Den här tiden på sommaren är, för mig, en tid av kaffekalas och gemenskap. När jag var barn och tillbringade somrarna hos morfar och moster på landet var slutet av juli och början av augusti fyllt av just sådant. Med fyra familjefödelsedagar tätt inpå varandra fylldes det lantliga köket av doften av nybakat dagarna i ända. Och sen blev det kaffekalas så det stod härliga till.

Gripsholms slott vid Mälaren i Mariefred byggdes på 1530-talet och är det äldsta av de
kungliga slotten. Det byggdes både som försvarsborg och bostad åt Gustav Vasa. Till sevärdheterna hör Gustav III:s teater, som teaterkungen lät inreda i ett av slottets runda renässanstorn.

SVT Play har, som jag tidigare skrivit om då och då, en mängd guldkorn från den svenska tv-historien. Ett av dem är serien Godnatt, jord, baserad på Ivar Lo Johanssons självbiografiska roman, i regi av Keve Hjelm.

SEMESTER Jag älskar Bergslagen med alla dess hyttor och gruvor! Granbergsdals hytta i Karlskoga besöker jag årligen – ibland besöker jag också Långbans gruva utanför Filipstad.

SEMESTER Reser du till Dalsland i sommar? Missa då inte Högsbyns hällristningsområde, i naturreservatet Tisselskog i Bengtsfors kommun.

SEMESTER Gammelstads kyrkstad i Luleå är världens största och bäst bevarade kyrkstad, med en vacker stenkyrka omgiven av hundratals små kyrkstugor. I närheten finns också Friluftsmuseet Hägnan.

SEMESTER Har du varit i Grythyttan någon gång? Om inte är det hög tid att göra en utflykt dit. Här, i den gamla bruksorten, är historien levande som på få andra platser med rader av välbevarade trähus längs med den vackra kullerstensgatan.

SEMESTER Bohus fästning har gamla anor och dess långfacetterade historia börjar vid Göta älv, en plats där svensk historia vävs samman med norsk och dansk. Här byggdes på 1250-talet en befästning på Ragnhildsholmen för att skydda staden Kongahälla, och några decennier senare lät kung Håkon V Magnusson bygga en träborg på Bagaholmen, som fick namnet Bagahus – senare Bohus.

SEMESTER Alldeles intill Degerfors järnverk, och bara ett stenkast från Sveafallen, ligger Kulturcentrum Berget. Här bedriver en rad entreprenörer sin verksamhet i vad som tidigare var så kallade arbetarbostäder. Föreningen Berget, som den heter, förvaltar området och ansvarar för verksamheten.

SEMESTER En av de äldsta runstenarna i landet – och den äldsta i Värmland – står i Järsberg, ca 4 kilometer utanför Kristinehamns centrum. Inskriptionen är skriven med den äldre runraden och daterar stenen till mitten av järnåldern, på 500-talet e Kr. Det finns få stenar med denna ristning bevarade.

Det finns så mycket att fundera över i samhället idag, och mycket är mörkt och dystert, men ibland måste man lägga bekymren åt sidan. Jag kopplar gärna av med bra film och TV-serier och en favorit är filmserien Skånska mord, som visades på SVT för många år sen och som senare även gavs ut på dvd. Den består av fem filmer om historiska mord i Skåne. Yngsjömordet var ett av de mord som uppmärksammades, liksom massmordet i Hurva som begicks av polismannen Tore Hedin 1952. Men Hurvamorden var inte Hedins första mord. Det första mordet begick han redan 1951, i Tjörnarp.

Idag är det pingstafton, början på pingsthelgen och en högtid som fyller mig med både glädje och vemod. Glädje eftersom försommaren är inne och vi går mot ljusare och varmare kvällar, vemodig eftersom de älskade familjemedlemmar jag tillbringade uppväxtens pingsthelger med numera har lämnat jordelivet.

För mig har pingsten mer med tradition att göra än med kristna budskapet, om jag ska vara ärlig. Traditioner är viktiga. Så viktiga att Nordiska museet gör vad de kan för att förminska dem – om de är svenska alltså. Andra kulturers traditioner blåser man dock gärna upp som extremt viktiga och fantastiska.

Jag nås av nyheten att Tina Turner gått bort vid en ålder av 83. Hon hade varit sjuk en längre tid och avled i sitt hem i Schweiz, i Küsnacht nära Zürich. Och det är väl inget märkligt med att människor dör. Hennes liv däremot, det var i sanning märkligt och under sin långa och fantastiska karriär satte hon ett outplånligt avtryck i musikvärlden.

Nu har även jag sett den hårt kritiserade dokumentären om den man som i åratal förföljde ABBA-stjärnan Agnetha Fältskog och det var en minst sagt bisarr upplevelse. Det blir ju lätt lite märkligt när man låter en dömd stalker sitta och utgjuta sig om sin kärlek och passion, som om han var en helt vanlig och normal man när han i själva verket vägrade ta ett nej och ställde till ett helvete för den kvinna han påstår sig ha älskat. Men skulle dokumentären ha stoppats enbart för att Fältskog själv bad om det? Tveksamt.

Idag firar vi Kristi himmelsfärd. Hur vi firar varierar förstås beroende på vad vi bekänner oss till för tro, men för troende kristna är det en stor festdag och en av de viktigaste under kyrkoåret. En sak som de allra flesta firar, oavsett tro, är i alla fall en ledig dag mitt i veckan och, med lite tur och planering, en klämdag dessutom.

Vissa människor har man starkare band till än andra, trots att man inte känner dem personligen. När de lämnar jordelivet känner man med varje fiber av sin kropp att något har förändrats i grunden och att det aldrig mer kommer att bli sig riktigt likt.

För mig var Pugh Rogefeldt en sådan människa.

Nu är våffeldagen här igen, en dag som jag verkligen älskar. För mig är det just denna dag som symboliserar vårens inträde – även år som dessa då vårvädret faktiskt tar en liten paus just idag. Doften av våfflor är ständigt närvarande i mina barndomsminnen och ger mig alltid samma känsla av samhörighet med de familjemedlemmar som inte längre finns i livet.

Så är det dags att fira Saint Patrick’s Day igen. Det har jag gjort sedan tidigt 90-tal, då jag först kom i kontakt med irländska ättlingar i Hells Kitchen i New York. Det var innan jag överhuvudtaget hade en tanke på att gå med i katolska kyrkan, och firandet var högst sekulärt. Efter att jag inträtt i kyrkan fick firandet en mer sakral inramning, men sedan jag lämnade kyrkan efter femton år fokuserar jag åter på fest istället för helig mässa. Och varför inte? Få helgon åtnjuter sådan popularitet bland så många människor utanför de troendes skara.

Jag läste just en notis om att Bruce Willis diagnosticerats med demens. Det var inte helt oväntat, för det är bara något år sen han drog sig tillbaka på grund av svårigheter med att minnas repliker och liknande, men det känns ändå sorgligt på något sätt. Bruce Willis har varit något av en institution inom film, actiongenrens okrönte kung med en förmåga att leverera repliker som få andra.

Alla hjärtans dag – romantiskt trams eller krass kommersialism? De flesta har
en åsikt, men Alla hjärtans dag har gamla anor och omfattar mer än röda geléhjärtan och färdigtryckta gratulationskort.

För några veckor sedan såg jag om filmserien Skånska mord på SVT Play. Det är en rad gruvliga historier, och en av de absolut grymmaste är förstås den om polisen och massmördaren Tore Hedin, mästerligt gestaltad av Ernst-Hugo Järegård.

På nyårsafton gick den förre påven, Benedict XVI, bort. Det var inte oväntat precis, han var krasslig redan när han avgick för snart tio år sedan, och hans hälsa har inte blivit bättre sedan dess. Då och då, när jag besökte Rom och Vatikanstaten under mina år som katolik, såg jag honom på avstånd, när han i sakta mak promenerade i sin trädgård. Lite varstans i Vatikanen kunde man stöta på någon av alla de katter han tagit hand om och gett ett nytt hem.

Så blev det då äntligen julafton. Jag säger äntligen för jag älskar julen med allt vad den innebär av traditioner och historiska kopplingar till tidigare generationer. Men ibland tvingas även jag rucka på traditionerna. Som i år, till exempel, då en tids sjukdom gjort det närmast omöjligt att städa, pynta och göra allt det där som jag så gärna vill. Maken har inte hunnit heller för han har haft fullt upp med att jobba och dessemellan ta hand om mig som den kärleksfulle livskamrat han är. Men jag säger som min pappa brukade säga när saker och ting inte riktigt blev som man hade tänkt sig; jul blir det ändå.

Idag är det lucia. Och medan vissa har raderat julinslagen i luciafirandet slår jag på stort med tomtar, glitter, lussekatter och traditionella luciasånger så det står härliga till. Traditioner är viktiga för mig, om det nu hade undgått någon av läsarna, men det är inte för att jag blir personligt provocerad av ”avjulifierade” luciatillställningar som jag skriver om det utan för att jag tror att traditioner är viktigt för oss alla. Vi behöver känna våra rötter, vår kultur och våra traditioner om vi ska vara trygga i oss själva. Att så många av de barn som växer upp nu tvingas in i kulturlöshet och rotlöshet bådar inte gott för framtiden.

En pionjär har gått ur tiden. Svenne Hedlund var den första riktigt stora svenska popstjärnan och under några år på 1960-talet var Hep Stars det allra största bandet i den första svenska popvågen. I maj 1965 hade de tre singlar på Tio i topp – på en enda vecka. Under en period stod Hep Stars för tio procent av all skivförsäljning i Sverige. Det säger något, det.

Vi svenskar får ofta höra att vi inte har något att vara stolta över. Vissa har till och med påstått att vi är barbarer, och att allt gott i vårt land kommit utifrån. Ingenting kunde vara mer fel. Sverige är en nation som fostrat en rad män och kvinnor vars livsgärningar och uppfinningar haft betydelse för hela världen. Erkänn att det är svårt att föreställa sig en värld utan pacemaker, blixtlås och modersmjölksersättning!

Jag har haft turen att få växa upp med en rad äldre människor omkring mig. Morfar förstås, som var född 1886 och hade fyllt 76 redan när jag föddes, men också min moster, mina morbröder och vänner och kollegor till mamma och pappa. Bara en sån där sak som att få följa med mamma på symöten var en upplevelse.

Livet i Finnskogarna, Avestaforsens brus, Flickan från Finnskogarna. Dragspelslåtar som än idag berör oss som finner vårt kulturarv i granskogens vemod och de böljande sädesfältens soliga glädje, och som odödliggjordes av vår förste, och kanske också vår främste, dragspelskung Calle Jularbo.

För ett tag sen tittade jag på den nya filmen om drottning Margareta, hon som kallades kung Byxlös. Hon var sin tids mäktigaste kvinna och förmodligen en av de mäktigaste kvinnorna någonsin, men filmen – en samproduktion mellan Sverige, Norge och Danmark – fokuserar på en fotnot i hennes liv. Och det är väl så det ska vara nu för tiden, för gud förbjude att man gjorde en seriös och djuplodande film om något så kontroversiellt som en medeltida drottning med makt. Det skulle bli alldeles för besvärligt eftersom mäktiga kvinnor av någon anledning måste framställas inte bara som klokare än män utan dessutom som mjukare och mer fördomsfria, trots att det naturligtvis inte alls stämmer med verkligheten.

Idag, den 24 juli, skulle min moster Britta ha fyllt 107 år om hon hade levt. Det gör hon förstås inte, och det är inget konstigt med det. Det som däremot är lite sorgligt är att hon bara blev 67, särskilt med tanke på att hon var sjuk i 30 år av sitt liv. Jag har skrivit om Britta och hennes levnadshistoria tidigare. Och det kan så vara att jag upprepar mig lite, men hon har en väldigt speciell plats i mitt hjärta.