Idag är det påskafton och precis som varje år känner jag ett slags pirrig förväntan. Det är nog detta med ljuset. De allt längre dagarna, den milda luften, fågelkvittret som ökar i styrka och blir alltmer glatt och uppsluppet för varje dag. Men det är också minnena från förr och av de människor som funnits där och betytt så oerhört mycket.

Den som följt mig ett tag vet att jag är en stor fantast av Saint Patrick’s Day. Den 17 mars blir jag irländare, om än bara för en dag, och ordnar fest med gröna förtecken. Det brukar bli lammgryta eller någon annan irländsk klassiker, soda bread och irländsk pub cheese – en helt underbar spread som görs på cheddar och smaksätts med bland annat irländsk ale och senap och som är jättegod som dip till allt möjligt. Numera serverar jag dessutom en sidorätt som får åtminstone mina smaklökar att dansa jig, nämligen crubeens.

Innan någon spetsar öronen och tänker ”Vafalls?! Vad i hela friden har hon gjort dig?” vill jag påpeka att det är hennes keramik jag ogillar, inte hennes person. Lisa Larson som person har jag ingen som helst relation till och jag har stor respekt för att hon arbetat hårt, hela sitt vuxna liv, med något som gjort många människor över hela världen lyckliga. Men jag kan bara inte med hennes keramik. För mig är hennes alster den keramiska motsvarigheten till den arkitektrörelse som växte fram under 60-talet och som bidragit så starkt till att förfula Sverige.

Idag, på Internationella kvinnodagen, blickar jag bakåt och berättar om de sex kvinnor som gått till historien som Henrik VIII:s hustrur.

Idag går Vasaloppet av stapeln igen – och det är inte vilket lopp som helst utan det 100:e. Och Vasaloppet är en idrottstävling som nog de allra flesta svenskar har en relation till på ett eller annat sätt.

Nu är vi inne i februari och med den månaden kommer sportlov. Tänk, det är över 45 år sen jag gick i skolan och nästan 20 år sen sonen gjorde det, men i februari är det ändå sportlov jag tänker på. Kalla vinterdagar hemma hos morfar, med sparkåkning och skogspromenader och därefter en kopp varm choklad och en prickig korv-smörgås i det lantliga köket medan vedspisen knastrade hemtrevligt.

Anders Leions text En banan fick mig att tänka på en annan banan, nämligen den allra första bananen som min moster Britta åt. Det blev för övrigt också den sista bananen hon någonsin åt, av skäl som jag ska återkomma till.

Jämtland har massor att erbjuda året om, inte minst vackra vyer. Storsylen, med sina 1762 meter över havet, är Jämtlands högsta punkt. Med sina massiva toppar, glaciärer och enastående vidder har Storsylen lockat äventyrare ända sedan 1800-talet och STF Sylarna Fjällstation tillhandahåller även guide för den som vill ha det.

Den här tiden på sommaren är, för mig, en tid av kaffekalas och gemenskap. När jag var barn och tillbringade somrarna hos morfar och moster på landet var slutet av juli och början av augusti fyllt av just sådant. Med fyra familjefödelsedagar tätt inpå varandra fylldes det lantliga köket av doften av nybakat dagarna i ända. Och sen blev det kaffekalas så det stod härliga till.

Gripsholms slott vid Mälaren i Mariefred byggdes på 1530-talet och är det äldsta av de
kungliga slotten. Det byggdes både som försvarsborg och bostad åt Gustav Vasa. Till sevärdheterna hör Gustav III:s teater, som teaterkungen lät inreda i ett av slottets runda renässanstorn.

SVT Play har, som jag tidigare skrivit om då och då, en mängd guldkorn från den svenska tv-historien. Ett av dem är serien Godnatt, jord, baserad på Ivar Lo Johanssons självbiografiska roman, i regi av Keve Hjelm.

SEMESTER Jag älskar Bergslagen med alla dess hyttor och gruvor! Granbergsdals hytta i Karlskoga besöker jag årligen – ibland besöker jag också Långbans gruva utanför Filipstad.

SEMESTER Reser du till Dalsland i sommar? Missa då inte Högsbyns hällristningsområde, i naturreservatet Tisselskog i Bengtsfors kommun.

SEMESTER Gammelstads kyrkstad i Luleå är världens största och bäst bevarade kyrkstad, med en vacker stenkyrka omgiven av hundratals små kyrkstugor. I närheten finns också Friluftsmuseet Hägnan.

SEMESTER Har du varit i Grythyttan någon gång? Om inte är det hög tid att göra en utflykt dit. Här, i den gamla bruksorten, är historien levande som på få andra platser med rader av välbevarade trähus längs med den vackra kullerstensgatan.

SEMESTER Bohus fästning har gamla anor och dess långfacetterade historia börjar vid Göta älv, en plats där svensk historia vävs samman med norsk och dansk. Här byggdes på 1250-talet en befästning på Ragnhildsholmen för att skydda staden Kongahälla, och några decennier senare lät kung Håkon V Magnusson bygga en träborg på Bagaholmen, som fick namnet Bagahus – senare Bohus.

SEMESTER Alldeles intill Degerfors järnverk, och bara ett stenkast från Sveafallen, ligger Kulturcentrum Berget. Här bedriver en rad entreprenörer sin verksamhet i vad som tidigare var så kallade arbetarbostäder. Föreningen Berget, som den heter, förvaltar området och ansvarar för verksamheten.

SEMESTER En av de äldsta runstenarna i landet – och den äldsta i Värmland – står i Järsberg, ca 4 kilometer utanför Kristinehamns centrum. Inskriptionen är skriven med den äldre runraden och daterar stenen till mitten av järnåldern, på 500-talet e Kr. Det finns få stenar med denna ristning bevarade.

Det finns så mycket att fundera över i samhället idag, och mycket är mörkt och dystert, men ibland måste man lägga bekymren åt sidan. Jag kopplar gärna av med bra film och TV-serier och en favorit är filmserien Skånska mord, som visades på SVT för många år sen och som senare även gavs ut på dvd. Den består av fem filmer om historiska mord i Skåne. Yngsjömordet var ett av de mord som uppmärksammades, liksom massmordet i Hurva som begicks av polismannen Tore Hedin 1952. Men Hurvamorden var inte Hedins första mord. Det första mordet begick han redan 1951, i Tjörnarp.

Idag är det pingstafton, början på pingsthelgen och en högtid som fyller mig med både glädje och vemod. Glädje eftersom försommaren är inne och vi går mot ljusare och varmare kvällar, vemodig eftersom de älskade familjemedlemmar jag tillbringade uppväxtens pingsthelger med numera har lämnat jordelivet.

För mig har pingsten mer med tradition att göra än med kristna budskapet, om jag ska vara ärlig. Traditioner är viktiga. Så viktiga att Nordiska museet gör vad de kan för att förminska dem – om de är svenska alltså. Andra kulturers traditioner blåser man dock gärna upp som extremt viktiga och fantastiska.

Jag nås av nyheten att Tina Turner gått bort vid en ålder av 83. Hon hade varit sjuk en längre tid och avled i sitt hem i Schweiz, i Küsnacht nära Zürich. Och det är väl inget märkligt med att människor dör. Hennes liv däremot, det var i sanning märkligt och under sin långa och fantastiska karriär satte hon ett outplånligt avtryck i musikvärlden.

Nu har även jag sett den hårt kritiserade dokumentären om den man som i åratal förföljde ABBA-stjärnan Agnetha Fältskog och det var en minst sagt bisarr upplevelse. Det blir ju lätt lite märkligt när man låter en dömd stalker sitta och utgjuta sig om sin kärlek och passion, som om han var en helt vanlig och normal man när han i själva verket vägrade ta ett nej och ställde till ett helvete för den kvinna han påstår sig ha älskat. Men skulle dokumentären ha stoppats enbart för att Fältskog själv bad om det? Tveksamt.

Idag firar vi Kristi himmelsfärd. Hur vi firar varierar förstås beroende på vad vi bekänner oss till för tro, men för troende kristna är det en stor festdag och en av de viktigaste under kyrkoåret. En sak som de allra flesta firar, oavsett tro, är i alla fall en ledig dag mitt i veckan och, med lite tur och planering, en klämdag dessutom.

Vissa människor har man starkare band till än andra, trots att man inte känner dem personligen. När de lämnar jordelivet känner man med varje fiber av sin kropp att något har förändrats i grunden och att det aldrig mer kommer att bli sig riktigt likt.

För mig var Pugh Rogefeldt en sådan människa.

Nu är våffeldagen här igen, en dag som jag verkligen älskar. För mig är det just denna dag som symboliserar vårens inträde – även år som dessa då vårvädret faktiskt tar en liten paus just idag. Doften av våfflor är ständigt närvarande i mina barndomsminnen och ger mig alltid samma känsla av samhörighet med de familjemedlemmar som inte längre finns i livet.

Så är det dags att fira Saint Patrick’s Day igen. Det har jag gjort sedan tidigt 90-tal, då jag först kom i kontakt med irländska ättlingar i Hells Kitchen i New York. Det var innan jag överhuvudtaget hade en tanke på att gå med i katolska kyrkan, och firandet var högst sekulärt. Efter att jag inträtt i kyrkan fick firandet en mer sakral inramning, men sedan jag lämnade kyrkan efter femton år fokuserar jag åter på fest istället för helig mässa. Och varför inte? Få helgon åtnjuter sådan popularitet bland så många människor utanför de troendes skara.

Jag läste just en notis om att Bruce Willis diagnosticerats med demens. Det var inte helt oväntat, för det är bara något år sen han drog sig tillbaka på grund av svårigheter med att minnas repliker och liknande, men det känns ändå sorgligt på något sätt. Bruce Willis har varit något av en institution inom film, actiongenrens okrönte kung med en förmåga att leverera repliker som få andra.

Alla hjärtans dag – romantiskt trams eller krass kommersialism? De flesta har
en åsikt, men Alla hjärtans dag har gamla anor och omfattar mer än röda geléhjärtan och färdigtryckta gratulationskort.

För några veckor sedan såg jag om filmserien Skånska mord på SVT Play. Det är en rad gruvliga historier, och en av de absolut grymmaste är förstås den om polisen och massmördaren Tore Hedin, mästerligt gestaltad av Ernst-Hugo Järegård.

På nyårsafton gick den förre påven, Benedict XVI, bort. Det var inte oväntat precis, han var krasslig redan när han avgick för snart tio år sedan, och hans hälsa har inte blivit bättre sedan dess. Då och då, när jag besökte Rom och Vatikanstaten under mina år som katolik, såg jag honom på avstånd, när han i sakta mak promenerade i sin trädgård. Lite varstans i Vatikanen kunde man stöta på någon av alla de katter han tagit hand om och gett ett nytt hem.