Mohamed Omar
Bekämpa ISIS! Rubriken ingav visst hopp. En muslimsk teolog skulle argumentera mot Islamiska staten (IS). Äntligen skulle man få höra om en islam som var förenlig med vetenskap, sekularism och demokrati! Så blev det dock inte. Istället förstärkte föreläsningen bilden av muslimska teologer som rigida, dogmatiska och oförmögna till rationellt tänkande.
Patrik Engellau
Var finns den Herkules som kan rensa upp i den svenska ideologins Augiasstall? Herkules ledde två floder genom stallet för att få bort skiten, men jag undrar om det skulle räcka här.
Med jämna mellanrum nominerar jag någon viss företeelse till Sveriges kardinalfel. Normalt har det något med det välfärdsindustriella komplexet att göra. Nu ska jag göra det igen: kardinalfelet är komplexets människosyn, tesen om den vanliga människans svaghet.
Thomas Gür
Här några rader om bristen på ledarskap i svensk politik i huvudfåran:
Det finns ett mönster i politisk historia som kan beskrivas som att på det sätt som en ledare har kommit till makten, brukar också den ledaren utöva sin makt.
(Blodiga revolutionärer blir blodiga envåldshärskare, och demokratins (men även arvkungadömens) stora förtjänst är att de funnit en metod för icke-våldsam maktsuccession. Ja, det finns givetvis undantag.)
Nåväl, detta sagt – ser man till det politiska ledarskapet i de två största partierna i riksdagen från detta perspektiv, bådar det tyvärr inte gott.
För ett tiotal år sedan gav jag ut en liten bok, och releasen kom att ligga på en av de hetaste försommardagarna i mannaminne. Jag hade bjudit in ett antal personer i bekantskapskretsen, och det blev trångt i förlagets lokaler. Bland dem som infann sig var Christopher Toll. Han bar en tredelad linnekostym, slips med kråsnål, stråhatt, käpp och handskar. Mycket aktivt deltog han i samtalet.
Nu ser jag att Christopher Toll är borta, 84 år gammal. Därmed har jag förlorat en brevvän. Christopher Toll odlade konsten att skriva brev. Han var en som svarade rappt och skrev långt, gärna med verbens pluralformer där de skulle. Han redde ut frågor och intresserade sig ofta för detaljer. Han visste som vetenskapsman att djävulen sitter i detaljerna. Själv hade han lätt för att prisa andra.
Patrik Engellau
De två berättelser jag nu återger har båda samma besvärande budskap. Jag påstår inte att de skulle vara representativa för hur framgångsrika invandrare eller framgångsrika barn till invandrare ser på den svenska skolan. Hur det ligger till på den punkten har jag ingen aning om. Jag är bara bekymrad över att två av de två sådana människor med vilka jag diskuterat saken har likartade uppfattningar.
Mohamed Omar
I senaste numret av tidskriften Respons (5/2015) recenseras den liberala muslimen Hanna Gadbans bok Min jihad. I boken berättar hon om sitt försök att förena liberalism med islamisk tro. ”Det hör inte till vanligheterna”, konstaterar recensenten, ”att vi begåvas med böcker på svenska i vilka muslimer för resonemang om sin egen religion och dess utmaningar.”
Men Gadban kartlägger också islamistiska aktiviteter i Sverige och visar hur islamister på grund av svenska politikers och byråkraters naivitet och slarv lyckats flytta fram sina positioner. Hennes slutsatser bygger på omfattande research, framför allt bevakning av sociala medier.
Patrik Engellau
Edward Gibbon var en engelsk sjuttonhundratalstänkare som skrev den ständigt återutgivna klassikern Historien om det romerska rikets nedgång och fall. Han anses vara den förste historiker som närmat sig frågan vetenskapligt i bemärkelsen att han rotade i källor i stället för att nöja sig med att berätta anekdoter.
Undrar just vad Gibbon skulle säga om vår tid. Jag plockade fram den tjocka bibban för att läsa på. Det råder stor förvirring kan jag tala om, för min egen svenska översättning från 1946 slutar abrupt vid kapitel 36. Men tack och lov så existerar internet. Alla citaten här kommer från den del av det trettioåttonde kapitlet som återfinns exempelvis här.
Den stora frågan Gibbon ställde sig var hur Rom, denna enorma, mäktiga och kulturellt högtstående civilisation så lätt kunde undergrävas och förstöras genom barbarernas invasioner.
Mohamed Omar
Muhammed är den siste profeten. Så lyder en central dogm inom mainstreamislam. Det betyder att efter honom kommer det ingen ny uppenbarelse, inget nytt budskap från Gud till människorna. Av detta drar man slutsatsen att Gud nu sagt allt som är värt att säga. Det sista budskapet måste också vara det fullkomliga. Det behövs inga fler. Och det är också vad mainstreamislam hävdar.
Därför blir man så besviken när man upptäcker alla fel och brister i Koranen, den sista uppenbarelsen. Den motsvarar inte förväntningarna. Man undrar varför inte Gud tog chansen att säga allt som är värt att säga till människorna? Det skulle ju inte komma fler chanser.
Bitte Assarmo
Flyktingkrisen fortsätter och till Sverige kommer nu ca 9000 asylsökande i veckan. På bara ett par veckor har regeringen bytt ståndpunkt från att allt är under kontroll till att migrationsminister Morgan Johansson går ut öppet och säger att gränsen är nådd.
Det säger även finansminister Magdalena Andersson. Ladorna är åter tomma, och hon utesluter inte att ”se över” områden som personlig assistans för att finansiera flyktingmottagandet.
Att dra in på personlig assistans för att finansiera flyktingmottagandet är en djupt människofientlig idé som slår mot samhällets allra svagaste. Det finns ingen ursäkt för att föra en så huvudlös politik att den välfärd, som hårt arbetande medborgare jobbat fram under decennier, urholkas för dem som behöver den bäst.
Patrik Engellau
I Metro den 15 oktober återger Sveriges internationelle stjärnekonom Johan Norberg med viss entusiasm en del av nobelpristagarens uppfattningar. Om dessa är korrekt återgivna av Norberg måste jag åtminstone delvis revidera de lovord jag nyligen beskärde Deaton. Så här skriver Norberg:
I migrationsdebatten säger många att ”det är billigare att hjälpa där än här”. Deaton menar att det är tvärtom, för politiska institutioner i fattiga länder förstör ofta välstånd och att skicka biståndspengar in i dem kan göra mer skada. Däremot menar han att migration skapar utveckling eftersom fler människor då får arbeta under välfungerande institutioner.
Mohamed Omar
Hösten 1908 flyttar Strindberg in i Blå tornet och förälskar sig i den betydligt yngre flickan Fanny Falkner, hyresvärdens dotter. Det är också nu han skriver pjäsen Abu Casems tofflor, som enligt Olof Lagercrantz [1], kan läsas som en allegori över deras otillbörliga kärlek.
Köpmannen Abu Casem har en skön dotter, Suleika. I en dröm har hon varnats för mäns svekfullhet och beslutat sig att förbli ungmö. En prins förälskar sig i henne och plågas intill sjukdom av sina obesvarade känslor. Den finurlige skomakaren Hassan uttänker en plan som ska föra dem två i varandras armar, ”fromma svek vår heliga Koran oss tillstädjer”, hörs han viska.
Helena Edlund
Vad skulle du säga om du erbjöds ett arbete där du efter avslutade högskolestudier har en ingångslön på 23 800 samtidigt som din kollega med sju år i yrket står och stampar på 25 000? Före skatt. Du förväntas dessutom arbeta oregelbundna arbetstider – tidiga morgnar, sena kvällar, nätter, julaftnar, midsommaraftnar. När andra är lediga, jobbar du.
Dina arbetstider gör dig helt beroende av att någon annan tar huvudansvaret över hem och barn eftersom du inte kan klara barnomsorgstiderna som ensamstående. Apropå relationer så berättar statistiken att du löper betydligt större risk än genomsnittet att skilja dig eller att få alkoholproblem.
Patrik Engellau
Statsministern sa nyligen att situationen i landet just nu är ”ohållbar”. Han har rätt. Migranter kommer i massor och uppslukas utan registrering av vårt glesbefolkade land medan polisen står handfallen och tittar på. När de som låtit sig registreras ska placeras på förläggning har fastigheten bränts till grunden medan polisen förvirrat ser sig om efter gärningsmän. Och så har vi de 55 no go-zonerna dit polisen inte vågar sig. Polisen anser sig inte kunna skydda egendom som olagligt ockuperats av romer. Bibliotek måste ha ordningsvakter med batong för att skydda personalen från stökiga ungdomsgäng. Skånepolisen är upptagen vid asylmottagningen i Trelleborg och uppmanar bestulna medborgare att vända sig till medborgargarden.
Patrik Engellau
Jag är den förste att sjunga Internets lov. Om jag till exempel vill hitta texten till en av mina favoritdikter, Bonden Paavo av Runeberg, men bara minns de två första orden – ”Högt bland” – och googlar så blir det 14 100 000 träffar varav de första tio handlar om Paavos liv högt bland Saarijärvis moar.
Fast det är inte alltid så kul. Jag minns hur det var att beställa flygbiljetter förr i tiden. Man talade med en resebyrå och fick sedan ett sjok avlånga papper som var biljetten. Det kunde bli en hel liten sammanhäftad mapp om resan var lång. Men det var enkelt för resenären, för kunskapen satt i resebyråtjänstemannens huvud.
I sin artikel Innovationer är basen för vårt välstånd sammanfattade Charlotte Brogren vad som behöver göras för att Sverige skall fortsätta vara ett framstående innovationsland. Slutsatsen blir att innovationspolitiken behöver stärkas. Men enligt min mening bör politikerna i stället fråga sig om det över huvud taget är meningsfullt att bedriva innovationspolitik i dagens Sverige.
I Sverige har vi ett strukturproblem som har utvecklats under lång tid. I begynnelsen, när våra stora internationellt verksamma företag växte till och blev framgångsrika, hade de tillgång till egen ingenjörskompetens och kunde vidareförädla idéer och uppfinningar till verkliga innovationer.
Patrik Engellau
Ingen nu levande svensk har fått uppleva någon nationell katastrof. Personliga katastrofer kanske, internationella katastrofer, visst, men ingen nationell, svensk katastrof. Därför, tror jag, har vi svenskar svårt att föreställa oss att en katastrof kan inträffa i Sverige.
Krister Thelin
Det är mycket nu. Strömmen av asylsökande tvingade fram ännu en bred överenskommelse mellan regeringen och den “anständiga” delen av oppositionen. Den ena extremen, SD, var inte inbjuden, och den andra, V, klev av. Likheten mellan SD och V är påtaglig. Båda har rötter i extremideologier. Skillnaden är att V har haft längre tid på sig att putsa på fasaden och fjärma sig från sitt ursprung. SD arbetar hårt på saken men har inte tiden på sin sida; de rasistiska rötterna är synbara i relativ nutid. Diskussionen om vilken extrem som är minst oaptitlig är som att jämföra Hitler med Stalin. Den senare mördade flest människor, men den förre anses (i vart fall av personer på vänsterkanten) mera genuint ond, eftersom hans massmordsuppsåt inte präglades av den inneboende “godhet” som Stalins mord på klassfiender, trots allt enligt apologeterna, var ett uttryck för. I min bok kan dock rashat och klasshat gå på ett ut. Men V:s parlamentariska närvaro orsakar alltså inte samma konvulsioner som SD:s, sprunget som det före detta kommunistpartiet är ur det med S gemensamma socialistiska trädet.
Mohamed Omar
Den 31 oktober föreläste en viss Umm Ayman i Aysha-moskén på S:t Eriksplan i Stockholm under rubriken ”Bekämpa ISIS. Den ideologiska kampen”. Umm Ayman är en svensk kvinna som i vuxen ålder har konverterat till islam. Arrangörerna presenterar henne som ”en internationellt känd svensk lärare och forskare om islam samt en av shaykh Mohammad al-Yaqoubis främsta elever”. På föreläsningen i moskén, som jag tyvärr inte bevistade, ska hon ha redovisat sin lärares bok Refuting ISIS (Vederläggande av IS), som håller på att översättas till svenska.
Nils Lundgren skrev nyligen kort om statens våldsmonopol. Han påpekar helt riktigt problemet med våld och makt, nämligen att det spelar ingen roll hur fredliga vi än må vara, det finns dessvärre alltid andra som inte kommer vara likaledes fredliga. Utan en fredlig ordning är det omöjligt att upprätthålla såväl rättssäkerhet som en fungerande ekonomi. Den amerikanske libertarianen Albert J Nock (redaktör för den frihetliga amerikanska tidskriften ”The Freeman” under 1920-talet) brukade påpeka att människan är gjord för att ta enklast möjliga väg för att nå sina mål, och för människor utan skrupler innefattar detta ofta våld om ingen finns där för att hindra dem. Att priset på våldsutövning ska vara mycket högt är en grundförutsättning för ett civiliserat samhälle.
Patrik Engellau
Mitt sinne för trender och tendenser i den politiska världen är rätt känsligt. Känsligt, men inte ofelbart. Jag kan förstås ha fel. Nu känns det i alla fall som om betydelsefulla intressen – läs de politiskt korrekta, det välfärdsindustriella komplexets ideologer – planerar attacker mot yttrandefriheten. Mona Sahlin har några gånger låtit undslippa sig halvkvädda synpunkter om att lägerbränder och attacker mot EU-migranter beror på hatiska internetsajter och rasistiska Facebook-sidor. Och det är inte bara hon, jag känner vittringen av censurlust både här och där.
När en kompis till mig anlände till Sverige i mitten av 1990-talet, gick han precis som så många andra invandrare med i socialdemokraterna. På en partifest i Södertälje träffade han ett syskonbarn till riksdagens dåvarande talman Birgitta Dahl, som vid åsynen av min väns utländska utseende trodde att min vän var fientligt inställd mot Israel, och då utbrast:
– Vi ska sätta dit israelerna!
Vad personen inte visste var att min kompis ifråga var en kristen arab som älskade Israel; ett land som i motsats till resten av Mellanöstern faktiskt skyddar kristnas rättigheter.
Merit Wager
Den 21 oktober startade organisationen Islamic Relief och Katarina församling en vandrarhemsliknande verksamhet i ett bostadshus på Södermalm i Stockholm. Plats för 45-50 övernattande i små utrymmen, trånga korridorer och inte fullgott brandskydd, som dock enligt uppgift skulle åtgärdas.
I StockholmDirekt den 20 oktober berättades om hur grannarna var glada och ”slöt upp” kring vad de fått veta är ”ett nytt transitboende för flyktingar”. Vad de glada grannarna troligen inte visste var att det inte handlar om ett boende för flyktingar utan att man här hyser oregistrerade personer utan uppehållstillstånd, det vill säga personer som vistas i landet illegalt och som, enligt både regeringen och lagen, ska utvisas.
Patrik Engellau
Västvärlden har naturligtvis till stor del sig själv att skylla för den flyktingkris framför allt Europa nu står inför. Om Väst inte hade invaderat Afghanistan, Irak och Libyen så hade dessa länder haft kvar sina förskräckliga regimer som med brutala metoder hållit ordning i respektive nation. I stället hotar nu kaos och klankrig som leder till att alltfler människor vill ta sig därifrån. (Jag ska inte göra mig märkvärdig. Det var först vid kriget mot Ghaddafi, där den svenska Alliansregeringen engagerat deltog, som det hade gått upp ett ljus för mig varför jag – chanslöst förstås – hoppades att diktatorn skulle vinna.)
Patrik Engellau
År 2000 beslöt FN att anta en plan som kallades ”Millenniets utvecklingsmål” och bestod av åtta angivna mål som skulle vara uppnådda till 2015. Det främsta målet var att utrota extrem fattigdom och hunger, det andra att åstadkomma grundutbildning för alla, det tredje att främja jämställdhet mellan könen, det fjärde att minska barnadödligheten och så vidare.
År 2015 kan man konstatera att det har gått rätt bra. Till exempel har den extrema fattigdomen och barnadödligheten reducerats rejält. Mycket litet av detta beror förstås på FN eller ens på de nationella regeringarna. Framgångarna beror i stället på den ekonomiska utvecklingen som i ökande utsträckning har kommit att gynna framför allt u-länderna (eller rättare sagt en del u-länder).
Helena Edlund
Väninnan och hennes man hade bestämt sig. De skulle boka en veckas vintersemester vid Riksgränsen för sig och sin son. Det lät som en strålande idé efter en ansträngande höst så jag såg över finanserna och beslöt mig för att ta med mig sönerna och göra dem sällskap. Ingen av oss är skidåkare av några större mått, men vacker natur, ändlösa vidder och varm bastu är aldrig fel. Ju mer jag tänkte på det, desto bättre lät det.
De senaste veckornas flyktingström till Sverige har satt regeringen Löfven under hård press och i och med den blocköverskridande överenskommelsen med Alliansen om migrationspolitiken har man fått backa i flera frågor. Det blir allt svårare att bedriva en socialdemokratisk politik i Sverige: Stefan Löfvens förtroende som statsman dalar i opinionen samtidigt som partiets väljarsympatier hamnat under nivåerna som rådde under den utskällde Juholts ledning.
Inom LO-kollektivet märker man hur sympatierna för SD ökar, partiets fackfientliga inställning till trots. Men de dogmer som råder inom S-rörelsen för att bemöta SD och ta sig an utmaningarna som samhället står inför kan jag som statsvetare, ekonomisk historiker och fackligt aktiv inte ställa mig bakom. Isoleringen av SD göder snarare populismen – partiet växer genom sitt utanförskap och sin pariastatus. Genom att SD inte själva behöver ta ansvar för migrationsfrågan utan istället bara kan påvisa ”etablissemangets dårskap” och ”skyll inte på oss, vi bär inte ansvaret för detta” kan de dra på sig den famösa offerkoftan.
Patrik Engellau
Jag lyssnar ofta på ett radioprogram som heter Studio 1, ty det sänds medan jag sitter i bilen hem från jobbet. Ett inslag nyligen handlade om att moderaterna ville att det skulle göras medicinska ålderstester på ensamkommande flyktingbarn.
Varför ville moderaterna detta? En intervjuad moderat riksdagsman svamlade något osannolikt om att det var för att allt skulle gå rätt till. Det verkliga skälet måste rimligtvis vara att moderaterna tror (att svenska folket tror) att det släpps in alldeles för många överåriga och att en medicinsk kontroll skulle avslöja bedragarna.
Lena Adelsohn Liljeroth
Det har snart gått tio år sedan myndigheterna uppmärksammade att det kom ensamma ungdomar – ibland till och med barn – till Sverige. Sedan dess har antalet ökat oavbrutet och kommunerna letar desperat boenden och familjer som kan hysa dem.
I år väntas uppemot 30 000 – 40 000 ungdomar komma hit utan sällskap av sina familjer. Hur det blir nästa år vet vi ännu inte, men sannolikt fortsätter det att strömma in ensamkommande. Grovt uppskattat är åtminstone 80 procent av dem pojkar och unga män. (Därtill har vi den stora gruppen nyanlända, ca 150 000 vuxna, där majoriteten också är män.)
Enligt Utvecklingsläran blir allting med tiden bättre: samhällets institutioner, de mänskliga rättigheterna, miljön, bildningen, moralen, människors utseende, modet och matens smak och textur. Ibland och på vissa orter går utvecklingen snabbare och på andra långsammare, men det går alltid framåt sånär som på enstaka av illvilja och sabotage orsakade smärre bakslag. Från urtiden över de tidiga civilisationerna och resten av historien går en rak linje till dagens svenska Moraliska Stormakt, just i färd med att svinga sig till nya höjder med ännu rättare och ännu mänskligare rättigheter.
Mohamed Omar
Jag läser i Göteborgs-Posten om halloween-reklam som upprör. Liseberg har använd bilder på flickor som är till hälften normala och till hälften zombier för att locka folk till nöjesparken under allhelgonahelgen. Vissa föräldrar har fått för sig att bilderna förhärligar barnmisshandel.
Hm… hur man fått dessa zombiebilder till att handla om barnmisshandel begriper jag inte. Jag ser ingenting upprörande i dem. Inte heller hör jag till dem som stör sig på halloween. Jag tycker tvärtom att det är ett roligt tillskott till våra traditioner.
DET GODA SAMHÄLLET 