Fredagen den adertonde juni var jag på bryggan för att hämta dagstidningarna vid den första Waxholmsbåtens ankomst. Matrosen med en stor bunt av tidningar under armen lutade sig ut och räckte mig bunten över relingen. Så erinrade han sig något och hoppade i land för att få tala med mig. Det visade sig vara ytterligare ett kapitel i en lång berättelse.
Det finns en kärnfull formulering av Greshams lag: gott mynt drivs ut av dåligt mynt.
Är man så gammal som jag kan man också ha egen erfarenhet av lagen. Länge innehöll en-, två- och femkronorna så mycket silver att de rann ut ur cirkulationen när världsmarknadspriset för silver steg.
Häromdagen skrev jag att politiker liksom trollkarlar viftar med dukar för att förvirra publiken. Under stora åthävor låtsas de göra saker som kanske knappt är något alls.
För att förstå svensk politik behövs varken kunskap eller möda. Det räcker att få upp ögonen för politikens och politikernas kungsväg: Tala om något annat samtidigt som ni låtsas angripa problemet! Det är samma trick som trollkarlen använder när han avleder åskådarens uppmärksamhet genom att t.ex. vifta med en duk, samtidigt som den andra handen utför det som skall döljas.
Under det romerska imperiet skedde då och då slavuppror, varav tre var större och farliga. Det största och farligaste var det som leddes av Spartacus.
Rädslan för slavuppror fanns alltid. Också upprorsmakaren Catilina (bilden) avvisade de slavar som sökte sig till hans läger i Norra Italien, där han samlat sina fåtaliga styrkor och väntade på den slutstrid som han visste att han skulle förlora.
Det väckte visst uppseende, också i Sverige, att i Frankrike ett tjugutal generaler och flera tusen officerare och soldater i ett offentligt upprop varnade för ett inbördeskrig mellan republikens försvarare och islamister.
Jag skrev senast om belätet, gudabilden, Lööf och hur hon befriat sig från varje krav genom att inte ha någon vision, inte låsa sin framgångsväg utan alltid ha alla dörrar öppna, för att kunna välja den som för tillfället gynnar henne bäst. För att bevara denna frihet är hon villig att förneka varje kunskap som skulle störa hennes på detta sätt obegränsade maktutövning. Personen Lööf är ett beläte, men man kan också göra ett parti till något översinnligt, ett beläte.
För att beskriva företeelser, också människor, har man behov av beläten, modeller som gör klart vad man menar. De är fyrkantiga, förenklade och grova. Men de behövs.
I sitt Första maj-tal berörde statsministern olika sidor av den ojämlikhet som alltmer präglar samhället. Man kan mäta den på olika sätt. Många håller med om att den är stor, och fortfarande växande under Löfvens regering och de trettio år som gått sedan nittiotalets början.
Kvinnomisshandel, främst den underavdelning som benämns våld i nära relationer, har återigen blivit ett aktuellt ämne.
Kvinnomisshandel försiggår dock varje dag året om. Varför har det just nu, återigen, blivit så uppmärksammat?
I Svenska Dagbladet (17/4 2021) i söndags kommenterade Lena Andersson Moderaternas rapport om migration och integration. Jag läser alltid henne med stor förtjusning. Numera har den respekt jag tidigare haft för henne alltmer ersatts av löje. Hon har blivit predikant, och en ganska tankelat sådan.
Ett företags framgång eller undergång skapas av dess verksamhet. Självklart, visst, men detta styr hur makt och resurser fördelas mellan dess intressenter.
En offentlig verksamhets överlevnad säkras genom dess företrädares förmåga att hålla sig väl med den centralmakt som förser dem med makt och resurser.
Tage Erlander utgjorde ett exempel på en numera utdöd politikerart. Han våndades ständigt över sina tillkortakommanden och misstag. (Han var inte nådig mot andra heller). Han var så kompetent och intelligent att han insåg sina brister.
1970 kom Albert Hirschmans bok Exit, Voice and Loyalty. Den gjorde omedelbart ett starkt intryck, sannolikt därför att begreppen är så enkla och effektiva. Den understryker att i politisk, eller i all kollektiv handling, finns ett val mellan två grundläggande alternativ: att rösta med fötterna eller påverka med sin röst.
Socialdemokratin har alltid ansett att påverkan genom röstning, för att därmed utforma en organisations eller i sista hand en stats handlande är det eftersträvansvärda, och egentligen det enda värdiga.
Pappa och jag hade ofta hårda politiska motsättningar. En rörde invandringen. Som jag berättat på annat håll slutade uppgörelsen med att vi slogs. Jag var för invandring, han var emot.
Detta är det tjugofemte och sista avsnittet av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963.
Detta är avsnitt tjugufyra av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.
Detta är avsnitt tjugotre av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.
Detta är avsnitt tjugotvå av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.
Detta är avsnitt tjuguett av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen fördelas över 20–30 avsnitt.
Detta är avsnitt tjugu av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Detta är avsnitt nitton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Resten av tiden i Berlin förflöt i något slags trög tråkighet. Bent och jag satt nästan varje kväll i en bar vid Bahnhof Zoo. Jag kommer ihåg att vi pratade mycket, men inte vad vi pratade om. Samtalet skedde väl utan något större engagemang från något håll. Också denna samvaro blev till rutin.
Detta är avsnitt arton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Tommy och jag hann också, före avresan till våra praktikplatser utomlands, gå på en fest hemma hos Bibi några veckor senare, innan vi skulle iväg på våra praktikjobb. Var Anders höll till vet jag inte.
Festen var på Söder, i en lägenhet från början av seklet. Den var full med Bibis skolkamrater. De var några år yngre än Tommy och jag och det borde inte vara svårt för oss att smälta in. Det var det. Det var inte åderskillnaden som hindrade, det var de olika klassbakgrunderna. Både Tommy och jag kom från arbetarhem och hade svårt för den undflyende, lättflytande om ingen särskild sak surrande konversationen. Det gick inte ens att hitta något att gräla om.
Detta är avsnitt sjutton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Ett par dagar senare träffade jag Alfred och hans familj från Nyköping. Det var långt före mobiltelefonernas tid. Jag satt en halv dag i en park och väntade på dem. Tillsammans for vi långsamt till La Gacilly. Det var hett och vi var fem personer i den lilla Opel Rekorden. Vi stannade ofta. Vistelsen nu i Frankrike var mitt tredje besök i landet.
Detta är avsnitt sexton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Jag hade försökt få ett stipendium till USA, men misslyckats. Kaptenens vägran att rekommendera mig tror jag inte hade så stor betydelse. Kanske talade jag inte tillräckligt bra engelska, även om jag hade klarat den svenska granskningen.
Detta är avsnitt femton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Detta är avsnitt fjorton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Detta är avsnitt tretton av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Detta är avsnitt tolv av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Tillsammans med många andra barn bodde jag i ett trevåningshus, färdigbyggt 1945. De flesta hade, liksom vi, föräldrar som var arbetare, men där fanns också några ingenjörer och även en man som kallades disponenten. Vad han disponerade fick jag aldrig klart för mig, men det var helt uppenbart att han hade högst social status. Alla hälsade på honom och han hälsade på alla.
Detta är avsnitt elva av Anders Leions självbiografi, som omfattar de första 24 levnadsåren, från 1939 till 1963. Berättelsen kommer att fördelas över 20–30 avsnitt.
Yögi tuggade rå potatis så länge att tuggorna blev söta. Det hade hon gjort i Estland och fortsatt med i Nyköping. Hon stod glatt tuggande på gården och undervisade oss i denna färdighet. Vi förundrades men tog inte efter. Vi hade ingen anledning. Det hade hon haft. Jag kommer inte ihåg så mycket av henne, annat att hon stod tyst och lyssnade – och tuggade.
DET GODA SAMHÄLLET 