Jag erkänner att mina kunskaper om Mellanöstern är begränsade men tar mig ändå friheten att spekulera lite.
Arabvärlden har aldrig kommit över förlusten i kriget 1948 som resulterade i staten Israels bildande, eftersom det strider mot budskapet i koranen. Att erkänna judarnas seger, även om den var ett obestridligt faktum, skulle vara som att spotta profeten Muhammed rakt i ansiktet.
För det första ska frugan och jag resa några dagar till Grekland så jag hinner inte skriv några artiklar på ett kort tag. För det andra har jag skrivit en krönika om dagen i nio år och jag upptäcker vid en tillbakablick att jag att nästan allt som man har anledning att klaga över idag redan då väckte irritation. Här är en text från juni 2017. Antingen är det jag som inte upptäcker de stora saker som händer eller också händer det inte tillräckligt.
Från P1 Morgon den 18 oktober:
”Hur har vi hamnat här och vad kan samhället göra för att minska hotbilden mot Sverige? Hör Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladets oberoende socialdemokratiska ledarsida och Ivar Arpi, fristående samhällsdebattör som driver podden Rak Höger.”
Det går inte en dag utan att man funderar på hur långt det svenska vansinnet kan gå. Och varenda dag tvingas man konstatera att det alltid kan gå längre. Kriminella kan skaffa sig bostadsrätter utan att bostadsrättsföreningen får kolla deras bakgrund medan vanligt folk inte får sätta in ett par tusen på banken utan att redogöra för exakt var pengarna kommer ifrån. I Sverige får kriminella även driva vårdcentraler och LSS-företag, myndigheterna är infiltrerade av klaner, som lämnar ut hemligstämplade uppgifter till andra kriminella, och vem som helst kan skriva sig på din adress utan att du får vetskap om det. Och IS-terrorister får arbeta med barn.
Ska det någonsin ta slut?
Just som jag kommit på något bra att skriva så får jag en vag känsla av att någon har sagt det förut utan att det föranlett några reaktioner. Ibland är det jag som sagt det där som ingen brytt sig om. Här är ett exempel på en sju år gammal artikel som det nog kommer att finnas anledning att återpublicera om ytterligare sju år.
Europa har iscensatt sin egen undergång. Efter mer än 200 år utan krig förutsätts det svenska folket, och alla andra som flyttat hit, att helt sakna självbevarelsedrift. Samtliga i Sverige tycks ha förlorat förmågan att tänka själva och inse när och var en uppenbar eller eventuell fara hotar.
Israelsk minister: ”Sverige? Ni har stora utmaningar hos er. Sov med ögonen öppna”, säger han.
En kort tid efteråt skjuts svenskar ihjäl i Bryssel, mitt på dagen. Det hjälper inte ens att vara vaken – med båda ögonen öppna.
Efter terrorattentatet i Bryssel, då två svenska fotbollssupportrar mördades, var Fredrik Reinfeldt upprörd över det han valde att kalla ett ”sportattentat” och ett ”attentat mot fotbollen”. Nu sprids kritik på sociala medier, där många upprörs över att den förre statsministern låtsas som om terrorattentatet är fotbollsrelaterat när det i själva verket rör sig om ett islamistdåd.
Är inte det märkvärdigaste av allt med livet att det går i tretakt: varelser föds, bevaras under viss tid för att därefter dö? Åtminstone verkar människan vara benägen att läsa in sådana valsrytmer i tillvaron. Vid sidan av den enskilda människans liv, som praktiskt taget undantagslöst dansar denna dans under sin tillvaro på jorden, gäller mallen allt levande och troligen också allt oorganiskt; tänk på bergskedjor som med tiden förvandlas från taggiga alper till mjukt rundade svenska fjäll. Ett annat, lite mer komplicerat exempel, är tregenerationsteoremet ”förvärva, ärva, fördärva” som många använder som tolkningsmönster vid beskrivningen av hur förmögenheter kan gå i arv inom släkter.
Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan det islamistiska terrordådet i Bryssel skulle börja bortförklaras av diverse mörka krafter. Redan morgonen efter dådet skrev socialdemokraten Björn Alvebrand ett offentligt inlägg på Facebook, där han skyllde attentatet på Sveriges regering som, enligt honom, samarbetar med en ”nazistisk vit maktrörelse” och har underlåtit att respektera islamister genom att vägra inskränka yttrandefriheten.
En fundering i all ödmjukhet från en som inte förstår hur kriget mellan Israel och dess fiender kommer gestaltas framöver. Tänk som ett tankeexperiment att alla judar i Israel tröttnar på sina jobbiga grannar och i ett snabbt svep lämnar landet. De har hittat ett lugnare ställe någon annanstans.
Två svenskar har mördats i ett islamistiskt terrordåd mitt under EM-kvalet i fotboll i Bryssel och terroristen siktade in sig just på blågula tröjor. Blågul landslagströja på kvalmatch till fotbolls-EM är alltså numera något som kan medföra ond, bråd död till Allahs ära.
Det kommer inte att dröja länge förrän svenska ledarskribenter, goda kristna förespråkare och annat löst folk börjar leta efter ursäkter. Svenskarna har ju trots allt bränt jättemånga koraner på senaste tiden och är dessutom rasister och islamofober och gärningsmannen är förstås en vilsen stackare som lidit alla helvetes kval på grund av det blågula förtrycket.
Jag har noterat att företeelser som plötsligt blossar upp och tar utrymme i medborgarnas medvetande ofta ges särmarkeringar i media. När antalet invandrande migranter mångdubblades för sju, åtta år sedan fick artiklar om de tillvällande skarorna ofta vinjetten ”Flyktingkrisen” för att ge läsaren snabb information i vilket härad han befann sig. Så småningom försvinner vinjetterna eftersom de företeelser de flaggar för har upphört eller för att de blivit så uppenbara delar av tillvaron att de inte längre behöver särskild utmärkning.
Invandringen har, efter att ett antal decennier förtigits, också i de mest traditionella medier kommit att bli ett närmast stående inslag. Ändå förtigs inte sällan att ett brott, som annars noggrant redovisas, begåtts av en invandrare. Läsaren eller tittaren kan mestadels ändå av sammanhanget lista ut förövarens nationalitet.
I P1 Morgon 11 oktober intervjuar Mikael Kulle Anders Persson, lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Kulle har reagerat på att den terrorklassade organisationen Hamas i ett uttalande har framfört att även civila personer i Israel kan vara legitima mål för deras attacker. Persson får upplysa den okunnige Kulle om hur det egentligen förhåller sig:
Jag frågar Google om Sverige är ett mångkulturellt samhälle, och den hjälpsamme IT-jätten skickar mig till sajten Expo Skola för att jag ska få ett genomtänkt, vederhäftigt och lättförståeligt svar.
Så här förklarar Expo Skola:
I Sverige spelar det ingen roll vem som utför en terrorattack, eller mot vilka den riktas, det leder alltid till åtgärder mot islamofobi. Så även Hamas antisemitiska terrordåd förra helgen. Medan judar lever under konstant hot, även i Sverige, satsar nämligen Malmö stad stort på att motverka just islamofobi.
Finns det överhuvud taget någon som är intresserad av vad mannen eller kvinnan på gatan känner och tycker när det inträffat en stor och dramatisk händelse i Sverige? Som när vänsterblocket förlorat valet, landet står mitt i en elkris på grund av i förtid nedlagd kärnkraft eller att någon har sprängt grannhuset i småbitar.
Jonathan Conricus, internationell talesperson för den israeliska försvarsmakten, IDF, är ett unikum som närmast chockar våra statliga journalister på SR och SVT. Han talar klarspråk, något som journalisterna inom svensk statsmedia är helt ovana vid.
Ibland har jag svårt att sova och vaknar redan i gryningen. Som ung tyckte jag det var jobbigt, eftersom jag hade småbarn, tider att passa, sånt som krävde en ostörd nattsömn. Numera är livet mer kravlöst – jag sköter mig själv, kan jobba på vilka tider jag vill och har lärt mig uppskatta de tidiga gryningstimmarna. Inga plingande mobiltelefoner, inga ljud från tunnelbanebygge och husbyggen, bara tystnaden och tankarna.
Ibland ser man inte vad man har framför ögonen. Själv har jag först i modern tid – vilket i det här fallet betyder de senaste åren – fått upp blicken för de professionella kårernas betydelse för samhället. Med professionell kår menar jag exempelvis advokaterna, skollärarna, läkarna, ämbetsmännen, ingenjörerna, professorerna, poliserna, brandmännen med flera.
Jag har länge varit prosemit. En prosemit är motsatsen till en antisemit. För nio år sedan sökte jag vetenskapliga belägg för min hållning och publicerade nedanstående rapport som det nu känns lägligt att nu återge.
Ibland händer det att Sveriges Television får till det riktigt bra. Så skedde i torsdagskvällens Rapport 19.30. Inte för att jag är helt säker på att det skedde med vilje. Med tanke på hur svårt SVT har att rapportera om terrordådet mot Israel utan att sticka offerkoftor åt araberna kan det vara ett olycksfall i arbetet. Bra var det i alla fall, eftersom det tydligt visade hur svårt det arabiska civilsamhället har att ta avstånd från terrorism.
Just nu befinner sig cirka 400 ”svenskar” i Gaza. Trots 10 års stark avrådan från UD att resa dit på grund av säkerhetsläget. Nu sitter de där och klagar över att de inte kommer ut och kan ta sig ”hem” till Sverige igen.
I morse betalade jag en parkeringsbot på 1 100 kronor. Om jag hade parkerat på ett stoppförbud så hade det kostat 1 300 kronor. Jag fick alltså tvåhundra kronors rabatt på saköret för att jag ställt bilen på en plats med parkeringsförbud som trots prisskillnaden erbjuder samma parkeringskvalitet. Det var kanske hyggligt av kommunen som utställt boten att ge lite rabatt men jag grämde mig ändå över att ha åkt på en ändå så onödig utgift. Men efter att ha bekymrat mig en stund och sökt skäl att finna fel hos kommunen så bet jag ihop och erkände för mig själv att ingen annan än jag var skyldig och att straffet inte kunde anses oskäligt.
Från Ekot 11 oktober:
”Migrationsverket har beslutat att tillfälligt stoppa alla utvisningar till Gazaremsan. Det meddelar myndigheten på sin hemsida. Mot bakgrund av konfliktens snabba förlopp och att det inte går att bedöma hur konflikten utvecklas har Migrationsverket bestämt att inga utvisningar ska verkställas.”
Som så många andra länstolsentusiaster har jag i decennier funderat på att starta ett nytt parti men det har liksom aldrig blitt nåt. Men under luftslottet finns, enligt min mening, en eller flera gedigna ideologiska grunder.
Knappt har kropparna hunnit kallna, efter Hamas angrepp på Israel, förrän representanter för svenska kyrkan går ut i medierna för att relativisera slakten. Denna gång är det Håkan Sandvik som öser på med sina finaste argument för att släta över Hamas angrepp och palestiniernas oförmåga att ta avstånd från terrorn.
Det står på polisens hemsida att ett av deras uppdrag är att minska brottsligheten, vilket ter sig som en fullkomlig självklarhet för mig. Detta har Aktuelltredaktionen tolkat som att polisens främsta uppgift är att förebygga gängbrottslighet, vilket är en helt befängd misstolkning.
När Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar fördömde Hamas angrepp på Israel mötte hon kritik från flera högt uppsatta partikamrater, bland annat från partiets utbildningspolitiska talesperson, riksdagsledamoten Daniel Riazat.
DET GODA SAMHÄLLET 