Friedrich Nietzsche betraktas idag som en stor filosof men han var rimligen ganska impopulär under sin livstid, framför allt när han på 1880-talet i skriften Den glada vetenskapen förklarade att Gud var död. Även om ett antal moderna människor på den tiden hade börjat betvivla Guds existens var tron på Gud fortfarande en statsbärande lära som gav tröst och stadga åt hela folk. Om man försöker beröva människor tryggheten av deras innerliga och djupt kända övertygelser, såsom exempelvis genom att ta ifrån de troende deras gud, så kan de bli både bedrövade och rasande.

Varje samhälle behöver en stark statsmakt. Statsmakten uppstår, åtminstone i den demokratiska teorin, när medborgarna inser att en del viktiga saker inte blir av utan kollektiv samordning och därför bestämmer sig för att inrätta en statsmakt för sådana ändamål. Ett sådant ändamål är att inrätta ett centraliserat våldsmonopol, ett annat att bygga fyrar, ett tredje att etablera ett rättsväsende, ett fjärde, kanske, att bygga vägar och flygplatser.

Tack för att du skickade mig din nyligen utgivna bok Den hotade demokratin – Så kan den räddas i populismens tid. Jag hade tänkt göra en vanlig bokanmälan men sedan ingrep ödet och ordnade så att det i stället blir en diskussion om boken mellan dig och mig i tre ronder. Eftersom du och jag har varit vänner i mer än ett halvsekel och till och med haft hyggligt framgångsrika företag ihop så känns det här upplägget trevligare.

Sex socialdemokrater, varav en finansminister och två kommunstyrelseordföranden, har skrivit en principiellt viktig debattartikel i Dagens Nyheter (bakom betalvägg). Artikeln är viktig eftersom den visar hur de mest avancerade hjärnorna i det svenska politikerväldets kärna faktiskt tänker. De tänker som man skulle föreställa sig att herrarna till ett ungefär sjuttiofemårigt praktiskt taget obrutet nationellt maktinnehav kan förväntas tänka.

För det första vill de ta sig äran över allt som nationen är stolt för:

På 1500-talet var Spaniens och Portugal, som periodvis var förenade, jordens helt överlägsna kolonialmakter. Dessa iberiska länder hade uppfunnit den moderna tidens imperialism och visade därmed en väg för andra giriga, grymma och äventyrslystna efterkommande makter som England och Holland. Jag föreställer mig kampen mellan dessa stater som striderna mellan vildsinta och laglösa gäng i svenska förorter. De bara hette inte Shottaz och Dödspatrullen utan exempelvis Portugal och Holland. En skillnad var att de spirande kolonialmakterna inte behövde besväras av någon högre makt i form av en polis – gör förresten de svenska ligorna det? – men i grunden var det likt. Det handlade om att erövra och kontrollera territorier och att göra de affärer som erbjöd sig. Shottaz-medlemmarna köper Rolexklockor och svarta Mercedesar för vinsterna medan spanjorerna byggde slott.

Brottsförebyggande rådet har just kommit med en rapport om dödligt skjutvapenvåld där det förklaras att antalet ihjälskjutna per miljon invånare ökar i Sverige till skillnad från i det övriga Europa och 2019 låg på fyra döda i Sverige mot i genomsnitt en ihjälskjuten i övriga europeiska länder. Vidare förklaras att Brå inte vet vad detta beror på.

När jag var framtidsforskare studerade jag teknikens möjligheter att skapa tillväxt och sysselsättning. I den vevan träffade jag ett stort antal uppfinnare. Uppfinnare är ett luttrat släkte som kämpar till lika delar mot oförståelse och patentsnylteri. Vad du än gör, sa flera av dem till mig, så uppfinn inget till bilindustrin. En fordonstillverkare, förklarade de, är nämligen en så tätt knuten väv av teknik, redan etablerade lösningar, organisatoriska avdelningar och divisioner, revirstrider och HR-avdelningar att det är omöjligt att tränga sig in som utomstående även om du kommer med en alldeles briljant idé. För en oberoende uppfinnare finns knappt något mer djävulskt hinder för den tekniska utvecklingen än Not Invented Here-syndromet, en mental rubbning som intalar befattningshavare att ingenting som de inte hittat på själva är användbart.

Trots vår tids prat om individuella befrielseprojekt och personliga självförverkliganden blir det i praktiken inte så stor skillnad på hur folk konstruerar sina liv. Även om viss valfrihet finns är antalet möjliga livsstilar begränsat. Den stora frågan är enligt vilka principer folk gör sina val.

I Amerika växer sig saker större och vräkigare än i Sverige. Politiskt korrekta idéer som funnits här i flera år förlorar sin diskreta lågmäldhet när de i USA under beteckningen woke bryter fram som hela BLM-demonstrationer av organiserad galenskap. Jag tänker på alla storföretag med tillhörande direktörer som tror att deras huvuduppgift numera är att verka för hållbarhet, klimatomställning och mänskliga rättigheter. De verkar ha glömt bort att företag är till för att tjäna pengar. Denna princip har gett världen uppemot tvåhundra års oväntade ekonomiska framgångar och lyft flera miljarder människor från ett liv i misär till en åtminstone dräglig tillvaro. Är vinstintresset numera en utrotningshotad art som behöver vår särskilda omsorg?