Mohamed Omar

När fascismen kommer i ”mångkulturell dräkt” kan den vara svår att känna igen. Men i det mångkulturella samhället får vi räkna med även en mångfald fascismer. Vi har turkisk fascism, som den där som skrek om ”Död åt de armeniska hundarna!” på Sergels torg för inte så länge sedan. Vi har också islamisk fascism i form av Muslimska brödraskapet, olika salafistiska grupper och kalifatpartiet Hizb ut-Tahrir.

Vänsterdebattören Rasmus Fleischer bidrog med uppfriskande klarhet på sin blogg Copyriot när han i ett inlägg 2014 konstaterade att salafism är detsamma som fascism. ”Likheterna mellan den ’Islamiska staten’ och den klassiska fascismen är uppenbara”, skrev han. Det finns dock skillnader: som att salafismen saknar kulturell fernissa, den är rent barbari. Fascisterna kunde ju trots allt förena våld och råhet med konst, litteratur och musik.

Mohamed Omar

På nationaldagen för ett år sedan publicerade jag ett inlägg här på Det Goda Samhället. Det var en replik till Somar Al Naher, ledarskribent på Aftonbladet. Dagen före nationaldagen hade hon i en ledare krävt en ursäkt av Sverige.

Varför? Hon var arg för att hon och hennes familj inte fick bli medborgare samma dag som de kom hit. I stället fick de utstå vad hon beskriver som en helvetisk och förnedrande asylutredning, sedan uppehållstillstånd och först därefter medborgarskap. Därför anser hon att kommunerna inte ska anordna några medborgarceremonier för att välkomna nya, invandrade medborgare. Sådana ceremonier är kränkande. De ska ha en ursäkt!

Mohamed Omar

En av mina förfäder, på min mors sida alltså, var karolin. Han hette Jon Hansson Råbock och föddes i byn Bleckåsen i Jämtland år 1692. Han tillfångatogs under Karl XII:s misslyckade fälttåg i Norge 1718. I kyrkboken är han ihågkommen med följande ord: ”en mycket god kristen, ärlig och redelig samt trofast man”. Han dog 1768.

Mina förfäder var inga märkvärdiga människor. De bar ett namn som klingade adligt. Råbock låter minst lika ädelt som Stenbock, tycker jag. Men de var inga riddare, de var bönder och soldater. Det finns en utlänning också, en fältskär från Sachsen. Jon Hansson Råbock var kavallerist i Jämtlands Dragonregemente och Livkompani under generalmajoren Reinholt Hindrich Horn.

Mohamed Omar

Det som flera befarat sker nu. Asylsökare tar sig med båt över Öresund från Danmark. I vissa svenska medier kallas de ”flyktingar”. Vad de flyr från är oklart. Det är fred i Danmark. Jag gissar att journalisterna helt enkelt inte tänker efter, de har vant sig vad att kalla alla som söker asyl i Sverige ”flyktingar”.

Enligt Kustbevakningen kan det komma fler båtar. Varför kommer de? För att vi erbjuder möjligheten att söka asyl här. Fanns inte den möjligheten skulle ingen komma. Som det är nu tar man chansen vare sig man har asylskäl eller inte.

Mohamed Omar

Den senaste tiden har Miljöpartiet skakats av skandaler. Efter bostadsministern Mehmet Kaplans fall har islamisterna i partiet har avslöjats en efter en. En som inte gett upp i första taget är Mohamed Temsamani, som företräder partiet i Solna. Efter att ha pekats ut som islamist uppmanade Miljöpartiet i Stockholmsregionen honom att lämna sina politiska uppdrag. Men han är envis.

Under 2012 gjorde Temsamani praktik för Frihets- och Rättvisepartiet i Egypten, en frontorganisation för den islamistiska rörelsen Muslimska brödraskapet. Det framkom även att han gjort det så kallade rabiatecknet flera gånger, ett tecken som signalerar stöd för Brödraskapet. Han har dessutom i flera tweets uttryckt stöd för Turkiets islamistiske president Erdogan.

Mohamed Omar

I flera artiklar har Gefle Dagblad granskat Gävleimamen Abo Raad vid Al-Rashideen-moskén och det salafistiska nätverket kring honom. Imamen är en av de viktigaste ledarna inom salafismen i Sverige och är både omtyckt och respekterad. Moskén har finansierats av en stiftelse i Qatar som också har gett stöd till Al-Qaida i Irak.

På grund av granskningen har Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg mordhotats av en anhörig till imamen. Abo Raad har hela tiden vägrat att prata med tidningen. Men i ett längre reportage för P1-programmet Människor och tro den 28 april bemöter han kritiken.

Mohamed Omar

Salman al-Ouda är en megastjärna inom den salafistiska väckelserörelsen, känd i hela världen. Nu är han bjuden till Malmö för att tala. Bakom initiativet står Kamal Al-Rifai, en exilsyrisk aktivist som stödjer det väpnade upproret i hemlandet. Det har jag sett på hans Facebookprofil. Al-Ouda skulle tala på en gala till stöd för ”Syriens barn”. Kamal är ordförande i Syriska föreningen, men han är också miljöpartistisk politiker, eller var kanske man ska säga. Sedan inbjudan avslöjades av Sydsvenska Dagbladet har han tagit ”timeout” från svensk politik. Han fortsätter förmodligen med syrisk politik.

Mohamed Omar

Tidigare i år gick en stor europeisk författare och humanist bort. Italienaren Umberto Eco slog igenom 1980 med den filosofiska detektivromanen I Rosens namn. Trots sin knepighet hamnade boken på bestsellerlistorna och blev 1986 en film med Sean Connery i huvudrollen som den engelske franciskanermunken William av Baskerville.

Året är 1327 och William, som är en medeltida version av Sherlock Holmes, det vill säga så rationell han kan vara i en värld där religiösa dogmer styr tänkandet, kommer till ett benediktinkloster i Italien med uppdraget att ordna ett möte mellan påvliga och kejserliga teologer. På klostret inträffar en serie gåtfulla dödsfall, som så småningom visar sig vara mord. Klostret, som är benäget i norra Italien på gränsen mot Ligurien, är känt för sitt bibliotek, byggt som en labyrint. Eftersom bibliotekarien, den blinde Jorge av Burgos, tror att kunskapen som förvaras där kan skada religionen har man förbjudit tillträde. Men vissa munkar är nyfikna och begäret efter kunskap blir deras död.

Mohamed Omar

Den 9 april manifesterade en samling turkiska fascister och rasister på Sergels torg i Stockholm. De fick ostört uttrycka sin rasistiska hets. Inga antirasister var där för att bua, blåsa i vuvuzelor och skandera ”inga rasister på våra gator”. Inte heller hördes Dror Feiler spela sin Pippi-visa.

En av talarna på manifestationen, Turkiska Riksförbundets vice ordförande Barbaros Leylani, uttryckte sig inte bara rasistiskt – han uppmanade också till mord på armenier. ”Turken vaknar!” skrek han. ”Armeniska hundar bör akta sig! Död åt armeniska hundar! Död! Död! Död!”

Mohamed Omar

Poeten och politikern Ture Nerman, bokhandlarson från Norrköping, var en radikal socialist, till och med kommunist, men tänkte om under senare delen av sitt liv. Han är också känd för sitt antinazistiska engagemang under kriget med tidningen Trots Allt!

Den andra delen av Nermans självbiografi i tre delar kom ut 1950, heter Allt var rött och omfattar tiden 1909-1929. I förordet beskriver han den så:

”Allt var rött handlar om, hur en svensk borgarpojke kommer med i aktivt arbete i arbetarpressen och, efter ett par års idyll i en landsortsstad, in i den period av oro och stora händelser, som mänskligheten utsattes för med det första världskriget. Han råkade själv in i ett större sammanhang och följde hela sitt hjärtas röst i tro på den arbetarklassens historiska mission, som i socialismens tecken skulle skapa den nya världen. Han följde sin internationalistiska inriktning linan ut med Lenin.”

 

 

 

Mohamed Omar

Gävle-imamen Abo Raad fortsätter att föreläsa och leda studiecirklar i Uppsalamoskén trots att hans jihadistiska hållning är känd. Av egen erfarenhet vet jag att han är populär och respekterad i moskén, särskilt av de unga, och att han fungerar som något av en ”ungdomspastor”. Det första man ser när man går in på Uppsalamoskéns hemsida är en annons för Abo Raads kurser. I flera inlägg på sociala medier och bloggar har jag vädjat till Upsala Nya Tidning att ta tag i saken.

Tidningen lyssnade på min vädjan och den 19 april kom resultatet, artikeln ”Kritiserad imam föreläser i Uppsala”. Det blev dock ingen granskning värd namnet. Man har bara återigen gjort vad man brukar göra, ringt upp moskén och ställt några frågor.

Mohamed Omar

Erik Helmerson hör till de mer läsvärda skribenterna på Dagens Nyheter. Den malliga tidningen har gjort sig skyldig till både slarv, förvanskning och mörkning, och tyvärr har man varit dålig på att erkänna sina fel. Men det är inte ett skäl att döma ut hela tidningen för all framtid. Jag tror att mainstreammedierna, eller gammelmedierna som de ibland kallas, mår bra av ökad konkurrens från alternativmedier och kommer att bättra sig. Dock tyst och glidande…

Den 12 april publicerar DN Helmersons ledare ”De hånades som islamofober – men fick rätt” om Rosengårdsrapporten 2009 och hur den togs emot. Rapporten gjordes av forskarna Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos och syftade till att kartlägga radikaliseringen i Rosengård. Tyvärr blev den inte tagen på allvar och forskarna beskylldes för islamofobi. Hade man istället lyssnat på forskarna och vidtagit åtgärder hade vi kanske inte haft Osama Krayem, den i Bryssel terrormisstänkte Rosengårdskillen.

Mohamed Omar

Pakistan är en islamisk stat, dess officiella namn är Islamiska republiken Pakistan. Det betyder att islam har en privilegierad ställning och att andra religiösa grupper är diskriminerade. Det finns dock sunnitiska, fundamentalistiska grupper i landet som anser att den nuvarande diskrimineringen inte räcker. De vill ha hårdare tag mot kristna och hinduer, men också mot shiamuslimer. En sådan grupp attackerade kristna familjer som roade sig på en lekpark i Lahore under påskdagen. Omkring 70 människor dödades och 300 skadades. Många av offren var barn.

Det var inte den första attacken mot landets kristna minoritet och med stor sannolikhet blir det inte den sista. Den pakistanska statens kamp mot terrorismen är inte effektiv eftersom den inte vill gå till roten av problemet. Tvärtom delar den i det mesta terroristernas värderingar och världsbild. Det är små detaljer i tolkningen av sharia, islams lag, som skiljer den pakistanska staten från talibanerna. Så länge man inte på allvar reformerar islam kommer man inte att kunna stoppa terrorismen. Den pakistanska staten förbjuder i stället kritisk granskning av islams grundtexter, samma texter som terroristerna stödjer sig på, vilket hindrar reformarbetet.

Mohamed Omar

I Marcus Birros roman Att leva dö som Joe Strummer (2010) möter vi en medelålders man som växt upp i Göteborg men som numera bor i Norrköping. Som ung i glidningen mellan 80- och 90-tal spelade han i punkbandet The Christer Petterssons.

En av de gamla polarna dör av ett medfött hjärtfel, precis som Joe Strummer, punkbandet i The Clash, och huvudpersonen återvänder till hemstaden för att få ihop sitt gamla band och spela på begravningen.

Jag och Birro tillhör samma generation, den som ibland kallas ”den ironiska generationen”, även om han är några år äldre än jag. Vi är alltså födda på sjuttiotalet och var unga på nittiotalet. Han har sitt magiska Göteborg, jag mitt Uppsala. Det är nog så att varje stad är magisk för den som varit ung där. Helt enkelt för att barn- och ungdomen är magisk. Jag spelade inte i något band själv, men jag hade kompisar som gjorde det. Jag minns hur stor Thåström var, vi lyssnade också på honom, men jag blev aldrig ett lika fanatiskt Thåström-fan som Birro.

Mohamed Omar

I Miljöpartiet finns en politiker som diggar Erdogan, Turkiets ”moderate” islamistiske president som stödjer jihadister i Syrien, fängslar journalister och människorättsaktivister.

I en ledare i Expressen den 3 april, ”MP-politiker försvarar despoten Erdogan”, pekar skribenten Johannes Forssberg på det olämpliga i att ett progressivt parti som MP är i färd med att välja en Erdogan-anhängare till sin partistyrelse.

Han heter Yasri Khan och är helt öppen med sitt stöd till Turkiets islamistiska AK-parti. När den turkiska militären massakrerar oppositionella kurder kommenterar Khan att kurderna nu “åtnjuter de största friheterna och erkännandet någonsin i Turkiet”.

Mohamed Omar

En poet har gått bort, en Uppsalapoet. För det är så jag minns honom. Lars Gustafsson var många saker – romanförfattare, redaktör, filosof och professor. Men för mig var han framför allt poeten som skrev ”Öfre Slottsgatan-svit”. Dikten fanns i Gustafsson debutsamling Ballongfararna från 1962.

Övre Slottsgatan, som numera stavas med v i stället för f, är en av få miljöer som finns bevarade i universitetsstaden efter 60- och 70-talens brutala rivningsvåg. ”En delvis ålderdomlig och i många avseenden betydelsefull gata i Uppsala”, skriver Gustafsson.

Mohamed Omar

Sverige har historiskt sett varit ett mycket homogent samhälle, men numera har vi blivit mångkulturella. Utvecklingen har gått fort. Så fort att vissa inte har hängt med.

Den svenska, antirasistiska rörelsen tycks fortfarande leva kvar i det gamla, homogena Sverige. Den har inte insett att med mångkulturen följde också mångrasismen. Vi har minst lika många rasismer som vi har kulturer och folkgrupper.

Mohamed Omar

När de jihadistiska terrorattackerna blir fler ökar kraven på att förstå. Man nöjer sig inte med vissa imamers och islamiska organisationers ytliga fördömanden. Man vill ha förklaringar. Om det vore självklart att dessa attacker var förbjudna i islam skulle de inte ske hela tiden. Det går att hitta stöd för attackerna i islams grundtexter. Ja, jag skulle till och med vilja gå ännu längre: det är lättare att i dessa texter hitta stöd för att våld i Guds namn är tillåtet än motsatsen.

I en gästkrönika i Göteborgs-Posten den 26 mars efterfrågar den kristna teologen Ann Heberlein just sådana förklaringar. Hon menar att det ”bör stå klart för de flesta tänkande individer att religion, i det här fallet islam, spelar en avgörande roll i de fasansfulla terrordåd som sargat Europa sista åren. Vi måste tala om islam. Vi måste hantera att majoriteten av de terrordåd som drabbar oss, våra värderingar, vår frihet, ja hela vårt sätt att leva hämtar både argument och drivkraft ur islam.”

Mohamed Omar

Jihadisterna som attackerade Bryssel den 22 mars 2016 var muslimer. De bekände sig till islam. De utförde attacken i islams namn och med stöd i islamiska texter. Men var de goda muslimer? Var deras tolkning av islam riktig? På denna fråga finns inget exakt svar. Islams skriftlärde har debatterat om denna typ av attacker mot civila går att rättfärdiga. Men det man kan säga är att jihadisternas tolkning av jihad, det heliga kriget, är en möjlig och försvarbar tolkning av texterna.

Men låt oss säga att vad de gjorde helt klart gick emot islamisk lag, skulle de inte då räknas som icke-muslimer? Nej, en muslim slutar inte vara muslim för att han eller hon bryter mot islams lag. Man slutar vara muslim när man inte längre bekänner sig till islam. Den muslim som bryter mot islams lag är en dålig muslim. Så inte ens om man ”utom rimligt tvivel” kunde bevisa att dådet i Bryssel var emot islamisk lag, vilket är omöjligt, skulle det göra jihadisterna till icke-muslimer.

Mohamed Omar

Den senaste jihadistiska attacken mot västvärlden ägde rum morgonen den 22 mars. Denna gång i Belgiens huvudstad Bryssel. Det kunde lika gärna ha smällt i London, Paris eller Berlin. Eller varför inte i Stockholm? Det var med stor sannolikhet inte den sista attacken. För det handlar inte om att slå ut en enskild terrorist eller en enskild terrorgrupp. Det är större än så. Det handlar om en konflikt mellan två civilisationer: den islamiska och den västerländska.

I Ayaan Hirsi Alis självbiografiska bok Nomad från 2010 skildrar hon sin resa från islamist till upplyst demokrat. Hon gick från att hata till att älska väst. Hon växte upp som somalisk muslim och känner den islamiska kulturen från insidan. Hirsi Ali konstaterar att det pågår en civilisationernas kamp mellan västvärlden och islam. I Nomad skriver hon:

”I Europa och USA är det många som ifrågasätter att det faktiskt pågår en civilisationernas kamp mellan västvärlden och islam. Men en radikal muslimsk minoritet är övertygad om att islam är under belägring, och denna minoritet brinner för att segra i det heliga krig som förklarats mot västerlandet. Det som denna minoritet i slutändan vill åstadkomma är att återinföra ett teokratiskt kalifat i muslimska länder och föra det vidare till resten av världen.”

Mohamed Omar

I danska TV2:s nya dokumentärserie ”Moskéer bakom slöjan” visar man vad imamer säger inför dold kamera. Vad som framkommit förvånar mig inte det minsta. Jag har ägnat många timmar av mitt liv i moskéer. Jag har hört värre saker. Det danska programmet har till exempel avslöjat en imam som predikar stening, en inte alls ovanlig uppfattning bland imamer då profeten Muhammed ska ha föreskrivit detta straff. Enligt en majoritet av världens imamer går sharia, islamisk lag, före världslig lag. Sharia är gudomlig och evig.

En annan imam, som tidigare ansågs ”moderat”, har avslöjats med att säga att muslimer kommer att erövra Europa. Detta är inte heller konstigt. I både Koranen och i texter om profeten Muhammeds liv beskrivs missionen som en viktig plikt. En god muslim ska predika Muhammeds budskap.

Ordet som imamen Mohammad Fouad al-Barazi använde i inslaget är ”fath”, som betyder ”öppning”. Det är samma ord som i islamiska texter används om Muhammeds erövring av Mecka och senare om hans följeslagares erövring av Egypten, Syrien, Persien med flera länder. Den turkiske sultan som år 1453 erövrade Konstantinopel bar hederstiteln ”Al-Fatih” eller Erövraren. Han är en hjälte i dagens Turkiet.

Mohamed Omar

Anna Sundberg konverterade till islam som ung studentska i Lund på 90-talet. Det var ingen mjuk och flummig version av islam utan den striktaste formen som finns: salafismen. Hon blev en del av den internationella jihadrörelsen och stannade där i 16 år. Hennes man var terrorist.

Nu har Anna tänkt om. Hon har lämnat sitt tidigare liv och skrivit en bok om sin resa. Den heter Älskade terrorist och släpptes nyligen. Den 7 mars publicerade Dagens Nyheter en stor intervju med Anna. Hon berättar om bitterheten över de förlorade åren och viljan att ta igen. Göra sådant hon inte fick, som att kolla på teveserier.

Hon mötte islam i ett sårbart tillstånd. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra med sitt liv. Men när hon blev muslim var det som att allt blev förklarat, hon kastade sig in i det. Hon bytte ut sina gamla vänner mot ”bröder och systrar”. Det var som att vara en del av en saga om kampen mellan gott och ont. Väst var de onda, de ädla jihadkrigarna försvarade sig.

Mohamed Omar

Det har i Aftonbladet skrivits om läkare och sjuksköterskor som under pseudonym uttryckt sig rasistiskt på nätet. Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro vill nu hindra rasister från att legitimeras som sjuksköterskor. Hon önskar sig någon slags granskning redan under utbildningen för att redan då kunna rensa bort olämpliga. Det har också rests krav på att vårdanställda som uttalat sig rasistiskt borde få sparken.

Jag undrar var man ska dra gränsen. När blir ett uttalande rasistiskt? Det finns en gråzon. Det kommer att behövas flera personer som sitter och vänder och vrider på kommentarerna som har skrivits på olika internetforum. Och den anklagade borde också ha en chans att försvara sig.

Mohamed Omar

Den 7 mars publicerade Expressen en artikel med rubriken ”Så inspireras IS av Hitlerjugend”. Den berättar om hur Islamiska staten, som ser sig själv som det rätta islamiska kalifatet, har byggt upp en armé av barnsoldater. Man tror förstås att man ska få reda på hur IS i detta har inspirerats av Hitlerjugend. Det får man inte. Helt enkelt för att IS inte har inspirerats av Hitlerjugend. Det finns inga bevis för det.

Expressen-artikeln hänvisar till en ny rapport från Quilliam, en tankesmedja som motverkar extremism och är baserad i Storbritannien. I artikeln står det att rapportens författare menar att terrorgruppen ”verkar” ha studerat nazismen. De ska också pekat på likheter mellan IS och nazisternas metoder.

Jag har tittat på rapporten från Quilliam. Inte heller där hittar jag några bevis för att IS ska ha lärt av, inspirerats av eller ens ha studerat Hitlerjugend eller nazismen. Rapporten är 100 sidor lång och Hitler nämns bara tre (!) gånger. Det sägs inte ens att IS ”verkar” ha studerat nazismen. Det är uppenbart att Expressen-journalisten inte har läst rapporten.

Mohamed Omar

En ny fatwa utfärdades i februari i år mot den brittisk-indiske författaren Salman Rushdie. Sex hundra tusen dollar utlovas till den som verkställer dödsdomen. Den nya fatwan kom på årsdagen av den första som utfärdades 1989 efter att Rushdie publicerat romanen Satansverserna.

Det står ett vitt hus längs Fyrisån på Västra Ågatan i Uppsala som kallas Olympen. Det är mest känt genom Ture Nermans studentroman med samma namn från 1913. Huset är granne med Anatomicum i söder och S:t Lars katolska kyrka i norr. Uppsala var och är en stad med många poeter. De koraniska satansverserna – verserna som inte kom med i Koranen – är dock inte sataniska i den meningen att de narrar Gud eller religionen. Verserna präglas istället av en försonande ton och ett pragmatiskt sätt att se på metafysiska sanningar. Som den svenske orientalisten Tor Andrae skriver i sin Muhammedbiografi (1930) berodde Muhammeds framgångar till viss del på hans ”koncilianta klokhet”.

Mohamed Omar

Den 16 februari 1944 hade Bogart-filmen Passage to Marseille premiär. I filmen möter vi Humphrey Bogart i rollen som den franske journalisten Jean Matrac. Världskriget rasade ännu, utgången var inte helt given, men demokratierna hade övertaget. Matrac ansluter så småningom till de franska fria styrkorna under Charles de Gaulle.

I en bok om Humphrey Bogart, skriven av sonen Stephen Bogart, citeras den brittiske journalisten Alistair Cooke. Han beskriver Bogarts typ som motsatsen till den typ som representerar Hitlers ordning. ”Under sina ändlösa promenader över scener och genom salonger under tjugotalet”, skriver Cooke, ”hade han förmodligen ingen aning om att han med tiden skulle bli det romantiska, demokratiska svaret på Hitlers nya ordning.”

Mohamed Omar

En del muslimska vuxenelever som går på Sunnerbogymnasiet i Ljungby vill ha ett bönerum, rapporterar tidningen Smålänningen den 18 februari. De fick dock inte som de ville, skolledningen sa nej.

Enligt tidningen menar företrädarna för den lokala, muslimska föreningen att de muslimska eleverna ”måste” utföra sina böner. Vad är det för dumheter? Ingen ”måste” be. Att be är ett val man gör eftersom man tror på en viss tolkning av religionen islam.

Detta har skolan inget som helst ansvar för. Tänk om en elev fått för sig att hans gud krävt att han ”måste” offra en get varje förmiddag. Har skolan då ett ansvar att ordna ett slaktrum? Elevernas tro på den ene eller andra guden och de ritualer och böner som följer på denna tro är deras eget bekymmer och angår ingen annan.