Mohamed Omar

Det har nu gått fem år sedan vi utsattes för vår första jihadistiska självmordsattack den 11 december 2010. Den irakisk-svenske jihadisten Taimour Abdulwahab utlöste sin sprängladdning på Bryggaregatan i Stockholm. Hans plan var att ha ihjäl så många oskyldiga julhandlare som möjligt. Men något gick snett. I Taimours ögon förtjänade inte dessa män, kvinnor och barn, att leva.

Taimour var svensk medborgare sedan 1992 och hade växt upp här och talade svenska. Men han hatade det svenska samhället och den svenska kulturen. Han hatade demokrati och yttrandefrihet. I sitt terrortestamente uppger han att en anledning till att han attackerade Sverige var vår yttrandefrihet. Han menade att vi måste straffas för att vi tillåtit Lars Vilks att teckna nedsättande teckningar av Taimours profet Muhammed. Sharia, islamisk lag, förbjuder alla typer av kritiska skildringar av Muhammed i ord och bild.

Mohamed Omar

Statsminister Stefan Löfven säger att vi svenskar har varit naiva om hotet från den jihadistiska terrorismen, vilket fått många andra att invända att han minsann inte talade för dem. De hade haft ögonen öppna när Löfven hade blundat. Men nu tänker regeringen alltså öka möjligheterna till övervakning. ”Sverige ska aldrig bli en fristad för terrorister”, sa statsministern vidare på en presskonferens i mitten av november. Han ville utreda ökad kameraövervakning på särskilt utsatta platser, till exempel vid ”religiösa lokaler”, det vill säga moskéer. Den 10 december presenterades så 13 förslag. Det var på tiden.

Mohamed Omar

De jihadistiska terrorattackerna mot väst sker i en allt snabbare takt. Man får även komma ihåg att flera attacker stoppas av ländernas säkerhetspolis. Jag tror att fler västerlänningar börjar inse att detta inte är någon tillfällig huvudvärk som går över av alvedon och en tupplur. Det är en djupt rotad cancer som vi får leva med under en överskådlig framtid.

Lördag kväll den 5 december gick en jihadist bärsärkagång med kniv i Londons tunnelbana. Han högg mot dem han kunde komma åt innan polisen övermannade honom. Jihadisten skrek: ”Detta är för Syrien!” När han låg ner upprepade han flera gånger den islamiska trosbekännelsen. Detta provocerade en förbipasserande muslim som sa: ”You ain’t no Muslim, bruv” (Du är inte muslim, bror). Ordväxlingen finns inspelad på video.

Mohamed Omar

I SVT:s teveprogram Agenda den 29 november uttalade sig Turkietkännaren Halil Karaveli, som är verksam vid Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik, om EU:s nya uppgörelse med Turkiet. Den går ut på att turkarna ska vakta sin gräns så att inte migranter tar sig in i EU mot att vi ger dem pengar och återupptar samtal om EU-medlemskap.

”Det var ingen tillfällighet att de här flyktingströmmarna släpptes loss från Turkiet i somras”, konstaterade Karaveli. ”Det var heller ingen tillfällighet att det skedde samtidigt som Turkiet återstartade sitt krig mot kurderna. Nu låtsas man från EU att man ger pengar för att landet ska bevaka sina gränser, det är struntprat, Turkiet behöver inte hjälp av EU för att bevaka sina gränser.”

Mohamed Omar

I den muslimska världen, i länder med muslimsk majoritet, är kvinnoförtrycket utbrett. Både diskriminerande lagar och kvinnofientliga attityder stödjer sig på texter i den islamiska traditionen. Undersökningar visar att religionen är mycket viktig i dessa samhällen. Det innebär att man tar dessa texter på allvar.

Det finns kvinnliga intellektuella och aktivister som har försökt reformera sina samhällen. En av de mer kända är marockanskan Fatima Mernissa som gick bort den 30 november i år. Hon var sociolog, historiker och feminist. Hon föddes 1940 i Fez och i sin självbiografi Drömmar om frihet (1994) skildrar hon hur det var att växa upp i ett harem.

Mohamed Omar

Den 16 juli i år drabbades USA av en jihadistisk masskjutning i Chattanooga, Tennessee. Fem amerikanska soldater sköts ner av den 24-årige salafitiske jihadisten Mohammod Youssuf Abdulazeez vid två militära rekryteringscenter.

Vilka motiv hade han? Hur tänkte han? Det kan man läsa om på terroristens blogg. Där skrev han att sann islam endast bygger på Koranen och sunnan, profeten Muhammeds exempel. Inga tillägg får göras och alla moderna tolkningar måste kastas bort. Han resonerade som en typisk salafit.

Mohamed Omar

I en artikel på Aftonbladets kultursida den 24 november – ”Gå inte i fällan” – kritiserar Mattias Gardell, författare och vänsteraktivist, västvärldens reaktioner efter massakern i Paris. Gardell menar att vi har agerat ”emotionellt, inte rationellt” när vi svarat på den jihadistiska terrorn genom att slå tillbaka mot Islamiska statens (IS) baser i Syrien och Irak.

Han ser detta som ett uttryck för ”panik”. Vad västvärldens ledare istället borde göra är att vara ”eftertänksamma”. Men vad Gardell glömmer att påpeka är att attacken mot Paris inte kom som en blixt från en klar himmel. Den hade föregåtts av flera tidigare attacker i Frankrike. Det enda som var nytt med Parisattacken den 13 november var dess storlek. Och inte bara i Frankrike: New York, London och Madrid med flera västerländska städer har drabbats.

Mohamed Omar

Rashid Musa är ordförande i Sveriges Unga Muslimer. Den 22 november kritiserar han i ett debattinlägg på SVT Opinion västs reaktioner på den jihadistiska terrorismen.

Västs svar i form av ”mer övervakning, hårdare lagstiftning och fler militära operationer i främst Syrien” kommer inte att fungera, varnar Musa. Han erbjuder dock ingen egen lösning. Kontentan verkar istället vara att vi inte ska göra någonting.

Mohamed Omar

I Tor Andraes Muhammedbiografi från 1930 återberättas en mindre smickrande episod ur profetens liv. En judisk poet vid namn Ka’b ibn Al-Ashraf hade ”särskilt ådragit sig profetens bittra hat”. Orsaken var att poeten diktade satiriska verser. ”Muhammed”, konstaterar biografen, ”var som hans landsmän i allmänhet synnerligen känslig för den poetiska satiren. Förolämpningar av sådan art glömde han icke lätt.”

Andrae redogör sedan för hur det gick till när profeten Muhammed skickade sina män för att mörda Ka’b. De lockade ut honom ur hans hus med hjälp av list: de påstod sig vara missnöjda med Muhammeds styre. När Ka’b kom ut halshögg de honom under ropet ”Allahu akbar!” Muhammed var mycket nöjd.

Mohamed Omar

Efter jihadisternas massaker i Paris införde Facebook en funktion där användare kunde välja att ha en fransk flagga framför sin profilbild. Vissa svenskar som använt funktionen har fått kritik för att de inte brydde sig lika mycket när jihadisterna slog till mot Beirut kort dessförinnan. Kritiken är orimlig, anser jag. Jihadisterna dödar människor och spränger saker i stort sett varje dag i olika länder. Ingen kan hålla reda på allt och visa lika starka känslor varje gång.

Frankrike är nära både geografiskt och kulturellt. Sverige och Frankrike ingår i en gemensam kultursfär: den västerländska. Fransk litteratur, konst och musik är välkänd i Sverige och har betytt mycket för oss under historien. En svensk konstnär som jag har ett särskilt förhållande till är Ivan Aguéli från Sala. Han föddes 1869 som John Gustaf Agelii, men ändrade John till Ivan eftersom han älskade Ivan Turgenjev. Eftersom han levde många år i Frankrike ändrade han stavningen på sitt efternamn. Jag skrivit flera artiklar om hans liv och tänkande. Jag har delvis identifierat mig med honom som en av få svenska kulturpersonligheter som, åtminstone under en period, tillhörde den islamiska tron. Som muslim kallade han sig Abd el-Hadi.

Mohamed Omar

En misstänkt irakisk, jihadistisk terrorist jagades under några dagar i Sverige. Han greps i torsdags kväll. Han heter Mutar Muthanna Majid och ska ha varit i Syrien och stridit för Islamiska staten (IS). En bild som ska föreställa Majid spreds medan jakten pågick. På det gryniga fotot syns en leende man i profil. Ett glatt leende.

Det kan vara en slump att den misstänkte jihadisten ler på just detta foto. Det kan också vara så att han inte är skyldig. Men det kan ändå tjäna som utgångspunkt för att säga några ord om hur att le hänger ihop med terrorism.

Mohamed Omar

Frankrike har svarat på massakern i Paris den 13 november genom att släppa bomber över Raqqa i Syrien, kalifatets huvudstad. Det är ett steg i rätt riktning. Kalifatet måste förstöras. Så länge det finns kan det tjäna som symbol för extremistiska muslimer att samlas kring.

Förhoppningsvis är detta också början på en mer pragmatisk Syrienpolitik. Tidigare har Frankrike låst sig i en position som krävt Assads avgång. Det är svårt att se hur man både ska kunna få bort Assad, som har betydande stöd bland landets minoriteter och sekulärt sinnade sunnimuslimer, och samtidigt bekämpa Islamiska staten, Al-Qaida och andra jihadistgrupper.

Mohamed Omar

Bekämpa ISIS! Rubriken ingav visst hopp. En muslimsk teolog skulle argumentera mot Islamiska staten (IS). Äntligen skulle man få höra om en islam som var förenlig med vetenskap, sekularism och demokrati! Så blev det dock inte. Istället förstärkte föreläsningen bilden av muslimska teologer som rigida, dogmatiska och oförmögna till rationellt tänkande.

Mohamed Omar

I senaste numret av tidskriften Respons (5/2015) recenseras den liberala muslimen Hanna Gadbans bok Min jihad. I boken berättar hon om sitt försök att förena liberalism med islamisk tro. ”Det hör inte till vanligheterna”, konstaterar recensenten, ”att vi begåvas med böcker på svenska i vilka muslimer för resonemang om sin egen religion och dess utmaningar.”

Men Gadban kartlägger också islamistiska aktiviteter i Sverige och visar hur islamister på grund av svenska politikers och byråkraters naivitet och slarv lyckats flytta fram sina positioner. Hennes slutsatser bygger på omfattande research, framför allt bevakning av sociala medier.

Mohamed Omar

Muhammed är den siste profeten. Så lyder en central dogm inom mainstreamislam. Det betyder att efter honom kommer det ingen ny uppenbarelse, inget nytt budskap från Gud till människorna. Av detta drar man slutsatsen att Gud nu sagt allt som är värt att säga. Det sista budskapet måste också vara det fullkomliga. Det behövs inga fler. Och det är också vad mainstreamislam hävdar.

Därför blir man så besviken när man upptäcker alla fel och brister i Koranen, den sista uppenbarelsen. Den motsvarar inte förväntningarna. Man undrar varför inte Gud tog chansen att säga allt som är värt att säga till människorna? Det skulle ju inte komma fler chanser.

Mohamed Omar

Hösten 1908 flyttar Strindberg in i Blå tornet och förälskar sig i den betydligt yngre flickan Fanny Falkner, hyresvärdens dotter. Det är också nu han skriver pjäsen Abu Casems tofflor, som enligt Olof Lagercrantz [1], kan läsas som en allegori över deras otillbörliga kärlek.

Köpmannen Abu Casem har en skön dotter, Suleika. I en dröm har hon varnats för mäns svekfullhet och beslutat sig att förbli ungmö. En prins förälskar sig i henne och plågas intill sjukdom av sina obesvarade känslor. Den finurlige skomakaren Hassan uttänker en plan som ska föra dem två i varandras armar, ”fromma svek vår heliga Koran oss tillstädjer”, hörs han viska.

Mohamed Omar

Den 31 oktober föreläste en viss Umm Ayman i Aysha-moskén på S:t Eriksplan i Stockholm under rubriken ”Bekämpa ISIS. Den ideologiska kampen”.  Umm Ayman är en svensk kvinna som i vuxen ålder har konverterat till islam. Arrangörerna presenterar henne som ”en internationellt känd svensk lärare och forskare om islam samt en av shaykh Mohammad al-Yaqoubis främsta elever”. På föreläsningen i moskén, som jag tyvärr inte bevistade, ska hon ha redovisat sin lärares bok Refuting ISIS (Vederläggande av IS), som håller på att översättas till svenska.

Mohamed Omar

Jag läser i Göteborgs-Posten om halloween-reklam som upprör. Liseberg har använd bilder på flickor som är till hälften normala och till hälften zombier för att locka folk till nöjesparken under allhelgonahelgen. Vissa föräldrar har fått för sig att bilderna förhärligar barnmisshandel.

Hm… hur man fått dessa zombiebilder till att handla om barnmisshandel begriper jag inte. Jag ser ingenting upprörande i dem. Inte heller hör jag till dem som stör sig på halloween. Jag tycker tvärtom att det är ett roligt tillskott till våra traditioner.

Mohamed Omar

Med ”orientalism” menade litteraturhistorikern Edward Said föreställningar om ett Orienten som egentligen inte finns: europeiska orientalisters bild av Orienten snarare än Orienten. Dock har det funnits orientalister som inte bara hittat på saker, utan i minst lika hög grad eller högre, samlat viktiga kunskaper om det verkliga Orienten.

Mohamed Omar

I debatten om islamofobi finns det en typ av islamofobi som i stort sett aldrig nämns: muslimernas islamofobi. Detta trots att denna typ av islamofobi ligger bakom både diskriminering och förföljelse och av muslimer bara på grund av deras islamiska tro. Fredagen den 16 oktober attackerades ett shiitiskt bönehus i Saudiarabien av en sunnitisk extremist. Han sköt ihjäl fem människor.

Shiiterna dödades på grund av sin shiitiska, islamiska tro. Ingenting annat. En islamofobisk attack alltså. Vill man vara precis kan man kalla just denna typ av islamofobi ”shiafobi”. För västerlänningar kan det tyckas märkligt att shiiter dödas för att deras tro avviker på vissa punkter. Men för de sunnitiska extremisterna är det inga små punkter. De tar detta ytterst allvarligt.

Mohamed Omar

Fyra kulturskribenter från den antirasistiska sajten “Rummet” har gett ut en bok. Den är ämnad att vara satirisk. I gruppens idé om satir ingår att visa ett montage där SvD:s ledarskribent Ivar Arpis huvud sitter ovanpå en kropp i naziuniform. Mest uppmärksamhet har dock påhoppet på författaren Qaisar Mahmood fått.

De fyra kulturskribenterna, Camila Astorga Díaz, Mireya Echeverría Quezada, Valerie Kyeyune Backström och Judith Kiros, anklagas för att själva sprida rasism. I boken förekommer nämligen ett slags test under rubriken ”Varför är det så skönt att knulla med vita partners”. De som får 5-6 poäng häcklas genom att jämföras med Qaisar Mahmood.

Mohamed Omar

När den brittiske Guantanamofången Jamal al-Harith frigavs 2004 berättade han för pressen om vilka hemskheter han hade varit med om. I svenska medier kunde man läsa om hans upplevelser under rubriker som ”Guantanamofånge sparkad och slagen” (DN), ”Ex-fånge berättade om helvetet i Guantanamo” (SvD) och ”Brittisk Kubafånge vittnar om tortyr och förnedring” (SR).

Mohamed Omar

I Syrien och Irak blir kristna förslavade, stympade, våldtagna och korsfästa. Det är framför allt Islamiska staten (IS) och Al-Qaida som står för förföljelsen och våldet. Det pågår uppror i både Syrien och Irak mot respektive länders regeringar. Dessa uppror leds av salafitiska terrorgrupper. De tolkar upproren som en del av en större kamp mellan sunniter och shiiter.

Syrien styrs av Bashar al-Assad som kommer från den alawitiska minoriteten. Alawismen är en heterodox sekt med rötter i shiismen. Irak styrs av en regering som framför allt består av shiiter med vänskapliga relationer till det shiitiska Iran.

Mohamed Omar

Abu Muadh, en imam i en moské i Halmstad, sade i en predikan att ”homosexualitet är ett virus”. Det är något han anser att muslimer borde skydda sig emot genom att bygga upp vad han kallar ett ”immunförsvar”. Predikan är filmad och finns på YouTube.

Imamens yttrande har fått stor spridning i medierna. Av artiklarna får man intrycket att hans negativa syn på homosexuella är ovanlig och uppseendeväckande. Ja, det är den. Det vill säga för den vanlige svensken. Men i moskéerna är den regel, inte undantag.

Mohamed Omar

Hajj, vallfärden till Mecka i Saudiarabien, är en plikt inom traditionell islam. Miljoner muslimer, både sunniter och shiiter, samlas i den heliga staden varje år för att utföra sina ritualer. Det hela har utvecklats till en mångmiljardindustri som skänker den saudiska regimen både kapital och prestige.

Redan 2012 förordade jag på opinionssajten Newsmill en bojkott av hajj. Jag menade att muslimer genom att delta bidrar till att stärka den saudiska regimen och dess övergrepp mot mänskliga rättigheter. Saudiarabien har i år halshuggit fler än Islamiska staten (IS). Enligt Amnesty ligger Saudiarabien i topp av alla världens länder i antalet avrättningar i förhållande till sin befolkningsstorlek. Förutom att halshugga pryglar och korsfäster man.

Mohamed Omar

En vän till mig som är science fiction-författare berättade nyligen på Facebook att han hade varit och handlat på en av de större elektronikaffärerna. Vid hyllan med Blu-ray-skivor noterade han att alla filmer som låg i topp handlade om artificiell intelligens (AI) och robotar. ”Det säger något om vår tid”, kommenterade han.

Mohamed Omar

När terrorgruppen Islamiska statens (IS) styrkor intog Mosul sommaren förra året reagerade de flesta svenskar med avsky blandad med viss rädsla, och självklart även en hel del empati med offren. Men det fanns några som jublade. En av dem var Abo Raad, den numera ökände imamen vid Gävle moské. Imamen är en av de främsta ledarna för den militanta salafismen i Sverige.

Islam brukar delas upp i två huvudgrenar: sunnism och shiism. Salafismen är en mycket intolerant strömning inom sunniislam som gör anspråk på att följa en mer ursprunglig och äkta form av islam än andra muslimer.

I en artikel i Gefle Dagblad publicerad den 10 september avslöjas att Abo Raad på Facebook uttryckt sin glädje över Islamiska statens segrar och uppmanat likasinnade att be för sina ”sunni-syskon” som krigar mot ”svekfullhetens, icke-trognas och syndfullhetens styrkor”. För Abo Raad handlar konflikten i Irak, och även i Syrien, om ett religiöst krig mellan de rättrogna och de otrogna. Som huvudfiende räknar han shiamuslimerna. ”O Allah, injaga skräck i Dina fienders hjärtan”, ber han.

Mohamed Omar

Tragedin i Syrien har drivit miljoner människor på flykt. En vanlig uppfattning är att inbördeskriget började under den så kallade arabiska våren med dess demonstrationer och upplopp. Det finns dock en förhistoria som få känner till.

Ända sedan Syrien blev en nationalstat har det funnits oenighet om dess identitet. Är Syrien i första hand en arabisk nation? Är det den arabiska identiteten, oavsett religiös tillhörighet, som förenar invånarna? Eller är Syrien i första hand en islamisk, närmare bestämt en sunnitisk nation, och en del av den större sunnitiska världen?

Mohamed Omar

När Åmåls kyrka förra veckan utsattes för mordbrand anordnades inga demonstrationer mot kristofobi. Det kan visserligen bero på att man inte visste om det var kristofober som låg bakom. Men sådana detaljer brukar man inte bry sig om när det är en moské som drabbas. Då tar man i stället tillfället i akt och manifesterar mot islamofobi.

Mohamed Omar

I förordet till sin bok ”Döda vita män” (2010) skriver den kvicke kolumnisten Johan Hakelius om en tendens i samtiden att skylla i stort sett allt ont på döda vita män:

”Bakom allt förskräckligt här i världen, från folkmord till uppfällda toasitsar, finns en vit man som ofta är död. I de fall han inte är död borde han vara det.”