Läs de första raderna, från Léon Noel, i denna artikel från 1960 för att lägga grunden för det fortsatta resonemanget här. (Och fortsätt gärna med resten av artikeln). 

Éric Zemmour har rönt stor uppmärksamhet i franska media. På en månad har hans stöd fördubblats till för närvarande 13 procent av väljarna – i det fall han skulle välja att kandidera till president. Det har väckt förundran, också därför att hans anföranden inte är särskilt enkla utan bemängda inte bara med mycket aktuell information utan också full av hänvisningar till historiska förhållanden. 

Lars Vilks har gått bort. Det är lite svårt att greppa, kanske för att han levt under en fatwa så länge och ändå överlevt. Nyheten kom som en chock.

Jag kände inte Lars Vilks särskilt väl, men vi hade lite kontakt då och då. Jag tyckte om honom. Han var modig, rättfram och en gudabenådad konstnär. Men när nyheten om hans död nådde mig blev jag inte bara sorgsen över hans död utan i minst lika hög grad förbannad över hur fruktansvärt sviken han blev av stora delar av det svenska kulturetablissemanget.

Minns ni att jag nyligen (28/9 2021) skrev ett inlägg om konstnärerna Aguéli och Zorn? Jag har nu fått ett svar från en representant för det tvångsfinansierade konstetablissemanget.

Representanten förklarade att Aguéli och Zorn har ”två helt olika förhållanden till måleriet”. Han menade alltså att jag inte är tillräckligt lärd i konstens mysterier och därför inte bör uttala mig.

En dansk kvinna vid andra världskrigets slut får håret avklippt som socialt straff för att ha haft förhållande med ockupationsmaktens soldater. De fick benämningen ”tyskerpiger”

När de tyska trupperna blivit slagna och dragit sig tillbaka från tidigare ockuperade områden vid tiden för andra världskriget slut, exploderade den återhållna folkliga vreden. De många i fickorna knutna nävarna togs upp och användes efter den återvunna friheten till knytnävsslag.

Alla pratar om incel-männen. Det är män som öppet uttrycker sin bitterhet över att kvinnor inte vill intressera sig för dem. ”Vad ska vi göra med incel-männen?” undrar alla. Det kanske vore bättre att fundera över vad vi ska göra med alla de kvinnor – ofta självutnämnda feminister – som öppet hånar dessa män. Linnea Klingström undrar vad det kostar att visa lite ordinär vänlighet mot män och påminner om att alla ensamma män är någon kvinnas son.

Frugan och jag reste till Italien några dagar för att äta pasta, ständigt bära covidmask och visa upp vad italienarna kallar för gröna pass vilket betyder vaccinationsbevis. Annars kom man inte in på restaurang vilket jag tyckte var löjligt men regeln var inte förhandlingsbar. ”Grönt pass”, förresten, det är väl inget grönt med att ha fått två doser? Jag tog det som ett ganska manipulativt försök att försöka låna prestige från hållbarhet, elbilar och ekologi. Det borde heta rött pass eftersom rött betyder stopp och syftet är att stoppa smitta. Fåniga italienare.

Häromdagen gjorde jag en längre taxiresa från en av Stockholms ytterförorter till innerstan. Jag blev upphämtad av en utåtriktad iransk taxichaufför i övre medelåldern. Under den nästan timslånga resan började vi samtala om covid. Det visade sig att båda var vaccinerade två gånger, men att det ändå kändes svajigt att samhället nu öppnar upp överallt för stora folksamlingar, samtidigt som nya forskningsrön visar att 85 procent av vaccinets skydd avtar efter sju månader.  

Det finns en troligen påhittad historia som satt djupa spår i människors uppfattning om klassrelationerna i Paris före franska revolutionen (i den mån de har någon). Folket hade ofta ingen mat. Det så kallade mjölkriget år 1775 och svälten 1788 – 89 var två exempel på hungerepisoder. En känslolös och nedlåtande drottning Marie Antoinette ska enligt legenden hånfullt ha rekommenderat de svältande att i stället äta kakor (egentligen briocher, se bilden, ett lite finare bröd).

Den 28 juli förra året skrev Henric Ankarcrona här på Det Goda Samhället om Jämställdhetsmyndigheten i Göteborg. En socialdemokratisk generaldirektör hade där samlat en ledningsgrupp bestående av sju personer, alla kvinnor.

När Ankarcrona frågar myndigheten hur ledningsgruppens sammansättning rimmar med uppdraget får han till svar att alla är tillsatta på grund kompetens.

Av någon anledning framträder saker tydligare i USA än i Sverige. Det har märkts särskilt under de senaste två åren när den politiska korrektheten, som vi i Sverige levt med i ett årtionde eller däromkring, under beteckningen ”wokism” plötsligt bryter fram i USA. (Ja, idéerna utvecklades vid amerikanska universitet, men de har inte förrän nyligen fått samma genomslag hemmavid som de sedan länge fått i vårt land.) Allt amerikanskt framträder i grällare, bjärtare färger och nästan som karikatyrer av de mer diskreta svenska uppenbarelseformerna. Det beror nog på att amerikaner är vana att ta ut svängarna medan vi svenskar hela tiden söker en minsta gemensam nämnare enligt principen att alla ska med. Amerikaner och engelsmän gillar excentriker medan vi känner obehag inför avvikare.

När Alexandra Pascalidou nyligen var moderator i ett panelsamtal inledde hon en hetsig debatt med en av deltagarna, Mustafa Panshiri. Panshiri anser att värnplikten kan vara en viktig del i integrationen eftersom den kan samla människor med olika etnicitet och bakgrund runt ett gemensamt mål, nämligen att försvara landet. Pascalidou konfronterade honom och påstod att lumpen är en ”subkultur” som inte passar för människor med annan bakgrund än svensk.

John Stuart Mill (bilden) anses av en del vara liberalismens urfader. Han sa att en nations kvalitet bestäms av kvaliteten hos dess folk. Detta kan vara en banalitet om man läser det exempelvis som att kvaliteten hos ett fotbollslag bestäms av spelskickligheten hos lagets medlemmar. Men det kan också, tror jag, tolkas som något mer djupsinnigt och rentav omvälvande, kanske särskilt om det tillämpas på den svenska skolan.

Netflix har kommit med en ny miniserie av Mike Flanagan, som tidigare regisserat The Haunting of Hill House och The Haunting of Bly Manor. Och du som ännu inte har sett serien, och vill göra det, gör klokt i att sluta läsa här för den här texten innehåller, om inte spoilers om själva intrigen, så åtminstone om persongalleriet och strömningarna i serien.

En ny studie förklarar en del av tillståndet i landet. I denna studie har 10 000 utomeuropeiska invandrare i Sverige intervjuats åren 2018-2021 av forskningsnätverket Migrant world values survey.

Forskningen påvisar de förväntade, självklara och svåra integrationsproblem som uppstår när stora mängder människor från underutvecklade länder i Mellanöstern och Afrika flyttar till det välutvecklade och avancerade välfärdslandet Sverige. Vilket vilken vanlig enkel liten människa som helst med ett minimun av sunt förnuft kunde räkna ut redan för 30 år sedan.

Hon har fyllt arton nu, klimatprofeten Greta Thunberg, och är – eller kan åtminstone förväntas vara – vuxen. Det innebär att det är dags att ställa de svåra frågorna, de där man inte vill ställa till ett barn. Varifrån kommer hennes eventuella kunskaper? Vilken vetenskap lutar hon sig mot? Hur tänker hon sig framtiden, när hon dissar exakt alla förslag till klimatomställningar från regeringar och intresseorganisationer världen över, förutom möjligen de som tar oss tillbaka till stenåldern? Hur ser hon sig själv om tjugo år, om hon får som hon vill?