Nyligen skrev jag en krönika med fokus på en del av de sjuka företeelser som är så vanliga förekommande i det svenska samhället. En observant DGS-läsare kom då med idén att istället belysa några av alla de friska företeelser som förekommer. Ett briljant förslag, om ni frågar mig, eftersom det finns otroligt många härliga företeelser att njuta av i vårt fina Sverige. Här är några av mina personliga favoriter:

Jag läser just att en kulturjournalist på Svenska Dagbladet blivit dömd för att misshandlat sin 16-åriga dotter, inte bara vid ett tillfälle utan flera. Och jag kommer osökt att tänka på de fina, polerade fasaderna som blickar ut mot oss från finrummens piedestaler. Hur mycket kan man komma undan med enbart för att man anses ha rätt värdegrund?

Häromdagen åkte jag in till Luntmakargatan i ett ärende till Taxi Stockholm. Eller, rättare sagt, det var min man som hade ärende dit. Själv var jag bara med för att hålla vakt efter parkeringsvakter. Det är nämligen stoppförbud runt hela Taxi Stockholms huvudkontor. En ren vinst för Stockholms stad och de entreprenörer de anlitar eftersom 99 procent av alla som måste till Taxi Stockholm i olika ärenden gör det under ett arbetspass och därför behöver ta bilen dit.

I åratal har Socialdemokraterna låtit sig infiltreras av gängkriminella, Botkyrka-gänget, de skandalösa lotterilurendrejerierna ett annat, samröre med brottsdömda (se bilden ovan). I ett enda slag är allt glömt och den vänstersinnade pressen går man ur huse för att istället slå ner på Jimmie Åkessons bröllopsgäster. Hur kan Åkesson vara så klantig att han ställer till ett bröllop med gäster som inte tål granskning? Det är faktiskt rätt svårt att förlåta den arrogansen.

Då och då kommer det snyftreportage om invandrare som har det så svårt i Sverige att de måste återvända till sina hemländer. Nu senast är det malliga DN som engagerat berättar om en krögare från Irak som lider så av det svenska gängvåldet att han väljer att flytta hem till Irak. Frågan som infinner sig är: Vart ska vi infödda ta vägen när utländsk klankriminalitet tar över det offentliga rummet?

För drygt fyra år sedan skrev jag en text om de låtsashumanister som, likt serietidningsvärldens amoraliska antagonister, hycklar sig fram genom tillvaron genom att påstå att de jobbar för mänsklighetens bästa. Den är fortfarande lika aktuell och därför återpublicerar jag den här:

Nyligen tog SVT initiativet till en granskningssajt som ska lära människor skilja på rätt och fel. Bulletins Dan Korn skriver i en text att det är som att sätta bocken som trädgårdsmästare och det har han naturligtvis alldeles rätt i.

Idag är det ett år sedan terrorgruppen Hamas utförde den enskilt värsta massakern på judar sedan andra världskriget. Till en början fördömdes dådet men mycket snabbt flyttades fokus från terrorn till Israels försvar av sina medborgare. Nu bidrar påven och katolska kyrkan till att ytterligare förminska den antisemitiska massakern.

Tusentals svenskar ägnar sig åt körkortsfusk, skriver Dagens PS. Men naturligtvis handlar det inte om svenskar. Det handlar om utomeuropeiska invandrare, som bor i Sverige men som åker till andra EU-länder och får sina körkort omvandlade till europeiska.

Det pågår ett krig mot yttrandefriheten och de som krigar är de som borde stå på barrikaderna för den. Det är i sanning en märklig tid vi lever i.

I denna märkliga tid kan man bli sedd som en god antirasist när man önskar vita människors död, och få anställning i universitetsvärlden.

I åratal har det islamistiska studieförbundet Ibn Rushd fått statliga bidrag för att sprida sin samhällsfientliga och antidemokratiska propaganda. Nu lägger de ner och det är naturligtvis mycket bra. Men det borde ha skett för länge, länge sen.

Innan jag berättar om det som föranleder denna lilla krönika ska jag direkt erkänna att jag och min man har två ganska besvärliga hundar. Med familjen är de rara som lamm, men främlingar tycker de inte om, och det visar de högljutt. Det finns goda skäl till deras skepsis för båda två har haft det tufft tidigare i livet, men ändå. De är skälliga, jobbiga och framstegen tar tid trots att vi är en hundvan familj.

De är dock alltid kopplade och dessutom är den störste av dem en liten parvel på knappt 7 kilo så det är inga pitbulls vi talar om här. De är alltså inte särskilt svåra att hålla in och hålla i när de får för sig att omgivningen är ett hot.

Den här helgen har gått i äpplenas tecken. Jag har fått mängder med fantastiskt goda äpplen av olika slag från en generös och supertrevlig DGS-läsare som ville dela med sig av sin härliga höstskörd. Så den här helgen har det kokats äppelmos och bakats äppelkakor i parti och minut. Jag inte tänka mig någon mer passande sysselsättning en helg som denna, när regnet vräkt ner mest hela tiden. Men har man hund så har man, så ett antal regnpromenader blev det också – plus en klimatkatastrof.

Klimatgurun Johan Rockström har hamnat i blåsväder på sociala medier. 2008 hävdade Rockström att vi då hade högst tio år på oss att rädda jorden. Nu skriver vi 2024 och ännu har inte mardrömsscenariot uppstått. Men Rockström är inte den ende som spått fel. Här är ett axplock av de domedagsprofetior som vi fått oss till livs de senaste decennierna:

Att förundersökningen mot Richard Jomshof (SD) gällande hets mot folkgrupp har lagts ner är en seger för yttrandefriheten och demokratin. Men för Ekots inrikespolitiske kommentator Fredrik Furtenbach kom det överraskande eftersom ”det inte var någon tvekan i sak om vad han hade gjort”.

Eftersom det inte fanns någon tvekan om att han delat en satirbild om islam alltså. Som om det per automatik vore olagligt.

Nu har även riksdagen fått besök av sagofarbröder i smink och kvinnokläder och våra folkvalda fick höra en alldeles nyskriven saga på temat ”hat och hot”. Och det är inte svårt att räkna ut vad det anspelar på: den kritik som riktats mot att män utklädda till kvinnor, med artistnamn som för tankarna till porrbranschen, frotterar sig med små barn. Liberalernas Jan Jönsson säger dessutom öppet att hela arrangemanget var ett ställningstagande mot SD.

Vi har hört det förut och vi kommer att få höra det igen. Denna gång är det Aftonbladetskribenten Jonna Sima som levererar tycka-synd-om-drapan:

”Gängkriminella är i grunden inga hjärtlösa vilddjur. Många av dem har sannolikt dragits in i skiten för att de inte har sett någon annan utväg. Löser vi inte det kommer nyheterna om dödsskjutningar bara att fortsätta.”

Som Jens Ganman uttryckte det på X: ”Egentligen är det synd om de kriminella, avsnitt 5 497”.

Snällismen, det är den svenska religionen nummer ett, det. Den genomsyrar allt och har i stor utsträckning ersatt sådant som självbevarelsedrift, självkänsla och familjeansvar. Ett exempel på det är terrordådet på Ikea för några år sen, då en eritreansk asylsökande mördade en mor och hennes son för att de såg svenska ut.

Nyligen var jag ute och fikade med en god vän. Hon valde plats, ett mysigt kafé som påminde om de kaféer som fanns förr, när vi växte upp, och dit man ibland gick med mamma och pappa och fick äta bakelse och dricka hallonsaft. Därifrån var steget inte långt till att börja prata om vårt kulturarv, vår historia och om vikten av att ha ett band bakåt, till tidigare generationer.

Medan allt fler ser hur visionen om Northvolt börjar krackelera väljer kommunalrådet i Skellefteå, Lorents Burman, att fortsätta tro blint. När han intervjuas i SVT visar han inte också prov på klassiskt socialdemokratisk hån mot människor som har en realistisk syn på Northvolts framtid.

Säga vad man vill om Socialdemokraternas partiledare men en sak är säker; Magdalena Andersson tycks ha superkrafter. Hon klarar sig alltid helskinnad ur sådant som skulle ha tvingat de flesta politiker med annan partifärg att avgå. Den oheliga alliansen med Kakabaveh, lögnerna om Jamal El-Haj, smutskastningen av Henrik Jönsson, de gängkriminella i Botkyrka, papperslös städhjälp – ingenting har kunnat rubba henne eller förändra uttrycket i hennes bistra stenansikte.

Efter att det börjat debatteras om huruvida invandrade haitier äter husdjur i Springfield eller ej passar Sydsvenskans kulturskribent Rakel Chukri på att använda diskussionen för att peka ut svenskar som rasister. Trump är inte ensam om att sprida hat mot invandrare – svenskarna var långt tidigare, är Chukris kategoriska budskap.

Ingenting kunde ha varit mer förutsägbart än att TV4:s Kalla fakta skulle vinna tv-priset Kristallen för sin granskning av Sverigedemokraternas så kallade trollkonton. Det var avgjort redan i samma sekund som den uppmärksamhetstörstande huvudpersonen vattenkammade sig och började wallraffa. Det finns ingenting som är så oproblematiskt, och som vinner så mycket gillande, som en granskning av Sverigedemokraterna. Snacka om att göra det lätt för sig.

Det var förstås bara en tidsfråga innan traditionen med kräftskivor än en gång skulle uppmärksammas negativt. Så är det ju alltid med svenska traditioner – både medierna och kulturen har ett tvångsmässigt behov av att slå ner på alla svenska kulturföreteelser. Och kräftskivan tycks vara en särskilt vass och obekväm nagel i ögat på pk-eliten.