Den femte november skrev statsminister Kristersson en upprörd debattartikel i Dagens Nyheter som en känsligare person än jag möjligen skulle anse höll en islamofob ton. Det är inte så att jag blir upprörd om statsministern hänger sig åt islamofobi men det är viktigt att se vad som pågår inför ens ögon. Det handlar om att den självgoda humanitära stormakten Sverige håller på att näpsas för misstänkta brott mot de mänskliga rättigheterna av vad vi diskret brukar betrakta som vildsint muslimskt slödder på gatorna i Baghdad och Teheran. Så här inleds statsministerns artikel:

Churchill var en mycket intelligent människa men turligt nog för honom själv hade han också tillräckligt med bondförnuft för att inte fastna i sådant intellektuellt tjafs som ofta griper tag i begåvat folk och förhindrar dem att klart ta ställning ens i enkla frågor.

Jag börjar tro att människan och det mänskliga samhället är oändligt formbara. Egentligen är den observationen lika självklar som att en egyptisk pyramidbyggare för femtusen år sedan troligen inte kunde föreställa sig en Airbus A321XLR men vi brukar inte – i varje fall brukar inte jag – lägga sådana perspektiv på vart historien kan leda. Förresten behöver stora skiften inte ta femtusen år utan kan komma betydligt snabbare. Jag kan ge ett exempel.

Hösten 1992 startade jag (skryt; jag hade fått uppdraget av kommunpolitikerna i Vaxholm) efter ett års rätt intensiva förberedelser det första skolpengssystemet i Sverige. En av de viktigaste lärdomarna jag drog var att organisationer gör vildsint motstånd mot systemskiften. Om en kommunal skola förvandlas till en friskola vill den nya skolledningen kanske hyra mindre ytor för att spara pengar. Då blir det bråk med det kommunala fastighetsbolaget som är hyresvärd. Risken är att politikerna av utmattning bestämmer att det där med hyror och ytor ska läggas utanför systemskifte. Mitt jobb som systemskiftesledare bestod till mer än hälften av att stoppa sådana konservativa revolter där anställda ville skydda sitt område från förändringar. Att det över huvud taget finns ett skolpengssystem i Sverige idag beror troligen på att vi var ett litet gäng – inte minst kommunalrådet – som trodde på idén och lyckades nedkämpa de konservativa myterierna.

För ett tag sedan skrev jag en krönika om varför alla kränkta och förfördelade grupper i hela världen skyller alla sina kval på den vite mannen. Man hade ju kunnat tänka sig andra förklaringar. Den som sätter proportionerlighet högt borde skylla slavhandel och slaveri på araber och svarta människor i Afrika som genom århundradena hanterat långt fler slavar än den vite mannen. Den som ogillar apartheid borde ha skyllt systemet på den vita kvinnan snarare än den vite mannen eftersom apartheid uppfanns och etablerades i de slavkolonier dit vita kvinnor följde vita män och gjorde allt för att förhindra att deras vita män sökte sig till svarta kvinnor. (Se exempelvis hur apartheid utvecklades i USA och Sydafrika, dit de koloniserande kvinnorna följde med på resan, men inte i Brasilien, som koloniserades av portugiser som inte tog med sig några kvinnor över Atlanten och därför fick ihop det med svarta.)

Sverige nådde sin högsta utvecklingspunkt någon gång på nittonhundrasjuttiotalet. Det var under dessa storslagna ögonblick som vi skapade den moderna berättelsen om oss själv och på något vis fick oss själva att tro att ett internationellt ledande och avundat Sverige vars namn ärat flög över jorden var tillvarons naturliga tillstånd.

Jacob Sjölander gör en observation av de senaste tretton årens engelska politik som lika gärna kunde ha gällt Sverige. Så här skriver han:

Genom sina misslyckade tretton år vid makten har Tories kombinerat högerretorik och vänsterpolitik.

Många bedömare varav de flesta begriper mer om situationen i Mellanöstern än jag har sedan Hamas anfall på Israel den sjunde oktober framfört sin oro att kriget kan vara inledningen till en långt mer ödesdiger och hotfull situation än världen sett på länge. Ukraina-kriget i all sin fasa och potentiella förödelse erbjuder inte lika skrämmande varningar som konfrontationen i Gaza där ett stort antal nya fronter kan ge upphov till sekundärkrig som sedan sprider sig så att hela Mellanöstern blir en exploderande eldhärd.

Vinjettbilden är lånad eller stulen från Svenska Dagbladet. Den visar en scen från en demonstration som Hamas och organisationens vänner den 22 oktober anordnade på Sergels torg. Demonstrationen föranleddes av att Hamas ett par veckor tidigare hade attackerat Israel, dödat uppemot ett tusental judar och nu ville protestera mot Israel för detta.