
Project 2025 (se här) är en genomarbetad plan från den konservativa amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation för ett konservativt systemskifte i USA att verkställas på ett halvår under nästa president.

Project 2025 (se här) är en genomarbetad plan från den konservativa amerikanska tankesmedjan The Heritage Foundation för ett konservativt systemskifte i USA att verkställas på ett halvår under nästa president.

Som barn fick jag alltid höra att optimism var något bra. Gott humör och ett positivt sinnelag löste de flesta problem och pessimister var bara ett gäng gnälliga tråkmånsar. Inget att fästa sig vid. Varje gång man knäppte på barnradion 1965 hördes låten ”Sudda sudda bort din sura min” (som jag för övrigt hatade). Sorglöshet var idealet och gladast av alla var Thore Skogman. Det mest deprimerande man kunde höra på Svensktoppen var ”Lyckliga gatan”.

Som så många andra befinner jag mig i ett tillstånd av raseri idag, över att den algeriske boxaren Imane Khelif tillåts boxas som kvinna i OS. Konsekvensen av det har, än så länge, blivit att en kvinnlig motståndare tvingades avbryta matchen på eget bevåg av rädsla för sitt liv. För att uttrycka det som en brittisk talk show-värd: ”This is a bloke beating up a woman”.
Frågan som alla, framför allt alla kvinnor och kvinnoorganisationer, nu bör ställa sig är: Kommer hbtqi-rörelsen att bli slutet för kvinnors möjlighet att tävla på jämställda villkor?

På den intellektuella nivå där folk, även jag, gör sina politiska ställningstaganden – det vill säga i en outredd och ständigt pågående process som blandar tillfälliga intryck, långsiktigt utvecklade verklighetsuppfattningar och känslor, påverkan av plötsligt uppblossande händelser i omvärlden, offentlig statistik, resonemang från en bra bok samt bekantas uppfattningar – är jag numera ganska trött på morden, skjutningarna, sprängningarna och gangsterfasonerna i Sverige.

Med undantag för en och annan paus, medan de svenska medierna vässar argumenten, fortsätter tidningarnas krav på att IS-terrorister som lämnat Sverige för mordkalifatet ska ”hämtas hem”. Senast låter Expressen den ökände terroristen Michael Skråmos svärfar Patricio Galvéz komma till tals. Nu propagerar han, med Expressens ivriga hjälp, för att ta ännu fler terrorister till Sverige, och ytterligare öka otryggheten på våra gator.
Om detta har debattören Jelena Bonner skrivit en lysande text i document.se:

För den som ofta bekymrar sig över det svenska tillståndet och därvid frågar sig hur de har det i andra länder är det en klar fördel att ha en portugisiskalärarinna i Rio de Janeiro som har ett annorlunda perspektiv och kan hjälpa till att tolka läget. Till exempel träffade jag för någon vecka sedan en personalchef (alltså en Human Relations Officer) på ett medelstort svenskt företag. Mest för att ha något att prata om frågade jag vad personalavdelningen (the Human Relations Office) just nu funderade på.

I Tyskland öppnar nu muslimska shariadagis, enligt document.se. Först ut är staden Neumünster i norra Tyskland, där en förskola för 60 barn öppnar nästa år.

Fram till för bara några dagar sedan trodde jag att Ukrainakriget var ett slag mellan Ukraina (och dess allierade) och Ryssland (dito) som i stort sett höll sig inom Ukrainas gränser (framför allt eftersom Ukrainas allierade, såsom USA, inte gillar att ukrainsk militär använder de allierades militära utrustning att skjuta in på ryskt territorium). Men nu har jag blivit varse något som kanske redan stod klart för dig, nämligen att detta krig sprider sig över världen och att Ukrainas militära underrättelse- och säkerhetstjänst opererar utomlands, framför allt, som det verkar, i Afrika.

Efter det brutala knivdådet i Southport i England, där tre barn hittills dött av sina skador och ytterligare sex barn och två vuxna vårdas på sjukhus, står en sak klar. Det är inte bara Sverige som är illa ute. Det viktigaste för de brittiska myndigheterna är nämligen att allmänheten inte ”spekulerar” om vem och varför, det framgår i vartenda nyhetsinslag. Det säger något om myndigheternas attityd till den breda, skötsamma allmänheten. Den ska hållas kort och får inte reflektera över sakernas tillstånd.

En av fördelarna av att vakna tidigt på lördagsmorgnarna är inte bara det numera nyttiga och hälsobringande morgonkaffet utan också att man kan lyssna på Naturmorgon som inte sällan har något intressant att berätta. Reportrarna är genomgående insiktsfulla och är ännu inte, som övrig radio och SVT, helt präglade av klimatrörelsens undergångskult.

En av de märkvärdigaste och mest oförklarliga samhällsförändringar som inträffat i det nära förflutna – precis vad jag menar med ”nära förflutna” vet jag inte, det är ungefär som när Anders Tegnell uppfann åldersbestämningen ”äldreäldre” – är att tandläkare och likställda har börjat skicka ut elektroniska påminnelser om planerade besök när den beslutade tidpunkten närmar sig. Sådana påstötningar kan med en välvillig tolkning beskrivas som en höjning av samhällets civilisationsnivå eller grad av allmänmänsklig omtanke. Själv blir jag bara förbannad och kan gå en hel dag och reta mig på sådana meddelanden.

Att det är något fel med dagens ungdom är ingen nyhet. Så har det alltid varit. Denna tro är vanligtvis baserad på äldre generationers minnen från den gamla goda tiden. Jonathan Haidts stora insats i The Anxious Generation: How the Great Rewiring of Childhood is Causing an Epidemic of Mental Illness är att han istället baserar idén på högar av statistik.

Minns ni Charlie Hebdo, satirtidningen som inte drog sig för att ironisera lika mycket över islam som över andra religioner? Deras vägran att underkasta sig fick islamister att mörda 12 anställda och skada 11 andra. Nu har Frankrike lärt sig ödmjuka sig inför islam och väljer istället att göra satir på kristnas bekostnad.

På ålderns höst har Magnus Uggla gjort som diverse andra gamla artister och startat en podd. Uggla & Uggla heter podden som han startat med sin dotter. I det senaste avsnittet tog de båda ugglorna upp det faktum att coole Magnus blivit stoppad för fortkörning. Nu hävdar 70-åringen att polisen ”hotade” honom att erkänna sitt brott.
Man kan inte låta bli att undra vad för slags moralisk kompass Uggla har om han på fullt allvar hade tänkt att neka till något som redan var bevisat av polisens fartkamera. Men det är inte det dummaste han vräker ur sig, pajasen.

Jag har skrivit ett antal krönikor på temat att den politiska makten i Sverige åtminstone sedan sextiotalet – tvärtemot alla löften och försäkringar om att demokratin skulle förstärkas genom subsidiaritet och decentralisering för att ge folket ökat inflytande över sina liv – obönhörligt, år för år, centraliserats ytterligare något snäpp.

Mitt i skogen i Tingsryd ligger Kyrkö mosse bilkyrkogård. Här hittar du skrotbilar ända från 1930-talet, många med en och annan påminnelse om att vi en gång hade vänstertrafik. Reser man som grupp finns möjlighet att boka en guidad tur på kyrkogården och få ta del av den fascinerande historien om hur bilkyrkogården kom till.

Patrik Engellau ställde sig frågan här om PK-ismen tar slut.
Jag tror att den tar slut. Inget är evigt. En blick på historien ger besked. Kyrkan skaffade sig enorm makt och rikedomar genom att den lyckades skrämma upp folk att de var dömda till evig förtappelse om de vågade trotsa den. Kyrkan varade i tusen år i vårt land men är numera helt knäckt och invaderad av andra läror.

När den centerpartistiska ledarskribenten Susanne Öberg fick höra om mordförsöket på Donald Trump kände hon hopp och eufori. Det skriver hon själv i en text i Östersundsposten.

Många menar att den politiska korrektheten eller wokismen, vilket jag menar vara samma lära, är undergångsdömd. När folk upptäcker vilka stolligheter denna filosofi leder till, hävdar dessa optimister, så startar ett allmänt tillfrisknande och det sunda förnuftet återtar kommandot över människornas sinnen. Det blir slut på manliga elitsimmare som efter att ha anmält könsbyte på Skatteverkets hemsida tilldelas utmärkelser såsom årets idrottsliga bragdkvinna.