Patrik Engellau

Som bekant brukar jag hävda att Sverige styrs av ett välfärdsindustriellt komplex som tycker om svaga människor eftersom svaga människor är deras klienter och livsluft. Ju fler och svagare människor, desto mäktigare blir komplexet.

Även om andra människor inte brukar använda begreppet ”det välfärdsindustriella komplexet” så står företeelsen som elefanten i rummet i praktiskt taget all politisk diskussion i Sverige. Det finns närmare bestämt tre distinkta förhållningssätt till välfärdssystemet.

Patrik Engellau

Sverige stod på sin höjdpunkt på 1960-talet. År 1965 var vi näst rikast i världen efter USA. Men det bästa med Sverige var inte att vi var så rika, utan att vi använde våra pengar så klokt. Vi byggde en välfärdsstat som fördelade välståndet mer rättvist och som tog hand om människor som hade en permanent eller tillfällig svacka i livet. Sverige var ett land som väckte beundran i en hel värld. (Det är faktiskt sant. Jag bodde i flera olika länder under de där åren, och det var alltid samma sak: överallt svärmade man för Sverige.)

Patrik Engellau

Lord Jonathan Sacks, före detta överrabbin i det brittiska samväldet, skrev nyligen så här i The Wall Street Journal.

Homo sapiens är ett meningssökande djur. Om det är något den moderna världens viktiga institutioner inte gör så är det att skapa mening. Vetenskapen säger oss hur, men inte varför… Den liberala, demokratiska staten ger oss frihet att leva som vi vill, men har som grundprincip att inte tala om för oss hur vi ska välja att leva. Vetenskapen, teknologin, den fria marknaden och den liberala, demokratiska staten har möjliggjort oöverträffade framsteg… Resultatet är att vi i det 21sta århundradet har maximalt med valfrihet och minimalt med mening.

Jag tror detta är en ganska vanlig bild av tillståndet i Västerlandet. Vi tror inte på någonting och slösar bort våra liv på shopping och annat strunt – överrabbinen säger inget sådant, men det är en slutsats av hans grundläggande observation – eftersom vi inte kan hitta på något meningsfullt att göra.

Patrik Engellau

Det kan vara en fördom, men jag tror att de rika styr i USA. I en artikel i International New York Times skriver två Harvardforskare att ”de flesta kongressledamöter numera är miljonärer”, alltså dollarmiljonärer. De citerar andra framstående forskare som hävdar att ”i USA är det inte majoriteten som bestämmer”, vilket, hävdar Harvardforskarna, lett till att en tredjedel av alla amerikaner numera anser att landet ”inte alls är demokratiskt”. Forskarna citerar även annan statsvetenskaplig forskning enligt vilken ”ekonomiska eliter och särintressen varit mycket inflytelserika, medan vanliga medborgares och massbaserade intressegruppers åsikter nästan inte haft något inflytande alls”.

Patrik Engellau

Häromdagen hörde jag en person i radio ge en skrämmande beskrivning av de fruktansvärda förhållanden som råder i flyktinglägren i och omkring Syrien. Hygienen brister, det finns ingen infrastruktur, folk svälter för att UNHCR inte får pengar till mat från snåla länder som Sverige, det finns inte ens skola för barnen.

Jag är övertygad om att livet i dessa läger är förskräckligt, men när jag hör det där med att det saknas skolor får jag lite ångest. Något stämmer inte. Inget är lättare än att starta en skola, framför allt, skulle jag föreställa mig, i ett flyktingläger där det inte finns några statliga skolmyndigheter som krånglar om att det måste finnas bibliotek, korrekta värdegrunder och legitimerade lärare.

Patrik Engellau

Nu ska jag öppet erkänna och beskriva mina dubier när det gäller islam och därmed avslöja min okunnighet samt utsätta mig för risken att behöva hållas för någon sorts fob. Men jag är ärlig i mitt sökande och vill gärna bli upplyst och förd på riktigare tankar av dem som begriper bättre.

Patrik Engellau

Jag går inte i kyrkan särskilt ofta men det blir ett och annat dop, bröllop och (allt oftare, tyvärr) begravning.

I kyrkan sjunger man psalmer. Två populära psalmer som jag tycker särskilt illa om är 289an (”Guds kärlek är som stranden och som gräset”) och 791an (”Du vet väl om att du är värdefull”).

Patrik Engellau

Idag gillar jag scouter även om jag tyckte hela konceptet var töntigt när jag själv var i scoutåldern. Numera tycker jag alla barn borde vara scouter: väluppfostrade, nysnutna, ständigt på jakt efter att göra minst en god gärning om dagen samt besjälade av att alltid ”vara redo”.

Att vara redo betyder, föreställer jag mig, att vara beredd på att livet skickar sina utmaningar och att, som det står i scoutlagens femte paragraf, möta ”svårigheter med gott humör”. Eftersom en scout dessutom, enligt paragraferna 2 respektive 3 är ”ärlig och pålitlig” samt ”vänlig och hjälpsam” förstår man att en scout är en hyvens person.

Patrik Engellau

Det finns nog ingen som har lika djupa kunskaper om och genomtänkta synpunkter på den svenska – och inte bara den svenska, för övrigt – invandringssitutionen som ekonomen Tino Sanandaji. Häromdagen höll han ett seminarium hos detgodasamhallet inför ett fullsatt auditorium. Här är några av hans synpunkter. (Nästa gång ska vi filma och offentliggöra föredraget.)

Patrik Engellau

Intelligens påstås vara förmågan att hålla två motsägelsefulla sanningar i huvudet på en gång utan att därvid gripas av ångest och för den psykiska hälsans skulle förneka den ena sanningen. I den bemärkelsen är det svenska etablissemangets syn på invandringen ointelligent medan Jesus, att döma av boken om hans liv och gärningar, skulle ha intagit en intelligent hållning.

Patrik Engellau

Jag har då och då tjatat om hur viktigt det är att staten upprätthåller sitt våldsmonopol samt om att det är hög tid för den svenska staten att stämma i bäcken med tanke på att det finns områden dit polisen numera inte vågar sig och det – i områden dit polisen vågar sig – ibland krävs poliseskort för att förhindra vandalisering av ambulanser och andra utryckningsfordon.

För den händelse läsekretsen inte riktigt inser sakens betydelse vill jag gärna pigga upp med en ögonblicksbild från ett samhälle där statens våldsmonopol är allvarligt utmanat.

Patrik Engellau

Jag har just varit i Mexico för att studera socialt entreprenörskap. Det betyder att jag träffat personer som gjort nyttiga saker som inte är lönsamma.

Låt mig berätta om Guadalupe, en charmig och beslutsam kvinna kring 60 år. För trettio år sedan, när hon jobbade för American Airlines i Mexico City drabbades hennes sexårige son Pablito av leukemi. Därmed fick Guadalupe inblick i en ny värld. Rika mexikanare kunde köpa vård till sina barn, men de fattiga fick nöja sig med den obetydliga hjälp som staten erbjöd. Där ingick inte cellgifter och annan dyr medicin. Ej heller erbjöds mer än något dygn i sjukhussäng så barnen kunde tvingas övernatta på gatan medan behandling pågick.

Patrik Engellau

Var och varannan människa jag träffar verkar ha en personlig invandrarincident att berätta om. Det kan vara pappan i förorten som säger att han inte törs skicka sina minderåriga barn att handla mat eftersom de en gång blivit rånade av den invandrade grannfamiljens ungar, som är några år äldre och starkare. Det kan vara den förtvivlade kyrkoherden i Skåne som berättar att församlingens härbärge blivit hemsökt av afrikanska unga män som skövlar och tar limpmackorna som var avsedda för alkisar och utslagna och som skriker ”rasist” när de får en tillsägelse. Det kan vara en redogörelse för bussföraren som vägrar släppa ombord ett gäng biljettlösa romska tiggare och belönas med en samfälld applåd från sina passagerare. Det kan vara bekymrade rapporter om hur romer under det senaste halvåret har ockuperat förortstorget och släpper sin avföring i fontänen. Skildringarna från skolan om att invandrarpojkar kallar sina lärarinnor och sina kvinnliga skolkamrater för ”svennehoror” är legio. Om jag inte läser stämningarna helt fel är sådant ett växande och alltmer obehagligt och svårbetvingligt problem.

Patrik Engellau

Jag har aldrig gillat liknelsen ”åsiktskorridoren” även om den åsyftade företeelsen såklart finns. Det känns mer som en läskig bergsväg som den här i Bolivia:

Patrik Engellau

Privat egendom är i en del stycken ett otyg. Det skapar ojämlikhet och avundsjuka. Egendom är stöld, förkunnade Pierre-Joseph Proudhon, anarkismens fader, och framförde argument.

Ändå försvarar och grundlagssäkrar vi den privata äganderätten. Hur kan det komma sig? Jag hittar två skäl, ett moraliskt som egentligen inte håller måttet samt ett sociologiskt, som för mig är bärande.

Patrik Engellau

När jag var statsanställd framtidsforskare använde vi ibland begreppen ”den reguljära framtiden” och ”det överraskningsfria scenariot”. Båda avser en situation där allt fortsätter lugnt och fint i tangentens riktning och morgondagen blir ungefär som idag.

Den extrema motsatsen till den reguljära framtiden är Den Svarta Svanen – ett uttryck myntat av Nassem Nicholas Taleb i en bok med just det namnet -, nämligen att tillvaron tar en fullständigt oväntad vändning med djupgående, goda eller dåliga, konsekvenser för människorna.

Patrik Engellau

Nyligen träffade jag Merit Wager som sa att hon inte upphörde att förvåna sig över de ansvariga politikerna och undrade vad de egentligen hade för agenda i invandringsfrågan. ”Vem som helst kan ju förstå att den mycket stora asyl- och anhöriginvandringen ställer till problem när så många kommer på kort tid och samtidigt” sa hon.

Det är en stor, relevant och svår fråga som jag gått och tänkt på sedan dess. Jag har på prov kommit fram till följande.

Patrik Engellau

Det här hörde jag nyligen i radioprogrammet Studio Ett. Skolfoto skulle tas i en skola i Blekinge. I en klass hittade barnen på att flickorna skulle klä sig i skjorta och fluga, medan pojkarna skulle bära klänning. Rektorn förbjöd upptåget, varpå han blev milt förlöjligad av Sveriges Radio.

Det här tål att tänka på, vilket jag försökt göra. Det är inte lätt. Mina sympatier ligger hos rektor. Jag reagerar spontant mot det barnsliga tilltaget, men ibland räcker det inte med magkänslor, man måste också ha rimligt hållbara argument för sina uppfattningar.

Patrik Engellau

För ett tag sedan hade jag förmånen att få äta lunch med författaren, mellanösternkännaren och doktorn i religionshistoria Eli Göndör. Han tog upp en sak som jag själv skrivit och tjatat en del om, men han gjorde det med starkare eftertryck än jag hittills hört det framföras, nämligen behovet av att staten till varje pris skyddar, värnar och upprätthåller sitt våldsmonopol.

Patrik Engellau

Nyligen träffade jag en svåger som bekymrade sig över svenska skolan, enkannerligen vänsterpolitikers idéer därom. Jag framförde uppfattningen att jag inte kan se någon avgörande skillnad mellan partierna i skolfrågan. Kanske hade förre utbildningsministern Björklund en mer positiv inställning till begreppet kunskap än hans efterträdare Fridolin, men när det kommer till de praktiska åtgärderna, och framför allt resultatet, verkar det hugget som stucket.

Patrik Engellau

Jag fattar inte hur den franska revolutionen kunde inträffa. Kung Ludvig XVI och den härskande adeln visste precis vilka problemen var. Redan kungens farfars älskarinna Madame de Pompadour, som dog 25 år före revolutionen, hade varnat: efter oss syndafloden. Makthavarna behövde bara öppna ögonen. När det började mullra fick de hur många chanser som helst att ändra sig och ställa saker till rätta. Men lik förbannat lufsade de på som tidigare och dömde sig därmed till undergång. Min hjärna har svårt att greppa detta.

Patrik Engellau

Ibland får jag lite försiktig kritik, exempelvis i kommentarer, av innebörd att mitt klankande på det välfärdsindustriella komplexet skulle betyda att jag hjärtlöst struntade i folk som faktiskt behöver hjälp.

Enligt egen uppfattning är jag inte så hjärtlös. USAs president Eisenhower sa att det faktum att militären behövs inte innebär att den ska styra i nationen. Min inställning är motsvarande. Visst behöver ett gott samhälle någon sorts sociala skyddsnät, men det betyder inte att välfärdsindustrin ska styra och ställa och forma politiken efter sina egna syften.

Patrik Engellau

Samtiden verkar tro att flyktingströmmarna till Europa i huvudsak beror på krigen i Mellanöstern och kanske på andra håll. Jodå, krigen och de umbäranden stridigheterna medfört har naturligtvis sin betydelse, men jag tror endast som utlösande faktor. I grunden handlar det om något annat och mycket större.

Patrik Engellau

Jag är kanske ute och cyklar, men jag tycker konspirationsteorierna har blivit allt fler på senare år. Denna uppfattning baseras inte på evidens och beprövad erfarenhet, utan bara på att det känns så.

Konspirationsteorier frodas när officiella förklaringar uteblir eller är så hopplöst osannolika att eftertänksamma människor omedelbart förkastar dem och letar efter dolda förklaringar som för det mesta omfattar intriger och dolska och för det mesta ondskefulla sammansvärjningar.

Patrik Engellau

Efter andra världskriget hade tänkarna ett himla sjå med att förklara hur kriget kunnat uppstå. Att det var tyskarnas fel visste man såklart från början, men den där vanliga gamla förklaringen om att vissa folk var genetiskt defekta passade inte. För, tänk efter själv, den globala kapitalismens befrielseprojekt stod på agendan och alla skulle med, även tyskarna, och då kunde man ju inte stämpla dem som medfödda psykfall. Man var tvungen att hitta någon Omständighet i tyskens bakgrund som kunde förklara det hela.

Patrik Engellau

Jag vet a) att jag har sagt ungefär detta förut samt b) att de flesta nog inte håller med mig, men eftersom c) jag tror att jag har rätt så säger jag det igen.

Folk – dit jag just i detta fall för ovanlighetens skull inte räknar mig själv – har en tendens att se vårt svenska samhälles huvudmotsättning som gående mellan å ena sidan höger eller borgerligheten, å den andra vänster eller socialisterna. Sedan finns det lite andra intressen som stökar till analysen, men dem kan man strunta i (vilket man ju faktiskt alltid måste göra när man försöker förstå samhället, så inget fel i det; bara man kommer rätt i huvudfrågorna är allt förlåtet).

Patrik Engellau

Jag har en gnagande och alltmer påträngande känsla av att man i vissa frågor inte kan lita på myndigheter. Några av mina vänner menar att exempelvis Brottsförebyggande rådet (BRÅ) missbrukat the benefit of the doubt så länge att myndigheten förlorat trovärdigheten, men jag är stenhård på att var och en, även myndigheter, ska betraktas som oskyldiga, om än misstänkta, tills deras skuld är bevisad. Än så länge finns, som jag ser det, bara indicier, inga bevis. (Se exempelvis följande länk.)

Patrik Engellau

En representant för Röda Korset gav information på radio som gjorde det möjligt att räkna ut att mat för en person på ett flyktingläger i Syrien eller kringliggande land kostar tre kronor om dagen, vi kan säga 1 000 kronor om året.

Patrik Engellau

När jag var barn läste jag serietidningar, till exempel Tarzan, Stålmannen, Fantomen, Läderlappen, Kalle Anka och Tom Mix. Så småningom tröttnade jag. Med tilltagande ålder, erfarenhet och begynnande mognad tyckte jag att berättelserna alltid var desamma. Fantomen var alltid samma person som slogs med samma slags skurkar vecka ut och vecka in. Ej heller, slog det mig, hade Fantomen någon personlighet annat än att han var övernaturligt vältränad och stark och alltid gjorde det rätta. För en tioåring kunde han vara en trovärdig hjälte, men för en femtonåring var han bara trist.

Patrik Engellau

Det går ett spöke genom de rika i-länderna. Det spöket är rädslan för att länder som Kina och Indien, som redan flåsar oss i nacken, ska hinna i kapp och kanske gå förbi. Har du hört uttrycket ”den hårdnande globala konkurrensen”? Så säger ingen som har ett behagligt och hållbart försprång, bara den som känner sin position hotad.