Det har nog inte undgått någon att den kinesiska appen TikTok ligger ”risigt till” i framför allt USA men även i EU. I Indien och några andra länder är den redan förbjuden. Anledningen är att dess ägare, det kinesiska företaget ByteDance, lagrar all möjlig information om användarna på sina kinesiska servrar, information som den kinesiska staten har laglig rätt att gå in i och efterforska vad de så önskar.

När jag var barn hade jag ofta tråkigt. ”Jag har ingenting att göra” gnällde jag till mamma och pappa, som då kunde ta fram en bok de tyckte jag skulle läsa, ett pussel eller ett korsord. Ibland satt de helt sonika på en LP-skiva med en symfoni av Hugo Alfvén eller pianomusik av Chopin eller sa åt mig att klinka lite på pianot på egen hand. De tråkiga stunderna öppnade dörrar till nya spännande rum.

Det började med att telefonbolaget hörde av sig mailledes och ville ha 3 076 kronor för ett samtal till Afghanistan. Men så puckad var jag inte eftersom det inte skulle falla mig in att ringa till Mellanöstern och sitta och tiga några timmar på farsi. Uppriktigt sagt hade det kanske till och med enklare att söka en kontakt i Kabul än att få till ett meningsfullt samtal med telefonbolaget vilket beror på att min identitet är mångtydig för bolaget. Man kunde tro att ett telefonbolag lättast skulle känna igen en kund på telefonnumret men så är det inte ty en kund kan vara av både person- och företagstyp.

Om man vet vad en person har för uppfattning i en viss fråga kan man ofta förutse vad vederbörande tycker i en annan, till synes orelaterad, fråga. Om jag upptäcker att Nisse oroar sig för klimathotet så satsar jag lugnt en hundring på att han är positiv till migration trots att klimat- och invandringsfrågorna inte har något med varandra att göra. Om träffar jag någon som liksom jag själv oroar sig för migrationens konsekvenser kan jag vara ganska säker på att hon inte är djurrättsaktivist. Hur kan det komma sig att värderingarna klustrar sig på ett så förutsägbart vis (om de nu gör det, den saken är inte bevisad, det bara känns så)?

Tre fackföreningar vill att vi ska börja med rasregister i Sverige. Det är väldigt bra. ”Synliga minoriteter och icke-vita har lägre löner, mer otrygga anställningar och sämre arbetsmiljö. De sållas bort i rekryteringar, är oftare arbetslösa och får mer sällan chefstjänster” läser jag i Expressen. Vidare:

”Frågorna ska bygga på självidentifikation, vara valfria att svara på och anonymiserade”.

Att SVT har slagsida åt vänster har belagts så många gånger att inte ens en proffsmatematiker skulle kunna hålla räkningen. Trots detta – eller snarare just därför – går nu champagnekommunisten Jan Guillou ut i Aftonbladet och hävdar på sedvanligt grötmyndigt vis att ”inte en doftmolekyl antyder vänster hos SVT”.

Det har naturligtvis inte alls förmågan att avgöra. Det finns nämligen inte en doftmolekyl som antyder neutralitet, eller ens minsta förmåga till nyansering, hos Jan Guillou.

För 8 år sedan varnade den amerikanske republikanske senatorn Mitt Romney för Trump. Han sa att ”Trump är falsk, en lögnare och en urusel affärsman som ständigt hamnar i konkurser och med skulder. Trump har inte skapat något. Inga av hans företagsidéer har han lyckats med, han har ingen talang eller utbildning. Hans personlighet är en mobbares, nyckfull, girig, maktgalen, självupptagen och gränslös”.

Den tredje augusti 1492 avseglade den italienskfödde Cristovoro Colombo med sina tre fartyg Santa Maria, Niña och Pinta på uppdrag av Spaniens kungahus västerut för att hitta sjövägen till Indiens, Japans och andra asiatiska områdens rikedomar. Åtta månader senare återvände han en båt fattigare till Spanien och hyllades kungligt för upptäckterna av ön Hispaniola – numera Haiti och Dominikanska Republiken –  och Kuba. Santa Maria hade gått på grund på en sandstrand i Hispaniola och virket använts för att bygga en spansk befästning som bemannades av en del av fartygets besättning. Dessa tvingades alltså stanna kvar i det okända landet.

Det var extrainsatt utrikespolitisk riksdagsdebatt i förrgår och här är några highlights.

Först ut utrikesminister Tobias Billströms anförande, som handlade mycket om Nato och Sveriges säkerhet. Håkan Svennerling, V, har med osvikligt sinne för väsentligheter börjat oroa sig för vad amerikanska soldater på svensk mark egentligen kan tänkas innebära, apropå säkerhet och lite annat: