West Virginias största stad är Charleston med 48 000 invånare. Det är normalt i delstaten att en stad har 2000 invånare men att det bor 15 000 personer runt staden. Många bor i ”hollers” – småvägar mellan kullar och berg. Folk i en ”holler” är ofta släkt, annars känner alla varandra ändå. Om man ej är hemma kommer grannarna förbi och kollar om någon gör inbrott, i så fall skjuter de tjuven. 

Värdegrunden är en stor och mäktig furste, visserligen finns han enligt Wikipedia bara i Sverige och kanske i någon mån i Norge, men i Sverige hyllas han desto mer. Han ger 1,13 miljoner träffar på Google, vilket kan jämföras me 390 000 för Moder Teresa och 11 200 för mig. Värdegrunden är alltså vid pass hundra gånger mer prominent än jag. Ändå vågar jag utmana honom ty jag menar att han bara är en tunn ballong som skulle sjunka ihop på nolltid om inte sådana som Skolverket fyllde honom med varm luft (på min, din och andra skattebetalares bekostnad).

OK, Värdegrund, är du redo?

Minns ni det galna året 2014 då ”kampen mot rasism” började nå sin peak? Då hade det blivit högsta mode att inom sin yrkesgrupp signalera den ädla och oändliga människokärlek man hyste för alla som ville flytta hit från Mellanöstern och Afrika. Samtidigt som man demonstrerade sitt stora självhat och sitt förakt för Sverige, den svenska kulturen samt vår demokrati och frihet.

I relativt mogen ålder – jag hade i alla fall tagit min första akademiska examen – fick jag av en händelse en insikt som övertrumfade allt som den högre utbildningen lyckats proppa in i mitt medvetande. På förstasidan av en tidning i Småland såg jag en bild av en snöig stuga i skogen med en cirka åttioårig dam i förgrunden. ”Elsa, 82, svälter” förkunnade den anklagande rubriken. ”Vad gör kommunalrådet?”

Herr Google är nog inte riktigt tillförlitlig som opinionsundersökare men helt fel har han troligtvis inte. Av nyfikenhet ställde jag två frågor till honom i ett ämne som känns angelägnare ju mer jag tänker på det även om det tyvärr visade sig att jag själv tillhör en försvinnande men förhoppningsvis växande minoritet. Frågorna var ”Hur många i Sverige vill förbjuda förtal av muslimer” respektive ”Hur många i Sverige vill tillåta förtal av muslimer”. Antalet träffar blev 150 000 respektive 14 600.

För några dagar sedan attackerades Sveriges ambassad i Bagdad, Irak. Den stacks i brand efter en planerad eller genomförd koranbränning utanför Iraks ambassad i Stockholm. Vreden förefaller att ha varit stor och förstörelsen på ambassaden omfattande. Den irakiska shialedda regeringen uppmanades att bryta de diplomatiska förbindelserna med Sverige. 

Skattefinansierade SVT har radikaliserats allt mer när det gäller rapporteringen om koranbränningen och den muslimska världens våldsamma reaktioner. Den senaste tidens nyhetssändningar visar att SVT nu gör allt för att fostra svenska folket att tro att den muslimska världsbilden är sann och att ”skändningen” av en koran är ett av de allvarligaste brott man kan begå.

Många hyser agg mot koranbrännaren Rasmus Paludan för hans ohyfsade tilltag att bränna koraner. Att svenskar kan reagera på det sättet går möjligen att förstå eftersom väluppfostrat folk sedan barnsben fått lära sig att man inte ska reta folk, muslimer i det här fallet, i onödan. Men varför svenskarna som straff för Paludan och likasinnade skulle kriminalisera bokbränning övergår mitt förstånd. Ännu mindre begriper jag förstås hur man i muslimska länder, där folk har en tendens att bli ännu mer indignerade över förnärmelser än här, kräver dödsstraff för sådana som han.

Nu tar i stort sett alla viktiga och förnäma människor och organisationer avstånd från koranbränningar eller, som det kallas ännu oftare numera, koranskändning. Påven, de svenska storföretagen och så grötmyndige Jan Eliasson, som har pekat med hela handen och förklarat att detta är en ”provokatiooon”, som om provokationer vore oändligt mycket allvarligare än sådant som kvinnoförtryck, fängslande av oliktänkande och mord på homosexuella. Men en grupp har hittills varit tyst: Kändiseliten. Var håller dessa enastående kloka och förnuftiga människor hus nu när de verkligen behövs? Det är dags för ett kändisupprop mot koranskändningar och så här skulle det kunna formuleras:

När jag inte har något att göra roar jag mig ibland med att titta i gamla böcker. Jag vill helst att jag ska ha läst dem tidigare och fyllt dem med långa, helst begripliga, resonemang i marginalen. För det mesta håller jag med mig om vad jag tyckte för ett antal årtionden sedan men ibland blir jag bara trött av författarnas pretentiösa funderingar och mina egna beskäftiga kommentarer.

Genom en kravlös invandringspolitik har Sverige och flera andra västeuropeiska länder fått stora utanförskap, då och då manifesterade i form av upplopp riktade mot ordningsmakten. Den höga arbetslösheten bland invandrarna kombinerad med ett stort inslag av lågavlönade jobb innebär en kommande belastning på vårt pensionssystem, så de tänkta pensionsräddarna kommer snarare att bli dess motsats.

Det finns en stor ilska bland många människor i Sverige att privata friskolor lyckas göra vinst på sin verksamhet och sedan ta ut åtminstone en del av vinsten ur bolaget och stoppa i ägarens ficka. Om det lönsamma skolföretaget gjort sina vinster på att leverera bättre utbildning så hade man inte haft så stor anledning att klaga, men så ser inte verkligheten ut. Snarare är det tvärtom ty det förekommer ingen seriös, nationell kunskapsmätning och därför kan vinstutdelningarna ha möjliggjorts genom att skolföretagen snålat på angelägna utgifter som exempelvis lärarlöner och förvandlat sådana besparingar till utdelad profit för ägaren medan elever och föräldrar hållits på gott humör genom att skolan skänkt de studerande överdrivna glädjebetyg.