Samtidigt som socialdemokraten Morgan Johansson påstår att Richard Jomshof är en säkerhetsrisk och kräver hans avgång efter att han kritiserat islam får Jomshof starkt stöd på sociala medier.
Författare: Redaktionen
I en debattartikel i Kyrkans tidning skriver nu tio kristna profiler en debattartikel där de fördömer de personer – en irakier och en dansk-svensk – som bränt varsin koran.
För kanske tio år sedan lämnade jag den Grundläggande och Trygga Trosvisshetens Tidsålder och inträdde i den Råkalla och Misstänksamma Skepsisens Era. Mitt sinne har i samband därmed blivit mer tolerant men samtidigt, vilket kan verka underligt, betydligt vresigare.
Gripsholms slott vid Mälaren i Mariefred byggdes på 1530-talet och är det äldsta av de
kungliga slotten. Det byggdes både som försvarsborg och bostad åt Gustav Vasa. Till sevärdheterna hör Gustav III:s teater, som teaterkungen lät inreda i ett av slottets runda renässanstorn.
Under åren 1949-1970 hade vi en lag om trosfrid i Sverige. Den innebar att ingen fick ifrågasätta eller kritisera någons religiösa tro. Lagen togs emellertid bort 1970, efter sin korta tid i lagboken, eftersom yttrandefriheten ansågs väga tyngre.
Efter de senaste årens korankravaller, med stenkastning, bilbränder och handgemäng med polis, har muslimer i Sverige ofta anklagats för att vara otacksamma. Eftersom många av dem flytt från förtryck i sina hemländer och fått en fristad i Sverige, borde de väl anpassa sig efter våra lagar och traditioner. Hur kan man kräva att den svenska yttrandefriheten – som har månghundraåriga anor och står inskriven i grundlagen – ska upphöra att gälla bara för att en dansk provokatör offentligt visat att han inte respekterar islam?
Vår tid och vår plats, det vill säga det högutvecklade och vällevande USA-centrerade västerlandet, är sedan några årtionden så gripet av olika slags vansinnen att man för att försöka förstå måste tillgripa resonemang som vid första anblicken kan verka krystade men som vid närmare eftertanke möjligen kan erbjuda en träffande logik. Jag tänker förstås främst på klimatalarmismen eller, som några säger, klimatkatastrofismen, föreställningen jorden kommer att koka sig själv ned i fördärvet om människan fortsätter att släppa ut koldioxid i atmosfären och att den enda lösningen är att i grunden omkonstruera det samhälle som är själva inseglet på vår höga utveckling och bekväma liv.
West Virginias största stad är Charleston med 48 000 invånare. Det är normalt i delstaten att en stad har 2000 invånare men att det bor 15 000 personer runt staden. Många bor i ”hollers” – småvägar mellan kullar och berg. Folk i en ”holler” är ofta släkt, annars känner alla varandra ändå. Om man ej är hemma kommer grannarna förbi och kollar om någon gör inbrott, i så fall skjuter de tjuven.
Alla som eventuellt tvekat inför det faktum att statsradions P1 försöker relativisera alla hot som muslimer utgör för Sverige kan sluta grubbla här. Det är bara att ta del av Ekots nyhetssändningar.
Salman Rushdie blev efter publiceringen av sin roman Satansverserna 1988 utsatt för dödshot och tvingades gå under jorden, att skydda sig genom att göra sig osynlig. Han lyckades inte. För ett år sedan blev han attackerad och skadad i ett knivöverfall.
Kulturkriget pågår. I det här inlägget ska jag berätta om ännu ett kulturellt uttryck som kapats av de politiskt korrekta – pk-isterna.
Värdegrunden är en stor och mäktig furste, visserligen finns han enligt Wikipedia bara i Sverige och kanske i någon mån i Norge, men i Sverige hyllas han desto mer. Han ger 1,13 miljoner träffar på Google, vilket kan jämföras me 390 000 för Moder Teresa och 11 200 för mig. Värdegrunden är alltså vid pass hundra gånger mer prominent än jag. Ändå vågar jag utmana honom ty jag menar att han bara är en tunn ballong som skulle sjunka ihop på nolltid om inte sådana som Skolverket fyllde honom med varm luft (på min, din och andra skattebetalares bekostnad).
OK, Värdegrund, är du redo?
Under väldigt lång tid har ordet ”ansvar” varit honnörsordet från politikernas sida när de fört sin fullkomligt ansvarslösa migrationspolitik. Alla har hört ”Vi har tagit ett väldigt stort ansvar!” till fullkomlig leda. Och det gäller från samtliga politiska partier förutom SD, som kom in i riksdagen först 2010.
I en debattartikel i Svenska Dagbladet (26/7 2023) menar Magnus Henrekson och Christian Sandström att public service har ”rullat ut röda mattan för Harald Mix och andra intressenter i stålprojekten”.
Får vi göra motstånd mot islam i Sverige? Har vi rätt att göra motstånd mot islam med tanke på att vi har religionsfrihet och att alla ska vara lika inför lagen?
Minns ni det galna året 2014 då ”kampen mot rasism” började nå sin peak? Då hade det blivit högsta mode att inom sin yrkesgrupp signalera den ädla och oändliga människokärlek man hyste för alla som ville flytta hit från Mellanöstern och Afrika. Samtidigt som man demonstrerade sitt stora självhat och sitt förakt för Sverige, den svenska kulturen samt vår demokrati och frihet.
I relativt mogen ålder – jag hade i alla fall tagit min första akademiska examen – fick jag av en händelse en insikt som övertrumfade allt som den högre utbildningen lyckats proppa in i mitt medvetande. På förstasidan av en tidning i Småland såg jag en bild av en snöig stuga i skogen med en cirka åttioårig dam i förgrunden. ”Elsa, 82, svälter” förkunnade den anklagande rubriken. ”Vad gör kommunalrådet?”
Herr Google är nog inte riktigt tillförlitlig som opinionsundersökare men helt fel har han troligtvis inte. Av nyfikenhet ställde jag två frågor till honom i ett ämne som känns angelägnare ju mer jag tänker på det även om det tyvärr visade sig att jag själv tillhör en försvinnande men förhoppningsvis växande minoritet. Frågorna var ”Hur många i Sverige vill förbjuda förtal av muslimer” respektive ”Hur många i Sverige vill tillåta förtal av muslimer”. Antalet träffar blev 150 000 respektive 14 600.
Haider Ibrahim, ordförande för Islamiska shiasamfunden i Sverige, deltar i Gomorron Världen i P1 20 juli. Han kom enligt uppgift ”hem” från Irak dagen före intervjun och blir av programledaren Åsa Furuhagen omtänksamt tillfrågad om hur kan känner sig när koranen bränns.
SVT Play har, som jag tidigare skrivit om då och då, en mängd guldkorn från den svenska tv-historien. Ett av dem är serien Godnatt, jord, baserad på Ivar Lo Johanssons självbiografiska roman, i regi av Keve Hjelm.
I SvD den 25 juli skrev Mårten Schultz under rubriken Det är attacker mot vårt allra heligaste:
”Yttrandefriheten kommer först i listan av opinionsfriheter och opinionsfriheterna kommer först i listan av mänskliga fri- och rättigheter. Det här är med andra ord värden som har högsta prioritet i Sverige.”
För några dagar sedan attackerades Sveriges ambassad i Bagdad, Irak. Den stacks i brand efter en planerad eller genomförd koranbränning utanför Iraks ambassad i Stockholm. Vreden förefaller att ha varit stor och förstörelsen på ambassaden omfattande. Den irakiska shialedda regeringen uppmanades att bryta de diplomatiska förbindelserna med Sverige.
Trots att Stockholmsförorten Rinkeby tillhör de orter med högst arbetslöshet i landet har Aftonbladets Jonna Sima nu låtit Alexandra Pascalidou föra fram fantasin att Rinkeby är ”Sveriges arbetares huvudstad”.
Skattefinansierade SVT har radikaliserats allt mer när det gäller rapporteringen om koranbränningen och den muslimska världens våldsamma reaktioner. Den senaste tidens nyhetssändningar visar att SVT nu gör allt för att fostra svenska folket att tro att den muslimska världsbilden är sann och att ”skändningen” av en koran är ett av de allvarligaste brott man kan begå.
Medier i Mellanöstern påstår att den nu mer eller mindre världsberömde koranbrännaren är en provokatör som tidigare utfört uppdrag för den turkiska regimen. Kanske är det så eller kanske är det en människa som själv drabbats av islamistiska våldsdåd, själv eller kanske hans egna trosfränder.
Många hyser agg mot koranbrännaren Rasmus Paludan för hans ohyfsade tilltag att bränna koraner. Att svenskar kan reagera på det sättet går möjligen att förstå eftersom väluppfostrat folk sedan barnsben fått lära sig att man inte ska reta folk, muslimer i det här fallet, i onödan. Men varför svenskarna som straff för Paludan och likasinnade skulle kriminalisera bokbränning övergår mitt förstånd. Ännu mindre begriper jag förstås hur man i muslimska länder, där folk har en tendens att bli ännu mer indignerade över förnärmelser än här, kräver dödsstraff för sådana som han.
Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei anser att Sverige har ”intagit en krigsställning gentemot” den muslimska världen. Orsaken är att den svenska regeringen har tillåtit skändningar av Koranen.
Nu tar i stort sett alla viktiga och förnäma människor och organisationer avstånd från koranbränningar eller, som det kallas ännu oftare numera, koranskändning. Påven, de svenska storföretagen och så grötmyndige Jan Eliasson, som har pekat med hela handen och förklarat att detta är en ”provokatiooon”, som om provokationer vore oändligt mycket allvarligare än sådant som kvinnoförtryck, fängslande av oliktänkande och mord på homosexuella. Men en grupp har hittills varit tyst: Kändiseliten. Var håller dessa enastående kloka och förnuftiga människor hus nu när de verkligen behövs? Det är dags för ett kändisupprop mot koranskändningar och så här skulle det kunna formuleras:
Flera svenska storföretag, bland annat Volvo Cars, tar nu avstånd från koranbränningar, står att läsa i Dagens Industri. Nu får de skarp kritik på sociala medier och människor frågar sig varför det är så mycket i den muslimska världen de inte tar avstånd ifrån.
När jag inte har något att göra roar jag mig ibland med att titta i gamla böcker. Jag vill helst att jag ska ha läst dem tidigare och fyllt dem med långa, helst begripliga, resonemang i marginalen. För det mesta håller jag med mig om vad jag tyckte för ett antal årtionden sedan men ibland blir jag bara trött av författarnas pretentiösa funderingar och mina egna beskäftiga kommentarer.
DET GODA SAMHÄLLET 