När jag var barn på 1960-talet följde migrationspolitiken ett par enkla principer. Budskapet vi sände till unga män som växt upp i ett krigsskadat Europa, var i korthet följande:
”Om du flyttar till Sverige och jobbar några år på SKF, kommer du att kunna bygga en medelklassvilla, köpa en Volvo och sätta dina barn på universitetet.”
Vänsterstyret i Stockholm har beslutat att bevilja islamistiska Ibn Rushd fyra miljoner i bidrag.
Richard Sörman skrev nyss en krönika där han i en recension av en nyutkommen debattbok ställde den utmanande frågan varför svenska universitet och högskolor är så dåliga. Ännu mer utmanande är kanske att varken Sörman eller författaren till den recenserade boken om det högre utbildningsväsendets oduglighet inte besvärar sig med att föreslå några lösningar. ”Det är kanske symptomatiskt”, säger Sörman, ”jag är nämligen inte så säker på att det finns några sådana”.
Begreppet ”allas lika värde” är viktigt både för att beskriva något slags – kanske främst i vissa människors föreställningar existerande – verklighet, och som ideal för en önskad verklighet. Begreppet uttrycker kanske den viktigaste idén i den samtida, föreställda verkligheten: Jämlikheten. Inget samhälle kan fungera väl utan att vara grundat på, och samtidigt inrättat för, jämlikhet – sägs det.
Försvarsmaktens överbefälhavare Micael Bydén (bilden) har den andra april skrivit en debattartikel i Dagens Nyheter. Eftersom jag har decenniers erfarenhet av att tolka myndighetschefers debattartiklar i exempelvis Dagens Nyheter tänkte jag att den här artikeln är väl som alla andra, närmare bestämt en påminnelse om att myndigheten behöver mer pengar (ofta för att de är på väg att gå in i väggen eller i övrigt snart går på knäna).
Häromdagen fick jag en bok på posten med den oemotståndliga titeln “Varför är universiteten och högskolorna så dåliga?” Eftersom författaren inte var bekant för mig fick jag kolla upp honom på nätet. Namn: Olov Aronsson. Ålder: 32. Yrke: lektor i socialt arbete vid Karlstad universitet.
En gemensam Natofond bör inrättas, som ska säkra över 100 miljarder euro – cirka 1150 miljarder svenska kronor – till Ukraina över en femårsperiod.
Jag råkade se en bild av kirurgisk spetsteknologi från femtonhundratalet där en medicinsk expert skulle göra hål i skallbenet hos en patient – det kallas att trepanera – för att avlägsna en sten i hjärnan som antogs göra patienten vansinnig. Jag kom genast att tänka på vår tids åtgärder mot global uppvärmning. Det som i min fantasi kopplade den femhundraåriga kirurgin till dagens miljöpolitik visade sig vara ett antal uppenbara likheter.
Under påsken tittade jag på en nyinkommen dramaserie på streamingtjänsten BritBox, Mr Bates vs. The Post Office. Den handlar om en av de absolut värsta justitiemorden i Storbritanniens moderna historia och var så andlöst bra att maken och jag satt som klistrade och såg alla fyra avsnitt i ett svep.
Jag körde i morse hemifrån vid 8-tiden mot Södersjukhuset och fick en otäck känsla av att vara ute på fel dag. Är det fortfarande annandag påsk? Bara fyra fem bilar framför mig, inga bussar eller lastbilar på Nynäsvägen, tomt och tyst. Jag var framme vid SÖS på sju minuter blankt.
”MUSSOLINI HAR ALLTID RÄTT!” (Mussolini ha sempre ragione) stod det på husfasaderna runt om i Italien på 1930-talet. Men bara några år senare hade pendeln svängt och Mussolini hade inte rätt längre. Han avsattes under förnedrande former och avrättades med samma entusiasm som han tidigare hade hyllats.
När Kakan Hermansson, kort efter det islamistiska terrordådet den 7 oktober förra året, spred antisemitisk propaganda på sociala medier var det slutet för hennes karriär som modebloggare för tidningen Elle. Nu väljer skattefinansierade public service att ge henne utrymme i finsoffan igen och hon välkomnas som en kulturell storhet av SVT:s omhuldade programledare Farah Abadi.
Två betydelsefulla och troligen stilbildande politiska initiativ har nyligen beslutats av riksdagen. Sverige har visserligen femtio års erfarenhet av omvälvande politiska reformer, men det har varit reformer av en annan typ än vad som nu tycks växa fram.
Jag ser med spänning och glädje fram emot att socialdemokraterna presenterar sin plan för en ny svensk samhällsgemenskap i maj 2025, efter partikongressen. Då ska vägen ligga utstakad för den helt nya multikulturella samhällsgemenskapen i Sverige.
Att nationalekonomin är en banal vetenskap som ändå väcker många kloka människors nyfikenhet och debattlust insåg jag till min förvåning när jag började studera ekonomi vid Handelshögskolan. Att exempelvis Marx och Keynes teorier kunde uppmuntra till polemik och till och med grälsjuka eftersom vad som stod på spel inte bara gällde vilken samhällstolkning som var mest verklighetstrogen utan dessutom – och så mycket viktigare! – om kapitalet eller staten skulle kontrollera ekonomin.
Idag börjar årets fjärde månad då jorden öppnar sig och grönskan gror. Namnet kommer ju troligen av latinets aprilis, en avledning av aperire, ”öppna”. I Sverige kallades av samma anledning april förr gräsmånad eller grödemånad.
När en fotbollsmatch mellan ett israeliskt och ett norskt U19-lag skulle spelas i Skien, Norge, i förra veckan startade pro-palestinska demonstranter ett upplopp. De kastade sten och fyrverkerier på polisen och försökte ta sig in Skagerak arena, där matchen spelades.
Jag gör bara ett litet test här, för att se hur långt min trovärdighet håller som kritisk skribent inom ämnen som öppna gränser, socialpolitik, mot generösa försörjningsbidrag och delvis även mot socialtjänsten som jag själv under lång tid verkat inom. Här är min testtext:
För några dagar sedan dog nobelpristagaren i ekonomi Daniel Kahneman som år 2002 upphöjts till kretsen av oförgängliga tänkare för att han skrivit några böcker som sedan tycks ha gjort succé som flygplatslitteratur. Jag vet varför. Det beror på att unga företagsanställda vill skryta med att de läst eller i varje fall äger en nobelpristagarbok från vilken de hämtat en eller flera observationer varmed de räknar med att imponera på kollegorna.
Ja, riktigt plågsamt är det att ta del av Alice Teodorescu offentligt:s erbjudande på Facebook om påskrea för hugade spekulanter som känner sig sugna på att ge bort en rabatterad prenumeration på hennes substack Klartext.
Veckans nyhet är att bara en tredjedel av nationens värnpliktiga kan tänka sig att göra lumpen och därmed förbereda sig för försvarsuppdrag i rikets tjänst. Ungefär hälften av de unga männen tackar nej till värnpliktstjänstgöring och anför depressioner och ångest som skäl till att göra sig till kronvrak. Tre fjärdedelar av kvinnorna väljer det alternativet. Sammanlagt är det bara en tredjedel av de möjliga soldaterna som ställer sig till förfogande för att rädda landet om exempelvis Putin kom med en styrka över Östersjön för att ta Gotland bara för säkerhets skull.
Idag är det påskafton och precis som varje år känner jag ett slags pirrig förväntan. Det är nog detta med ljuset. De allt längre dagarna, den milda luften, fågelkvittret som ökar i styrka och blir alltmer glatt och uppsluppet för varje dag. Men det är också minnena från förr och av de människor som funnits där och betytt så oerhört mycket.
Moria land är en roman av Sven Delblanc som utkom 1987 på Albert Bonniers Förlag. Det är en dystopisk roman vars handling tilldrar sig i ett framtida socialistiskt Sverige. Eventuellt har, det skrivs inte direkt, en främmande makt från öst ockuperat Sverige. Berättarjaget är en maktens medlöpande äldre tjänsteman på ett statligt verk. Romanens berättarjag skriver fiktiva brev till en son. I breven berättar han om vardagslivet i ett socialistiskt totalitärt Stockholm, om planer på ett politiskt mord samt minnen från livet före den nya regimen.
I SVT:s Agenda 24 mars var det ”debatt” om kvinnovåldet mellan Stefan Hector, biträdande rikspolischef, Olga Persson, förbundsordförande för Unizon som organiserar de flesta kvinnojourer i landet samt programledaren Anna Hedenmo.
Det har skett fem kvinnomord på två veckor och ytterst ansvariga för detta är naturligtvis landets högsta polisledning, enligt Perssons och Hedenmos skruvade logik.
Jimmie Åkesson har, tydligen med tillräckligt eftertryck för att folk skulle fatta att han var rejält sur, förklarat att han tycker särskilt illa om sådana självgoda finborgare som inte i eget namn vågat invända mot invandringen utan överlåtit det grovjobbet på sverigedemokraterna för att det inte skulle stänka någon nazistskit på finborgarna.
Nu är det påsk och för många av oss en långhelg av idel ledighet. I Norge är påsken en tid för deckare och thrillers och det är en trevlig tradition som jag gärna anammar. Därför tipsar jag här om några spännande thrillers och kriminalfilmer som erbjuds på de olika streamingtjänsterna just nu.
Påsken, liksom de flesta svenska fester, är ett exempel på hur det hedniska och det kristna sammansmälter i svensk kultur. Ordet påsk kommer från hebreiskans ”pesach” som betyder ”gå förbi” och påminner om hur dödsängeln i Egypten gick förbi det judiska folkets hus utan att röra dem. De hade strukit blod på sina dörrar.
Ofta hamnar jag i belägenheter som jag dock har utvecklat metoder att i någon mån avhjälpa. Belägenheten kan vara den besvärande omständigheten att jag står inför något jag inte begriper, till exempel solelliptikan eller El Libertador Bolivars äventyr i trakterna av Peru och Venezuela vid 1800-talets början. Min främsta metod är att söka svar hos Google eller hos någon lärd bekant. I nödfall, som när det gäller dagens ämne, har jag varit tvungen att tänka själv vilket är ett otillförlitligt knep om än överlägset det där med att fråga vänkretsen.
Sverige har som mål att bli ledande på AI inom ett år, läser jag i en av de stora nyhetstidningarna. Och jag känner direkt att ”wow, så underbart” liksom, för om det är något vi verkligen behöver bli bäst på så är det ju just det. Glöm att vi har horder av klankriminella som både begår våldsbrott. bedrägerier och infiltrerar myndigheterna, glöm att tågen sjunger hellre än bra, glöm att åldringar på äldreboendena har sämre livsvillkor än livstidsdömda mördare på fängelserna, glöm förnedringsrån mot våra barn och våldtäkter på våra kvinnor. Glöm allt – bara vi blir världsbäst på AI.
Vår tids stora politiska fråga handlar om invandringen som på omvälvande sätt påverkar befolkningen genom den omfattande kriminaliteten. Den påverkar även statliga och kommunala institutioner. Vårt rättsväsende, våra fängelser och många av våra myndigheter är överbelastade. Vår sjukvård och våra skolor har stora problem med överbelastning och med bråk i klasser samt personal som slutar. Att ett stort antal invandrare bor i Sverige innebär inte att vi ska klandra dem. Istället är det de politiker som styrt Sverige i Regeringen och i Riksdagen, som är ansvariga för den negativa utvecklingen.
DET GODA SAMHÄLLET 