Varför lades Volvo bilsätesfabrik/Lear Seating i Bengtsfors ned?

Min arbetsuppgift på fabriken som sysselsatte ca 1 000 människor bestod av att jag på skumstommar som levererades fram till min tilldelade arbetsbänk skulle montera klädseln på Volvo 740:s baksäte. Dvs. sittdyna, ryggstöd och mittenarmstöd  Detta med hjälp av ett luftstyrt handverktyg. Minns inte storleken på min lön. Kommer dock ihåg att det var ett mycket välbetalt arbete.

Den humanistiska stormakten hade vid mitten av sjuttiotalet fattat att den var en humanistisk stormakt och gjorde sig redo för att ta konsekvenserna. Den insåg att den skulle bli ett invandringsland men förstod även att den inte visste hur man gör när man är ett invandringsland. Den skrev därför till alla sina myndigheter och bad dem tänka igenom saken och skicka sina synpunkter. Det gjorde myndigheterna. Allt sammanställdes i en utredning på ungefär tvåhundra sidor om sådant som inrättande av en ny myndighet för övervakning över hur tolkar ska auktoriseras respektive berövas sin auktorisation.

Efter att den tidigare finansministern Anders Borg nu erkänt att invandringspolitiken under Reinfeldtregimen var ett stort misstag får han skarp kritik. ”Knappast raketforskning att räkna ut att migration av lågutbildade från hederskulturer till liberal demokrati och välfärdsstat skulle medföra kostnader och samhällsproblem” skriver liberala debattören Jenny Sonesson.

Sedan jag för snart femtio år sedan tillträdde en tjänst som förste byråsekreterare inom den svenska utlandbiståndsförvaltningen har jag oavbrutet dragit samma slutsatser om sådana anslagsfinansierade organisationers beteendemönster. Till skillnad från privata företag, som, när allt går som det ska, är vinstmaximerande så är anslagsfinansierade organisationer, i mitt fall till exempel Sida, FN och diverse kommuner, i stället omsättningsmaximerande. (För denna sanning fick Angus Deaton nobelpriset i ekonomi flera år efter det att jag kommit till insikt så om du får se en lista över ekonomipristagare där mitt namn saknas så kan du tryggt dra slutsatsen att du konfronterats med fejk njus.)

Den 6 december publicerade malliga morgontidningen en debattartikel av Kawtar Chibli, där denna beklagar sig över hur hemskt det är att vara muslim i Sverige, ett av världens minst rasistiska länder. Som muslim undrar jag hur länge vi står ut i Sverige skriver hon (låst artikel):

”Tankar om hur mycket rasism, kränkande behandling och diskriminering vi muslimer måste tolerera jagar mig” skriver hon.

Själv jagas jag snarare av tankar om hur mycket muslimsk lättkränkthet och självömkan vi andra måste tolerera.

Nu när den humanitära stormakten – alltså Sverige sedan hundra år – i stort sett är avvecklad kan det finnas anledning att ställa sig frågan vad det var som hände. Medan historiska skeenden inträffar kan man inte förstå dem, bara känna dem. Det var därför filosofen Hegel skickade ut sin uggla Glaucus först i skymningen – när det som hade hänt under dagen faktiskt hade hänt och fortfarande kunde skönjas men ännu inte helt dolts av nattens nermörker.

År efter år diskuterar folk problemen i den svenska skolan. Vi som varit med ett tag vet att det dessutom ständigt är samma slags diskussioner. Skoleländet är inget nytt – det har pågått i decennier. Jag kan förstås inte svara på hur skolan vara när mina föräldrar var barn, men en sak vet jag och det är att de – trots att de bara gick sex år i folkskola – inte bara lärde sig läsa, skriva och räkna utan dessutom växte upp till dugliga och allmänbildade människor men från och med att flumskolan tog grepp om barnen har det varit si och så med den saken.

1948 utbröt ett krig mellan den nybildade staten Israel och arabvärlden. Israelerna vann och ungefär 700 000 palestinska araber förlorade sina hem. Antingen för att de tvingats fly eller för att de valt att ansluta sig till motståndarsidan och inte var välkomna tillbaka. Många hade bott i området i generationer och det är svårt att inte känna sympati för flyktingar. Händelsen (bilden) kallas för ”Nakba” i arabvärlden. 

I egenskap av Eran jeneraldirektör på Skolverket har jag en massa kåmentarer om det hära med Pisa undersökningarna som nuligen kommit och består av fejk njus. Det vet jag för jag har varit der, det vill säga i Paris där han som är chef har sitt kontor. Jag var där förra gången det var Pisa och då hade Svärje så dålia resultat att vi bestemde att göra någe raddikalt och det gjorde vi okså vi let helt enkelt inte de dålia barna göra sina prover eftersom de var så dålia å då blev genomsnittet mycket bättre.

Om det finns ett ord som blivit närmast omistligt när politiker, myndigheter och entreprenörer ska presentera sin egen förträfflighet är det ”hållbarhet”. Vad man än sysslar med så kan man alltid slänga in några floskler om ”hållbarhet” och utse någon till ”hållbarhetsutvecklare” för att ro upphandlingen i hamn eller få rejäla bidrag för sin verksamhet. Men faktum är att modeordet ”hållbarhet” inte säger ett enda dugg, förutom att den som yttrar det i parti och minut har insett att det är ytterst lukrativt.

Det finns ett antal nationella föreställningar som är så tillltalande att man hellre tänjer på fantasin för att tro dem än man synar dem lika pedantiskt som man undersöker allt annat. En del av dessa legender kan det förstås ligga en hel del i. Personligen vill jag gärna tro på diktaren Runebergs gripande berättelse om Bonden Paavo som efter tre felslagna skördar äntligen få in en rekordgröda, tittar sorgset på sin finska fru som jublar över att de äntligen ska slippa blanda bark i brödet, torkar en tår ur ögonvrån och säger ”blanda du till hälften bark i brödet, hustru, ty förfrusen står vår grannes åker.”

Kulturhuset i Malmö läggs ner – redan innan det har öppnat. Det berättar Sydsvenskan och enligt studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet, beror det på regeringens neddragningar på studieförbunden. Jag förmodar att det är meningen att man som läsare ska känna ”fy bubblan också, vilken elak regering!” men jag känner absolut ingen sorg. Sverige svämmar formligen över av kulturhus, men till nytta för vem?

Alla vi som fått vår kunskap om islam genom studier av Herr Omar i Ture Sventon-böckerna har en del ytterligare att inhämta. Ibland uppdagas pinsamma luckor i min kunskap om världen. Senast hände det häromdagen, när en kunnigare person än jag började prata om Kairodeklarationen som om det vore något envar kände till. Det gjorde jag inte. Om jag hört ordet så hade jag glömt det. Så jag fick studera.

Kalifornien är USA:s största delstat sett till antalet invånare med nästan 40 miljoner och dess yta 424 000 km2 yta gör den till USA:s tredje störst delstat (Sverige 450 000 km2). Stor-Los Angeles har nästan 20 miljoner invånare, vilket gör den till USA näst största storstadsområde, och San Fransisco Bay Area nästan 10 miljoner. Kaliforniens ekonomi är dock den största i USA, hade den varit en självständig stat skulle den vara världens 5:e största (efter USA, Kina, Japan och Tyskland). Kalifornien är bas för fem av världens tio största företag och hem för fyra av världens tio förmögnaste personer.

Ett försåtligt sätt att manipulera människor är att manipulera språket. När jag var liten betydde ”hållbarhet” att något inte gick sönder. Byxor ansågs hållbara om det inte gick hål på dem, och alla visste att rostfritt stål var hållbarare än billig plast. Hållbarhet betydde också att något ”räcker längre”. Det vill säga mjölken blir mer hållbar om man sätter den i kylen. 

I kölvattnet efter Jimmie Åkessons tal på SD:s landsdagar talar väldigt många kritiker om att man måste skilja på islamister och ”vanliga” muslimer.

En islamist är beredd att med våld överta makten över ett lands territorium, om det inte går med andra medel. Som infiltration och utnyttjande av demokratin för att på sikt få demokratiska stater, som Sverige, att genom missriktat tillmötesgående och naiv acceptans avveckla sig själva till förmån för en muslimsk diktatur.