I Södertälje marknadsför politikerna nu ”beredskapsrullen”. Vad den innehåller? Sånt som vi kan producera här hemma i Sverige om krisen och kriget kommer. Efter att politikerna utarmat det svenska lantbruket i decennier, och gjort oss beroende av en osäker omvärld för att få mat på bordet, är det nu ”allas ansvar” att se till att åter börja äta sånt som inga medborgare hade slutat äta om politikerna valt att gynna svenskt lantbruk istället för att satsa på billig import.

Nyligen släpptes Sverigedemokraternas valfilm inför det stundande EU-valet, på temat ”Mitt Europa bygger murar”. Den är gjord med självironi och humor och spelar på alla de nidbilder som Socialdemokraterna och de andra rödgröna partierna målat upp av SD i åratal, med Jimmie Åkesson avspänt strosande i ett Europa där gängkriminalitet, religiös extremism och kvinnor i förtryckande klädsel lyser med sin frånvaro.

”Så här tycker vi och det skäms vi inte det minsta för!” är budskapet. Det är genialt.

Under en tid har ett fåtal studenter och andra slagit upp tältläger vid flera lärosäten runt om i Sverige. Jag säger ett fåtal för att det är exakt vad det är. Men i medierna utmålas de propalestinska protesterna som vore de ett uttryck för en utbredd folkrörelse. Varför?

Sveriges Television fortsätter vinkla sina nyhetsreportage mot Israel, som de gjort konsekvent sedan oktober förra året då Hamas startade kriget. Nyligen intervjuades en sjuksköterska som ”sett Gazas sjukvård inifrån” och som visste att berätta att de palestinska patienterna hamnar i ”ödets händer”.

Det är naturligtvis ett djupt vilseledande påstående. Patienterna hamnar i Hamas våld. Men Hamas nämner hon inte ens, trots att det är de som medvetet försatt sitt eget folk i den här fruktansvärda situationen.

Kriminella är minsann inte bara kriminella. De är också intellektuella bokmalar som köar till fängelsebiblioteket för att förkovra sig. Särskilt populär är Machiavellis Fursten, får vi veta i Sveriges Radio Nyheter.

Samma public service förmedlar också ständigt budskapet att kriminella har levt i utanförskap och saknat de chanser vanliga skötsamma får. Det går inte riktigt ihop att folk som är bekanta med Machiavelli, och dessutom med behållning läser honom, har saknat möjligheter i livet.

Igår läste jag Patrik Engellaus text om den mesiga psalmen och kunde inte låta bli att fnissa igenkännande. Jag har alltid haft lite svårt för den gulliga bilden av emo-Jesus för den går så tvärsemot allt vad evangelierna berättar. Och jag minns fortfarande min lättnad under långfredagsmeditationerna den där påsken 2005, då jag konverterade till katolska kyrkan, över att kyrkoherden i den församlingen vågade säga det som åtminstone jag tror är sant.

Jag åker inte så ofta tunnelbana numera, men när jag gör det blir jag varje gång närmast förbluffad över antalet zombies som befolkar vagnen. De har förvisso inte ruttnat, inte heller kastar de sig över sina medpassagerare för att äta upp dem, men i övrigt är det ingen större skillnad på dem och ”the walking dead” där de sitter djupt försjunkna i sina mobiltelefoner. Och det kan förresten sägas om folk i största allmänhet numera.

De brittiska tvillingbröderna Reggie och Ronnie Kray var gangsterbossar i Londons undre värld och en maktfaktor att räkna med ända från sent 40-tal fram till sent 60-tal. De var båda kallblodiga och brutala mördare – den ene blev senare förklarad sinnessjuk och inspärrad på Broadmoor på livstid – men det hindrade inte att dåtidens kändisar mer än gärna umgicks med dem. Och kändisarnas förtjusning höll i sig även efter att bröderna dömts till livstid för mord.

Jag vet att det är en sanning med modifikation, för om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden fanns det också mycket som var sämre. Men under min drygt 60-åriga levnad har det faktiskt bara blivit sämre. En fullt fungerande nation, som egentligen bara hade behövt utvecklas i takt med tekniken, har raserats till en spillra av vad det en gång var och behöver nu byggas upp igen efter decennier av vanstyre.

Nu räcker det inte längre med att hata och hänga ut artister som på ett eller annat sätt uttryckt sitt stöd för israelers rätt att försvara sig mot terror. Nu bör även de artister som inte tagit ställning för Palestina svartlistas – i alla fall om den så kallade ”radioprofilen” Fredrik Söderholm får som han vill.

Den tidigare MP-ministern Alice Bah Kuhnke var en mästare i orwellianskt nyspråk. Vid ett tillfälle kläckte hon ur sig ”att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större”, en annan gång förklarade hon förnumstigt att vi behöver en ”kulturrevolution”.

Sannolikt är hon inte helt medveten om vad uttalandena egentligen innebär, och vad de kan relateras till historiskt, för bildningsnivån är ju inte vidare hög hos politikerna idag. Men läskigt är det ändå. Och med tanke på vad som anses som den viktigaste frågan inför EU-valet kan man undra vad de gröna är beredda att göra för att få folk att förflytta fokus till ”det rätta”.

Efter många om och men har även jag sett Kalla faktas reportage om SD:s ”trollfabrik”, åtminstone första avsnittet. Detta, tillsammans med de många texterna som publicerats sedan det släpptes, får mig bara att tvivla ännu mer på det sensationella i avslöjandena. Är det ens några avslöjanden? Finns det något enda parti som inte sprider sin propaganda?

Med tanke på hur både programmet, och många av de som nu förfasar sig över SD, dessutom blandar ihop desinformation med satir blir det hela dessutom lätt osmakligt. Kanske, tänker jag, är det helt enkelt satiren de vill åt.

Nu är pingsthelgen här och som alltid känner jag både glädje och ett visst mått av vemod. Glädje över försommargrönskan, doften av hägg och syrenknopparna som är på väg att brista ut – vemod över tider som flytt och människor som inte längre är med i min vardag. Men som alltid, i samband med svenska traditioner, fylls jag också av vrede över hur dessa förminskas av institutioner som faktiskt har i uppdrag att bevara dem.

För några dagar sedan läste jag ett intressant inlägg på sociala medier. En kvinna skrev så här:

”Vänstern och deras anhängare inklusive main stream-medierna har radikaliserat mig, även Reinfeldt bär ett ansvar i detta. Min tolerans har bytts ut till intolerans tack vara rena lögner, mörkande och avsaknad av ansvar. Det är ALLTID någon annans fel.”

Det kan faktiskt inte sägas bättre.

De samlade Eurovision-juryerna må ha varit påverkade av de skräniga anti-Israelaktivister som fått oproportionerligt utrymme i medierna senaste tiden. Men Europas folk lät sig inte skrämmas. Israels Eden Golan fick flest 12-poängare och hela 323 poäng när folket fick säga sitt och slutade därmed, trots juryrösternas ynka 52 poäng, på en femte plats.

Den svenska juryn – bestående av trendkänsliga artister och programledare – gav Israels bidrag 0 poäng. Från svenska folket kom en rungande 12:a. Det innebär framför allt tre saker:

Eurovisionveckan går mot sitt slut och ikväll är det final. Main stream-medierna gör sitt yttersta för att få det att framstå som om motståndet mot Israels medverkan kommer från en stor majoritet av svenska folket. Under de senaste veckorna har det dock blivit tydligt att de som står för protesterna utgör en ganska patetisk blandning av islamister, överklassvänster och yrkesaktivister som inte representerar ens en bråkdel av svenska folket. Det blev inte mindre uppenbart när kommunisten – eller snarare kapitalisten – Mikael Wiehe gav sig ut på barrikaderna så här på hösten av sin levnad.

Har ni tänkt på att Greta Thunberg alltid hånflinar och fnissar när hon blir intervjuad? Det spelar ingen roll om hon demonstrerar för klimatet eller mot Israel – flinet är numera alltid klistrat på hennes ansikte och när hon svarar på frågor fnissar hon som en fjortis.

Jag tänker ofta att det ska mycket till innan jag förvånas över hur kvällspressen, ja alla main stream-medier, förhåller sig till omvärlden. Men nu har Expressen faktiskt gjort mig förvånad. Nyhetspodden ”Läget” har rubriken ”Israels mystiska frånvaro inför Eurovision i Malmö”. Som om det vore det minste mystiskt att israelerna håller sig borta från offentlighetens ljus i antisemitismens högborg Malmö.

Jag vet inte om det är för att jag börjar bli lite till åren som tankarna om livet, som det var förr, tränger sig på allt mer. Det Sverige där jag växte upp känns som en annan planet. Mamma hängde tvätt på en tvättlina på gården, ytterdörren stod olåst från morgon till sen kväll och gängkriminalitet, skjutningar och sprängdåd var något som hände i andra länder, långt härifrån.

Senaste veckan har det gång på gång dykt upp en skärmdump på Facebook, så absurd att jag trodde det var fejk. Det var det inte. Nu ska det nämligen bli mode för män att ha pissfläckar på jeansen.

Modeskaparna själva drar den skrattretande valsen att de skapat jeans med artificiella pissfläckar som en kommentar till kapitalismen och konsumtionssamhället.

Nu är det dags igen. 1 maj är kommen och med den de röda fanorna som vajar på gator och torg när socialdemokrater och kommunister marscherar i takt på samma sätt som kommunisterna i det forna Sovjet och i diktaturen Kina. ”Upp till kamp” gastar de uppfordrande – men mot vad?

På sociala medier går diskussionerna varma om huruvida attacken i Gubbängen verkligen var en nazistattack, som Expo påstår, eller om det hela är ett påhitt eller något som orkestrerats av dem själva. Och även om det givetvis finns all anledning att förmoda att ett politiskt möte med kommunistiska förtecken mycket väl kan få oönskad påhälsning av våldsbenägna nazister så finns det lika stor anledning att fråga sig om man verkligen kan lita på Expo.

För ett par månader sedan infördes vistelseförbud i vissa utsatta stadsdelar och förorter, bland annat i Rågsveds centrum söder om Stockholms innerstad. Toppen, tycker invånarna, men Diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius är bekymrad. Han menar att vistelseförbud är – ”diskriminerande”.

Och visst, det är det ju på sätt och vis. Mot kriminella. Men varför DO värnar dessa element mer än vanligt, skötsamt folk vet bara han själv.

Vi har många underliga kristna representanter i det här landet. Svenskkyrkliga prästen Anna Karin Hammar är en sådan – sedan den 7 oktober har hennes Facebookflöde formligen svämmat över inte bara av Israelhat utan också av uppenbart antisemitiska inlägg, något som jag tidigare sktivit om här. En annan är socialdemokraten Anna Ardin.

För en tid sedan kunde vi läsa om att Greta Thunberg gripits av polis i Nederländerna. Den numera vuxna kvinnan, 21 år gammal, åker alltså fortfarande runt och demonstrerar på samma fjortismässiga vis och kostar både det svenska samhället och andra samhällen pengar. Men varför gör hon det? Svaret är betydligt enklare än hennes aningslösa påhejare vill förstå. Greta gör det Greta gör för att hon vet att hon, tack vare sina överklassprivilegier, kommer undan med det.