Innan vindkraftverken började byggas hade vi i Sverige en mix av vatten- och kärnkraft för vår elförsörjning. Kärnkraften är en baskraft som på vinterhalvåret ligger på maxkapacitet och på sommarhalvåret genomgår underhåll och ligger då på minst halv kapacitet. Vattenkraften är en reglerkraft som, till skillnad från kärnkraften, snabbt kan öka och minska i takt med den dygnsvarierande konsumtionen. Detta är en robust och leveranssäker kombination.
Kategoriarkiv: Opinion
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Alexis de Toqueville (bilden) var en fransk ädling som på 1830-talet reste till USA för att studera den unga demokratin (se lite mer här om du har lust). Han skrev en av samhällsvetenskapens klassiker om sina erfarenheter och observationer.
USA hade till skillnad från de europeiska länderna ingen aristokrati. En av aristokratins viktigaste funktioner i ståndssamhället var att förhindra suveränen att ta all makt och bli despotisk. Adeln var bildad och mäktig och kunde som ingen annan samhällsgruppering stå emot en härskare med anspråk på envälde. Tocqueville visste vad som hade hänt under den franska revolutionen när adeln krossats. Genast införde centralmakten diktatur och tyranni hur demokratisk den än förklarade sig. Hur skulle USA klara det här dilemmat? Skulle demokratin, alltså överhetens skyldighet att stå till svars inför medborgarna, räcka till för att lägga band på dess – varje överhets! – despotiska drifter när det inte fanns någon adel som kunde hålla den i schack?
Många känner inte till att nazisterna förintade 300 000 funktionshindrade (på platser som fängelset i Brandenburg an der Havel på bilden) innan de förintade judar. Nazisterna fick sin inspiration från samhällets progressiva elit i USA och England. Den nya fejk-vetenskapen (eugenik) efter Darwins upptäckter sa att engelsmän, tyskar och skandinaver har bra gener medan judar, mexikaner, sydeuropéer och östeuropéer ansågs ha dåliga gener.
Den moderna välfärdsstatens filosofi bygger på två besläktade doktriner, dels att människan är svag och för det mesta i behov av någon sorts beskydd, dels att staten med sina magiska verktyg kan lösa människornas problem. Denna tankefigur inspirerar statens tänkande. Ett exempel är kriminalpolitiken.
Ett grundfaktum är att det i vårt samhälle liksom i alla andra hittills kända är att det existerar brottslingar som besvärar samhället i övrigt. Den stora frågan är vad staten i egenskap av huvudansvarig för ordningen ska göra åt brottsligheten.
I veckotidningen Allers FamiljeJournal från 1959, när Folkhemmet var intakt och Sverige en förebild för övriga världen på riktigt, låter artikelförfattaren, skådespelaren och författarinnan Karin Juel, sin moderliga medkänsla med en kåkfarare strömma ur ett ymnighetshorn av mjölk och honung. I artikelserien En gång straffad, alltid straffad vill hon hjälpa en ung återfallsförbrytare som ska komma ut från ”kåken”, att byta livsbana. Men hon räcker inte till.
Häromdagen talade jag med en läkarkompis om huruvida coronat är dödligare än föregångare som Asiaten år 1957 och Hong Kong-influensan år 1968 som inte föranledde så mycket väsen vad vi kunde minnas. Frågan var helt enkelt om ståhejet kring vår tids pandemi kan förklaras av att covid-19 faktiskt är så mycket farligare än tidigare virusattacker eller om samtidens oro beror på mentalitetsförändringar däri inbegripet en möjlig tilltagande maktlystnad eller beskyddarinstinkt från politikernas och myndigheternas sida.
Sedan de mer strikta pandemirestriktionerna infördes i början av januari får högst åtta personer samlas på en allmän sammankomst. Det gäller även gudstjänster, något som föranlett ett upprop där det ställs krav på att öppna upp landets kyrkor för fler deltagare under gudstjänster. Det är dock inte alla som väntar på att regeringen ska hörsamma uppropet. I Sankta Eugenia katolska församling i Stockholm har man istället struntat helt och hållet i restriktionerna.
Det hela avslöjades i den kristna tidningen Dagen, efter att en person som vid flera tillfällen sett att det var mycket folk i kyrkan, gick in för att ta en titt. Han räknade till ett hundratal människor som deltog i gudstjänsten – långt många fler än lagen medger.
I en kommande krönika av Gunnar Sandelin beskriver han med förundran ett av det svenska välfärdssystemets märkvärdigaste drag, nämligen hur det sociala arbetet i sextio år bedrivits med oförändrad filosofi trots att metoderna aldrig fungerat. Välfärdsstatens grundföreställning, säger Gunnar som själv är utbildad och länge praktiserande socialassistent (som det hette då), är att kriminella och andra sociala problematiker aldrig egentligen anses skyldiga till de besvär de orsakar sig själv och andra eftersom skulden alltid ligger hos en uppsättning ”sociala faktorer”, exempelvis trångboddhet, fattigdom och olämpligt sällskap.
Jag hittade en undersökning från Pew Research Center (2020) som visar att en majoritet svarta amerikaner tycker att ”ras” är en viktig del av identiteten. Det är stor skillnad mellan vita och svarta i detta avseende. Bara femton procent av de vita amerikanerna tycker att ”ras” är viktigt, att jämföra med 74 procent av de svarta.
Jag har länge misstänkt att Förintelsen blivit ett populärt debattämne under 2000-talet, inte så mycket för att vi bryr oss om judar, som för att den utgör en metafor för vår tids existensiella ångest. En civilisation som bara för några decennier sedan med liv och lust byggde den bästa av världar finner sig stå vid randen av ett stup, och man tvistar om vem eller vad som kommer att knuffa oss över kanten.
Blir det Covid-19 som sätter spiken i kistan? Eller blir det klimatet? Kommer Trumpismen eller Islam att hinna först med att iscensätta apokalypsen? Eller blir det den oansenliga koldioxidmolekylen, utsöndrad av allt levande, som kommer att utlösa massdöden. Allt oftare ser man löpsedlar av typen: “Du kan lida av en livsfarlig sjukdom, utan att veta om det”.
Kylan håller i sig och under sådana här kalla kvällar, när temperaturen kryper ner under 10 grader, tänker jag ofta på min mormor och morfar. På deras uppväxt under det sena 1800-talet, på kärlekssagan mellan bonddottern och den fattige soldatsonen och på hur de tillsammans skapade ett liv åt sig själva och sina fyra barn utan annan hjälp än sitt eget arbete.
Anledningen till att jag tänker mer på dem just nu är väl helt enkelt den att deras liv var så mycket svårare just under kalla vinterperioder. Tidiga mornar blev ännu tidigare när stugan blev iskall framåt gryningen och krävde att man lade in i spisen innan man ens kunde klä på sig. Mjölkningen tog ännu längre tid när man måste bylsa på sig för att sedan ge sig ut i lagården och mjölka med stelfrusna fingrar. Bara en sådan sak som ett toalettbesök tog både tid och kraft i anspråk när man måste göra det på ett iskallt utedass.
Ungefär två gånger i veckan hör bekymrade människor av sig till mig. De är för det mesta svenska, troligen vita, män 40 +. De oroar sig alla för ungefär samma saker och det är inte isbjörnarna och klimatet. I stället ängslas de för Sveriges framtid med särskilt uppmärksamhet på hotfulla inslag såsom mångfaldspolitiken, elbristen, skolresultaten, den explosiva privata och statliga skuldsättningen, känslan av att förlora sitt land och de allt tydligare tecknen på att vårt politiska system tycks anstränga sig för att vaska fram ledare som saknar ledarkompetens.
”Denna butik tar inte kontanter”. Den snorkiga upplysningen ser vi allt oftare, i takt med att regeringen och bankväsendet i ohelig allians strävar efter att skapa världens första kontantlösa samhälle. Bankerna befattar sig inte längre med de fullt lagliga betalningsmedel som kontanter utgör, vilket har fått mängder med butiker och restauranger att också vägra acceptera kontanta pengar. Att politikerna vill det här lika mycket som bankerna är uppenbart, annars skulle de ha sett till att stävja bankernas folkfientliga strategi. För det finns, för politiker som är lagda åt det maktfullkomliga hållet, en enorm vinst med ett kontantlöst samhälle – det är nämligen det perfekta övervakningssamhället.
Nordens unika bidrag till världens pedagogiska system är folkbildningen såsom den existerar i studieförbund och folkhögskolor. Danmark var först 1844, och 1868 kom Sverige efter. Jag själv har gått på folkhögskola och arbetat som examinerad folkhögskollärare (bland annat på socialdemokratiska Brunnsvik), dessutom lett studiecirklar och varit verksamhetschef på studieförbund (bland annat som ansvarig för invandrarföreningar).
Byråkratin är en beundransvärd skapelse. Allt är regelbundet, förutsägbart och rättvist när det fungerar som det ska. Den handläggande tjänstemannen har en inkorg på vänster sida av skrivbordet och en utkorg på höger sida. Han tar ett ärende ur inkorgen. Det kan handla om en bygglovsansökan för en röd bastu med vita knutar vid strandkanten. Tjänstemannen kontrollerar i det av politiker fastställda regelverket hur just den här ansökan ska bedömas. Sedan stämplar han ansökan som Beviljad eller Avslagen och lägger akten i utkorgen. Det hela fungerar med maskinmässig noggrannhet.
Om ett år är det dags för nästa franska presidentval. Valet kommer antagligen stå mellan en kandidat för det vänsterliberala systemet och en nationalistisk och nykonservativ utmanare. 67 procent av fransmännen säger att de tror att det återigen blir Emmanuel Macron och Marine Le Pen som gör upp om makten. Men – och det är intressant – 70 procent av samma fransmän säger också att de hellre hade sett några andra kandidater. Fältet verkar med andra ord öppet för spännande outsiders. En första kanske är på väg att träda fram: Den nationalistiske och konservative journalisten Eric Zemmour.
Jag har läst boken Helig vrede. Bland kriminella muslimer av den danske psykologen Nicolai Sennels. Jag läste den svenska översättningen, som kom ut 2017.
Nicolai Sennels arbetade i tre år på ungdomsfängelset Sønderbro i Köpenhamn. Under sina samtal med kriminella muslimska män lärde han sig mycket om deras sätt att tänka. På Sønderbro var omkring två tredjedelar av fångarna muslimer.
Det är så det ser ut i Danmark, förklarar Sennels, men även i stora delar av övriga västvärlden: muslimer är ”extremt överrepresenterade i kriminalitet i våra västerländska samhällen”.
I ekonomisk teori finns två olika förhållningssätt till risk: man kan ogilla risktagande (riskaversion) eller gilla risktagande (riskälskande). Olika individer har olika attityd till risktagande. Även företag, organisationer eller länder har olika förhållningssätt till risk.
Vårt land är ett av världens genom alla tider mest trygga och säkra länder. Statliga och kommunala myndigheter lägger ner stor möda och stora pengar på att vaddera våra liv. Det ska finnas kollektivavtal, anställningstrygghet, försäkringar och pensioner för alla som jobbar. Boende och boendemiljöer är hårt styrda. Garanterad tillgång till krisgrupper och terapeutisk hjälp när olyckan är framme.
Jag skröt för en bekant att jag troligen är den ende nu levande svensk som har läst hela bokserien Kapitalet, fyra volymer inklusive Teorier om mervärdet (bilden). Göran Greider har nog också läst Kapitalet, sa bekantingen. Det är möjligt, svarade jag, kul för honom. Sedan bad bekantingen mig att beskriva hur Marx resonerade så var så god.
Marx hade två viktiga utgångspunkter.
Idag är det Askonsdagen, och den kristna fastan tar sin början. Även om majoriteten av svenskarna antas vara sekulariserade, kanske rentav ateister, så är det likväl många som bekänner sig till den kristna tron och som därmed går in i fastetiden på djupaste allvar. Men medan den muslimska fastetiden ramadan tycks vara allas angelägenhet, såväl mediernas som politikernas går den kristna fastetiden spårlöst förbi. För när hörde du senast en politiker önska landets kristna en fin fastetid?
Vurmandet för islam och dess traditioner har pågått så länge nu att det blivit mer regel än undantag. Islam får helt enkelt inte ifrågasättas, medan kristendomen har ifrågasatts dagligen och stundligen sedan upplysningstiden tog sin början. Det gör också att det finns en enorm skillnad mellan de båda religionerna.
Idag är det fettisdag, då vi äter Ture Sventons favoritbulle, ”lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll”.
Förr, när jag hette Omar och presenterade mig, brukade jag lägga till ”Omar, som i herr Omar. Du vet, i Ture Sventon”. På det sättet kunde jag avvärja eventuella associationer till Mulla Omar i Afghanistan.
Åke Holmberg gav ut sin första bok om Sventon 1948, året därpå kom Ture Sventon i öknen. Handlingen kretsar kring semlor, hur de ska förvaras och transporteras. För Sventon vill ju ha sina semlor året om och överallt:
Rubriken föranleds av att Svenska Handelsbanken AB, som jag trodde var ett pålitligt företag som koncentrerade sig på att maximera vinsten, nu försöker uppfostra kapitalförvaltare att värna om den biologiska mångfalden. Nyligen publicerade banken den trettiosidiga rapporten Sustainability Strategy Biodiversity 101: Two things that portfolio managers should do today.
De kapitalförvaltare Handelsbanken vänder sig till måste vara mer slängda i biologiska frågor än jag om de förstår vad Handelsbanken tycker att de ska göra men här är de två uppgifterna de får (eftersom jag inte begriper kan jag inte översätta):
Ni som läser Det Goda Samhället ibland vet att jag är en före detta muslim som blivit ateist. Jag brukar även kritisera islams läror.
Jag tycker dock att kritiken mot islam stundtals övergår i demonisering. För vissa är allt som har med islam att göra demoniskt och ondskefullt och man drar sig inte för att använda de starkaste orden man har. Ett sådant ord är pedofil. Det heter ofta att den arabiske profeten Muhammed var pedofil.
I oktober 2009 föreläste Elisabeth Sabaditsch-Wolff om islam i Wien. När hon berättade historien om islams grundare Muhammed berörde hon hans äktenskap med Aisha. Hon ska ha varit sex år då äktenskapet ingicks och nio då det fullbordades. Elisabeth ställde följande retoriska fråga till åhörarna: ”En 56-årig man och en sexåring? Vad ska vi kalla det, om inte pedofili?”.
Jag brukar säga att 1900-talet, särskilt femtioårsperioden 1920 till 1970, var den märkvärdigaste epok som mänskligheten någonsin fått uppleva. I västvärlden lyftes nämligen hela samhällen från fattigdom till rikedom. Den mest eftersatta förortsbo i väst lever numera materiellt sett ett bättre liv än kungar gjorde för några hundra år sedan om man tänker på hälsa, hygien, matvanor, sannolik livslängd och sådant. Och detta märkvärdiga hände under den korta epoken utan att någon hade planerat eller förutsett det.
Jag tror att västsamhällenas dominerande värderingar har ändrat sig på ett lika fundamentalt sätt som de materiella villkoren. Tidigare levde vi fattigdomens värderingar. Numera lever vi rikedomens värderingar.
I Verner von Heidenstams första diktsamling Vallfart och vandringsår från 1888 hyllar han glädjen i Österlandet. Det är inte verklighetens Österland han målar, utan något som mer liknar sagorna i Tusen och en natt. Det är hans egen dröm om en sorglös tillvaro av fantasi och sensualism.
Men när diktsamlingen Dikter kommer ut 1895 är Heidenstam hemma. Han hade varit hemma i yttre mening i många år, resorna i Österlandet gjorde han på 1870-talet, men nu var han hemma i sitt inre. Han kände sig hemma i sitt eget land. I dikten Hemmet skriver han:
Konstitutionen, exempelvis den svenska regeringsformen, består av instruktioner till landets ledare hur landet ska styras. Konstitutioner är hårdvara där det exempelvis står hur ofta val ska hållas (om samhället ifråga är en demokrati; även absoluta monarkier kan förstås ha konstitutioner där det står något annat).
Men det finns mjukvara också. Mjukvaran förpackas i ideologier där olika människogruppers allmänna attityder till maktutövningen på ett någorlunda, kan man hoppas, sammanhängande sätt artikuleras. De sedan demokratin infördes i västerlandets mest kända ideologierna har varit socialismen, liberalismen och konservatismen samt diverse hybridvarianter, exempelvis socialliberalismen, samt mer eller mindre framgångsrika utbrytarfilosofier som anarkismen och miljörörelsen.
Ingen ska tro att det är en slump att professionalismen inom statsförvaltningen sjunkit katastrofalt efter EU-inträdet. Dessbättre är problemet enkelt att korrigera.
”Öppna gränserna, inga problem.” Så lät det, som bekant, för några år sedan samtidigt som samhällets främsta områdesexperter stod på rad och försäkrade att bara elaka människor hävdar annorlunda.
”Alarmism.” Så har, som bekant, en lång rad kriminalitetsexperter svarat när verklighetens folk under senare år hävdat att brottslighetstrenden varit oroväckande.
Varje gång jag skriver någonstans att mångkulturalismen bör ersättas av en bestämd assimilationspolitik är det alltid folk som svarar att assimilation är omöjlig. Du är naiv, skriver de. Men jag håller med mina kritiker. Jag tror inte heller att är möjligt att assimilera hundratusentals invandrare från Afrika och Mellanöstern.
Det har redan bildats parallella samhällen i Sverige. Man kan inte assimilera människor som bor i stora grupper i egna områden, mer eller mindre avskärmade från majoritetssamhället.
För ungefär ett år sen drabbades världen av panik. En av orsakerna var upptäckten av ett nytt Coronavirus i den kinesiska staden Wuhan. Händelsen hade kanske inte fått lika stor uppmärksamhet om inte en övning i New York två månader tidigare, Event 201, varnat för att en global Coronapandemi inte bara var tänkbar, utan kunde kosta hundratals miljoner människor livet. En tredje orsak till att vi hamnade i vad som liknade ett krigstillstånd var den engelske epidemiologen Neil Ferguson. I mars publicerade han en prognos som byggde på sofistikerade datamodeller och förutspådde en halv miljon döda bara i Storbritannien – såvida inte regeringen vidtog drastiska åtgärder. För Sveriges del var han mer pessimistisk och befarade att 100 000 svenskar skulle mista livet inom loppet av några månader.
Den 83-årige Yoshiro Mori (bilden) har just avgått från sin post som ordförande i organisationskommittén för de olympiska sommarspelen som ska inledas i slutet av juli. Mori var tidigare premiärminister i Japan och är känd för att ha ett hjärta som en loppa och en hjärna som en haj. Som premiärminister blev han fångad på bild tillsammans med en av Japans mäktigaste Yakuza vilket betyder mafialedare. När en amerikansk ubåt av misstag sänkte en japansk fiskebåt varvid nio japaner dödades fortsatte Mori att spela golf sedan han informerats om händelsen. Enligt den Internationella Olympiska Kommittén ska sommarens OS i Tokyo vara de bäst förberedda av alla olympiader.
DET GODA SAMHÄLLET 