Artisten Adam Tensta var arg för att Louise Andersson Bodin, som uttryckt sig rasistiskt på sin YouTube-kanal, fått en programinbjudan av TV4. När han själv var inbjuden till samma tevekanals studio för att prata om sin nya skiva demonstrerade han genom att helt enkelt kliva upp och gå därifrån. En protest mot rasismen och vad han såg som TV4:s rasistiska medlöperi.

Min första ledarskapsutbildning fick jag vid fjälljägarskolan i Arvidsjaur. Det är många år sedan, men den sitter i. En chef skall vara ett föredöme och inte kräva mer av truppen än han själv kan utföra. Truppen skall vårdas, inte utnyttjas för chefens egna syftens skull. Jag tänker ofta på dessa lärdomar, när dagens politiska beslutsfattare visar brist på ledarskap.

Idag är det 70 år sedan Japan kapitulerade i andra världskriget. Många minns USA:s atombomber över Hiroshima och Nagasaki. 250 000 människor dog och ett nytt fruktansvärt vapen hade introducerats.

Mycket – ofta mycket upphetsat och därför dumt – sägs om dagens invandring. Det finns enklare och mer övertygande sätt att fundera på saken än att rubricera allt som sägs som ”rasism”, eller helt enkelt förbjuda vissa synpunkter att framföras.

Jag är genuint intresserad av dina tankar, Andreas Schleicher*. Vad tycker du om oss svenskar? Egentligen? Tycker du synd om oss? Är du rent av förbluffad över att vi befinner oss i en skolkris? Vi i fina Sverige? Eller visste du att det skulle hända? Har du kanske väntat på det? Länge? Har du kanske försökt varna oss? Länge?

Hur kommer det sig att de sju DÖ-partierna gång efter gång gör självmål? Och hur kommer det sig att dess politiker hela tiden riskerar sina höga arvoden, fria resor, livstidspensioner och utrymme i media? Och hur kommer det sig att de serverar den fråga som oroar medborgarna mest, nämligen invandrarproblematiken, till det parti som de i bästa fall föraktar, i sämsta fall hatar?

Att Sverige är på ett sluttande plan mot en okänd avgrund är ett faktum. Ett fåtal svenska debattörer försöker sig på att halvöppet/halvdolt visa på de problem som samhället har hamnat i.

Flatheten hos svenska politiker och myndigheter är också i tiggerifrågan helt följdriktig men ändå obegriplig.

Vänsterns favorituttryck har blivit ”alla människors lika värde”.

Ship to Gaza för en ensidig linje i förhållande till Israels blockad av Gaza. Detta riskerar att göra mer skada än nytta då man genom sitt ställningstagande bortser från väsentliga aspekter. Genom ett totalt fördömande av Israel ökar klyftan till framtida dialog och undergräver även Sveriges roll som en trovärdig röst i debatten.

Thomas Gür

Ylva Johanssons debattartikel i DN i dag, om regeringens strategi för asylmottagande, hade varit framsynt om den hade publicerats på 1970-talet, kanske före statskuppen i Chile september 1973… eller den i Turkiet mars 1971.

Thomas Gür

Om en kvinna med bakgrund i Mellanöstern i Sverige angriper de strukturer som upprätthålls av män från det svenska majoritetssamhället som förtryckande, patriarkala, diskriminerande, exkluderande etc… anses hon tala dagens sanning.

Plus och minus, ljus och mörker, möjligheter och problem. Så kan livet framstå. Det borde också gälla den politiska debatten.

De flesta av oss ställer sig frågande till att ett fåtal människor har ett omättligt behov av pengar, makt och framförallt bekräftelse. För detta fåtal är mänskligheten indelad i kategorier, de graderas i hur mycket pengar/bonus man tjänar; om man är mångmiljonär eller miljardär.

Det råder allmän enighet om behovet av integration och arbete för våra invandrare. Rot – och i ännu högre grad Rut – har givit tusentals av dem arbete, gemenskap, självförtroende och framtidstro. Många, särskilt kvinnor, har startat egna företag och ofta i sin tur givit jobb till landsmän och landsmaninnor.

Det är märkligt att något som fyller huvuddelen av de flesta människors vakna tid inte går att fånga in i en enda heltäckande definition.

Tänk er en rättssal där en person är åtalad för grova brott. Tänk er att åklagaren i målet i stort sett får hela tidsutrymmet i rätten för att lägga fram sin sak. Tänk er att få, eller ingen, får lägga fram fakta som talar för den anklagades sak.

Vänstern har vanligtvis ett underifrånperspektiv och borgligheten ett ovanifrånperspektiv när de närmar sig olika frågeställningar. Skolan är ett sådant exempel. Vänstern är emot friskolor då de anser att vissa föräldrar inte har intresse/kunskap/ekonomi nog att välja skola varför deras barn hamnar i de sämsta skolorna (vänsterelitens egna barn går dock ofta i friskolor) medan de borgliga tycker det är självklart att föräldrar skall få välja den bästa skolan för sina barn. Båda perspektiven har merit, vad som är objektivt bäst blir i slutändan en politisk fråga.

Ulf Öfverberg

Det förs en debatt i dessa spalter såväl som på Dagens Industris ledarsida och andra arenor om det kloka eller okloka i att sluta ignorera Sverigedemokraterna och istället söka eventuella överenskommelser med dem. Jag tror en sådan politik missar vilka SD egentligen är.

Sverigedemokrateras, Danska Folkepartiets och de andra ”nya” europeiska partiernas framgångar beror inte på att deras sympatisörer blivit mer högervridna eller nationalistiska.

Vilken typ av beslut står rikspolitikerna inför? Tillåt mig föreslå två, för att illustrera vad det är frågan om för att öppna arbetsmarknaden för alla!

Vid ett besök i Berlin för några år sedan fick jag i närheten av minnesmärket över Europas mördade judar syn på en skylt som visade mot ett annat minnesmärke över nationalsocialismens offer, nämligen ”Sinti und Roma”.