Idag, den sista söndagen i maj, är det Mors dag och det är väl värt att uppmärksamma, om ni frågar mig. För vad skulle livet vara utan mammor? Den här dagen tänker jag alltid lite extra på min mor, men också på mormor och farmor. Tyvärr fick jag aldrig förmånen att lära känna någon av dem – de gick bort långt innan jag föddes, mormor 1954 och farmor 1956. Men allt det jag har hört berättas om dem har gjort dem lika levande i mitt liv som om de hade vandrat bredvid mig.
Hur kommer det sig att ungdomar (och många personer som inte är lika unga) står på våra gator och torg och ropar om att Israel måste förstöras? Vecka efter vecka. Och alla inom gayrörelsen som öppet vurmar för islam, Queers for Palestine… Historielösheten, enfalden och antihumanismen firar triumfer inför öppen ridå. Hur hamnade vi här? Jag tror mig kunna presentera några ledtrådar.
I serien irriterande men kanske inte fullt bevisade tecken på att det var bättre förr vill jag härmed besvära med ett konkret exempel. (En vän föreslog att det mest uppenbara exemplet var den krönika som du just håller på att läsa som, enligt honom, är särskilt dålig. Mådä, sa jag, men detta är i så fall ett indicium på min tes, ty mina kreativa processer har under den senaste veckan varit störda av att mailprogrammet inte fungerat. Varken in eller ut. Tekniken är snabb och billig när den fungerar vilket den i mitt fall endast stötvis gör.)
Jag åker inte så ofta tunnelbana numera, men när jag gör det blir jag varje gång närmast förbluffad över antalet zombies som befolkar vagnen. De har förvisso inte ruttnat, inte heller kastar de sig över sina medpassagerare för att äta upp dem, men i övrigt är det ingen större skillnad på dem och ”the walking dead” där de sitter djupt försjunkna i sina mobiltelefoner. Och det kan förresten sägas om folk i största allmänhet numera.
I helgen pågår Rinkeby bokfestival på temat ”Där Sverige möts”. Nu har flera hoppat av, kränka över att statsminister Ulf Kristersson medverkar.
Igår publicerade Bitte Assarmo, högt aktad skribent på dessa sidor, en krönika som hon helt fräckt titulerade ”Det var bättre förr”. Hon motiverade med egna erfarenheter under några decennier och försåg texten med tillräckligt många reservationer för att visa att hon kunde ha fel.
Under ett möte mellan Lunds kommunfullmäktige och studenter tog sig maskerade pro-palestinska demonstranter in och stormade mötet. Nu reagerar allt fler Lundastudenter på aktivisternas agerande.
De brittiska tvillingbröderna Reggie och Ronnie Kray var gangsterbossar i Londons undre värld och en maktfaktor att räkna med ända från sent 40-tal fram till sent 60-tal. De var båda kallblodiga och brutala mördare – den ene blev senare förklarad sinnessjuk och inspärrad på Broadmoor på livstid – men det hindrade inte att dåtidens kändisar mer än gärna umgicks med dem. Och kändisarnas förtjusning höll i sig även efter att bröderna dömts till livstid för mord.
Jag har aldrig besökt eller ens sett en trollfabrik. Detta är genant att behöva erkänna för en person som utger sig för att vara daglig ledare för en blogg som påstår sig ”skapa samtidens självförståelse”. Däremot har jag jobbat på tankesmedjor eller think tanks som väl är ungefär samma skrot och korn: man anlitar personer som man anser tänker klokt, skriver hyggligt och i bästa fall inte begär någon ersättning och säger åt dem att publicera efter bästa förmåga. Sedan får man se hur det går.
Jag vet att det är en sanning med modifikation, för om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden fanns det också mycket som var sämre. Men under min drygt 60-åriga levnad har det faktiskt bara blivit sämre. En fullt fungerande nation, som egentligen bara hade behövt utvecklas i takt med tekniken, har raserats till en spillra av vad det en gång var och behöver nu byggas upp igen efter decennier av vanstyre.
Igår var det Mångfaldens dag. Det hyllade den vänstersinnade skribenten Göran Greider på sociala medier med att lägga upp en bild av sig själv tillsammans med en åsna. ”Ibland gör du det lite för lätt för oss” blev en av kommentarerna.
Dagen innan kongressen valde Pim van Dorpel att hoppa av sin kandidatur som ny ordförande för LO. Anledningen var att han under högstadiet rörde sig i vitmakt-miljöer.
Sverige brukar skryta med att ha varit det första landet i världen som införde yttrandefriheten, det vill säga principen att överheten inte ska få hindra folk att framföra sina åsikter. Denna storslagna förordning antogs år 1766 när Gustaf III var kung. (Gustaf III var en ambivalent konung i det mesta han företog sig. Han lät sig hyllas av sådana som Voltaire för sitt liberala synsätt vad gällde yttrandefriheten men sedan tog kungens kluvenhet över och han förbjöd yttrandefriheten. Å andra sidan införde han en kanske ännu starkare liberal frihet några år senare när han berövade adeln förlorade dess ensamrätt till olika statliga ämbeten (vilket i serien överraskningar innebar att kungen genomförde det väsentliga i franska revolutionen några månader före Bastiljens fall varefter adelsmannen Anckarström hämnades på den charmige, vankelmodige kungen).
Nu räcker det inte längre med att hata och hänga ut artister som på ett eller annat sätt uttryckt sitt stöd för israelers rätt att försvara sig mot terror. Nu bör även de artister som inte tagit ställning för Palestina svartlistas – i alla fall om den så kallade ”radioprofilen” Fredrik Söderholm får som han vill.
Den tidigare MP-ministern Alice Bah Kuhnke var en mästare i orwellianskt nyspråk. Vid ett tillfälle kläckte hon ur sig ”att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”, en annan gång förklarade hon förnumstigt att vi behöver en ”kulturrevolution”.
Sannolikt är hon inte helt medveten om vad uttalandena egentligen innebär, och vad de kan relateras till historiskt, för bildningsnivån är ju inte vidare hög hos politikerna idag. Men läskigt är det ändå. Och med tanke på vad som anses som den viktigaste frågan inför EU-valet kan man undra vad de gröna är beredda att göra för att få folk att förflytta fokus till ”det rätta”.
Av en ren händelse hamnade jag igår och i förrgår vid nyskrivna reportage om krigsläget i Ukrainas näst största stad, Charkiv, nära den ryska gränsen, dels i Dagens Nyheter, dels i Svenska Dagbladet, dels i The Wall Street Journal. Jag hade hoppats att journalisterna skulle berätta helt väsensskilda historier så att jag skulle kunna ondgöra mig över falska nyheter och trollfabriker, men så beviljat fick jag det alltså inte.
En undersökning inför EU-valet visar att européerna numera prioriterar frågan om minskad invandring före klimatet.
Säga vad man vill om DN:s Björn Wiman, men han är sannerligen de stora ordens mästare. Där ligger man i lä. Den stackars plågade Wiman har mycket att ligga sömnlös över. Klimatkrisen, den nazistiska högermaffian i regeringen som tar stöd av SD, lite lägre bensinpriser, att solen skiner, you name it.
Anders Ygeman var inblandad i flera stora säkerhetsskandaler under förra regeringens styre. Nu vill han stänga av Sverigedemokraterna från regeringen eftersom de är en ”säkerhetsrisk”.
Det är svårt att med någon tillförsikt skapa sig en övertygelse i politiska frågor där man inte fötts in i ett ställningstagande och sedan stannat där som till exempel att barn som förut växte upp i socialdemokratiska familjer ofta fortsatte som någon sorts vänstersympatisörer (och vice versa).
Nu klargör Kalla faktas Emil Hellerud att det som i main stream-medierna kallas ”SD:s trollfabrik” inte alls kan spåras till SD. ”Vi konstaterar att vi inte kan veta vem som ligger bakom” skriver han på plattformen X.
Efter många om och men har även jag sett Kalla faktas reportage om SD:s ”trollfabrik”, åtminstone första avsnittet. Detta, tillsammans med de många texterna som publicerats sedan det släpptes, får mig bara att tvivla ännu mer på det sensationella i avslöjandena. Är det ens några avslöjanden? Finns det något enda parti som inte sprider sin propaganda?
Med tanke på hur både programmet, och många av de som nu förfasar sig över SD, dessutom blandar ihop desinformation med satir blir det hela dessutom lätt osmakligt. Kanske, tänker jag, är det helt enkelt satiren de vill åt.
Var det ursprungliga syftet med Kalla Faktas granskning att hitta något negativt om Sverigedemokraterna för TV4 att publicera för att påverka EU-valet? Den frågan ställer nu Charlie Weimers, som avslöjar att Kalla faktas Daniel Andersson sökte jobb på hans kontor i Bryssel i höstas.
Mest blir jag väl road av att Expressens tidigare kulturchef Karin Olsson inte behärskar svenska språket när hon lanserar sina konspirationsteorier i en krönika. Hon hävdar att Magnus Hjorth, som basar över Myndigheten för psykologiskt försvar ”fallit Åkesson i talet” när han anmäler TV4:s Kalla Fakta till Granskningsnämnden.
Enligt legenden var det på pingstdagen som kung Arthur kröntes till kung. Han hade ju bevisat att han var den rätte genom att dra svärdet ur stenen. Varje år på denna dag höll Arthur hov på slottet Camelot med sina riddare. Det var också på pingstdagen som han gifte sig med Guinevere.
Hur är det möjligt att politiker genomför så olämpliga saker som det universitetssystem jag ofta behandlat? Universiteten är inte det enda exemplet. Med skolan gjorde man samma sak, alltså införde ett pengsystem utan extern kontroll, vilket sannolikt lett till en hel del betygsinflation och bristande jämförbarhet mellan betyg från olika skolor.
Nu är pingsthelgen här och som alltid känner jag både glädje och ett visst mått av vemod. Glädje över försommargrönskan, doften av hägg och syrenknopparna som är på väg att brista ut – vemod över tider som flytt och människor som inte längre är med i min vardag. Men som alltid, i samband med svenska traditioner, fylls jag också av vrede över hur dessa förminskas av institutioner som faktiskt har i uppdrag att bevara dem.
Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, anmäler TV4:s Kalla fakta för deras granskning av SD:s så kallade trollfabriker eftersom programmet vilseleder tittarna.
De senast dagarna har Sverige plågats av en storm ett vattenglas som troligen inte är någon storm eller ens ett vattenglas. Det handlar alltså om trollfabriksstriden inom den svenska regeringen. ”Den svenska regeringen består av 3 + 1 = 4 så kallade borgerliga partier”, förklarar jag för min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro. ”Man hade antagit att de före valet skulle ha samlats för att enas om en fyraårig uppryckningspolitik för Sverige.”
Mattias Svahn, som forskar om desinformation på Totalförsvarets forskningsinstitut, säger till SVT Nyheter att SD:s så kallade trollfabriker inte nödvändigtvis ägnar sig åt desinformation. ”Hård retorik och hatpropaganda är inte desinformation per se” säger han.
