) samband

Nu ska jag hävda att 1), den allmänna föreställningen i vår kultur, är osann medan 2) är sann.

Patrik Engellau

Jag brukar påpeka att en skillnad mellan myndigheter som ingår i det välfärdsindustriella komplexet och de som inte gör det är att de förra talar om för politikerna hur mycket pengar de behöver medan de senare anpassar sig efter de anslag och budgetramar politikerna satt upp. Till exempel gör Migrationsverket ett antal ekonomiska prognoser per år och då är det bara för Finansdepartementet att plocka fram pengarna. Försvaret, å andra sidan, gör bara av med så mycket pengar som det fått enligt riksdagsbeslut.

Men även välfärdsmyndigheterna har hittills hållit så mycket på konvenansen att de låtit politikerna i formell mening godkänna sina anslagskrav innan de börjat sätta sprätt på pengarna. Denna etikettsregel bröts nyligen av rikspolischef Dan Eliasson, en person som uppfostrats som ledare för två av det välfärdsindustriella komplexets viktigaste myndigheter, Försäkringskassan och Migrationsverket.

Patrik Engellau

Jag känner mig som en sådan där gammaldags grammofonskiva vars spår blivit så slitna att nålen hoppar bakåt och maskinen i evigheters evighet låter höra samma korta och alltmer outhärdliga musiksnutt (jo, ungdomar, så hade man det förr i tiden). Och nu är jag igång igen.

Det kanske märkvärdigaste som hänt i Sverige – även i resten av västvärlden, men framför allt i Sverige – sedan andra världskrigets slut är den totala förvandlingen av gällande människosyn. Jag snackar motsats, 180 grader, från iskyla till stekhetta eller tvärtom, kort sagt mental revolution. Detta är grunden för vårt tillstånd. Från detta kommer allt det andra.

Patrik Engellau

En av fördelarna med att piska sig till att skriva en krönika om dagen är att man tvingas öppna ögonen och sinnet för att hitta något att skriva om. Och jag lovar dig: inspiration kommer inte av gudomlig ingivelse, inspiration kommer av ansträngning. Numera har jag många fler idéer än någonsin tidigare, nämligen en om dagen. Hade jag bestämt mig för att skriva två krönikor om dagen så hade jag haft två idéer om dagen. Så fungerar kreativiteten. (Sedan kanske du säger att idéernas sammanlagda värde varit detsamma om jag inte hade piskat mig utan nöjt mig med en krönika i månaden.)

Den allmänna uppfattningen, även min till dess jag började skärskåda saken, är att migranttillströmningen till Europa beror dels på krigen i Mellanöstern, dels på det allmänna eländet i världen.

Patrik Engellau

Kampen om hur verkligheten ser ut pågår hela tiden. Den stillar sig aldrig (utom möjligen på småtimmarna, när de flesta svenskar sover). Den är oförsonlig. Ta frågan om huruvida svenska main stream media (MSM), det vill säga de dominerande nyhetskanalerna, undanhåller information om problem med invandringen i syfte att inte väcka några björnar i form av tilltagande invandringsfientlighet hos medborgarna.

Saken blev akut när Sveriges Radios Studio Ett nyligen bjöd in det kända politikerparet Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth till en diskussion eftersom politikerparet i en tidningsintervju hade framfört uppfattningen att sådant undanhållande förekommer och att en stor del av svenska folket anser att MSM mörkar sanningen.

Jag, som kommer från planeten Mars och inte vet något om er jordbor utan måste lita till mina primitiva utomjordiska tankealgoritmer, undrar lite.

Patrik Engellau

Det är mycket som behöver förändras i Sverige och behovet av förändringar känns alltmer pressande för var dag. Migrantsituationen är det mest akuta problemet, men långt ifrån det enda och ej heller det grundläggande och avgörande.

För mig är skolan själva prototypproblemet. I decennier har Sverige arbetat med att undergräva ett en gång välfungerande skolsystem. Denna systematiska förstörelse, som nu får ytterligare kraft av invandringen, har åstadkommits genom att lärarkåren – en gång en av nationens stoltaste professionella eliter – gradvis berövats sin självständighet och begravts under ett allt tätare lager av flumföreskrifter.

Samma röta som drabbat skolan har också ansatt universiteten, sjukvården och troligen åtskilliga andra, i första hand offentligfinansierade, verksamheter.

Patrik Engellau

För ett tag sedan utlyste jag en rafflande tävling, där läsekretsen inbjöds att gissa på utfallet av en Demoskop-undersökning där allmänheten frågade om invandringen var För stor, Varken/eller eller För liten. Till ledning angav jag utfallet av förra årets motsvarande undersökning.

Så här blev resultatet i procent de två åren:

	För stor	Varken/eller	För liten
2015	58	34	8
2016	70	23	7

Det kom ett femtiotal förslag om de rätta siffrorna för 2016. Jag räknade antalet avvikelser från de tre rätta svaren och lade ihop dessa avvikelser och fick så en summa som motsvarade antalet fel. Den som svarade 68, 30 respektive 2 fick således 2 + 7 + 5 = 14 fel.

 

Patrik Engellau & Thomas Gür 

På uppdrag av Stiftelsen Den Nya Välfärden har analysföretaget Demoskop åter undersökt allmänhetens uppfattningar om invandringen till Sverige. Hela rapporten finns att läsa här.

Den förra undersökningen gjordes 2015 och vi skrev en artikel om den här.

Eftersom Demoskop ställt samma frågor varje år sedan 2010 finns en unik möjlighet att följa utvecklingen i frågeställningen. Så här ser det ut i kort sammanfattning. Siffrorna anger procent.