CRISPR-Cas (här och här), populärt kallad ”gensaxen”, belönades med Nobelpriset i kemi 2020. Upptäckten av ”gensaxen” gjordes av de båda forskarna Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna. Sedan deras första vetenskapliga upptäckter och publikationer 2009 – 2011 har många forskare och vetenskapliga entreprenörer intresserat sig för, och i många avseenden bidragit till, utvecklingen av denna potentiellt omvälvande bioteknik.
Kategoriarkiv: Gästskribent
I år är det 75 år sedan det nazistiska Tyskland besegrades. Om det inte hade varit för Covid 19-pandemin hade 75-årsdagen den 8 maj uppmärksammats stort, och då också en av dramats huvudpersoner, Winston Churchill.
Det Goda Samhället har uppmärksammat andra världskrigets tid och även Churchill på sitt eget sätt. Jag syftar på Jan-Olof Sandgrens anmälan av podversionen av Aron Flams bok “Det här är en svensk tiger”. Där påstås bland annat att “Churchill var hela tiden medveten om det svenska dubbelspelet och förlät oss aldrig. Det hjälpte föga att vi försökte muta honom med nobelpriset i litteratur. Han hämtade själv inte ut priset.” Ingenting av detta är historiskt korrekt.
Johannes Norrman, juriststudent, nämndeman vid Hovrätten över Skåne och Blekinge samt aktiv i Konservativa förbundet, skriver om hur juristkåren motarbetar fattade beslut om skärpningar i straffskalorna. 2010 kom ett riksdagsbeslut om straffskärpning vid återfallsbrott. Såväl vid domstolarna som i den straffrättsliga utbildningslitteraturen går det att spåra en tydlig ovilja att förverkliga lagstiftarens intentioner.

Fallet Hamid Zafar har rört om ordentligt i den svenska intellektuella gyttjepölen. En massa grumliga och fram till nu dolda tankar flyter upp till ytan.
En dramatisk kapplöpning pågår nu för att snabbt utveckla effektiva och säkra vacciner mot COVID-19. Runt om i världen tävlar läkemedelsföretag, akademiska forskare, och myndigheter i olika konstellationer för att snabba på en process som vanligtvis kräver flera år av forskning och utveckling. Dessa utvecklingsprojekt stöds av extraordinära offentliga och privata investeringar. Samtidigt med accelererad klinisk testning av vaccinkandidater satsar man på att påskynda tillverkningen av vaccinerna inför omfattande framtida vaccinationskampanjer. Kritiska beslut måste då fattas om vaccinernas säkerhet och effektivitet. Det är ingen enkel uppgift.
Mira Aksoy skriver om den nästan förbjudna abortdebatten. Orkar vi diskutera abort? Orkar vi se vad en abort faktiskt är? Aborträtten beskrivs i allmänhet som en rättighet för mamman: Hon bestämmer över sin kropp. Men vilka rättigheter har det unika och potentiellt livsdugliga embryot? Utan att ge några definitiva svar på svåra frågor vill Mira Aksoy se en förändring i våra normer och attityder.
Att ifrågasätta kvinnors rätt att genomföra aborter kan i dagens västvärld ge upphov till storm, och vinden viner i mina öron. Aborträtten har kommit att bli den allra heligaste av alla symboler för kvinnors rättigheter, så att ifrågasätta saken är naturligtvis känsligt för väldigt många. Men vems rättigheter speglar egentligen aborträtten?
I Europa föder kvinnor 1,4–1,6 barn. Om man räknar bort invandrarna som är mer intresserade av religion, att gifta sig och att skaffa barn ligger den siffran på 1,3–1,6 barn/kvinna. Det betyder att varje ny generation av den demografiska gruppen etniska européer är 24–38 procent mindre än föregående generation.
En kultur som är mysliberal, hedonistisk och sekulär (och har en fertilitet på 1,3–1,6 barn/kvinna) minskar sin ursprungsbefolkning med 78–91 procent sett över fem generationer. Av 328 regioner i Europa föds bara 2,1 barn/kvinna i 13 regioner. Nio av dessa regioner ligger i Turkiet.
Detta är reklam för en klassisk svensk ideell förening som bildades den 13 december 2019 med den svenska folkrörelsetraditionen som förebild. Den fick heta Nix to the Six och tog sig uppgiften att bygga en virtuell vallokal på nätet. Föreningen har två motton, ”Vi går den demokratiska vägen” och vad som står i rubriken ”Väljaren är demokratins sista utpost”.
Det är fråga om demokrati som folkstyre. Om politikerna monterar ner folkstyret så åligger det folket att koppla upp sig igen genom att gå den demokratiska vägen. Hur går man den demokratiska vägen? Jo, man väljer som väljare bort de politiker man inte vill ha. Hur gör man det när politikerna bara konsulterar folket en gång vart fjärde år i val och sedan sätter sig i riksdagen med två starka lobbygrupper?
De klimatpolitiska ingreppen i vår elförsörjning kan visa sig skapa problem av samma dignitet som massinvandringen.
Strävan att leva upp till löften angående klimatet och utsläpp av koldioxid har tillåtits dominera vår energiförsörjning under vid pass tre decennier. Detta har lett till enormt dyrbara investeringar i framförallt vindkraft som i allt väsentligt varit skadliga för såväl vår livsmiljö, vår energiförsörjning, som ambitionen att minska utsläppen av koldioxid – det vill säga att ”rädda klimatet”.
USA:s president Trump tänjer på sanningen mer än någon annan president före honom, enligt flera olika faktagranskningar som görs av amerikanska journalister. Utrikesbyrån borrar i vad Trump ljuger om och varför han inte ifrågasätts av sitt parti. Gäster: Trumpsupportern och bloggaren Ronie Berggren, som närstuderat hur Trumps parti hanterar sin president, svenskamerikanen Bill McCormac, som övergav republikanerna när Trump kom till makten, samt SVT:s tidigare USA-korrespondent Per Anders Engler, som gått på djupet med ett urval av presidentlögnerna. Programledare: Johan Ripås. Del 3 av 15.
Vid mitten av 90-talet hade jag i uppdrag att för Sida:s räkning förhandla om demokratistöd till kommuner och regioner i det sönderfallande Sovjetunionen och det nya Ryssland. Boris Jeltsin var president.
Några år tidigare arbetade jag med liknande projekt i Lettland och Riga under den period då ryska svarta baskrar (Spetznaz-förband) härjade i Riga och faktiskt sköt ihjäl människor vid floden Daugava som rinner genom Riga och ut i Rigabukten. Då hade jag ”elever” på veckokursen som hade nio mm Makarov-pistoler instoppade i jackan på lektionerna.
Ett återkommande argument från invandringsförespråkare är att vårt land vore tråkigt utan de kulturmöten som invandring fört med sig. Tänk om vi aldrig fått pizza, tacos och popmusik, visst hade Sverige varit lite mer trist då? Inget ont om sill och folkdans, men en viss breddning var väl ändå välkommen kan nog de flesta tillstå. Det är också tveklöst så att när människor från olika bakgrunder möts och delar erfarenheter och tankar så uppstår nya idéer som ingen tänkt på annars.

Jag skrev 2018 en artikel om den amerikanska organisationen BLEXIT (BLack EXIT from the Democratic party) och diskuterade möjligheten att svarta amerikaner i valet 2020 för första gången brett kommer att rösta på republikanerna. Vi närmar oss nu valdagen, så frågan är: Verkar detta troligt?
Att kalla motståndaren för rasist, fascist eller reaktionär har länge varit det etablerade sättet att blockera en saklig debatt om invandring, kriminalitet och mycket annat.
Men troligen inte längre, för metoden har kommit i vanrykte. Det kan bero på att media och riksdagsdebatter nu, för öppen ridå, visar en tumultartad flykt från tidigare ståndpunkter och argument. Uppfattningar om bland annat brottsorsaker som tidigare stämplats som oacceptabla har nu i stället blivit ”glasklara”.
I Japan har antalet personer i åldern 20 – 29 minskat från 19i till 13ii miljoner under åren 2000 till 2015. Tolv procent är under 15 år, 15 procent är 15 – 29 år, 19 procent är 30 – 44, 20 procent är 45 – 59 och 20 procent är 60 – 74.iii Gruppen 0 – 14 är bara lite mer än hälften så många som dem i gruppen 60 – 74.iv Fler blöjor säljs för gamlingar än för barn. Kvinnorna får 1,3 – 1,4 barn.
De unga japanerna har sex online istället för med människor. Gamlingarna har dockor som pratar med dem då de saknar barnbarn. 43 procent av unga vuxna mellan 18 – 34 är oskulder och 64 procent är singlar enligt inslaget ”Sexless in Japan” av BBC. Av dem som fyller 30 är en tredjedel oskulder och 25 procent av 50-åriga män har ännu inte gift sig. Den kanadensiske journalisten Mark Steyn sa att de unga japanerna inte bara är barnlösa utan inte ens intresserade av att komma till första basen (att kyssas).
Vissa saker som sker i vår samtid rimmar illa med den fridfulla bild som våra poeter en gång frammanade av vårt land. ”Stockholm, i ditt sköte vill jag drömma / Sorglöst, när din aftontimma slår!” sjöng Evert Taube. Bellman diktade lyckligt om den bevingade fjärilen på Haga. Hur avlägsna känns inte dessa intryck av vår huvudstad när två ungdomar på väg hem genom sommarnatten tillfångatas på en kyrkogård i Solna? Rasmus Dahlstedt har skrivit en svensk parafras på Thomas Grays ”Elegy written in a country churchyard” från 1751.

I dagarna publicerade Yan och hans medarbetare (Yan et al 2020) en studie på nätet med titeln Unusual Features of the SARS-CoV-2 Genome Suggesting Sophisticated Laboratory Modification Rather Than Natural Evolution and Delineation of Its Probable Synthetic Route.
Detta kontroversiella dokument sprids nu snabbt via olika mediakanaler och via internet.
”I begynnelsen var ordet och ordet var hos Gud och ordet var Gud. Det var i begynnelsen”
Citatet är hämtat från Bibelns vackraste ställe, Johannesprologen. Ordet var Gud! Det är den teologiska sanningen i det citerade Bibelstället, logos som Gud fader.
I min analys tolkar vi ”i begynnelsen fanns ordet” på ett mer prosaiskt intellektuellt sätt. ”Ordet” – eller logos – tolkas i denna text som ”ordets makt” och de som har ansvar för ”ordet” nämligen de intellektuella. De intellektuella har inte bara ansvar för hur ”ordet” används i en språklig mening utan än mer hur de intellektuella brukar ”ordet” i tjänst hos medvetenheten och bildningen alternativt missbrukar ”ordet” i maktens tjänst. De intellektuella som individer och samhällsgrupp äger inte bara ”ordet” de besitter eller borde också besitta beläsenheten, kunskapen och bildningen.
Den 26 januari publicerade Nicholas Taleb och hans medarbetare Joseph Norman och Yaneer Bar-Yam en artikel om spridningen av det nyupptäckta coronaviruset. Artikeln, en sida text och fem referenser, hade titeln ” Systemic Risk of Pandemic via Novel Pathogens – Coronavirus: A Note”. Publikationsdatum var 26 januari 2020, och man kan anta att författarna skrev själva texten i mitten eller början av januari. I så fall var det bara en eller två veckor efter att kinesiska myndigheter och media först uppmärksammat världen på att ett nytt coronavirus hade upptäckts i Wuhan. Detta virus uppvisade egenskaper som tydde på en oroväckande virulens och spridning. Vad som är speciellt intressant med den korta artikel som Taleb och medarbetare publicerade var att de gjorde en rad förutsägelser om hur denna potentiella pandemi skulle utvecklas.
Under andra halvan av 1980-talet gick jag på college i Portland, Oregon, USA, en stad som idag helt verkar ha tappat fotfästet i verkligheten. Så var det inte då. Kalla kriget var fortfarande igång, och Ronald Reagan var president. På lektioner i internationella relationer byggdes min världsbild upp i dynamiken mellan Hans Morgenthaus realism och en idealism där organisationer såsom FN styr samarbetet på internationell nivå.
Mira Aksoy skriver om hur kvinnlig frigörelse går i baklås när kvinnor tillfredsställer sitt bekräftelsebehov genom att vika ut sig på sociala medier. Speciellt sorgligt blir det när unga tjejer, ibland barn, visar bilder och gör poser som snarare hör hemma på porrsajter. När sex av tio svenskar känner sig ensamma och allt fler äter psykofarmaka är det kanske kärlek och tvåsamhet som ska premieras och inte individualism och narcissism.
Sonen och jag besöker systematiskt medeltidskyrkor i Uppland. Det är inte bara ren kunskaps- och lärdomstörst som ligger bakom våra odysséer. Det handlar också om fascination inför vad en medeltidskyrka faktisk är och representerar.
Tänk bara på placeringen i landskapet. Ofta med kyrktorn synliga på långt håll. Kyrkans placeringar är en gång i historien systematiskt och medvetet vald. På en kulle eller en höjdsträckning i form av en rullstensås, en tidigare ö, halvö eller skär i det som under tidig medeltid var ett mycket större vattensystem än Mälaren är idag. Kyrkan syntes och påminde om religionen, om Gud och Guds välsignelse och dom över människan. Det arbetande folket kunde se kyrkan var på fälten de än var. På vissa håll i Uppland är avståndet mellan de vackra medeltidskyrkorna bara någon eller några kilometer. Trots allt måste 1100– och 1200-talet varit en tid då jordbruket gav ett rejält överskott för att föda de bönder och andra som under flera årtionden med körslor, snickeri- och mureriarbeten bidrog till uppförandet av bygdens kyrka.
Den före detta kommunistledaren Nils Littorin, numera ledare för partiet Malmölistan, argumenterar i detta debattinlägg för att även korankränkande manifestationer omfattas av den svenska yttrandefriheten:
Såväl Vänsterpartiet som Moderaterna i Malmö ville stoppa den danske provokatören och koranbrännaren Rasmus Paludan. Men att inskränka yttrande och mötesfrihet är en farlig väg att gå, skriver Malmölistans Nils Littorin.
Malmö stad! Vad händer…vad har hänt? Har du blivit helt övergiven, din stackare!
Min ungdoms stad går ej att känna igen längre. Varje dag iakttar mina alltmer sorgsna ögon stadens förfall. Smuts och skräp trängs i varje kvarter, tillsammans med säljarna som erbjuder verklighetsflykt i olika former. En verklighetsflykt som fler och fler verkar vilja prova.
Den enkle betraktaren kan ibland känna en blandning av bestört häpenhet och motvillig beundran inför våra makthavares skamlöst frimodiga hantering av sanningen.
Bjudande varningar om ”hot mot demokratin” hörs nu ofta i ibland möjliga men oftast långsökta sammanhang i syfte att motivera censur, stödja ideologisk skolning vid skolor och lärosäten, och inte minst för ökade anslag till SR/STV och andra regimtrogna media.
Av alla de frågor som Trump gick till val på 2016 så var invandringen, sammanfattat i slagropet ”Build the wall”, överlägset viktigast. Det är också denna fråga som gett honom en stark fan-base bland invandringskritiker i Sverige. I denna andra del (del 1 hittas här) av min granskning av Trumps första mandatperiod är det därför dags att fråga hur det gått med invandringen, i synnerhet då den illegala invandringen och muren Trump lovade att bygga för att stoppa denna.
För ett antal år sedan gjorde jag en forskningsstudie om så kallad extrem metal i MENA-regionen. MENA är en samlingsbeteckning för Middle East North Africa, i huvudsak muslimska länder. Med extrem metal åsyftas en hårdare form av hårdrock med subgenrer som death metal, speed metal, black metal och otaliga andra former av hårdrock. I synnerhet intresserade jag mig för black metal, en musikstil som inte sällan associeras med satanism. Det är till och med så att själva satanismen brukar utgöra skiljelinjen till musikaliskt snarlika musikformer såsom death metal. Satanism är en modern religionsform som växte fram bland religionskritiska intellektuella och som fick sin första egentliga kyrka med The Church of Satan och dess grundare Anton LaVey som skapade publicitet med sina show-liknande ritualer i slutet av 60-talet.

Ett jobb som sällan omtalas i media är präster. Samtidigt är det en av de viktigaste yrkesgrupperna. De har på sina axlar att härbärgera livets ytterzoner där de viktigaste momenten äger rum, såsom dop, vigslar och begravningar. Svenska kyrkan förvaltar enorma resurser men tyngs av politiskt tillsatta biskopar som smutskastar allt det som Svenska kyrkan står för.

Jobbet är inte ett nödvändigt ont utan livets mening, i alla fall i den protestantiska kultursfären. Det är åtminstone den protestantiska självbilden, men vi finner det även i taoismen. Sedan tycker jag personligen som resvan globetrotter, att folk tycks jobba lika mycket i alla kulturer, även om strukturerna är mer dysfunktionella i flertalet länder.
Vid EU:s stats- och regeringschefers extramöte i Bryssel i juli beslutades om en så kallad återhämtningsplan (ÅHP). Planens avsikt anges vara att reparera skador, reformera ekonomier och omforma samhällen. Den innebär att 750 miljarder euro ska lånas upp av EU och överföras till vissa EU-länder. Har EU rätt att fatta ett sådant beslut och vilka konsekvenser får planen för Sveriges del när det gäller vårt demokratiska statsskick?