Under de senaste kanske tjugo, trettio åren har en ny sorts ångest sökt fäste i min skalle. Mitt problem är att jag inte vet om det här är någon sorts ålders-ADHD som ännu inte fått sin rätta syndrombeteckning i psykmänniskornas bibel The Diagnostic and Statistical Manual of the American Psychiatric Association eller om jag bara inbillar mig något (eller båda). Det känns som om livet var stabilare tidigare. Det var innan fejk njus var uppfunnet. Livet kändes tryggare.
Nu när debatten om de svältande förortsbarnen klingat av för denna gång är det dags för main stream-medierna att hitta en ny anledning till varför det är så synd om dem som bor i de påstått utsatta områdena. SVT har hittat den perfekta boven, nämligen klimatförändringarna. De har gått och blivit blåbruna.
I en av mina bokhyllor står Bibeln, Toran och Koranen bredvid varandra. Det är mitt symboliska sätt att bidra till fred och samförstånd mellan de stora världsreligionerna.
För en tid sedan lovade socialdemokraten Annika Strandhäll att ”dra ner” på Twitter. Det löftet har hon inte hållit. Hon är tvärtom lika aktiv på Twitter idag som hon var under sin tid som minister och hennes ton har inte förbättrats.
Jag har gradvis kommit fram till något som du sannolikt uppfattat för länge sedan. Det är varför vår tids ideologiska härskare, PK-isterna, har sådan makt över tänkandet även hos oss normala medelklassare. Det beror på att de lyckas mobilisera väl inövade härskartekniker för att få oss att skämmas så att vi inte törs protestera och djärvt ge uttryck för vår medelklassmentalitet.
För drygt ett år sen skrev jag om det nystartade projektet ”pratbänkar”. Med stöd av FN placerade kommunen ut speciellt designade parkbänkar, där meningen var att man skulle sitta ner och prata med varandra. Tyckte man det kändes ovant att prata med någon på en bänk, fanns en inplastad bruksanvisning på ryggstödet med förslag på samtalsämnen:
Följande lista över olika befolkningars genomsnittliga IQ-skillnader kan användas för olika syften. Ett är att undersöka sambandet mellan IQ-nivåer och styrelseskick. Demokratier återfinns nästan enbart i de länder som har befolkningar med högre IQ-tal.
Nya sköna skattemiljoner rullar ständigt in i olika kommunala samverkansprojekt. Där socialtjänsten ska behandla vuxna människor som små ovetande barn som vänligt och varsamt ska lotsas in vuxenlivet. Dessa vuxna är själva föräldrar men kan inte bli funktionella, vare sig i sina egna liv eller barnens, utan denna kostsamma specialbehandling.
Nästan allt som samhället sysslar med handlar direkt eller indirekt hur saker ska förkovras, hur produktiviteten ska ökas och bruttonationalprodukten höjas, hur man ska få mer för mindre (eller för inget alls), hur välståndssänkor som gängbrottslighet och utanförskapsområden ska kunna bekämpas. Nästan hela vårt samhälles intellektuella liv upptas av dessa grundfrågor. Om du så går på Dramaten och ser en pjäs så upptäcker du snart att den i grunden ställer frågan om hur samhället ska vara organiserat för att nå bästa tänkbara resultat (alternativt, just på Dramaten, hur det ska bli mer pengar till kulturen).
Sveriges politiker är för massinvandring för att de själva får livvakter av skattebetalaren. Om de ej hade livvakter skulle de ej ha importerat en massa unga män från världens mest våldsamma länder. Viktor Orbán brukar gå runt ensam i Budapest. Han brukar köra runt ensam med bil. Detta kan han göra då han ej har satsat på massinvandring från u-länder.
På 50- och 60-talet, när jag växte upp, behövdes inget brottsförebyggande arbete. Ingen av oss ungar i byn blev kriminell. Visserligen pratar jag om en idyllisk liten by i närheten av Leksand men jag menar att det ”brottsförebyggande arbetet” fanns inbyggt i hela det omgivande samhället. Inte bara i vår by utan i hela Sverige.
Efter att det avslöjats att ABF i Botkyrka hyst gängkriminella, och bidragsreglerna till föreningar skärptes, har det nu läckt uppgifter om att Socialdemokraterna försöker luckra upp de nya reglerna för att kunna fortsätta betala ut bidrag till föreningar som tidigare lurat kommunen.
Jag blir illa berörd och rentav förorättad av PK-istiska idéer. Så småningom har jag kommit fram till att detta är denna ideologis syfte, nämligen att skapa mentalt obehag för medelklassare.
Ali och Mohamed i orten befinner sig i bryderi. De kontrollerar droghandeln och konkurrenterna med vålds- och vapenmakt. På så sätt innehar de våldsmonopolet inom sina territorier. Enda kruxet är att vapnen är illegala, vilket inte känns så bra.
SEMESTER Alldeles intill Degerfors järnverk, och bara ett stenkast från Sveafallen, ligger Kulturcentrum Berget. Här bedriver en rad entreprenörer sin verksamhet i vad som tidigare var så kallade arbetarbostäder. Föreningen Berget, som den heter, förvaltar området och ansvarar för verksamheten.
Pär Bolund har deklarerat att han till hösten ska avgå som partiledare. Det är en fin nyhet. Kanske man borde nöja sig med den. Men borde han inte ha ett straff för de skador på Sverige, särskilt dess energisystem, som han åsamkat nationen? Jag har inte ens orkat besvära mig med att försöka räkna fram hur mycket svenska folket förlorat på miljöpartiets energipolitik men det måste handla om tiotals miljarder. Lägger man till skadorna av dess invandringspolitiska felgrepp blir summorna hutlösa. Att kräva Bolund på ett personligt skadestånd hade kanske för en skattebetalare känts som den naturligaste åtgärden, men det är ingen typ av sanktion som hos oss används mot landets härskare. Jag ska nu resonera om detta och komma fram till mitt standardsvar på de flesta frågor.
Ingen kan ha undgått att allt fler nu väljer att bojkotta Marabou, eftersom de ägs av koncernen Mondelez, som har fabriker i Ryssland. Bilden ovan visar hur en Coopbutik sällar sig till de rättfärdiga och flyttar Marabouchokladen från hyllorna för att istället rea ut den från skamvrån. Men hur genuint är egentligen engagemanget hos alla dessa som träder fram och kräver Marabous omedelbara död (trots att just denna vara inte alls tillverkas i Ryssland) och hur konsekventa är de?
Troende muslimer som försöker leva i enlighet med islam stöter på många problem. Jag har läst boken Muslimers möte med svensk sjukvård och skola (1999) som är skriven av religionshistorikern Jan Samuelson. Han var före sin död lärare vid Örebro universitet. Han hade också konverterat till islam och var gift med en muslimsk kvinna från Irak.
Från Dagens Nyheter 15 juni:
”Mer än 500 människor befaras ha drunknat i Medelhavet i den värsta olyckan med en migrantbåt på flera år. Grekland har utlyst tre dagars landssorg.”
Expressens kulturman Jens Liljestrand har vaknat. Han har haft fel om allt, förklarar han nu i en text som jag förmodar ska framstå som ödmjuk och insiktsfull. I sin upphöjda tolerans och tillit har han helt enkelt inte velat förstå hur misslyckad migrationspolitiken varit. Men nu när han i sitt hjältemod ”erkänner” att han haft fel har han ett önskemål: Säg inte ”vad-var-det-jag-sa”. När den store kulturmannen vaknar ska alla buga och bocka, annars kan han bli ledsen i ögat.
Utan att vilja framstå som homofob, tror jag knappt det funnits någon civilisation eller historisk epok där inte heterosexuella utgjort en förkrossande majoritet.
Ganska ofta händer det att vänliga människor som hoppas att jag ska ha något intressant att säga bjuder mig att hålla föredrag i någon diskussionsförening eller motsvarande. Det som föranleder inbjudan brukar vara en allmän känsla att Sverige numera alltmer uppenbart är på fel väg och, framför allt, att det saknas trovärdiga lösningar.
Ur rörelsens stadgar:
”Medborgarrättsrörelsens ändamål är att stärka medborgarnas frihet och rättssäkerhet genom folkstyre vars författning bygger på maktdelningslärans principer”
Ibland har jag svårt att hitta något att skriva eftersom jag redan har skrivit allt vilket ofta visar sig vara sant när jag söker i gamla årslägg. Till och med gamla framtidsförutsägelser kan lyckliga dagar visa sig slå in, åtminstone delvis. Här är en text från den andra januari 2016. Det är nästan åtta år sedan. Sverige var fortfarande fullt med opinionsbildare som inte såg något komma.
Igår skrev jag en text om ett mångkulturellt möte jag upplevde för några dagar sedan. Jag har fått ett par mejl från läsare som reagerat mot bilden som illustrerar texten – en nedskräpad gräsmatta – som om nedskräpning är ett mångkulturellt problem. Men det har jag inte påstått. Bilden illustrerar enbart skräpet från den familj som attackerade mig. Däremot är det ett mångkulturellt problem att vi svenskar generellt är mindre villiga att säga ifrån när invandrare skräpar ner än när andra gör det. Jag märker det mycket tydligt när jag går på mina promenader, för medan svenskar med övertygelse kan säga ifrån om en svensk barnfamilj, eller grupp ungdomar, lämnar sitt skräp efter sig så håller de oftast tyst om det gäller en invandrarfamilj.
Efter den senaste tv-debatten är det många som nu hyllar SD-ledaren Jimmie Åkesson för hans rättframhet när han tog upp de problem som Sverige brottas med.
Magdalena Andersson ljuger ständigt, så ihärdigt och återkommande att det ter sig som tvångsmässigt. Det genomförs till synes utan tanke på att det blivit meningslöst: Hennes yttranden har blivit utan innehåll. Läsaren och åhöraren förväntar sig inte längre någon meningsfull information från henne.
De mänskliga rättigheterna har under det senaste halvseklet blivit alltmer talrika, i varje fall i västerlandet, vilket betyder att det mänskliga samfundet har blivit alltmer generöst i tillskapandet och fördelningen av nya rättigheter. Jag vet vad det beror på och hur processen går till. Liksom tillverkningen av korv och ny politik är det en smutsig hantering.
För någon vecka sedan var jag ute och gick med min hund i en närbelägen park. Parken – som egentligen är en äng – har varit ett populärt mål för barnfamiljer i decennier, där finns både parklek, djurhage och gott om utrymmen för picknick och grillning. Men något har förändrats under de senaste åren. Mångkulturen har hittat dit.
DET GODA SAMHÄLLET 