Som så många andra snåla pensionärer snokar jag hellre i mina egna hyllor på jakt efter något läsbart än jag köper dyra böcker i affärer. Bibliotek är det inte tal om ty de flesta böcker tröttnar jag på och glömmer i någon vrå i stället för att återlämna till kommunen. Förresten är jag rimligt säker på att hyllböckerna går att läsa eftersom jag tydligen gjort det tidigare utan att kassera dem.

Till skillnad från mig har du troligen djupa kunskaper i nationalekonomi vilket gör att du med dödsföraktet hos en mexikansk klippdykare kan kasta dig in i en debattartikel av finansministern om nationens ekonomiska tillstånd och sedan, som grädde på moset, mumla något insiktsfullt om att jodå, föralldel, så kan man nog lite förenklat se det hela, varmed du antyder att din egen analys är åtskilliga snäpp skarpare.  

Jag växte upp i en högst ordinär arbetarfamilj, med en far som arbetade inom industrin och en mor som var hemmafru fram tills jag började skolan och som senare började jobba inom hemtjänsten. De var båda uppvuxna på landet och hade kärleken till småbruket och jorden med sig till det nya livet i stan. Något överflöd fanns det inte i vår familj – vi levde enkelt, fyra personer i en liten funkistvåa, åt enkel husmanskost i säsong och cyklade eller åkte buss när vi skulle ta oss någonstans.

Vad händer i byn när en missdådare och våldsverkare flyttar in? Byn begåvas med hans närvaro och konsekvenserna av hans närvaro, förstås. Men det händer inte så mycket mer. Alla känner honom och vet att de måste akta sig och sina tillhörigheter. Han må vara våldsam, men han kan inte gömma sig i anonymitet och blir därför alltid i ofarlig minoritet (om man inte råkar möta honom ensam på en skogsstig, förstås.)

Efter att jag flera gånger sett det filmklipp där en poliskvinna försöker tysta en medborgare som uttalar sig om gängkulturen, är jag så arg att jag har blodsmak i munnen. Rosenrasande, som man sa förr. Sverige är ett sjukt land. Svensk polis har inte bara ödmjukt överlämnat våldsmonopolet till de kriminella utan har dessutom mage att ta sig ton mot vanligt folk, när de öppnar munnen. Det är så oanständigt att jag måste bita ihop för att inte skriva något jag får ångra.

När ett nidingsdåd som det i Skärholmen för några dagar sedan inträffar, då den trettionioårige pappan Mikael Janicki (bilden) inför den tolvårige sonen blev så illa skjuten av gängkriminella barn att han strax avled av skadorna, reagerar det officiella Sverige på ett inövat sätt. Det handlar om att snabbt och övertygande manifestera sorg och deltagande, till exempel att partiledarna, i varje fall om de befinner sig i Stockholmstrakten, släpper vad de har för händer och låter sig transporteras till mordplatsen för att under lämplig tid delta i den allmänna sorgsenheten bland de representanter för allmänheten och de lokalboende som hunnit fram för att tända ljus och medverka i sorgearbetet.

Genom vår idiotiska och ansvarslösa asylpolitik har vi inte bara fått in runt en miljon människor från helt inkompatibla kulturer att hantera och försörja. Vi har även fått en lika stor mängd skattefinansierade anställda inom välfärden samt dito experter och tjänstemän inom olika organisationer som har till uppgift att möta de ökade och många gånger helt nya behoven och se till så att det går så bra som möjligt för de nyinflyttade, eller nyanlända som de kallas i Sverige.

Häromdagen blev en trettionioårig pappa ihjälskjuten inför sin tolvårige son i en gångtunnel i Skärholmen. Med rutinmässig säkerhet vidtog Sverige de anbefallda och intränade åtgärderna som gick ut på att situationen nu återigen under en sorgeperiod blivit outhärdlig (fast man, som det visade sig också denna gång, inte ville pröva några otestade metoder mot den våldsamma brottsligheten.)

När frihetskämparna i Hamas den 7 oktober 2023 av en slump (genom Allahs försorg?) fick tag i skärmflygare och för första gången kunde ta sig ut från koncentrationslägret fick de se hundratusentals människor som dansade. Dansade! Inte undra på då att de blev så provocerade att de kände sig tvungna att skjuta ihjäl några stycken.

Det är budskapet i en föreläsning som hölls av Fjärde Internationalen-kommunisten Andreas Malm på Stockholms universitet i december förra året. Ett budskap som är helt i sin ordning och som absolut inte påverkar Malms lämplighet som lektor på Lunds universitet, enligt dekan Agnes Andersson.

Journalister, programledare, opinionsbildare och en bred allmänhet på sociala medier har under det senaste dygnet deltagit i SM i floskler. Alla vann! Deras utsagor kan sammanfattas med:

”Fruktansvärt. Ofattbart. Sånt här [som återigen hänt] ska inte få hända! Hur mår, tänker, känner du? Mina tankar går till de anhöriga. En gräns har passerats. Otrygghet. Cyklade med sin 12-årige son. Mod. Civilkurage. Jag har swishat!”

Själv tror jag som sagt att det finns en koppling mellan staten och klimatindustrin. Med klimatindustrin menar jag hela den apparat av människor, institutioner, lagar och andra regler som under de senaste decennierna byggts på tesen att människans utsläpp i atmosfären av framför allt koldioxid hotar att höja jordens temperatur på ett för människan skadligt sätt. Ingen vet säkert om denna filosofiska grund på vilken klimatindustrin vilar är långsiktigt hållbar men det spelar ingen roll för industrins utveckling. Det räcker med att tillräckligt ekonomiskt välförsedda intressen tills vidare oroar sig tillräckligt för att sätta av resurser för systemets underhåll – vilket framför allt betyder ersättning för personal – och vidare utbyggnad.

En afghansk medborgare, Hanif Jafari, uppges av den starkt vänsterinriktade och LO-anknutna webbtidningen Dagens Arena, DE, ha flyttat till Sverige som 15-åring 2013. Nu, 11 år senare, har han fått avslag på sin asylansökan från Migrationsverket vilket har överklagats till Migrationsdomstolen där fallet nu avgjorts. Tre SD-anslutna nämndemän har gått emot den lagfarne domaren och beslutat att Jafari ska utvisas tillbaka till hemlandet.

Människan har, vad jag tyckt mig kunna iaktta, utvecklat två väsensskilda metoder att trassla sig fram i tillvaron. Under minst femhundra år har dessa metoder, för det mesta under gemensamma konflikter, kämpat om herraväldet över tänkandet.

Självklart talar jag om kampen mellan det religiösa och det vetenskapliga synsättet. Många menar, på ömse håll, att den matchen är avgjord med den egna sidans otvetydiga seger.

Med alla krig som omringar oss har jag inte kunnat undvika att observera att krigföring är en tekniskt avancerad verksamhet. Om exempelvis artificiell intelligens kan användas för att döda fler fiender så gör man det. När jag läst om pågående krig, särskilt kriget i Gaza har det slagit mig att IDF, den israeliska armén, tycks göra flitigt bruk av AI. (Läs mer i den israeliska tidningen + 972.

Man kan inte förstå segregation utan att känna till dess två grundläggande orsaker: skillnader i kultur och skillnader i kognitiva färdigheter, mätt med IQ.

1. Hur kulturella skillnader orsakar segregation

En direkt följd av den förändrade demografin har varit segregation inom de tidigare exceptionellt homogena och egalitära nordiska samhällena. Vi koncentrerar oss på Sverige som har den största invandrarbefolkningen. Vi beskriver hur segregationen har fortskridit och ger referenser till böcker och rapporter som beskriver segregationen i detalj.

1961 studerade meteorologen Edward Norton Lorenz vädret med hjälp av ett revolutionerande nytt hjälpmedel – en dator. Med datorn modellerade Lorenz olika vädersituationer och hur de förändrades. Datorns beräkningar var deterministiska, vilket betyder att samma siffror ger samma resultat. Därför blev Lorenz förvånad när han spolade tillbaka en vädermodell, satte igång den igen, men fick totalt annorlunda väder. Det var som att se om en film och finna att slutet förändrats.

Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall

Förr tiden, det vill säga innan staten år 1972 äntligen gjorde slag i saken genom att formulera tydliga regler för hur människors könstillhörighet ska kunna fastställas på ett hållbart sätt, så var det mycket människan inte kunde förstå. Från och med detta år började emellertid dittills oanad ordning och reda att bringas över hela könsfrågan exempelvis genom att individernas könstillhörighet och därmed könsidentitet kom att slutligt fastställas genom registreringar och ändringar i folkbokföringen i enlighet med ett väl genomtänkt system.