
OPINION Det är nog bara Göran Therborn och några andra fortfarande troende marxister samt en avfälling som jag som ser poängen med att tala om klasser och sociala huvudmotsättningar. (Se exempelvis Therborns bok Kapitalet, överheten och alla vi andra som nyligen kommit ut i samarbete med tankesmedjan Katalys.) Jag börjar med en kort introduktion för att sedan komma fram till en jättesvår fråga som alla samhällstänkare borde ställa sig.
Karl Marx menade att historien drivs framåt av kampen mellan olika klasser. I nästan alla samhällen finns, menade Marx, en huvudmotsättning mellan två dominerande klasser som stod i harnesk mot varandra. Därav uppstår så småningom en urladdning varefter en ny samhällsform med andra klasser och en annan huvudmotsättning tar form. En gång stod kampen mellan feodalherrar och livegna, en annan gång, som i Frankrike, mellan å ena sidan den absoluta kungamakten och adeln, å den andra en framväxande bourgeoisie. Det slutade med en revolution som banade väg för den kapitalistiska ordningen där huvudmotsättningen står mellan kapitalister och proletärer eller arbetare.
OPINION Mussolini hade ett motto som kännetecknade hans nyuppfunna politiska rörelse, fascismen. Han sammanfattade fascismens principer ungefär så här: ”Allt inom staten, ingenting utanför staten och ingenting mot staten”.

OPINION Alla samhällen är nog förljugna på sitt sätt men jag har ingen kompetens i annan förljugenhet är svensk förljugenhet. Men på den punkten har jag spetsförståelse eftersom jag knappt sysslar med annat än att låta mig förundras över det officiella tänkandets krumbukter. Detta gör jag i huvudsak för att behålla min mentala hälsa ty om jag inte kunnat dekonstruera maktens motsägelser så hade jag antagligen fått fnatt.














