Idag är det Kanelbullens dag – en matdag som verkligen etablerat sig på bred front i det svenska samhället. Det finns det ett ganska uppenbart skäl till. Kanelbullen är inte bara generellt älskad utan också en del av det svenska kulturarvet – och vi svenskar älskar våra traditioner.
När jag säger ”vi svenskar” så menar jag vanligt folk, inte de som sitter på tidningsredaktioner eller på högskolor och universitet. De finner ofta svenska traditioner oroande.
Om man träffar en svensk och behöver ett garanterat konfliktfritt ämne att diskutera kan jag rekommendera president Trump. Nästan alla svenskar hatar honom. Att jag påstår detta med sådan tvärsäkerhet beror dels på att mitt täta umgänge med andra människor gett mig den ingivelsen, dels på att jag just fått bevis från ChatGPT. Jag ställde följande fråga till den konstgjorda hjärnan: ”I vilka europeiska länder tycker allmänheten sämst om Trump?” och fick följande otvetydiga svar:
På torsdagen tvingades polisen ingripa mot en grupp pro-palestinier som blockerade entrén till UD. Aktivisterna gjorde våldsamt motstånd när polisen ingrep.
Under mina resor till Mombasa i Kenya har jag observerat ett nytt fenomen. Förr ville fattiga familjer ha pojkar. För de kunde jobba och bidra till försörjningen. De var också starka och kunde skydda familjen. När de blev stora och gifte sig växte familjen eftersom de kommande barnen tillhörde fadern och bar hans namn.
På bloggen irakkriget.se skriver Thomas Ek en lång kritik av public service och dess roll i svensk demokrati. Han menar att medierna inte längre granskar makten, utan i stället fungerar som dess megafon. Resultatet blir en propagandamaskin som förvrider svenskarnas verklighetsbild och skyddar politiker från kritik.
Hur är det möjligt att politiker beslutar om så olämpliga saker som ett universitetssystem som ger högskolorna betalt efter antalet studenter de godkänner? Universiteten är inte det enda exemplet. Med skolan gjorde man samma sak, alltså införde ett pengsystem utan extern kontroll, vilket sannolikt lett till en hel del betygsinflation och bristande jämförbarhet mellan betyg från olika skolor.
Så här skrev Gro Harlem Brundtland i den så kallade ”Brundtlandrapporten”:
”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.”
Genom åren har jag väckt mycket ont blod genom att framföra uppfattningen att människan i valet mellan att leva av eget och av andras arbete föredrar det senare. Ansikten mörknar omkring mig och jag förklaras ha en illvillig människosyn eftersom det trots allt bara är en minoritet av landets invånare som faktiskt lever av andras arbete.
Ship to Gaza, där bland andra den tidigare klimataktivisten Greta Thunberg nu är ett känt inslag, har presenterats som ett civilt initiativ för fred. Nu visar dokument från Gaza att rörelsen finansieras av terrororganisationen Hamas.
Trump och Putin ni är ju från vettet
ni borde veta att krig inte är sättet
att ge en bättre värld till ert folk
ni behöver nog en etisk tolk
som visar att vad som krävs är snack
utan prat blir ju människor ett pack
Med vänsterns ekonomiska recept menar jag allt från stalinistisk kommandoproduktion till keynesiansk sedeltryckning. Häromdagen här försökte jag förklara, nästan så att jag själv förstod det, varför keynesianism inte fungerar. Problemet är att många som kanske bättre än jag insett keynesianismens svagheter i stället gripits av tillit till kraften hos de motsatta ekonomiska mirakelmedicinerna såsom thatcherismen och de olika formerna av extremhögerliberalism.
Den allt mer radikaliserade SVT-korrespondenten Samir Abu Eid kritiserar Trumps och Netanyahus förhandlingar om vapenvila eftersom terrororganisationen Hamas inte fått vara med vid förhandlingsbordet.
Vi har hört det förut, till vår leda faktiskt. Imamer som från moskéerna i svenska städer basunerar ut odemokratiska budskap. Nu senast är det imamen Saleh Abouelenen som undervisar en fullsatt moské i Kristianstad om hur man bör slå sin hustru.
Jag ställer samma fråga som jag alltid gör när de här styggelserna avslöjas: Hur är det möjligt att dessa destruktiva krafter får fortsätta verka i Sverige?
I söndags intervjuades klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari i SVT:s Agenda. Camilla Kvartoft passade också på att låta vänsterpartisten Stefan Sundström sjunga en nidvisa om ministern. Nu kritiseras public service, än en gång, för partiskhet.
Samuel P. Huntington (bilden) var en länge allmänt misskänd statsvetenskapsman och Harvard-professor. Det som framför allt gjorde honom illa tåld var en föreställning som han år 1996 offentliggjorde i boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order där han bröt mot den då i västerlandet dominerande självgoda föreställningen att alla krig tagit slut och att det framöver bara skulle krävas amerikanska polisliknande utryckningar för att hålla världen inklusive de ociviliserade folken i schack.
Sedan starten 2007 har Malmöföreningen Allas Lika Värde hyllats okritiskt av Malmös politiker och fått miljoner i bidrag. Föreningen har samarbetat med en rad organisationer, bland annat Malmö Stad, Malmö Universitet och Sensus. Nu utreds föreningen för misstänkt fusk med pengar.
Den internationella mobbning av judar och av staten Israel som nu pågår är enligt min uppfattning orättfärdig och skamlig. När Netanyahu häromdagen skulle tala inför FN:s generalförsamling lämnade nästan alla delegaterna lokalen så premiärministern fick harangera en kompakt tomhet. Trots allt gör Israel inget annat än att försöka få stopp på en mordisk rörelse som har utrotandet av Israel och alla judar på sitt program och som under åttio år med jämna mellanrum, glädjande nog utan framgång, försökt verkställa sina ambitioner.
Sedan några månader tillbaka får jag då och då ett meddelande från Microsoft på min dator. Det är inget vanligt meddelande som går att förinta med en knapptryckning. Jag får bara valen ”Läs mer” och ”Läs senare”. Detta järngrepp kan jag inte ta mig ur förrän jag efter en hel del experimenterande lyckas räkna ut vilken serie på ett halvdussin knapptryckningar som återger mig något slags villkorad frihet.
Det finns mallgrodor. Och så finns det mallgrodor de luxe. En av de sistnämnda är en journalist som lystrar till namnet Victor Johansson och som bland annat skriver fina kulturtexter på Svenska Dagbladet.
Ett första svar som jag ska utveckla lite längre fram: jag vet inte.
Ett andra svar som jag ska utveckla direkt: för att Jesus var socialist.
Den nya gröna ”nollzero” sekretesslagen (Regeringens proposition 2024/25:199) har nu hänvisats till konstitutionsutskottet för behandling den 2 oktober med beslut i riksdagen den 22 oktober. Ärendet har behandlats i inofficiell media men inte ett ord har förekommit i statsmedia. Allt tyder därför att propositionen kommer att beviljas och leda till motsvarande lagändring. Därefter blir det knappast möjligt att invända mot framtida projekt som berör ”energi- eller miljörelaterade” projekt a la Northvolt eller liknande.
Häromdagen höll president Trump ett tal till FN:s generalförsamling. Lokalen var fullsatt. Trump talade i en timme fast den utmätta talartiden var en kvart. Men Trump hade så mycket att säga att det inte räckte med femton minuter. Hans ärende var ungefär detsamma som vicepresidenten Vances i münchentalet inför hundratals högrankade europeiska ledare sistlidna februari, nämligen att uppfostra oss européer.
Som självutnämnd hedersmedlem i samhällsgrubblarnas förening försöker jag att både kärleksfullt lära mig så mycket jag kan om landet och prova mig fram med att förstå och lokalisera källorna till dess positiva och negativa samhällsströmningar och omvälvningar. Otaliga har naturligtvis ägt rum i Sveriges tusenåriga historia men frön, enligt min mening men jag kan ha fel, till en av dessa omvälvningar med katastrofala konsekvenser såddes formellt den 20 september 2005.
President Trumps hälsominister Robert F. Kennedy Jr är en kraftfull, solbränd person som verkar vara hemfallen åt populistiska medicinska teorier, vilket i det här fallet betyder teorier som läkarkåren mestadels inte vill anamma. För tre år sedan recenserade jag en medicinsk bestseller han skrivit om hur folket blir lurat av Big Pharma och Bill Gates. Så här sammanfattade jag:
Sveriges Television har länge fått kritik för sin partiskhet. Nu finns en ny webbplats som granskar SVT med hjälp av AI, Slagsidan.
Vi är många som i decennier har noterat och påtalat att det inom public service (PS) finns en uppenbar vänsterorientering i nyhetsrapporteringen liksom i det övriga programutbudet. Regeringen planerar nu att lägga fram en proposition avseende forskning kring den politiska neutraliteten hos public service PS. Bra så. Äntligen rör det på sig och det är väl SDs förtjänst. Men törs regeringen sedan gå vidare efter propositionen? Om detta finns det anledning att skriva några rader.
”Toxisk maskulinitet” pratas det ofta om. Men den goda manligheten, den nämns sällan. Ändå är den så oändligt mycket mer utbredd och finns omkring oss i livets alla skeenden. Och utan den skulle vi kvinnor förmodligen stå oss ganska slätt.
På förekommen anledning funderar jag på att byta människosyn. Min sedan årtionden ganska djupt kända och lätt socialdemokratiska – eller moderata om du vill; jag har inte upptäckt någon skillnad – människosyn har varit att det tar avsevärd tid för folk att begripa och anpassa sig efter förändrade omständigheter. Till exempel tror jag att det fram till demokratins genombrott eller välfärdsstatens grundande – vilket jag menar inträffade ungefär samtidigt i början av trettiotalet – fanns ett starkt drag av stolt självständighet i det svenska folkkynnet. Detta allmänna personlighetsdrag illustrerades i kända talesätt som ”en ann är så god som en ann”, ”jag vill inte ligga det allmänna till last” och ”själv är bäste dräng”.
En ny officiell definition av begreppet islamofobi, som är tänkt att implementeras på bred front i Storbritannien, kan försvåra för samhället att lagföra och straffa kriminella muslimer. Det hävdar den konservativa politikern Claire Coutinho, enligt tidningen Daily Express.
Den svenske skalden Johan Henric Kellgren (1751 – 1795; bilden) skrev dikten Dumboms leverne som i några hundra år ingick i den svenska kulturskatten fram till dess att vi insåg att kulturskatter är en sorts förtryck mot alla som inte är kulturellt privilegierade. Dumbom kändes i första hand igen på sin osvikliga förmåga att göra stolliga observationer, till exempel:
