Information från Wikipedia om frontallobens utveckling:
”Olika delar av hjärnan utvecklas olika fort och exempelvis frontalloben är den delen av hjärnan som utvecklas allra långsammast. Det är därför vi har svårt att bedöma risker och se helhetsbilder medan vi är unga, denna delen av vanligtvis inte färdigutvecklad förrän vid 25 års ålder.”
På engelska kallar man julen ”christmas” som betyder kristmässa, vilket betyder att Kristus ska vara huvudperson. Natten mellan julafton den 24 december och juldagen den 25 markerar man födelsen, ”då gudamänniskan till jorden steg ner”, som det heter i julsången O, helga natt.
Den här artikeln skrev jag för nio år sedan. Den glömdes bort. Och inte bara det. Alla de likartade insikter som andra människor samtidigt utvecklade har också glömts bort och fått sin grav någonstans bortom minnets gräns. Ungefär som med den okände soldatens grav borde man bygga ett monument till alla hedervärda intellektuella misslyckanden.
I januari är det presidentval i Finland. (Här görs en sammanfattning på svenska av den stora debatten i TV). De två främsta är Alexander Stubb och Pekka Haavisto. De har varsin extra börda att bära på: Stubb är finlandssvensk och Haavisto bög, vilket någon näsvist påpekat. (Li Andersson är också finlandssvensk).
Eftersom jag var ett intelligent barn gick jag aldrig på det där med tomten. Kände på mig att det var grannflickans moster som spökat ut sig med fasttejpad bomull i ansiktet (bilden). Men jag vet andra som var mer lättlurade, och på 1960-talet ansågs det ganska OK att lura barn. Vuxna drog gärna en rövarhistoria om de tyckte verkligheten var för komplicerad, för tråkig eller tog för lång tid att förklara. Vi hade heller inga mobiltelefoner där vi kunde Googla och kolla det rätta svaret. I stort som i smått var vi utelämnade åt vuxnas manipulationer.
Den som trodde att Sveriges regering tar avstånd från den islamiska talibandiktaturen i Afghanistan trodde fel. Nu avslöjar Bulletin att svenska skattepengar fortfarande pumpas in i ett land där kvinnor och flickor anses mindre värda.
Det finns några nyckelmeningar i DN:s intervju 22 december med en före detta gängkriminell som de kallar ”den unge mannen”. Av de suddiga bilderna att döma har han afrikanskt ursprung så man får vara tacksam att de inte gett honom ett alias som Erik, Ulv eller Anund. På eget bevåg ger jag honom namnet Ahmed, för att slippa upprepa ”den unge mannen” hela tiden i min text.
Under julen är det muslimerna som bär upp vården så att svenskar kan fira högtiden i lugn och ro. Det skriver före detta s-politikern Nalin Baksi, f d Pekgul, i ett inlägg på X. Vi icke-muslimer tackar och bockar för att hon och hennes muslimska systrar och bröder räddat julen åt oss, för det vet ju alla att det absolut inte finns, och aldrig har funnits, några svenskar som arbetar på julen.
”Det ekonomiska överskottet” är ett förunderligt användbart begrepp för den som vill förstå samhällenas natur. Fråga vad ett samhälle gör med sitt ekonomiska överskott och du får en djup insikt om dess grundläggande karaktär.
Ett hjälplöst och kvidande rop på hjälp som sannolikt inkommer att koras till vinnare närmas de flesta av er som bara väntar på döden kommer och kommer att betrakta just honom som segrare i er privata vendetta. Kanske fem miljoner av er stackars ukrainare ligger och väntar på den där smällen som ska höja er ett snäpp i den mänskliga lidandehierarkien så att ni törs börja räkna dagarna till en befrielse blir alltmer sannolikt. Han i sängen intill stängde just ögonen och slutade tala. Vi sänggrannar läste i skyn och stönade över de smärtor som i vågor stötte upp från bukar med tunga, illaluktande rapningar.
Regeringen kapar bidragen till föreningar som Svenska Freds och Palestinagrupperna, något som väcker väcker stor glädje på sociala medier. ”Fan-fucking-tastiskt!” utbrister en användare.
I Svenska kyrkan får man ofta höra att ”Jesus föddes som ett flyktingbarn”. Stämmer det?
Nej, liksom så mycket annat som Svenska kyrkans präster påstår, så är det fel.
Ett tag var Jesus dock flykting. I Matteusevangeliet finns berättelsen om den heliga familjen, Josef, Maria och Jesusbarnets, flykt till Egypten för att rädda barnet från Herodes. Kungen hade ju befallt att alla gossebarn skulle mördas.
Idag skriver vi 24 december och tänder dessutom det fjärde adventsljuset. Jag tycker det är särskilt trevligt när julafton sammanfaller med fjärde advent, det blir lite ”extra allt”. Igår kunde vi berätta om att Malmö stad undviker att önska god jul men det gör inte jag. Traditionerna och kulturarvet är något av det viktigaste vi har – utan dem blir vi rotlösa och lättstyrda. Det gäller att vara vaksam på maktmänniskor som försöker beröva oss vår kultur.
När människor gör saker tillsammans skapar de trygghet genom gemenskap. Svenska bondbyar före storskiftet 1749 och efterföljande skiften hade stora gemensamma allmänningar dit alla kunde skicka sina djur på bete. Individuella odlingstegar fanns men de var så smala och låg så nära varandra att all odlingsverksamhet måste ske unisont. Kravet på trygghet skapade en tendens till kollektivism.
Det är varken islam, kristendom eller någon annan religion som idag är störst. Det är istället klimataktivisternas läror som vunnits starkast gehör. Klimatreligionen leder.
Västvärldens ledare bekänner sig unisont till denna nya religion. Istället för att leva under Herrans tukt och förmaning lever vi nu under de klimattroendes ännu strängare påbud.
Inför julhelgen väljer Malmö stad att önska ”fina helgdagar” istället för en god jul. Julen, som firas av en överväldigande majoritet av landets befolkning, anses nämligen exkluderande. Eid, däremot, är till för alla, enligt kommunledningen i Malmö.
Man brukar – lite skämtsamt – säga att en svensk av mankön minst en gång om dagen tänker på Romarriket.
Men påståendet stämmer på mig. Eftersom jag varje dag läser något på latin kommer jag också att tänka på Rom – även om det, till exempel, skulle vara Linné som jag läser något av.
Det senaste året eller kanske tre-, fyraårsperioden, har jag varit utsatt för tilltagande förvirring. Det kan vara mitt fel, växande senilitet är alltid en möjlighet, men jag tror motvilligt på det minst sannolika alternativet av alla, nämligen att starka krafter försöker driva med mig. Vilka dessa starka krafter är vet jag inte men man känner igen dem på att de försöker omdefiniera tillvaron och på det sättet göra mig obehagligt osäker.
Magdalena Anderssons gullgosse Jamal El-Haj – eller El-Hamas, som Magdalena kallade honom under ett tal i riksdagen – har nu blivit påkommen med att inte bara ha deltagit i en Palestinakonferens med koppling till Hamas – han var inblandad i planeringen tillsammans med Hamasledaren.
När en kommunal näringslivschef är överlycklig vet man att det är fara å färde! Som nu, i Arboga, där man planerar att bygga norra Europas största solcellspark. Kommunens näringslivschef Samuel Strömgren är helt utom sig av lycka.
När jag kom hem till Sherlock Holmes en londondimmig novemberdag satt han i sin favoritfåtölj och myste. Han hade just tänt en four o´clock-pipa och smuttade på sitt té.
Nu är Magdalena Andersson igång med sina lögner igen och denna gång påstår hon att Socialdemokraterna har stått för ”en ordnad migration”. Att deras migrationspolitik likväl var kaotisk och ansvarslös skyller hon på ”samhällsklimatet var ju så”. Ungefär som om hon själv och hennes partikoloss inte alls var med och skapade just det samhällsklimat som förändrade Sverige på ett så katastrofalt sätt.
Sedan 1987 åtnjuter Israel status som ”icke-medlem-men-allierad” i militäralliansen Nato. Den statusen bör uppgraderas menar den judiska tankesmedjan JINSA, som en reaktion på terrorattackerna 7 oktober.
Axel Oxenstierna, bilden, var en av svensk historias största statsmän. Han tog över en aristokratiskt inspirerad, det vill säga ganska känslobesjälad statsapparat och förvandlade den till en strängt regelstyrd förvaltning som styrdes i enlighet med landets första konstitution.
I den kristna tidningen Dagen står att läsa om en svenskkyrklig präst som rappar bibeltexter. Frågan är om den rappande prästen kan locka nya medlemmar till den krisande kyrkan eller om det blir tvärtom.
Min tillvaro är på många sätt privilegierad. Ett av dessa privilegier, som tilltar med åren, är att jag inte behöver bry mig om vad andra människor tycker. Jo, av personliga och sociala skäl är jag känslig för andras uppfattning om mig, jag är trots allt en normalt snäll och konflikträdd svensk, men jag behöver inte rädas att chefer eller kollegor ska djävlas med mig och hota mig med indragna fördelar eller uteblivna avancemang. Av att bli kölhalad och rådbråkad av journalister har jag årtiondens plågsam erfarenhet så det biter inte längre.
Det är synd om Jimmie. De andra barnen låter honom inte vara med och leka. Detta trots att han delar med sig av sina leksaker, och att det överhuvudtaget inte skulle bli någon lek utan dessa.
Många får detta intryck av behandlingen av Sverigedemokraterna. Och visst finns det ett korn av sanning i det. Men vi ska inte anta att Jimmie Åkesson tar illa upp – hans pansar av intorkade spottloskor skyddar honom. Åkesson vet att svenskar inte gillar mobbning. Sverigedemokraterna tjänar på att behandlas illa. Eller åtminstone att det verkar som om de behandlas illa.
Islamisten Yasri Khan var 2016 kommunpolitiker för MP i Upplands Väsby och påtänkt för partistyrelsen. Inte alls förvånande eftersom Khan kan prata hur länge som helst utan att säga något alls.
Vid en hearing om ”Livsåskådning till gagn eller last?” arrangerat av S:ta Katharinastiftelsen i februari 2016 fick han en enkel fråga:
Under ett besök i min mataffär nyligen fick jag se en ny läskburk på rea-hyllan – en Coca Cola med en tänkt framtidssmak av år 3000, gjord av AI. Att döma av mängden burkar som inte gått åt, det låga priset till trots, var den inget vidare, men det spelar förstås ingen roll – huvudsaken är att man kan använda AI.
När socialdemokraten Zinalda Kajevis fördömde Hamas terrorhandlingar under en demonstration i Malmö buades hon ner från scenen. Med i den Hamasvänliga demonstrationen var Jamal El-Haj.
