Patrik Engellau
Mot min vilja har jag genom enkla sömmerskeresonemang kommit fram till att sådana som Thomas Piketty, som räknat ut att de rika blir allt rikare med tiden, nog har fog för sina förmodanden.
Min frus mormors morfar Johan Wilhelm Smitt – i familjekretsen ömsint kallad ”gubben Smitt” – var Sveriges rikaste man (Lazarus, Svenska millionärer, tionde samlingen, Varias Boktryckeri, Stockholm, 1905). Man får 17 600 träffar på honom på Google, så han är fortfarande något av en kändis.
Patrik Engellau
Det finns en vanlig föreställning som går ut på att Sverige haft en fantastiskt fin ekonomisk utveckling under ett antal år och att den fina utvecklingen är fortsatt stark. Men hur ser det ut i verkligheten?
Det finns inget enklare mått på ett lands ekonomiska utveckling är bruttonationalprodukt per capita. Ekonomifakta.se ger besked.
Patrik Engellau
Om någon hävdar att jag är paranoid kan jag väl till dels gå med på det, men jag tycker ändå att Sverige för var dag känns allt skakigare. Det värsta är inte mord, bilbränder och bidragsbedrägerier och sådant, utan den förhärskande mentaliteten, den rådande oviljan hos etablissemanget att öppna ögonen och se verkligheten.
Jag kan ta Liberalerna som exempel, men det kunde ha varit vilket parti som helst. Liberalerna har haft riksmöte och funderar på sådant som att införa tvååriga yrkeslinjer på gymnasiet, att införa system med branschlärlingar, att bygga ut yrkeshögskolan, att ge möjligheter till permanent skyddad identitet för offer för hedersrelaterat våld.
Patrik Engellau
Vi är alla, inte minst jag, syndare och svikare om vi betraktas med Jesu ögon. Han hade en idé om att vi människor, genom att älska alla andra människor som oss själva, skulle kunna göra jordelivet till ett paradis. (Han menade allvar. I Lukas 14:26 säger han ”Om någon kommer till mig, och han därvid ej hatar sin fader och sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge”, allt för att människan inte ska prioritera sina egna nära och kära. Den verklige Jesus var, till skillnaden från den där socialsekreterarmesige figuren Svenska kyrkan vill göra honom till, en hårding.)
Jag har fem synpunkter på denna djärva plan hos vår religions entreprenör och grundare.
Patrik Engellau
Under mina idoga studier i portugisiska språket gör jag ofta intressanta upptäckter. Häromdagen blev jag uppriktigt förvånad. Jag hade stött på en journalist som heter Leandro Narloch – om du kan språket och vill bekanta dig är det bara att söka på YouTube – och har skrivit tre bästsäljare som alla heter ”En politiskt inkorrekt guide om” och sedan Brasiliens, Latinamerikas respektive Världens historia. Det som förvånade mig gällde Brasiliens historia.
Brasiliens ekonomi byggde under de första trehundrafemtio åren på slavarbete. Först år 1888 blev slavarna fria. Slavarna jobbade på sockerplantagerna, i gruvorna, på kaffeplantagerna och i alla andra verksamheter på vilka landets ekonomi vilade. Deras levnadsförhållanden var förstås förskräckliga.
Patrik Engellau
Det känns som om mitt rumpnisseperspektiv på tillvaron gradvis förstärks. Jag kommer hela tiden på mig med att fråga: ”Voffor gör di på dette viset?”
Ta det här med kampen mot våldsbejakande extremism. Problemet är i första hand att ungdomar och unga vuxna radikaliseras till jihadistiska islamister och reser till IS för att kriga eller förbereder sig för terrorhandlingar i Europa. Det finns så klart även annan våldsbejakande extremism, enligt den ”Nationella samordnarens” (Mona Sahlin) hemsida ”den våldsbejakande högerextremistiska vit makt-miljön, den våldsbejakande vänsterextremistiska autonoma miljön”. Men fokus verkar ligga på islamisterna.
Patrik Engellau
Igår skrev jag att i valet mellan att leva av eget och av andras arbete så väljer de flesta att leva av andras arbete. Det är ett resonemang som jag använt i många år, exempelvis i föredrag, och det väcker alltid mer eller mindre bestörta protester.
Varför lever du själv inte på bidrag i så fall, brukar någon fråga. Då säger jag, liksom i gårdagens text, att jag själv nog skulle lockas av alternativet om bidragen bara varit mer generöst tilltagna, så där 100 000 kronor i månaden eller mer.
Patrik Engellau
Två olika mått på migranters inträde på arbetsmarknaden är nu allmängods. Det ena är Riksdagens utredningstjänsts uppgifter till riksdagsman Staffan Danielsson att 25 procent har helårsarbete efter åtta år i Sverige och 34 procent har helårsarbete efter 15 år. Helårsarbete kan vara på hel- eller deltid. Det andra måttet, som på något sätt var vedertaget fram till denna rapport från utredningstjänsten, var att hälften av migranterna kommit i arbete efter sju eller åtta år. Vad ”komma i arbete” betyder är oklart. Det kan exempelvis vara att under någon kortare period ha gått en kurs hos Arbetsförmedlingen. Utredningstjänstens uppgift känns stabilare.
Patrik Engellau
Eftersom biståndsminister Isabella Lövin är påtänkt som nytt miljöpartistiskt språkrör och kanske vice statsminister tar jag mig friheten att återigen publicera den här texten om denna framstående kvinna.
Först tänkte jag rubricera den här krönikan ”Hur djävla dum kan man bli?”, men sedan hölls jag tillbaka av min mammas goda uppfostran och min motvilja mot att approchera regeringsmedlemmar som om vi hade umgåtts på erkänt oförskämda sociala medier.
Patrik Engellau
(Denna artikel har nyligen publicerats i Axess 3/16.)
I Axess nr 2/16 utnämner Torbjörn Elensky ”tredjevärldismen” till en av Sveriges ”överideologier” tillsammans med sådana idékoncept som demokratin, feminismen och antirasismen.
Tredjevärldismen är det där med att (med mina ord) u-länderna på något vis är mer rättfärdiga än i-länderna eftersom de senare byggt sitt välstånd på förtryck och utsugning av de förra och att de senare därför har en skuld till de förra. Sveriges anslutning till synsättet började med Palme och har utvecklats genom årtiondena och nu nått triumfatoriska höjder exempelvis genom Wallströms feministiska beslut att erkänna Palestina.
Patrik Engellau
Jag ska inte påstå att jag är expert på företag – vem är det? – men jag har en del erfarenhet, inte minst som ägare av en börs för små och medelstora företag, där jag rätt nära kunnat följa ett stort antal företags öden.
En provisorisk lärdom jag dragit är att när ett företag verkar bra så är det ofta mycket bättre än det inledningsvis tycks vara. Om man rotar i ekonomin och företagets situation så ser allt ännu ljusare ut än man först trott.
Även det omvända gäller. När man anar att något inte står rätt till i ett företag visar det sig häpnadsväckande ofta att verkligheten är ännu värre, vilket man upptäcker om man snokar och gräver.
Patrik Engellau
Det fanns en tid, jag minns den som igår, när invandringen ansågs värdefull och en god affär för Sverige eftersom invandrarna påstods vara så välutbildade. Syrierna var läkare praktiskt taget allihop och Sveriges stora problem var att vi inte tog vara på alla irakiska civilingenjörer utan förvisade dem till att köra taxi.
Den tiden är förbi sedan några månader. Den luttrande insikten att migranterna på det hela taget har dålig utbildning med många analfabeter sprider numera förstämning i migrofila (invandringsvänliga) kretsar.
Patrik Engellau
Jag blir rätt ofta kontaktad av läsekretsen. Många frågar vad de själva kan göra för att påverka situationen i Sverige (”Jag har ingen lust att ruttna bort utan att ens ha försökt få styr på landet”). Jag hade nyss ett möte med två personer och följande idé, som härmed går på remiss till läsarna, tog form. Idén bygger på den möjligtvis naiva tanken att demokratin kan förmås att fungera om dugliga och målmedvetna människor, som läsarna på den här sajten, engagerar sig i politiken.
Patrik Engellau
Mitt husorgan Dagens Nyheter förklarar att Ryssland numera, genom sin ”alltmer intensiva psykologiska krigföring”, är mer bakslugt illasinnat än någonsin. Ryssland ”lägger stora resurser på att vilseleda och förvilla sin egen och andra länders befolkning”. Såväl försvarsminister Peter Hultqvist som inrikesminister Anders Ygeman vill ”motverka sådana här kampanjer” och ”destabiliserande information”. Det känns bra. Jag kanske skulle bli sosse i alla fall.
Patrik Engellau
Politiker har egentligen bara två verktyg i sin verktygslåda: budgetar, alltså pengar som ger dem möjlighet att köpa saker, samt lagstiftningsmakten, som gör det möjligt för dem att skriva och ändra regler. Dessutom kan de uttala besvärjelser, ofta på temat att ”vi måste” göra något som de inte kan göra.
Alltfler samhällsproblem verkar vara av en typ som inte låter sig lösas med hjälp av pengar och regler (och självklart inte med besvärjelser). Skolan är ett exempel. Skolans problem är en sjuk kultur med demoraliserade lärare, föräldrar som abdikerat från sitt föräldraansvar och elever med försvagade lydnadsgener. Då hjälper det inte med mer pengar eller fler föreskrifter från skolmyndigheterna.
Patrik Engellau
När jag först började berätta om Sverige för min portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro snörpte hon på munnen. Efteråt har hon förklarat att hon inte trodde på mig. Inget land kan vara så korkat hade hon sagt sig. Men hon ville inte vara oartig nog att öppet ifrågasätta mina beskrivningar. Jag var ju ändå en betalande elev.
Det där var snart två år sedan. Hon har sedermera blivit varse. Dels har hon forskat lite om Sverige på internet, dels har hon en brasiliansk kompis i Malmö, en person som i kraft av sin nationalitet framstår som mer tillförlitlig för min lärarinna, och kompisen säger att jodå, svenskarna är faktiskt knäppa.
Patrik Engellau
Jag är oense med de flesta på en viktig punkt, nämligen huruvida politiska partier behöver genomtänkta politiska program. Jag anser att partierna borde ha sådana program på varje område som de tänker sätta tänderna i, till exempel skola, invandring, integration, energiförsörjning och så vidare.
Partierna har nämligen inga seriösa program – eller ännu hårdare: jag hävdar att inget politiskt parti har något seriöst program på något enskilt område. Jag har hittills inte stött på någon medborgare, varken bland engagerade politiker eller vanliga väljare, som haft några invändningar mot att partierna saknar program. Eller så kanske folk tror att partierna faktiskt har program.
Patrik Engellau
Så här skriver myndigheten Sveriges Domstolar:
I Sverige har vi tre typer av domstolar: de allmänna domstolarna som består av tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen, de allmänna förvaltningsdomstolarna, det vill säga förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen, samt specialdomstolarna som avgör tvister inom olika specialområden, till exempel Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen.
De allmänna domstolarna hanterar mål där staten varken är förövare eller offer utan bara domare. Förvaltningsdomstolarna hanterar mål där staten är en av parterna och domare tillika. Låter det snurrigt? Staten både part och domare? Är staten då inte jävig? Kan man tänka sig annat än att staten tid efter annan dömer till sin egen fördel? (Systemet inrättades av den enväldige konungen Karl XI och finns Sverige och Finland, som då var en del av Sverige, samt i ett antal andra länder.)
Patrik Engellau
Ibland blir jag bedrövad och upprörd över regeringens sorglöshet inför Sverige kris – betänk att statsministern nyligen i Financial Times betonade hur ”surrealistiskt” det är att medborgarna oroar sig när allt är på väg åt rätt håll med nationen – och över att oppositionspartierna knappt vill opponera och i varje fall inte vill ta makten och regera.
Men jag borde inte bli förvånad, ty detta är precis vad man kan förvänta sig om min analys av Sverige är korrekt.
Patrik Engellau
Den 24 november förra året insåg regeringen att migrantsituationen var ohållbar och beslöt att vidta åtgärder. Den officiella linjen var att Sveriges migrantpolitik tillfälligt skulle ”anpassas till minikrav enligt internationella konventioner och EU-rätten”.
Det finns en utbredd föreställning i nationen om att något sådant faktiskt också inträffat och att detta, i kombination med ID-kontrollerna på Kastrup, fått det resultat som empiriskt kan iakttas, nämligen att antalet asylsökande per vecka gått ned från över tio tusen till några hundra sedan förra hösten.
Men betrakta följande diagram från EUs egen statistik över antalet asylansökningar per månad år 2015 till EU-länderna sammantagna.
Patrik Engellau
Livet består inte bara av de storskaliga, rubrikbraskande skeendena – migration, skola, krig, presidentval och sådant där – utan också av vardagens – fast i det här fallet helgens – förtretligheter och eventuella glädjeämnen.
På påskdagen la mitt mejlprogram av. Det heter Mozilla Thunderbird och är inställt på att hämta och skicka mejl via en Microsoftportal i det så kallade Molnet, vilket betyder en server någonstans i världen (tror jag). Thunderbird-programmet på min dator blev helt enkelt inte insläppt i portalen. Pärleporten var obönhörligt stängd.
Jag mekade efter bästa förmåga. Datorer är luriga även om de försöker vara hjälpsamma för de ger sällan särskilt exakta besked och en del av beskeden är felaktiga. Till exempel hoppade det upp en ruta som sa att mitt lösenord till molnportalen gått ut, men det trodde jag inte på eftersom andra program som Word kunde ta sig in i portalen med det gamla lösenordet.
Patrik Engellau
Jag var nyligen på ett seminarium där det förekom åtskilliga framstående samhällstyckare. Samtalet handlade om tillståndet i nationen, enkannerligen risken av att staten försvagas. Till exempel att statens våldsmonopol inte kan upprättas i hela landet med följd att kriminella ligor tar över makten i vissa områden. Eller att myndigheterna inte har grepp över vad för folk som befinner sig i landet. Eller att välfärdsbrottsligheten breder ut sig och folk skaffar flera identiteter för att mångdubbla sina bidrag. Eller upplopp på asylboenden, eller afghanska våldtäktspojkar, eller rektorer som inte törs sätta ned foten, eller att staten drar sig tillbaka från småorter i Norrland så att hatet jäser bland norrlänningar som känner sig övergivna, eller att poliser och socialsekreterare i panik säger upp sig en masse, eller… En deltagare gjorde en framtidsspaning: ”Prepare yourselves for a bumpy ride”.
Patrik Engellau
Migrantsituationen är praktiskt taget det enda folk talar om nu för tiden, i varje fall de som jag träffar. Uppfattningarna verkar vara ungefär så här:
Patrik Engellau
TT rapporterar att statsminister Stefan Löfven i en intervju i Financial Times ondgjort sig över svenska folkets verklighetsuppfattning:
Statsminister Stefan Löfven (S) uttrycker frustration över allmänhetens negativa bild av utvecklingen för Sverige… Att hantera det stora antalet flyktingar och migranter har varit ”surrealistiskt”, enligt Löfven.
– Men vad som är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll, säger han till FT.
Om man vill veta vad han menar kan man slå upp synonymer.se och få ”overklig” och ”drömlik” som ersättningsord för surrealistisk. Man kan också hitta surrealistiska tavlor som illustrerar hur statsministern ser på världen, till exempel den här av Salvador Dali som ger ett nog så talande intryck av hur statsministerns hjärna kanske uppfattar verkligheten:
Patrik Engellau Enligt Wikipedia är Soldiers of Odin ”an international anti-immigrant street patrol group founded in Kemi, Finland in […]
Patrik Engellau
Om man ska tro media är Panamaskandalen deras största bragd genom tiderna. Bakgrunden är att en okänd anställd på juristfirman Mossack Fonseca i Panama på något vis läckt ett stort antal dokument som visar att firman hjälpt ett antal personer att öppna brevlådeföretag i det mellanamerikanska landet.
I helgen hade Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter artiklar på fyra sidor vardera för att förklara saken. Citaten nedan är hämtade från dessa två artiklar.
Den som läser dessa två artiklar (och åtskilliga andra) med den förundrade skepsis som är naturlig för mig noterar att media tycks vilja göra fyra poänger.
Patrik Engellau
Sverige har nyligen haft en debatt om huruvida media mörkar eller vinklar nyheter och information kring migranter och migrantsituationen. Ulf och Lena Adelsohn hävdade i tidning och radio att sådant vilseledande förekommer. En del journalister instämde, men de flesta journalister gjorde förtrytsamt gällande att minsann inte!
När ordkriget var som intensivast presenterade Stiftelsen Den Nya Välfärden, där jag är ordförande, en Demoskop-undersökning som visade att den andel av svenska folket som anser att invandringen är för stor hade gått upp från 58 procent förra året till 70 procent i år.
Patrik Engellau
Den mest högklassiga intellektuella underhållning man kan få, vad jag har upptäckt, erbjuds gratis av brasilianska professorer i form av föredrag på YouTube och andra sajter. Nyss såg jag en filosof som heter Clóvis förklara hur man sett på etik genom tiderna (kolla på följande länk om du förstår språket).
Clóvis sa att filosofins historia uppvisar fyra distinkt olika ”idépaket” i ärendet. Jag vet inte om han har rätt (vad det nu skulle betyda), men jag tycker hans klassificering var så enkel och hjälpsam att jag gärna delar med mig.
Patrik Engellau
En präst som jag känner förklarar att han ”alltid måste skriva i kod” när han skriver artiklar eller Facebook-inlägg. Han delar nämligen inte Svenska kyrkans politruk-uppfattningar. Till exempel anser han att förkunnelsen av Evangeliet är viktigare än kampen mot global uppvärmning. Han menar att han är övervakad av sina politruk-kollegor. Han måste därför formulera sig mycket försiktigt ”för att ha ryggen fri” om han blir påkommen med sina normalsvenska idéer.
Svenska kyrkan är mer genompyrd och värre ansatt av politiskt korrekta föreställningar än det svenska samhället i genomsnitt men sjukan har ätit sig långt in även i den övriga samhällskroppen. Sjukan? Ja, jag kan inte hitta något bättre ord ty det handlar om en åkomma som verkar sätta sig på hjärnan och sätta förnuftet ur spel.
Patrik Engellau
För några år sedan skrev jag en bok om Gud (Guds tredje strategi – ska Han lyckas den här gången?) och i samband med det har jag träffat en hel del präster i Svenska kyrkan. I kraft av att jag noga läst Bibeln och inbillar mig att jag fattar vad som står där så har jag lite förmätet känt mig som yrkesbroder bland prästerna.
Som allt annat folk kan präster indelas i två huvudsakliga grupper: politruker och andra. Med politruk menar jag en anhängare av de gängse politiskt korrekta idéerna, alltså att kvinnor, HBTQ-folk och aboriginer är förtryckta, att Israel är ont och palestinierna goda (och förtryckta, såklart), att invandringen är en kanonaffär för Sverige (nåja, den uppfattningen har blivit kantnaggad under det senaste halvåret), att huvudfienden är vita män med hyggliga löner som kör bil och äter kött, att den globala uppvärmningen håller på att föröda jorden och så vidare.
DET GODA SAMHÄLLET 
