Oavsett hur många som försöker få det till att Lucia är än det ena, än det andra – vad som helst utom en svensk tradition – så finns det ingen tvekan om vad Lucia innebär för mig. Det är för mig en oerhört viktig del av det svenska kulturarvet. Än sen att Luciafirandet förändrats över tid och bara har namnet gemensamt med det katolska helgonet – det svenska Luciafirandet är något unikt och värdefullt som betytt massor för generationer svenskar.
Frida Johansson Metso är psykolog, samordnare för Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering och fristående kolumnist på Dagens Nyheters ledarsida.
En av de teser jag med besvärande envishet i tio år eller mer framfört på dessa sidor är att Sverige har ett mäktigt välfärdsindustriellt komplex vars obetvingliga omsättningsmaximering leder till att den offentliga sektorns andel av bruttonationalprodukten obevekligen växer. Observera ordvalet: ”obevekligen växer”. Denna formulering betyder att processen går av sig själv oavsett vilket parti eller partikonstellation som råkar inneha regeringsmakten.
Under Nobelfesten visade Sveriges Television upp sin mångfald, eller snarare sin brist på den. Endast en etnicitet och ett kön var representerat när public service sände från ”festernas fest”.
Sverige har styrts av en enväldig furste under 100 år som kallas Socialdemokraterna. Denne furste var från början ganska god och insiktsfull. Så länge hela samhället fylldes av hans lydiga vasaller så var han nöjd och godmodig. Demokrati var något positivt så länge den betydde all makt åt partiet.
Varför lades Volvo bilsätesfabrik/Lear Seating i Bengtsfors ned?
Min arbetsuppgift på fabriken som sysselsatte ca 1 000 människor bestod av att jag på skumstommar som levererades fram till min tilldelade arbetsbänk skulle montera klädseln på Volvo 740:s baksäte. Dvs. sittdyna, ryggstöd och mittenarmstöd Detta med hjälp av ett luftstyrt handverktyg. Minns inte storleken på min lön. Kommer dock ihåg att det var ett mycket välbetalt arbete.
Den humanistiska stormakten hade vid mitten av sjuttiotalet fattat att den var en humanistisk stormakt och gjorde sig redo för att ta konsekvenserna. Den insåg att den skulle bli ett invandringsland men förstod även att den inte visste hur man gör när man är ett invandringsland. Den skrev därför till alla sina myndigheter och bad dem tänka igenom saken och skicka sina synpunkter. Det gjorde myndigheterna. Allt sammanställdes i en utredning på ungefär tvåhundra sidor om sådant som inrättande av en ny myndighet för övervakning över hur tolkar ska auktoriseras respektive berövas sin auktorisation.
Det är den tiden på året igen – december – när vi pyntar och pysslar och ser fram emot julen. Och vad passar väl bättre än att höja stämningen med några julfilmer? På streamingtjänsterna finns gott om både mysiga, roliga och actionfyllda julfilmer – här är mina bästa tips!
Efter att den tidigare finansministern Anders Borg nu erkänt att invandringspolitiken under Reinfeldtregimen var ett stort misstag får han skarp kritik. ”Knappast raketforskning att räkna ut att migration av lågutbildade från hederskulturer till liberal demokrati och välfärdsstat skulle medföra kostnader och samhällsproblem” skriver liberala debattören Jenny Sonesson.
Sedan jag för snart femtio år sedan tillträdde en tjänst som förste byråsekreterare inom den svenska utlandbiståndsförvaltningen har jag oavbrutet dragit samma slutsatser om sådana anslagsfinansierade organisationers beteendemönster. Till skillnad från privata företag, som, när allt går som det ska, är vinstmaximerande så är anslagsfinansierade organisationer, i mitt fall till exempel Sida, FN och diverse kommuner, i stället omsättningsmaximerande. (För denna sanning fick Angus Deaton nobelpriset i ekonomi flera år efter det att jag kommit till insikt så om du får se en lista över ekonomipristagare där mitt namn saknas så kan du tryggt dra slutsatsen att du konfronterats med fejk njus.)
Den 6 december publicerade malliga morgontidningen en debattartikel av Kawtar Chibli, där denna beklagar sig över hur hemskt det är att vara muslim i Sverige, ett av världens minst rasistiska länder. Som muslim undrar jag hur länge vi står ut i Sverige skriver hon (låst artikel):
”Tankar om hur mycket rasism, kränkande behandling och diskriminering vi muslimer måste tolerera jagar mig” skriver hon.
Själv jagas jag snarare av tankar om hur mycket muslimsk lättkränkthet och självömkan vi andra måste tolerera.
I flera samtal med folk här i Mombasa har jag försökt föra fram bevis för att andra delar av världen gör framsteg. ”Kina kan gå om USA ekonomiskt”, säger jag. Och tillägger: ”Indien har skickat en farkost en månen”.
Statsradion rapporterar om att allvarliga fall av misshandel som sker på SiS-hemmen, av intagna mot andra intagna, inte alltid polisanmäls på grund av sekretesslagstiftningen.
Nu när den humanitära stormakten – alltså Sverige sedan hundra år – i stort sett är avvecklad kan det finnas anledning att ställa sig frågan vad det var som hände. Medan historiska skeenden inträffar kan man inte förstå dem, bara känna dem. Det var därför filosofen Hegel skickade ut sin uggla Glaucus först i skymningen – när det som hade hänt under dagen faktiskt hade hänt och fortfarande kunde skönjas men ännu inte helt dolts av nattens nermörker.
År efter år diskuterar folk problemen i den svenska skolan. Vi som varit med ett tag vet att det dessutom ständigt är samma slags diskussioner. Skoleländet är inget nytt – det har pågått i decennier. Jag kan förstås inte svara på hur skolan vara när mina föräldrar var barn, men en sak vet jag och det är att de – trots att de bara gick sex år i folkskola – inte bara lärde sig läsa, skriva och räkna utan dessutom växte upp till dugliga och allmänbildade människor men från och med att flumskolan tog grepp om barnen har det varit si och så med den saken.
1948 utbröt ett krig mellan den nybildade staten Israel och arabvärlden. Israelerna vann och ungefär 700 000 palestinska araber förlorade sina hem. Antingen för att de tvingats fly eller för att de valt att ansluta sig till motståndarsidan och inte var välkomna tillbaka. Många hade bott i området i generationer och det är svårt att inte känna sympati för flyktingar. Händelsen (bilden) kallas för ”Nakba” i arabvärlden.
Rubrikens idé har jag fått från prästen Annika Borg. Vi har kommit överens om att den är så viktig att det är bra om fler uttrycker den på sitt sätt.
Efter att veckotidningen Vecko-Revyn ”avslöjat” att Ulf Kristersson, som Sveriges statsminister, tagit regeringsplanet till klimatmötet i Dubai hånas nu tidningens chefredaktör Irena Požar på sociala medier.
Jag läste just en undersökning som visade att det bara är fyra av tio personer som är beredda att strida militärt för Sverige om det blev krig. Fyra av tio! Och vad är de andra sex beredda att göra om vi blir attackerade? Lägga benen på ryggen, som Nyamko Sabuni hade för avsikt att göra – eller strida för motståndarsidan?
Skönlitteratur kan hjälpa gymnasieelever att bättre förstå verkligheten och varandra. Det menar Karl Ågerup, docent i litteraturvetenskap på Örebro universitet. Problemet är att dagens svenska ungdomar lever i olika världar och saknar förståelse för varandra, vilket vi får veta i P1 Kultur den 5 december.
Efter resultatet av den senaste PISA-undersökningen presenterades har debatten gått het på sociala medier. Medan main stream-medierna talar om att ”svenska elever” aldrig presterat så dåligt höjs andra röster för att man borde tala tydligare om invandringens betydelse för PISA-resultaten.
I egenskap av Eran jeneraldirektör på Skolverket har jag en massa kåmentarer om det hära med Pisa undersökningarna som nuligen kommit och består av fejk njus. Det vet jag för jag har varit der, det vill säga i Paris där han som är chef har sitt kontor. Jag var där förra gången det var Pisa och då hade Svärje så dålia resultat att vi bestemde att göra någe raddikalt och det gjorde vi okså vi let helt enkelt inte de dålia barna göra sina prover eftersom de var så dålia å då blev genomsnittet mycket bättre.
Om det finns ett ord som blivit närmast omistligt när politiker, myndigheter och entreprenörer ska presentera sin egen förträfflighet är det ”hållbarhet”. Vad man än sysslar med så kan man alltid slänga in några floskler om ”hållbarhet” och utse någon till ”hållbarhetsutvecklare” för att ro upphandlingen i hamn eller få rejäla bidrag för sin verksamhet. Men faktum är att modeordet ”hållbarhet” inte säger ett enda dugg, förutom att den som yttrar det i parti och minut har insett att det är ytterst lukrativt.
Socialdemokraterna stöds – enligt de senaste opinionsundersökningarna – av drygt 35 procent av väljarna, drygt 6 procent över valresultatet. Hur är det möjligt?
Det finns ett antal nationella föreställningar som är så tillltalande att man hellre tänjer på fantasin för att tro dem än man synar dem lika pedantiskt som man undersöker allt annat. En del av dessa legender kan det förstås ligga en hel del i. Personligen vill jag gärna tro på diktaren Runebergs gripande berättelse om Bonden Paavo som efter tre felslagna skördar äntligen få in en rekordgröda, tittar sorgset på sin finska fru som jublar över att de äntligen ska slippa blanda bark i brödet, torkar en tår ur ögonvrån och säger ”blanda du till hälften bark i brödet, hustru, ty förfrusen står vår grannes åker.”
Anders Leions text En banan fick mig att tänka på en annan banan, nämligen den allra första bananen som min moster Britta åt. Det blev för övrigt också den sista bananen hon någonsin åt, av skäl som jag ska återkomma till.
Offerkoftan är ständigt på bland företrädarna för de muslimska organisationerna i Sverige. De sluter den allt tätare omkring sig efter Jimmie Åkessons tal på landsdagarna. Från DN 29 november:
Kulturhuset i Malmö läggs ner – redan innan det har öppnat. Det berättar Sydsvenskan och enligt studieförbundet Kulturens Bildningsverksamhet, beror det på regeringens neddragningar på studieförbunden. Jag förmodar att det är meningen att man som läsare ska känna ”fy bubblan också, vilken elak regering!” men jag känner absolut ingen sorg. Sverige svämmar formligen över av kulturhus, men till nytta för vem?
Alla vi som fått vår kunskap om islam genom studier av Herr Omar i Ture Sventon-böckerna har en del ytterligare att inhämta. Ibland uppdagas pinsamma luckor i min kunskap om världen. Senast hände det häromdagen, när en kunnigare person än jag började prata om Kairodeklarationen som om det vore något envar kände till. Det gjorde jag inte. Om jag hört ordet så hade jag glömt det. Så jag fick studera.
Utanför huset där jag bodde en tid som barn bildade tre gator en spetsig triangel med två längre sidor och en kortare. Runt den kunde man cykla ikapp och låtsas att man körde speedway.
DET GODA SAMHÄLLET 