Nästa år är det val igen i Sverige. Redan märker vi att valstrategerna får större inflytande på politiken. Det sker genom att politikens spelplan aktualiseras och återskapas. Vilka problem utgör politiska spänningar i befolkningen? Hur allvarliga är dessa? Hur kan de hanteras? Var finns våra styrkepunkter och vilka stridsfrågor vill vi ha? Vilka vill vi undvika? Vilka frågor skall vi betona? Vilka politiska motsättningar skall vi tona ned och vilka skall vi lyfta fram?
Jordmånen för nya idéer är mer välkomnande i USA än i Sverige. Det beror på att amerikanarna är individualister medan vi svenskar är kollektivister. När en individualist stöter på en ny idé blir han inte provocerad om idén inte direkt inkräktar på individualistens egna intellektuella inmutningar. Men när en kollektivist råkar ut för en ny idé så blir han uppbragt just eftersom idén är ny vilket betyder att kollektivet ännu inte hunnit förhålla sig till den och intagit en gemensam ställning.
Socialdemokraten Mikael Damberg uppmärksammas nu på Facebook för att han, inte för första gången, använder uttrycket ”SD-regeringen” om en regering där SD inte ingår.
Halloween väcker mycket känslor, både positiva och negativa, Många verkar tycka att det lekfulla och högljudda Halloweenfirandet förminskar det stillsamma och värdiga Allhelgonafirandet men så är det inte alls.
Om detta skrev jag i en text som publicerades för sex år sedan. Jag återpublicerar den här:
Att Socialdemokraterna årligen skulle få Nobelpriset i lögnaktighet, om ett sådant funnes, är ingen hemlighet. Men frågan är om inte Andes Ygeman är i en klass för sig. Han är ynkedomen personifierad i allt han gör och säger, från den uppseendeväckande inkompetensen han gett prov på under sina perioder som minister till hans motbjudande uttalanden i opposition.
Edward Gibbon var en engelsk sjuttonhundratalstänkare som skrev den ständigt återutgivna klassikern Historien om det romerska rikets nedgång och fall. Han anses vara den förste historiker som närmat sig frågan vetenskapligt i bemärkelsen att han rotade i källor i stället för att nöja sig med att berätta anekdoter.
Halloween står för dörren igen – denna helg som verkar dela svenskarna i två läger. Själv älskar jag den här högtid och tycker det är högst passande att tända pumpalyktor och njuta av skräckfilm just nu när oktober är som mörkast. I vår familj har det dessutom firats Halloween långt innan det blev en svensk tradition, något jag har skrivit om här.
Högtiden till ära finns riktigt bra skräckfilmer att streama på de svenska streamingtjänsterna just nu. Här är några tips:
För mig och många andra som följt Centern och Liberalerna genom åren, framstod det som obegripligt att Demirok respektive Mohamsson valdes till partiledare. Ingen av dem är någon politisk stjärna och deras muslimska bakgrund skulle vara en tröskel att kliva över i vilket parti som helt, utom Nyans. Det är en sak att agera muslimsk röstmagnet i egenskap av minister eller SSU-ordförande, något helt annat att inta partiledarposten.
Eftersom du är känd för ditt goda förstånd och seriösa intresse för samhällsfrågor vill du kanske hjälpa mig att besvara en aktuell och knepig fråga.
Det sägs ofta att Sverige har en väl utbyggd välfärd. Det är kanske sant, men det bortser från att den sällan gynnar de målgrupper välfärden skapats för. Den gynnar i huvudsak dem som jobbar inom välfärdsindustrin.
Det finns en sociologisk tes som jag själv för länge sedan, till min bedrövelse, uppfann men som igår i Argentina förhoppningsvis bevisade sig felaktig. Tesen är att demokratin ständigt är undergångshotad eftersom det alltid finns en majoritet på 51 procent (eller mer) av medborgarna som är sämre ekonomiskt lottade än de övriga 49 procenten (eller mindre) och som därför alltid har anledning att i demokratiska val gadda ihop sig mot minoriteten vilket normalt leder till ekonomiska kriser.
Riksdagens två onödigaste partier, Centern och Liberalerna, har båda försökt vända den nedåtgående trenden genom att välja en ledare med muslimsk bakgrund. Är det en slump, eller finns någon subtil psykologisk förklaring? För de flesta svenskar ger det dåliga associationer, till att börja med. Om ledaren därtill är en politisk nolla utan karisma kan man ju fråga sig hur partistrategerna tänker.
Efter att Liberalerna (som just nu ligger under riksdagsgränsen), beslutat att rösta rött för Kristersson om SD ingår i en regering efter nästa val har Jimmie Åkesson fått nog:
– Det är inte vi som ska vika ner oss i den frågan en gång till. Det får de små partierna acceptera.
Som svar på min fråga från igår om vem eller vilka som har makten i Sverige så pekade jag på ett antal intressenter som i vår samhällsdebatt ofta utses till de egentliga men halvdolda makthavarna, ”till exempel globalisterna, media, särskilt statliga, bidragsförsörjda media, kriminella klaner, invandrare, högerextremister, EU, kapitalet och friskolorna med flera”.
Klimatfrågan har kommit att få religiösa övertoner som medför att ingen i ansvarig ställning inom politik, näringsliv eller media vågar ifrågasätta de påståenden som förts fram av aktivister från Al Gore till Greta Thunberg. Det har till och med gått så långt att ingen ens vågar ställa högst berättigade frågor.
Public service har länge uppmärksammats för sina intervjuer med ”mannen på gatan”, där de låter påskina att intervjupersonerna är slumpmässigt utvalda när det i själva verket handlar om människor med ett politiskt vänsterengagemang. Nu har I allmänhetens tjänst – granskning av public service samlat dessa på en lista.
I serien tioårsjubilarer återpublicerar jag den här krönikan från den 26 oktober 2015. Jag upphör inte att förvånas hur vi trots tidens gång fortsätter att diskutera samma problem med samma argument utan att för den skull vidta några åtgärder.
Ett vanligt argument för invandringen är att Sverige behöver importera människor eftersom svenska kvinnor inte får tillräckligt med barn för att befolkningen ska hållas stabil. Farhågan är alltså att Sveriges befolkning ska krympa. (En annan farhåga är att antalet försörjda ska öka i förhållande till antalet försörjare, men det är en så komplicerad fråga att jag inte tänker ta upp den. För övrigt är det svårt att förstå att import av människor varav nära hälften inte alls kommer i arbete skulle kunna tänkas avhjälpa ett sådant problem.)
Stålbolaget Stegra tycks ha tagit över stafettpinnen från Northvolt som Sveriges nya industripolitiska huvudvärk. Projekten är gigantiska, kostnaderna skenar – och enligt Financial Times har bolaget nu svårt att betala sina skulder. Samma källa uppger att förlusterna uppgår till närmare 3 miljarder kronor – per månad. Det är siffror som får till och med Northvolts bokslut att blekna.
Folk frågar mig varför jag är så engagerad – för att inte säga besatt – av det här med politikerväldet. De undrar om det finns något syfte med mitt tjat.
En av mina käpphästar, kanske den vackraste och mest kraftfulla av dem, är att vårt statsskick, som själv kallar sig demokrati, mer tydligt borde benämnas politikervälde. Denna teori formulerades redan 1911 av den tyske sociologen Robert Michels. Demokrati leder till ombudsmannavälde eftersom alla medborgare inte kan medverka vid nationens beslutsfattande utan av omständigheterna tvingas utse ombud som snart blir de verkliga härskarna. Wikipedia förklarar Michels tankegång ytterligare:
År 1934 valde 90 % av tyskarna Adolf Hitler till ledare – en man som i sin bok Mein Kampf (1925–1926) klart och tydligt hade klargjort att judarna måste avlägsnas från samhället.
Hur kunde det bli så här? Av vilken anledning ville så många tyskar så beslutsamt utplåna alla judar? Hur kunde 90 % av befolkningen helt förlora sitt omdöme? Varför?
Efter att Simona Mohamssons besked om att partiet inte kommer att sitta i regering med Sverigedemokraterna faller nu Liberalerna med 0,8 procentenheter, till 2,2 procent, visar den senaste mätningen från Novus/TV4.
I egenskap av din kapitalförvaltningsrådgivare har jag en del synpunkter på dina funderingar att sätta någon miljard av dina egna pengar i Stegras pågående emission – eller åtminstone kapitalanskaffningsförsök – om sådäringa tio miljarder kronor totalt, tills vidare alltså. Jag har två synpunkter som du kanske bör ta i beaktande. Den första är den förväntade nya ägarbilden. Den andra är spelets gradvisa förvandling från något som påminner om traditionell privatkapitalism till ett mer stalinistiskt inspirerat upplägg.
Ett av de begrepp som jag funnit mycket användbart är ”Displacement of concepts”, som skapades av framlidne MIT-professorn Donald Schön. Han var en framstående innovationsforskare, bland annat, men också en dialogpartner till oss i SIAR, som startades av Eric Rhenman (1932-93) i mitten av 60-talet och min chef, tjugotvå av de trettio åren (1971-2001) som jag jobbade i SIAR som organisationskliniker.
Ibland – när jag håller föredrag eller läser kommenterar på den här sajten – möts jag av frågor om det inte vore dags att inte bara vara så nattsvart pessimistisk om framtiden, utan också att peka på utvägar och konstruktiva lösningar, för sådana måste väl finnas?
Häromsistens hade NWT ett nyhetsinslag om en kvinna som slår ett slag för ”friblödning” – det vill säga, att låta mensen droppa och rinna så mycket den vill utan att använda skydd. Det är ju bara att sätta sig över en skål, eller gå ut i skogen och ”connecta” med den och slå sig ner över en lämplig tuva. Det kan alla lära sig, får läsarna veta.
Efter att terrororganisationen Hamas attackerat IDF i Gaza, och därmed brutit mot vapenvilans villkor, uppmanar socialdemokraten Annika Strandhäll till protester – mot Israel. Nu får hon skarp kritik.
Ju mer staten breder ut sig desto mindre viktiga saker ägnar den sig åt. Detta gäller inte bara staten utan all mänsklig aktivitet. Vi ska vara försiktiga med vad vi önskar oss – för om våra önskningar ständigt uppfylls lär vi snart börja önska oss väldigt korkade saker. Ta exempelvis Slöseriombudsmannens slöserivinnare (slöseriförlorare?) från 2024, som inkluderade 12 miljoner för en pool som bara användes en enda gång, en rosa sten för 26 miljoner och en klonad gran för 8 miljoner. Uppenbarligen har någon haft för mycket pengar.
Häromdagen hamnade jag i en diskussion om aktuella orosmoment vilket visade sig betyda vad envar särskilt bekymrade sig för. Ukraina, Mellanöstern eller något annat? Någon i sällskapet oroade sig för att högerextremister skulle ta makten i Sverige, en annan över att en sådan som Trump bara fanns eftersom hans existens kan smitta världen med galenskap. Själv sa jag att min farhåga är att staten ska fortsätta sin långsamma men metodiska erövring av det civila samhället, alltså de fortfarande existerande medborgerliga frizonerna.
Här på DGS är vi många skribenter som har kommit med mörka beskrivningar av samtiden i vårt land, och ännu mer så när det gäller framtiden. Inkompetens, stollighet, egenintressen och korruption är några av ledorden. Och detta går tyvärr inte att tänka bort utan att man blir tvungen att använda starka adjektiv. En huvudlös invandringspolitik och en stollig klimatpolitik har varit två av grundpelarna, men än värre är kanske det moraliska förfallet i hela nationen.
DET GODA SAMHÄLLET 