Vänsterjournalisten Kajsa Ekis Ekman berättar nu hon vad hon tycker om terrororganisationen Hamas. Nämligen att de inte alls utgör någon terrororganisation – utan en välgörenhetsorganisation.
Om man öppnar munnen och framför en åsikt så ska man vara mycket försiktig ty man har antagligen fel, framför allt om man uttalar sig om saker man inte begriper vilket är det normala tillståndet.
Att Magdalena Andersson nu ägnar sig åt ett desperat och helt skamlöst försök till total historierevision i god Stalinistisk anda tror jag gått få förbi.
”I Herrens år 1520 intog kung Kristian den andre Stockholm vid den heliga Jungfruns födelse […]. Samma år på Fyra krönta helgons dag, som var den 8 november, lät han halshugga (efter att ha blivit krönt föregående söndag) två biskopar, Vincent av Skara och Matthias av Strängnäs, riddare och frälsemän, borgmästare, rådmän och borgare – över 120 personer…
Efter tio års engagerade och framgångsrika försök att integrera sig i det svenska samhället gav min kalifornienfödda första fru upp. Det var inte Sverige som sa nej till henne. Hon hade belönats med en fast, högavlönad anställning på en myndighet inom rimligt pendlingsavstånd från hemmet. Det var hon som sa nej till Sverige (och troligen även till mig).
Den här historien utspelar sig på en förskola i Stockholm. Det här kunde dock handla om vilken offentlig arbetsplats som helst i Sverige. Lär er följande!
Nyligen kunde vi berätta om att V-ledaren Nooshi Dadgostar vägrade svara på Aftonbladets frågor rörande spåren av kokain på partikansliets toaletter. Hon ryckte på axlarna åt alltsammans och menade att det vore bättre om Aftonbladet granskade sina egna toaletter istället. Hon förstår alltså inte att det är enorm skillnad på om det dras en och annan lina på Aftonbladets toaletter jämfört med ett riksdagspartis.
Jag är mycket tacksam att jag inte är Benjamin Netanyahu eller Joe Biden eller någon annan som kan ha inflytande över Gaza-kriget eller i övrigt den politiska situationen i Mellanöstern. Här erbjuds ingen hjälp av kalla, vetenskapliga och matematiska beräkningar. Här har man bara sina känslor och sitt eventuella omdöme att lita till. Samt, förstås, den starkaste påtryckningen av alla: den ofta orubbliga övertygelsen hos dem man hamnar i meningsbyte med.
Märta Stenevi, MP, har sjukskrivit sig på obestämd tid. En av anledningarna uppges vara att hon haft en ”tuff höst” och att samtiden är orolig, något som har skapat reaktioner.
I tisdagens partiledardebatt (från 1.06.00) karakteriserade Jimmie Åkesson pricksäkert, kortfattat och uttömmande socialdemokraternas och Magdalena Anderssons politik : floskler. Varpå Magdalena Andersson gång på gång svarade med just det, samtidigt som hon kraftfullt viftade med armarna. (Hon är en god debattör). I hela debatten fanns det bara ett minnesvärt inlägg, från Nooshi Dadgostar (vid 01.28.00). Det var personligt, engagerat och övertygande.
Agendaredaktionen är djupt oroad över Trumps svaga ställning bland väljarna och har därför låtit den bekymrade programledaren i söndagens Agenda samla en mängd kritiska röster mot Biden, både i reportage och i studion, för att förhoppningsvis hitta en liten strimma av hopp.
Ponera att Gustav Vasas son Johan III dör och efterträds av sin son Sigismund som genast bestiger tronen. Tänk er vidare att Johans yngre bror, hertig Karl, motsätter sig detta och inbördeskrig bryter ut. Efter några år besegrar hertig Karls styrkor Sigismund som då stjäl statskassan och flyr till Gotland med återstoden av sin militär. Sveriges ärkefiende Ryssland stöder Sigismund och ryska krigsfartyg patrullerar sundet mellan svenska fastlandet och Gotland. Dessutom stöder Ryssland att Gotland – vars geografiska form faktiskt påminner om Taiwan – ska få vara representerat i FN.
På 1500-talet trodde snart sagt alla människor på Gud. Framför allt upprätthölls denna tro av överheten, prästerna naturligtvis, men även den världsliga makten. Kungen, till exempel, som ansåg sig tillsatt genom Guds nåd, hur skulle han kunna ha några tvivel?
I P1 Morgon har Magdalena Andersson ställts mot väggen när det gäller partikollegan Jamal El-Haj. Trots att det nu har avslöjats att han inte bara deltagit i en Hamaskonferens utan även varit med och planerat den vägrar Andersson ta avstånd.
För inte så länge sen var det en skam att ta emot pengar via Swish, och de journalister som gjorde det kallades ”swishhoror”. Nu tigger den samlade vänsterjournalistkåren pengar som aldrig förr eftersom deras outsägligt viktiga nyhetsbevakning är hotad av de onda Tidöpartierna som avskaffat det presstöd de levt fett på till nytta för sig själva men få andra.
För några år sedan föreställde sig stora delar av det svenska samhällsetablissemanget att Sverige kunde ha en obegränsad invandring. Det är lätt att glömma, men så var det faktiskt. Man menade att det var vår skyldighet att hålla våra gränser öppna för alla som ville söka asyl. Man menade att det var orättfärdigt att göra skillnad mellan “vi och dom”.
Särintressen i bemärkelsen ”folk som organiserat sig vid sidan av staten” har det nog alltid funnits. Men gamla tiders särintressen – och med ”gamla tiders” menar jag sådana som opererade hundratals år tillbaka i tiden – skiljer sig, påstår jag, på åtminstone en betydelsefull punkt från moderna tiders särintressen. Det är att de gamla särintressena var fiender eller konkurrenter till staten medan de nya försöker bilda allianser med staten i syfte att få fördelar som står under statlig kontroll.
Efter att Aftonbladet undersökt riksdagspartiernas toaletter och hittat spår av kokain på flera av dem, inklusive Vänsterpartiets, frågar de Nooshi Dadgostar om Vänsterpartiets personal behöver drogtestas. Dadgostar blev påtagligt störd och havererade i direktsändning.
Frågan kan verka märklig men den är faktiskt högst relevant. Det hävdas alltid att det inte pratas om kvinnliga åkommor, men i själva verket är det faktiskt precis tvärtom.
I grekisk-romersk brottning låser motståndarna ofta varandra till stillastående skulpturer, som plötsligt sprängs sänder av våldsamma kast.
Det går knappt en dag utan att man tvingas fundera på kvinnornas roll i det moderna Sverige. Dagligen och stundligen blir man påmind om att kvinnor i många avseenden har alltför framträdande positioner, inom en rad områden där det kvinnliga känslosåsandet borde hållas på ett minimum, om det alls ska tillåtas.
I Sverige har det varit relativt vanligt med klassresor. Driftiga och begåvade individer har inom loppet av en generation kunnat förflytta sig från ett torp i Småland, till toppositioner inom näringslivet, politiken eller universitetsvärlden. Enkla arbetare har genom flit och sparsamhet kunnat bygga mexivillor i respektabla områden och placera sina barn på universitet. Även om de personliga utmaningarna varit enorma, har det funnits få formella hinder att migrera från en klass till en annan, och i gynnsamma fall ända upp till överklassen.
Ibland kan banala men revolutionerande insikter vara så försynta eller potentiellt stötande att man inte uppfattar dem. Va? Allt detta på samma gång? Låt mig ge ett exempel.
Häromdagen träffade jag en gammal bekant med goda inblickar i den svenska politikens högsta nivåer.
Svenska kyrkan i Umeå har infört något de kallar klimakteriepolicy, och nu reser klimakteriekonsulter runt och föreläser för de anställda. Och glädjen står högt i tak efter en föreläsning, enligt Kyrkans tidning. ”Det är befriande att förstå att jag inte är sjuk” säger en deltagare lyckligt.
Sverige skall dock icke och behöver inte av några vettiga skäl gå med som medlemmar i NATO. Avbryt ansökan omedelbart. Kristersson, Johnson et consorters är inte mogna att hantera frågan, det blir allt tydligare för var dag som går.
Syftet med detta dokument är att bidra med argument till borgerliga opinionsbildare när det gäller S samröre med Islam. 12 dec 2023.
Om Sverige skall utvecklas som nation måste socialdemokraterna och Islam marginaliseras!
Som de flesta säkert noterat har socialdemokraterna plötsligt upptäckt att invandringen till Sverige från utomeuropeiska länder varit allt för stor under de senaste 30 åren.
Vilket de främst beskyller SD för, då S under hela denna tid varit fullt upptagna med att tycka tvärtom mot SD eftersom SD hela tiden påtalat att den utomeuropeiska invandringen till Sverige är för stor.
Den här krönikan publicerade jag för nästan precis tio år sedan när jag genom en lyckträff hamnat i en gudabenådad reklamsnutt från en bank i form av Beethovens nia. Jag låter min inledning stå kvar.
Just nu är det härliga tider. Det är nämligen blodapelsintider. Det må vara Moro, Sanguinello eller blodapelsinernas Rolls Royce Tarocco – jag älskar dem alla. Och det är jag inte ensam om. Men för några år sedan döpte butikerna plötsligt om dem till ”röda apelsiner”. Namnet blodapelsin kunde nämligen te sig kränkande för vissa grupper.
DET GODA SAMHÄLLET 