Patrik Engellau

Jag frågar Google om Sverige är ett mångkulturellt samhälle, och den hjälpsamme IT-jätten skickar mig till sajten Expo Skola för att jag ska få ett genomtänkt, vederhäftigt och lättförståeligt svar.

Så här förklarar Expo Skola:

Ett mångkulturellt samhälle är idén om att ett samhälle fungerar och utvecklas till det bättre genom att människor med olika kulturella influenser bygger upp det samhället. Sverige ses som ett sådant samhälle.

Expo Skola ger ett exempel för att skolbarn (och en irrande vuxen som jag) ska kunna förstå:

Spagetti med köttfärssås kommer ursprungligen från Italien men många skulle säga att det är en svensk nationalrätt. Ingår maträtten i svensk kultur?

Under rubriken Att diskutera ställer Expo Skola ett antal frågor, till exempel ”Är vissa kulturer bättre än andra?”. Det där med spagettin ger mig en känsla av att Expo Skola menar att rätt svar är ”nej”. Med tanke på att Expo Skola verkar vara finansierat av staten och att staten har en deciderad uppfattning i frågan är jag till och med rätt säker på att ”nej” är det rekommenderade svaret.

Patrik Engellau

I en huvudledare uppmärksammar Dagens Nyheter de omfattande bidragsbrott som sker i Sverige. Jag inser plötsligt dels arten av den naivitet som besvärar det svenska politiska och mediala etablissemanget, dels att detta etablissemang inte kommer att sluta vara naivt eftersom naiviteten ligger i oviljan att erkänna sina egna och det övriga välfärdsindustriella komplexets egenintressen.

Vi börjar från början.

Dagens Nyheter konstaterar korrekt att Sverige har ett problem, nämligen:

”… den skenande, och delvis oförklarliga, kostnadsökningen inom assistansersättningen. Trots flera fällande domar, där mångmiljonbelopp har försnillats, finns bland många en ovilja att se hur den organiserade brottsligheten börjat tränga sig in på välfärdsmarknaden”.

Patrik Engellau

Om jag säger att jag ägnade helgen åt att läsa en pjäs av den engelske dramatikern Vilhelm Lansskakare – eller William Shakespeare, som hans landsmän kallar honom – så tycker du säkert, och med rätta, att jag bara verkar skrytsam eftersom Lansskakarens fyrahundra år gamla texter knappt går att läsa. Så låt mig förklara.

För det första läste jag Carl August Hagbergs översättning till svenska som är ett mästerverk i tydlighet och skönhet, så det var ganska lätt. För det andra hoppades jag, vilseledd av en brasiliansk filosof, som förklarade att sensmoralen i Romeo och Julia egentligen handlar om att barn ska lyda sina föräldrar, att jag därmed skulle hitta en kul grej att skriva om. Filosofen hade fel, men pjäsen öppnade i alla fall en ny värld för mig.

Patrik Engellau

Einstein påstås ha sagt att själva essensen av dumhet är att göra samma experiment flera gånger och förvänta sig olika resultat. Jag tror inte han kan ha sagt något sådant för så ser livet inte ut.

Ta religionen som exempel. Den har under årtusenden haft människorna i sitt grepp. (Jag är inte negativ till religion. Jag har, tråkigt nog för mig, inte gåvan att tro på Gud, men ämnet intresserar. Jag känner mig som en vän som studerade till gynekolog och förklarade att han förstås inte var personligen berörd men ändå fascinerad av ämnet.) I religiös praxis ingår att be till Gud om saker som man önskar sig. Ibland får man som man vill, ibland inte. Bönen är ett experiment som ständigt återupprepas och hela tiden ger olika resultat. Man kan inte, som den påstådde Einstein, med trovärdighet hävda att alla religiösa människor genom årtusendena varit korkade.

Patrik Engellau

Det finns bara en sak som är svårare att förstå än grekiska filosofers texter och det är läroböcker som ska förklara de grekiska filosofernas texter. Jag tror att sådana som Platon och Aristoteles egentligen talade om viktiga men fullt förståeliga saker. Men två och ett halvt tusen år har passerat sedan dess och när man betänker hur svårt det är att fatta svenska texter som bara är några hundra år gamla så inser man hur näst intill omöjligt det måste vara för vår tid att få någon rätsida på hur dessa tänkare egentligen menade, och detta hur skickliga språkvetenskapare som än anlitas. Och när man sedan sätter dessa trögflytande och antagligen bara delvis förstådda översättningar i händerna på en vanlig universitetsfilosof som ska försöka förklara för sina stackars elever sänker sig ytterligare ett lager av töcken över de – som jag tror – ganska rättframma tankar som de gamla grekerna presenterade.

Patrik Engellau

I riksdagsvalet 2014 fick sverigedemokraterna nästan 13 procent. Det är lite mer än ett år sedan. Nu ligger partiet på det dubbla i opinionsundersökningarna. I Yougovs senaste undersökning tangerar partiet 30 procent. (En del förståsigpåare hävdar att internetbaserade undersökningar som Yougovs i ett fall som detta kan vara mer tillförlitliga än personintervjubaserade eftersom respondenterna kanske drar sig för att deklarera skämmiga åsikter inför en levande människa.)

Som gammal framtidsforskare är jag fullt medveten om hur vanskligt det är att dra ut trender i tangentens riktning, men efter den reservationen kan det vara intressant att göra just detta i alla fall. Partiet har kanske mer än en fördubbling i väljarstödet på lite mer än ett år vilket borde betyda minst ytterligare en fördubbling på två och ett halvt år fram till nästa val.

Patrik Engellau

Den senaste veckan har vi fått två fina skandaler. Den första – Kommunals missbruk av medlemmarnas pengar med påstådda porrstjärnor och spritorgier och sådant – följde ett välkänt manus och avlöpte på det normala sättet med några avgångar och löften om förbättringar. Känslorna svallade och det var fritt fram att beskärma sig över pampfasonerna i facket. Det var inte första gången och kommer ej heller att bli den sista. Håhåjaja.

Den andra skandalen representerar en sorts premiär. Den illustrerar en, som jag tror i varje fall, rätt ny företeelse i svenskt samhällsliv som man visserligen anat förekomsten av, men aldrig fått tydliga bevis för, nämligen den aktivistiska myndigheten.

Patrik Engellau

Det finns någonting som kallas skällko. Det är en ko som av sin ägare, bonden, utsmyckas med ett ledarskapsemblem i form av en skälla, alltså en klocka, som fästs kring kossans hals. Så här förklarar Wikipedia:

Skällko kallas den ko, som bär skälla när flocken är på naturbete.

När kor förr släpptes på bete i skogen, behövde man veta var korna höll hus. Man tog då en koskälla och fäste den med en läderrem eller en tralj om halsen på flockledaren. Gårdarna hade olika klang i skällorna så att man kunde särskilja flockarna.

Kor har som andra flockdjur en rangordning i flocken. Den upprätthålls genom stångande vid en konfrontation. Beteendet är ägnat att minska strider inom gruppen. En van djurskötare kan lätt urskilja rangordningen i en flock.

Patrik Engellau

Jag vet knappt något om Polen, men det här senaste bråket mellan Polen och EU verkar alltför intressant för att inte ägnas åtminstone några timmars studium.

Bakgrunden är att ett nytt parti – Lag och Rättvisa (PiS) – tog över regeringsmakten efter val i oktober 2015. Det förekommer trovärdiga påståenden om att PiS ska ha likheter med Viktor Orbans Fidesz-parti; åtminstone ska partiledarna från respektive land nyligen ha haft ett längre möte för att stämma av sina planer.

Den polske partiledarens – Jarosław Kaczyński – uppfattning verkar vara ungefär att Polen inte blev av med tillräckligt många kommunister bara för att landet blev av med kommunismen och att det därför blir nödvändigt att tillfälligt vidta några skarpa åtgärder för att lösa problemet med den kvarvarande vänstervridningen. Det är särskilt två åtgärder som har väckt ont blod.

Patrik Engellau

Ett välkänt faktum är att svenska värderingar internationellt sett är extrema (gå till World Values Survey och klicka på ”kulturkartan” nere till höger). Vi är extremt ”rationella och sekulära” snarare än ”traditionella” samtidigt som vi är extremt inriktade på ”självförverkligande” till skillnad från att vara ”överlevnadsorienterade”.

Av kartan framgår att det finns en del andra kulturer som är extrema åt andra hållet. Marocko, Yemen, Irak, Palestina och Jordanien nämns vid namn. Jag skulle tro att Syrien, Afghanistan och Somalia platsar i den ligan även om det inte framgår av kartan.

Slutsatsen är att Sverige och de länder varifrån dagens migranter kommer är så kulturellt olika som det bara går. Det tål att tänka på. Jag tror inte riksdagen gjorde det när den bestämde att Sverige skulle vara multikulturellt. Tanken att den extremt annorlunda svenska kulturen ska införliva alla andra världskulturer är egentligen alldeles bisarr – särskilt som vi svenskar är så stolta över våra kulturella särdrag, till exempel vår kvinnosyn och vår uppfattning om människovärde och fred.

Patrik Engellau

Hela internet verkar surra av upprörda kommentarer över att utrikesminister Margot Wallström fått en hyreslägenhet på 89 kvadratmeter i centrala Stockholm av fackförbundet Kommunal.

Jag tycker inte det är så mycket att hänga upp sig på. Fundera på vad Wallström tjänat på denna vänlighet från Kommunals sida. Centralt belägna hyresrätter lär kosta 10 000 kronor per kvadratmeter eller 100 000 per rum, men det är för förstahandskontrakt. Wallström fick bara låna våningen.

Patrik Engellau

Ett svårt ord är ”man”. Ett annat är ”samhälle”.

Föreställ dig att du är bekymrad över tillståndet i skolan (eller järnvägen, polisväsendet, psykvården, media, klimatet, cyklister på trottarerna eller vad som helst; du väljer själv något som ligger dig särskilt varmt om hjärtat).

Så frågar du en god vän vad ”man” ska göra åt saken (alltså skolan eller motsvarande). Här kommer två typer av svar från din vän (om du valt skolan):

Patrik Engellau

För nästan fem år sedan läste jag om PISA-studierna och blev varse hur illa det är ställt med den svenska skolan. Beskäftig och ambitiös som jag alltid har varit bestämde jag mig för att göra något åt saken. Men vad?

När jag studerat frågan och pratat med ett antal sakinsatta och kloka människor insåg jag:

• att den enskilt viktigaste faktorn för att komma till rätta med problemen är lärarkåren; har man bara tillräckligt med kunniga och energiska lärare så löser det sig samt
• att man borde inrätta den självklara ordningen att särskilt skickliga lärare – för det finns några på nästan alla skolor – hjälper sina kolleger att bli bättre (det är en självklar ordning eftersom det är så det går till på de flesta arbetsplatser utom, numera, på skolorna).