IDÉ OCH KULTUR Människor längtar efter mening i vår moderna värld. Det handlar inte bara om en mening som uppstår med hjälp av ursprung, syfte och riktning. Vi vill också känna att den värld vi lever i äger en helighet, en gudomlighet, en meningsfullhet. Människor börjar längta tillbaka till den fysiska livsvärld vi en gång utvecklats i. Vi längtar tillbaka till en påtaglig kontakt med vår fysiska livsmiljö och till en gemenskap med naturen som blir en gemenskap med något som är större än oss själva. Vi kan inte bara tänka, vi måste få känna också. Kanske är det därför människor har börjat duscha kallt igen.

IDÉ OCH KULTUR Sedan flera decennier har svenska politiker, journalister och moralister av alla de slag förklarat för oss att det omoraliskt att värna det egna. De verkliga hjältarna, har det hetat, är de som tänker på de andra, som välkomnar de andra. Men hur brukar det se ut? Har inte lojalitet med den egna gruppen, med den egna gemenskapen alltid setts som ett lovvärt karaktärsdrag? Är det verkligen moraliskt försvarbart att INTE prioritera de egna?

IDÉ OCH KULTUR När människor debatterar rasism i Sverige 2020 kretsar diskussionen, enligt min mening, kring en enda väsentlig fråga. Den formuleras sällan eftersom den antagligen är för nyanserad och dessutom innehåller några delproblem som många aldrig kommer förbi. Men här kommer den, levererad direkt från den så kallade avgrundshögern på alternativmedia: Är det moraliskt försvarbart att vilja bevara huvuddragen av sitt lands eller sin kulturs etniska prägel?

IDÉ OCH KULTUR Står allting verkligen rätt till i konungariket Sverige? Har vi inte drabbats av ett anmärkningsvärt stort antal missöden de senaste 35 åren? Det började med ett statsministermord och fortsatte sedan med finanskris, JAS-krasch, Estonia-katastrof, mordet på Anna Lind, nedläggningen av försvaret, Thomas Quick-haveriet, de fallande skolresultaten, gängkriminaliteten, terrorattentaten, skogsbränderna, massimmigrationen och nu senast de anmärkningsvärt höga dödssiffrorna till följd av corona-epidemin. Varför ser inte våra eliter att något är fel i Sverige? Saknar de perspektiv? En filosofisk dialog av klassiskt snitt kan kanske reda ut frågan.

IDÉ OCH KULTUR Några av våra mest kända och älskade psalmer handlar om vår gudomliga natur. När maj nu har kommit och vi närmar oss sommaren kan det vara värt att påminna om de tre sommarpsalmer i vår svenska psalmbok som sätter ord på vår kärlek till vår förtrollande livsmiljö. ”Den Blomstertid nu kommer”, ”I denna ljuva sommartid” och ”En vänlig grönskas rika dräkt” har mycket att berätta om de varma känslor som vi svenskar antagligen alltid har hyst till vår naturliga livsmiljö. Det är i de ljusa sommarkvällarna vi hittar hem till vilka vi verkligen är.

IDÉ OCH KULTUR Vi tänker oss gärna att livet i det gamla bonde-Sverige mest bestod av slit och fattigdom. Det gjorde det säkert på många sätt, men dåtidens människor hade sina glädjeämnen i livet precis som vi har våra. Ett sådant var den gemenskap som fanns mellan människor som levde i samma socken. Det finns en evolutionspsykologisk teori idag enligt vilken vi människor trivs bäst i sociala sammanhang som motsvarar våra ursprungliga flockar och stammar. Socknarna verkar på många sätt ha fungerat som ett sådant idealiskt sammanhang.

IDÉ OCH KULTUR Ibland kan man höra att det här med Sverige och svenskhet är en ”berättelse” eller en ”konstruktion”. Det heter att vi drömmer oss bort till en sörgårdsidyll som aldrig har funnits. Inget kunde vara mer fel. Allt har funnits. 90 000 blåa sjöar, 1 400 000 hektar blommande ängsmark (i början av 1800-talet), 25 000 rödmålade soldattorp och 3 700 vita kyrkor är ingen nationalistisk konstruktion. 1890 bodde 80 procent av Sveriges befolkning på en landsbygd där natur och kultur gemensamt skapade en enastående livsmiljö som i en tillvaro av slit och elände kunde skänka glädje och tröst.

IDÉ OCH KULTUR Det heter att kulturen ska utmana och provocera. Den ska granska både makt och moral. Men gör den det? Har inte kulturen blivit maktens lydiga bandhund? Vilka konstnärer utmanar idag på allvar våra mest heliga trossatser om kön, makt och identitet? Vilka kulturutövare problematiserar exempelvis det förbud vi ålagts att hävda vår särart och existens? Klarar våra författare och konstnärer ens av att tänka utanför den dominerande politikens ideologiska tvångströjor?

IDÉ OCH KULTUR Om vi som skriver på en politisk blogg som hyllar förnuft och tradition skulle börja ifrågasätta den moderna konsten skulle alla vänsterintellektuella få vatten på sin kvarn: ”Den nya högern är anti-intellektuell och tror inte på den fria konsten”. Så enkelt är det tyvärr inte. En intellektuell människa som tänker fritt ska också tillåta sig att kritiskt granska den moderna konsten. Och den moderna konsten lever till stor del på sina förmenta ”undersökningar”. Men hur är det med resultaten av undersökningarna? Är de så imponerande?

IDÉ OCH KULTUR Under min militärtjänstgöring fick jag veta att min främsta uppgift som soldat i fält var att ta hand om mig själv. Det var jag som ansvarade för mitt vapen, min utrustning, min hygien. Ingen annan gjorde det åt mig. Jag fick också veta att jag i ett krisläge i första hand skulle sköta min egen uppgift och min egen utrustning. Efter det skulle jag ha koll på närmsta stridskamrat: var är han? är han stridsduglig? Och först i tredje hand var det gruppen som gällde: var är de andra? var är chefen? fungerar fordonen? Allt detta skulle naturligtvis praktiseras utifrån vad varje unik situation krävde: en uppenbart sårad kamrat går före den egna vattenflaskan. Men regeln gällde i alla fall och den var viktig.

IDÉ OCH KULTUR I tider av karantän och social distansering kan det vara värt att påminna om att avstånd och längtan också har skapat stor litteratur. På 1100-talet utvecklade de occitanska trubadurerna i Sydfrankrike det kristna Västerlandets första icke-religiösa poesi. Deras texter handlar om kärlek på avstånd, om saknad och längtan. Och ofta är det den första våren som inspirerar. Det är när träden grönskar, när fruktträden blommar och när vårfåglarna sjunger som lusten att dikta och älska föds. Så var det då och så är det kanske nu.

IDÉ OCH KULTUR På en politisk blogg blir det lätt att det mest klagas på allt som är fel. Och när det kommer till svensk kulturpolitik – som det handlar om i den här artikeln – och till oss själva, vår identitet och vår historia finns det mycket att klaga på. Men det kan också vara värt att notera när något fungerar precis som det ska. Riksantikvarieämbetet är den myndighet som ansvarar för att bevara och utveckla vårt svenska kulturarv. Och det verkar man göra med den äran.

IDÉ OCH KULTUR Är vi på väg in i en ny västerländsk renässans? Det var femhundra år sen sist så det är verkligen dags. Under Renässansen återupptäckte den västerländska människan sitt antika arv. Hon befriade sig från Medeltidens dogmatiska och livsfientliga moralism för att istället acceptera och bejaka sin mänsklighet. Genom att hitta tillbaka till sina rötter kunde hon upptäcka sitt sanna jag, befria sin unika kraft och göra världen till sin. Varför skulle det inte kunna hända igen?

IDÉ OCH KULTUR Mycket av det som sker i vårt samhälle idag kan förstås som en reaktion mot det moderna Västerlandets gränslöshet. Människor längtar efter gränser: gränser mellan länder, mellan kulturer; gränser mot kriminalitet, mot migrationer och epidemier. Men vi verkar också återupptäcka behovet av att sätta gränser för oss själva. På internet frodas ett växande intresse för stoicism och sexuell avhållsamhet. Självbehärskning och återhållsamhet är tillbaka.

IDÉ OCH KULTUR Det talas mycket om individualismens död så här i början av 2020-talet. Vi har förstått att människor är flockdjur som behöver andra för att kunna fylla sina liv med mening. Nu ska vi återigen ingå i sammanhang som ger oss vår identitet. Men hur det än är bär vi människor på ett behov av frihet och oberoende. Är det inte märkligt att vi har blivit individualister om det nu stämmer att flocken är så viktig för oss? Några nedslag i känd litteratur påminner oss om befrielsens och frihetens betydelse i våra liv.

IDÉ OCH KULTUR Det är lätt att göra sig lustig över nationalromantikens självförhärligande av Sverige och det svenska, men vad hade vi varit utan den? Kan vi tänka oss ett Sverige utan Nationalmuseum, utan Skansen, utan hembygdsgårdar, utan restaurerade runstenar, utan kunskap om försvunna dialekter och gammal bondekultur? Tänk om vi aldrig hade haft någon 1800-talsnationalism. Hur historielösa hade vi inte varit då?

IDÉ OCH KULTUR Är det inte dags att svensk kulturpolitik också handlar om att bevara och stärka den svenska ursprungskulturens särställning i Sverige? Ingenting sägs om den specifikt svenska kulturen vare sig i regeringens övergripande nationella mål för svensk kulturpolitik eller i de mål som Kulturrådet har formulerat för sitt arbete med att fördela anslag till svenska kulturinstitutioner. Svensk politik måste nu handla mycket mer om att ta hand om oss själva. Så även svensk kulturpolitik.

IDÉ OCH KULTUR Allmänna arvsfonden tar hand om dödsbon från avlidna svenskar utan arvingar. Tanken är att pengarna ska gå till angelägna behov hos svenska barn och ungdomar. På senare år har dock allt fler ifrågasatt hur Arvsfonden använder sina pengar. Tittar man på de kriterier som finns för vilka projekt som ska tilldelas medel är det uppenbart att de favoriserar en vänsterideologisk offerkultur. De uppmuntrar dessutom bidragsentreprenörer att konstruera floskelfyllda projekt vars huvudsakliga funktion är att ge bidragsentreprenörerna själva en budget och något att göra.

IDÉ OCH KULTUR När debattören Mira Aksoy skrev på Twitter att en gift kvinna med barn är en fri kvinna lät reaktionerna inte vänta på sig. ”Frihet är få göra vad man vill!” ”Frihet är att kunna vara självständig!” Kanske har individualismen fått oss att tro att frihet alltid är frihet från andra. Vi ser inte att vissa former av frihet kommer av en befrielse som bara går att åstadkomma tillsammans med andra. Att gifta sig och skaffa barn befriar från både ensamhet och förgängelse.

IDÉ OCH KULTUR Richard Sörman samtalar med Katerina Janouch angående hennes nyutkomna spänningsroman ”Blodsådd”. Som i de flesta deckare handlar det om att hitta mönster och förklaringar bakom något till synes obegripligt. Enligt Katerina Janouch var det inte svårt att hitta material till en roman där människor i ett samtida Sverige försöker hantera och förstå en plötsligt uppdykande brottslighet. Men det handlar inte bara om att förstå utan också om att göra motstånd och inte minst om att finna sig tillrätta i en tillvaro där tryggheten inte längre kan tas för given.

IDÉ OCH KULTUR Så länge Socialdemokraterna hade monopol på arbetarnas röster talades det tyst om arbetarklassens konservatism. Nu är läget ett annat. Vi har fått ett socialkonservativt parti som talar om gemenskap och solidaritet, men också om nationalism och tradition. Den bildade medelklassen ser arbetarnas konservatism som ett resultat av deras rädsla: när världen förändras flyr resurssvaga människor till det gamla och trygga. Men är det inte ett faktum att de förändringsskeptiska arbetarna har fått rätt i en hel del?

IDÉ OCH KULTUR Många funderar över varför män överger den kvalificerade arbetsmarknaden. Läkare, jurister och politiker är allt oftare kvinnor och inte män. Kanske är det så att män alltid har sökt sig bort från den kvinnliga sfär som utgjort tillvarons centrum: kvinnor var inne, män var ute; kvinnor var hemma, män var borta. När kvinnor nu hittat ut i offentligheten tenderar män att överge den också. Det positiva är att de därmed tvingas grunda något nytt.

IDÉ OCH KULTUR Ska public service verkligen vara så oberoende som alla påstår? Public service arbetar väl ändå på uppdrag av svenska folket och de journalister som är verksamma där är rimligtvis skyldiga att iaktta saklighet och opartiskhet i sitt arbete. Vi får en hopplös situation när politiker som påpekar att public service missköter sitt uppdrag anklagas för att vilja politisera public service. Och vad tycker vi egentligen om skattefinansierade journalister som utifrån sina priviligierade positioner i offentlig media framställer sina egna preferenser som objektivt giltiga?

IDÉ OCH KULTUR Börjar vi inte tröttna på forskning och kunskap?

Vi tänker så gärna att kunskap är bra, att kunskap ska vi ha. Men det finns ett litet problem vi inte slipper undan så lätt: det kan vara svårt att skilja sann kunskap från falsk. Vad menas? tänker någon. Det finns väl ingen falsk kunskap? Jo det gör det. Det finns tankar och föreställningar som har status av kunskap fast de egentligen är felaktiga. Det finns också sann kunskap som få vill tro på och som därför aldrig får någon status av erkänd kunskap. Och det värsta av allt i denna soppa är att all kunskap som accepteras som sådan – även om den är felaktig – riskerar bli ett verktyg för makt och påverkan.

IDÉ OCH KULTUR Det pågår en intensiv debatt om de möjliga orsakerna till att just Sverige drabbats av en våldsam och samhällsfarlig gängkriminalitet. Trots att ingen längre förnekar kopplingen till invandringen vägrar man fortfarande se invandringen som den avgörande orsaken. Men vem bryr sig om specifika orsaker när det räcker att se de avgörande sambanden? Blott Sverige svensk invandring och svensk gängkriminalitet har.

IDÉ OCH KULTUR Sveriges kulturjournalister börjar känna sig marginaliserade. Recensionerna försvinner från kultursidorna samtidigt som idé- och samhällsdebatt tar över. Den digitala tekniken spelar roll eftersom den ger läsarna större makt över vad som ska skrivas: andra ämnen än konst och litteratur rör upp människors känslor i Sverige 2020. Men kulturjournalisterna måste också acceptera att konst och intellektualitet inte längre åtnjuter samma sociala status och att människor inte längre låter sig imponeras av märkvärdiggörande mystifikationer.

IDÉ OCH KULTUR Vänsterns filosofer (strukturalister, ny-marxister, postmodernister) anses stå för sanningsrelativism, värdeupplösning och olycksbringande kaos. Och det är sant att den moderna filosofin beskriver verkligheten som en kaotisk tillvaro av ofullständighet och förvirring. Men vem kan påstå att den har fel? Den nya högern ska ta tillbaka 1900-talsfilosofin från vänstern för att visa vilket kaos vi tvingas leva i om vi inte gör motstånd med hjälp av ordning och kultur. Konservatismen är ett motgift mot kaos.