OPINION Det är nog bara Göran Therborn och några andra fortfarande troende marxister samt en avfälling som jag som ser poängen med att tala om klasser och sociala huvudmotsättningar. (Se exempelvis Therborns bok Kapitalet, överheten och alla vi andra som nyligen kommit ut i samarbete med tankesmedjan Katalys.) Jag börjar med en kort introduktion för att sedan komma fram till en jättesvår fråga som alla samhällstänkare borde ställa sig.

Karl Marx menade att historien drivs framåt av kampen mellan olika klasser. I nästan alla samhällen finns, menade Marx, en huvudmotsättning mellan två dominerande klasser som stod i harnesk mot varandra. Därav uppstår så småningom en urladdning varefter en ny samhällsform med andra klasser och en annan huvudmotsättning tar form. En gång stod kampen mellan feodalherrar och livegna, en annan gång, som i Frankrike, mellan å ena sidan den absoluta kungamakten och adeln, å den andra en framväxande bourgeoisie. Det slutade med en revolution som banade väg för den kapitalistiska ordningen där huvudmotsättningen står mellan kapitalister och proletärer eller arbetare.

OPINION Mussolini hade ett motto som kännetecknade hans nyuppfunna politiska rörelse, fascismen. Han sammanfattade fascismens principer ungefär så här: ”Allt inom staten, ingenting utanför staten och ingenting mot staten”.

Mussolini var före sin tid. Folk gillade inte hans idéer. I april 1945 blev han skjuten av motståndsmän. Liket hängdes uppochned på ett torg i Milano till allmän beskådan.

OPINION På det hela taget har det varit den vite mannen med stöd av den vita kvinnan som genom uppfinningsrikedom, strävsamhet, entreprenörskap, pliktkänsla och goda värderingar under de senaste seklerna lyft världen till ett oanat välstånd inte bara för sig själva utan även för andra folk. För detta har den vite mannen fått skäll, till och med av den vita kvinnan. Det har till och med uppstått en hemlig förening utan stadgar och medlemskort för vita män som vill gotta sig åt att sparka och förtala sin egen sort i syfte att vinna erkännande av de grupper som inte kan tåla att de gynnats av den vite mannens triumfer.

OPINION Det finns en mycket stark berättelse som grasserar i Sverige. Den är så stark att nästan alla ansluter sig till den. Jag som nästan inte tror på någonting, är emellertid skeptisk mot åtminstone vissa varianter av denna berättelse.

Nu ska jag erkänna redan från början att jag har svaga empiriska belägg för min uppfattning. Å andra sidan har de som inte vill tro på min tolkning svaga empiriska belägg för att det inte skulle vara så. Inför den vetenskapliga sanningens högsta väsen står vi därför båda illa rustade.

OPINION Alla samhällen är nog förljugna på sitt sätt men jag har ingen kompetens i annan förljugenhet är svensk förljugenhet. Men på den punkten har jag spetsförståelse eftersom jag knappt sysslar med annat än att låta mig förundras över det officiella tänkandets krumbukter. Detta gör jag i huvudsak för att behålla min mentala hälsa ty om jag inte kunnat dekonstruera maktens motsägelser så hade jag antagligen fått fnatt.

Grunden för vår förljugenhet är den urgamla svenska föreställningen att det svenska är det rätta och ursprungliga. De som tror att detta är en modern sjuka som uppfanns på 1960-talet har fel för redan sextonhundratalsdiktaren George Stiernhielm kunde bevisa för sin entusiastiska samtid att svenskan är mänsklighetens originalspråk.

OPINION Den officiella av Skolverket förvaltade svenska värdegrunden – där dogmen ”allas lika värde” är själva fundamentet – ger mig ingen sinnesro utan i stället myror i huvudet. Ibland känns skallen som ett helt termitbo.

Det har med tiden visat sig bortkastat att påpeka att allas lika värde-dogmen är ett misstag och en felöversättning. I ursprungsdokumentet – FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna – står det som bekant inte ”lika värde” utan ”lika värdighet” vilket är något helt annat. Jag hade i min naivitet nästan förväntat mig att de statliga och kommunala värdegrundsadministratörerna skulle känna ett visst obehag när misstaget uppdagades för dem och de därför skulle skynda sig att rätta felet. Men så har det inte blivit. Detta tål att tänkas på.

OPINION Många menar att den främsta motsättningen i svensk politik går mellan höger och vänster och att det onda som under de senaste decennierna brutit ut i Sverige beror på vänstern, särskilt socialdemokraterna. Det onda, menar en del av dessa tänkare, fanns redan inbyggt i de socialistiska teorierna och har nu slagit ut i full blomning.

Så kan man se det. Det är sant att socialismen bringat fördärv överallt där den fullt ut slagit igenom. Så, visst, den påtalade sjukdomen existerar. Men är det just den sjukdomen som nu sprider sitt gift i Sverige?

OPINION När jag var sexton år fick jag ett stipendium som omfattade ett års studier samt resa och fickpengar till en av USAs mest välrenommerad internatskolor. Skolan heter Lawrenceville och är ett förstadium till Ivy League (och ligger bara någon mil från Princeton). Stipendiet som är värt nästan en miljon kronor (eftersom det är så dyrt med fin utbildning i USA) har sedan dess fortsatt så det skickas varje år en svensk gymnasist för att lära känna USA samt en av dess bästa skolor. Nu är jag med i en jury som årligen väljer ut nästa års stipendiat.

OPINION Under ett kvartssekel efter slutet av andra världskriget genomgick Västeuropa och USA en märkvärdig ekonomisk transformation. Perioden har sedermera kommit att kallas rekordåren. På något märkvärdigt sätt stämde allting för nästan alla människor. Utan att någon kunnat förutse det och utan någon ekonomisk plan lyftes alla människor till välstånd. Hur gick det egentligen till?

I början av 1980-talet blev jag statligt anställd framtidsforskare i, om jag minns rätt, lönegrad F24. Vid det laget hade rekordåren tagit slut, det kunde man känna på sig ungefär som man idag känner på sig att migrationshajpen har tagit slut (utan alla jämförelser i övrigt utan bara som en illustration till hur svårfångade men allmänt uppfattade stämningsförändringar faktiskt inträffar och inte så sällan som man kanske föreställer sig).

OPINION Jag får ofta ångest plus en del skäll från läsekretsen för att pennfäktare som jag bara analyserar och beskriver medan nationen driver vind för våg på grund av pågående politiskt vanstyre. Vi borde göra något i stället för att bra prata säger den uppfordrande läsekretsen.

Det ligger mycket i det. Själv skulle jag gärna bli statsminister om jag bara fick välja mina ministrar och riksdagen lovade att hålla sig lugn ett tag. Men hur man skulle få en sådan tulipanaros att slå rot vet jag inte. Kanske lika bra för jobbet vore en skärseld.

OPINION Enligt min grandiosa historieteori som jag har dokumenterat i historieboken Moder Sveas själ indelar sig historien i ungefär 250-åriga cykler eller tidevarv. Sedan 1200-talet har vi således haft tre tidevarv: feodalismen, nationalismen och industrikapitalismen.

Bara för att du inte ska skratta ihjäl dig åt denna teori så ska jag påminna om att den är allmänt knäsatt i internationell historieskrivning på det sättet att de obestämda och förvirrade epoker som ligger mellan tidevarven är kända som renässansen och upplysningstiden, erkända sökperioder när mänskligheten sig själv ovetandes länkar in på nya spår. Poängen är att vi just nu befinner oss i en sådan förvirrad epok när allt verkar uppochner och något nytt håller på att skapas. (När jag skrev boken för ett tredjedels sekel sedan utgick jag från att Sverige skulle gå ut som segrare även efter den då ännu inte inledda mellanepokens historiska järnbad men nu, när den har börjat, är jag inte så säker på det. Tyvärr.)

OPINION Det är lika viktigt att avslöja skandaler som att upptäcka dem. Avslöja skandaler, vad skulle det betyda? Jo, att visa att en påstådd skandal inte är någon skandal.

Personligen ställer jag mycket höga krav på skandaler för att räkna dem som äkta vara. Till exempel har jag aldrig förmått mig att tro på förekomsten av ryska miniubåtar i Stockholms skärgård. Jag har önskat att de skulle finnas där och sprängas i bitar av den svenska flottan men detta har inte blivit mig beviljat så erfarenheterna har synts bekräfta den misstänksamhet jag upplevde redan under de rafflande ubåtsjakterna på 1980-talet. Man får inte alltid som man vill.

OPINION En av de mest tilltalande teorier om samhället som presenterats under det senaste årtionden är, tycker jag, David Goodharts uppdelning av medborgarna i två grupper, ”somewheres” och ”anywheres” eller ”någonstansare” och ”varsomhelstare”. Det som är tilltalande med den teorin är att den kan redovisas på trettio sekunder samt att den tycks förklara ett antal framträdande samhällsfenomen.

Varsomhelstare är folk som i kraft av sina erfarenheter och sin internationellt gångbara kompetens kan försörja sig både här och där och därför relativt enkelt kan flytta mellan olika länder och känna sig hemma överallt. Varsomhelstare är i allmänhet välutbildade kosmopoliter och jobbar exempelvis i multinationella företag eller i FN. De är oftast högavlönade och utgör en liberal, urban elit.

OPINION Janerik Larsson har en oöverträffad förmåga att läsa tidningar och upptäcka intressanta artiklar som han ibland sänder vidare till sina prenumeranter. Nyligen kom ett utdrag ur boken A Very Stable Genius: Donald J. Trump’s Testing of America som handlar om presidentens konflikter med framstående ämbetsmän i USA.

OPINION Kvartsseklet mellan andra världskrigets slut och den första oljekrisen 1973 brukar kallas i Sverige kallas rekordåren eftersom BNP per capita växte med nästan fem procent om året. Sverige var förstås inte unikt. Hela västvärlden genomgick motsvarande process.

Vad var det då som karaktäriserade detta unika historiska skede? I grunden tror jag det handlade om att i varje land, fast nu talar jag om Sverige för i det fallet vet jag vad jag talar om, installera en helt ny och enastående tilltalande livsstil som i stort sett hade uppfunnits i Amerika.

OPINION John Adams var en av USAs Founding Fathers. Han var en av författarna till självständighetsförklaringen. Han blev vicepresident två gånger under George Washington och valdes sedan till landets andre president.

Founding Fathers var inte bara statsmän och revolutionära ledare utan också filosofer. John Adams sa en sak som man aldrig hör nu för tiden i officiell svensk politik men som borde övertänkas dagligdags. Han talade om den amerikanska konstitutionen men hans observation gäller även de svenska grundlagarna (och jag citerar från minnet):

OPINION Att Sverige är illa ute vet vi alla. Resten av västvärlden är nog också illa ute men inte så illa ute som Sverige. Det vet vi också.

En del tror att Sveriges problem, som sådana som jag ofta beskriver som näst intill oöverkomliga, beror på att lärarhögskolorna är otillräckliga, att polislönerna är för låga, att det kommer för många invandrare i månaden och att bidragen är för höga och dessutom utbetalas utan betryggande kontroll.  

OPINION Idag känner jag mig på humör att jaga storvilt. Efter jakten får du avgöra om det var jag eller viltet som vann. Om du såg någon blotta hos besten som jag missade vill jag gärna ha ett tips till nästa omgång.

Storviltet i det här fallet är den mäktigaste kraften vi har i landet nämligen Värdegrunden. Att ge sig på Värdegrunden är desto farligare som den är allmänt fredad och varje bakhåll därför jämställt med majestätsbrott, en styggelse som dömde den misslyckade kungamördaren Damiens att slitas sönder av fyra hästar.

OPINION Härförleden avhölls ett spännande seminarium på temat ”Mansroll i förfall?” i Paula Ternströms regi. Det hela filmades och ligger på Det Goda Samhällets YouTube-kanal.

Mina trendantenner säger att detta är en allt hetare fråga. Fram till nyligen, medan feministiska föreställningar ännu härskade oinskränkt, var diskussioner om könens roller, relationer och eventuella olikheter tabu såvitt de inte ledde fram till samhällets redan etablerade uppfattning, nämligen att kvinnor dels är förtryckta av män, dels är bättre än män och att staten måste vidta åtgärder för att komma till rätta med detta missförhållande. 

OPINION Den grad av fördomsfullhet som jag hittills uppnått har tagit mig många år att utveckla och har vid det här laget givit prov på avsevärd tillförlitlighet. Sålunda kan jag pricksäkert definiera jämställdhetsminister Åsa Lindhagen som en fiende till oss nettoskattebetalande medelklassare. (Jag vill därmed inte på något sätt hävda att hon skulle vara klockrenare på den punkten än exempelvis kulturminister Amanda Lind eller socialminister Lena Hallengren, absolut värdiga medtävlare till Åsa Lindhagen om de mest framträdande positionerna.)

OPINION Folk brukar bli chockerade när jag säger att för oss medelklassare till höger och vänster, vi som genom vår flit, ansträngning och idoga betalning av skatter fungerar som nationens ryggrad för att inte säga blodomlopp och nervsystem, för oss är politikerna fiender. Folk tycker att uttalandet känns aggressivt och nästan osvenskt. Vi har ju ändå valt våra politiker.  

Det är sant att vi har valt våra politiker. Allt har, som Morgan Johansson indignerat påpekat, skett i god demokratisk ordning i enlighet med grundlagarnas regelverk. Samtidigt är det sant att det i skymundan men allt tydligare skett en fundamental politisk omvandling inom detta väloljade och regelstyrda demokratiska maskineri. Sedan några decennier tillbaka har politikkåren gradvis kapat trossarna till de ankaren varmed de tidigare var förbundna till medborgarna som enligt högre demokratisk teori inte bara betraktas som deras finansiärer utan också som deras uppdragsgivare.  

OPINION Under en händelserik och – sedan vissa inkörningsproblem var avklarade – hyggligt lönsam period av mitt liv ägde jag ett managementkonsultbolag. Vi hade en del privata företag och en del offentliga myndigheter som kunder.

Jag visste ingenting om management och hade bara vaga föreställningar om konsulteri. Jag antog att jobbet gick ut på att tala om för kunderna vad de skulle kunna göra bättre, ungefär som att överkirurgen upplyser underkirurgen om var han ska lägga snittet, med vilket instrument det är lämpligt att pilla ut njurstenen och hur fikapausen för operationspersonalen bör schemaläggas. 

OPINION Om jag har förstått Charles Darwin rätt så visade han bland annat att arterna inte bara kan fylla upp existerande intressanta nischer, typ bakterier som förökar sig för att äta upp all näring i ett provrör, utan också genom mutation kan förändra sin egen karaktär så att de med lite tur kan anpassa sig till nya slags näringslösningar och andra födkrokar.  

Människan kan dock ett trick som de övriga arterna, vad jag förstår, inte behärskar, nämligen att själv bearbeta födkroken så att den kan livnära så många fler människor av den sort som deltagit i den nödvändiga typen av specialisering. Vad är det för konstigt med det? säger du kanske lite vresigt eftersom du möjligen misstänker att jag besvärar dig med självklarheter. Om en tandläkare utbildar sig och gör ett bra jobb så kommer efterfrågan på tandläkare att öka och därmed har det skapats en expanderande ekologisk nisch för odontologer.  

OPINION Rubriken låter kanske urtrist, men om du har förstått den fundamentala skillnaden mellan negativa och positiva mänskliga rättigheter så har du förstått grunderna för de senaste 250 årens politiska utveckling i västerlandet. (Varför man säger negativa och positiva rättigheter har jag aldrig begripit. Man kunde lika gärna följa diabetesnomenklaturan och säga mänskliga rättigheter typ 1 och typ 2.) 

Vi börjar med demokratins skapelseberättelse. 

När människorna hade halshuggit den siste självhärskande konungen upptäckte de att de hade ett problem. Alla medborgarna samlades på en äng för att diskutera saken. 

OPINION Det fanns en tid när jag tog illa vid mig av att bli kallad reaktionär eller rasist eller brunråtta eller motsvarande. Det hände mig då och då att bekanta, till och med folk som jag betraktar som vänner, förklarade att de inte gärna ville synas i mitt sällskap eftersom det kunde skada deras rykte. Sådant gjorde mig illa till mods eftersom jag, liksom de flesta andra, är ett flockdjur som ogillar när de andra aporna i flocken förklarar att jag inte är välkommen i den stora ömsesidiga lopplockningen.  

Till bara för något år sedan var nästan alla i Sverige rädda för fasciststämplar och sladdrande tungor. Jag känner åtskilliga som röstade på sverigedemokraterna i valet 2014 och ännu till valet 2018 skämdes att tala om sina preferenser. Men det handlade egentligen inte så mycket om sverigedemokraterna utan om rädslan att över huvud taget torgföra, även i mindre sällskap och framför allt på jobbet, särskilt om man arbetar inom skolavårdomsorg eller universitet, sin oro över utvecklingen i Sverige. 

OPINION Om du tillhör dem som slutat läsa Dagens Nyheter för att du inte står ut med det ofta elakartade bigotteriet i blaskan kan jag, som fortsätter att i forskningssyfte prenumerera, tala om att du saknar anledning att ompröva ditt ställningstagande.  

Tidningens kulturbilaga hade nyligen en artikel av den australiensiska sociologiprofessorn Danielle Celermajer vid Sydneys universitet. Celermajer har upptäckt att våra språk saknar ett ord för att uttrycka de tidigare okända skändligheter som mänskligheten, du med, numera ägnar sig åt. Om det hade räckt med att kalla ogärningarna genocid, folkmord! Men nej, ty ”vi ser på medan människor, djur, träd, insekter, svampar, hela skogar, floder och ekosystem utplånas”. Det du sysslar med är värre än folkmord.  

OPINION Astrid Lindgren gjorde nog Sverige en stor otjänst med sin allmänt älskade historia om Pippi Långstrump och Pippis konflikt med fröken Prysselius, av Pippi kallad Prussiluskan, som ville stoppa in Pippi på barnhem.

Berättelsen om Pippi uttrycker en ny tidsanda som tog sin början efter andra världskriget, nådde en extatiskt revolutionär och självförhärligande topp vid slutet av 1960-talet och sedan ägnade decennier åt att tränga in i alla samhällets skrymslen för att driva ut tidigare, omoderna samhällsuppfattningar vilket vi numera, alltför sent, upptäcker varit till stor skada eftersom efterkrigsandan, sedan den brunnit ut, efterlämnat ett fördärvligt samhällsomstörtande gift som verkar genom att förlama auktoritetspersoners viljestyrka och motståndskraft mot snällhetskorruption (Typiskt nog fanns inte Prussiluskan i Pippi-böckerna från 1940-talet utan stoppades in i berättelsen först i filmerna på 1960-talet i enlighet med periodens revolutionära uppfattningar.)  

OPINION Det är inte för att människan är god som hon ibland är solidarisk och tillitsfull utan för att hon är rädd. Hon är med rätta rädd för vedermödor, olyckor, svält, sjukdomar, vilda djur, kallfronter och annan jävelskap som livet presenterar för henne och som raskt knäcker henne om hon inte samarbetar med andra människor. Därför strävar hon efter att bilda olika slags allianser.

Den mest primitiva och opålitliga alliansen är gänget. Tio grabbar med stenyxor slår sig ihop för att döda ett djur så att de har något att äta. Gänget binds tillfälligt samman av någon gemensam uppgift, till exempel just att ta livet av en älg eller att sälja ett parti knark eller att stjäla ett antal utombordsmotorer för export, men det finns ingen emotionell stabilitet i gänget. Medlemmarna är inte solidariska med varandra utan om vinden vänder sig kan de plötsligt skjuta varandra i huvudet.

OPINION Tolerans är ett svårt begrepp. Det upptäckte jag när jag jobbade för SIDA i Indien för många år sedan. Jag var svensk och därför modern och tolerant, det var själva utgångspunkten och skälet till att just jag, liksom envar annan svensk, kunde utses att som föredöme och innehavare av särskilda kunskaper leda Indien framåt.

En gång skulle jag äta middag på en bra restaurang med en grupp indier av den typ som går på bra restauranger. Utanför ingången satt rad efter rad av tiggare och förevisade sina kvalifikationer, till exempel blinda ögon, avhuggna ben och otäcka, varande sår. (Det var då jag förstod välfärdssystemets dilemma: politiker måste utse dem som lider mest till objekt för sin generositet vilket omedelbart genomskådas av klienterna – som inte behöver vara dumma i huvudet bara för att de saknar en arm – och därför leder till en konkurrens mellan bidragskandidaterna om att anses ha de mest behjärtansvärda behoven och på den grunden kvala in som auktoriserade bidragsmottagare.)