Med tanke på hur mycket engagemang svenskarna ägnar åt att anklaga varandra för rasism är det konstigt hur lite intellektuell energi  som satsas på att förstå företeelsen lite mer på djupet. Fast egentligen är det inte alls konstigt, för den sociala nyttan i vår kultur av begreppet rasism är inte att förstå något utan att okväda den vite mannen och övertyga honom om att han är ond och därför ska skämmas.

Verklighetens rasistiska praktik sönderfaller historiskt i åtminstone två typer: den anglosaxiska apartheidrasismen och den brasilianska rasblandningsrasismen.

För precis nio år sedan skrev jag den här krönikan och publicerade den en månad senare. Jag hade, liksom troligen du, alldeles glömt den. Men en läsning övertygade mig att den tålde ytterligare ett offentliggörande. Varför tycker jag förresten att det är skämmigt att komma med skåpmat? Upprepningen är ju lärdomarnas moder. Har kyrkan någonsin generats över att den repeterat Fader Vår i tusentals år?

Att allt väder numera beskrivs som extremt på ett eller annat sätt har vi vant oss vid. Plötsligt är det ”extremvärme” om temperaturen i södra Europa går upp till 40 grader mitt i högsommaren (trots att det är fullkomligt normalt att så sker) och blir det snö och minusgrader i Sverige på vintern är det extremt åt andra hållet.

Vi har dessutom fått helt nya typer av väder. Ett vanligt väderslag är något som kallas ”skyfallsliknande regn”.

Av de 6700 anställda på Göteborgs universitet stöttar endast 200 personer, alltså färre än 3 procent, de antiisraeliska studentprotesterna. Trots det väljer SVT, med flera medier, att lyfta den lilla gruppen som relevant. Åter försöker man alltså ge sken av att det finns ett brett stöd för protesterna när det i själva verket är precis tvärtom.

Om jag säger att jag gått på fem universitet (utan att dock ha tagit examen i alla) så tror du kanske att jag försöker skryta upp mig med min bildning. Men min ambition är den motsatta. Jag tycker det är genant att jag, trots alla dessa år av ambitiös pluggande, begriper så lite av den del av tillvaron som studerades, till exempel den ekonomiska mikro- och makropolitiken, det vill säga sådant man sysslar med på finansdepartementet och riksbanken. Det berodde inte på att jag latade mig. Tvärtom var jag mer nitisk än många av mina studentkamrater, ty jag ville verkligen förstå världens mekanismer.

Samhällsdebatten påstås vara det element där det demokratiska samtalet utvecklar sig och så småningom leder fram till demokratiska beslut. Det är därför yttrandefriheten är så viktig. Utan yttrandefrihet i samhällsdebatten kan det demokratiska samtalet inte förverkliga sin potential vilket leder till att demokratin förkrymps som en lindad kinesisk kvinnofot för hundra år sedan. Sådana fötter gick det inte att gå på och lika handikappad blir demokratin utan en öppen och fri samhällsdebatt.

Om du tycker frågan verkar märklig kan jag tyvärr upplysa om att den tyvärr är högst befogad. Det blir tydligt varenda gång ett klädföretag lägger upp bilder på modeller som bär detta förtryckande plagg. De svenska damerna tycks bli alldeles till sig av förtjusning och bombarderar sociala medier med kommentarer om att det är underbart att få se en kvinna som ”får klä sig som hon vill”.