Ulf Larsson

Att svenska media titt som tätt, eller rentav regelmässigt, undanhåller sina läsare och tittare information om etnicitet och geografisk härkomst hos gärningsmän i samband med reportage om brottsincidenter är knappast något kontroversiellt påstående för läsarna av Det Goda Samhället. Men i andra sammanhang kan det bli ett riktigt ståhej om någon antyder att så skulle ske. Ett exempel på det är hallabaloot kring Ulf Adelsohn och Lena Adelsohn Liljeroth i våras, när de i ett redan klassiskt DN-reportage dristade sig till att påstå att svenska media mörkar negativ information om migrationen. Och inte blev det bättre av att den tidigare kulturministern avslöjade att hon emellanåt kikade in på Avpixlat. Indignationens svallvågor piskade tsunamihöga, som till exempel på SVT och i Aftonbladet där Anna Kinberg Batra levererade rejäla fördömanden av parets uttalanden.

Ulf Larsson

Häromdagen fick jag ett mail från en kollega vid ett svenskt universitet. Hon hade suttit och gått igenom inlämningsuppgifterna för en kurs i skriftlig framställning på A-nivå. En av uppgifterna var att skriva en argumenterande text om ett valfritt ämne. Eftersom hon vet att jag intresserar mig för den svenska migrationsdebatten, undrade hon om jag ville kolla lite på en av de inlämnade texterna där detta ämne togs upp. Jag tänkte att det skulle kunna vara intressant att få veta lite om hur en svensk universitetsstudent ser på denna komplexa fråga, så strax därefter fick jag den – givetvis – avidentifierade texten mailad till mig. I min läsning skulle jag försöka hitta svagheter i resonemanget samt i allt övrigt kommentera efter eget tycke, en lagom betungande uppgift i den drygt 30-gradiga fukthetta som råder i Osaka så här års.

Ulf Larsson

Diskussionerna om migration och svenskhet pågår som bekant för fullt i massmedia, inte minst såhär i Almedalskölvattnet. Gamla favoritfloskler blandas friskt med ett och annat mer otippat inslag. Förra helgen publicerades några synnerligen spännande artiklar i dessa ämnen på SvD:s debattsida – ”Vägen framåt är en genomtänkt invandring” av Sara Karlsson, tf ordförande i Migrationspolitiska S-föreningen och ”Nu pågår slaget om svenskheten” av Dana Pourkomeylian, Sveriges ungdomsrepresentant i EU. I ljuset av den relativa kursändring som den senaste tiden har kunnat skönjas i det offentliga samtalet fann jag texterna så intressanta, ja ställvis rentav uppseendeväckande, att jag nu har gjort ett litet kompilat av dem. De filologiskt intresserade DGS-läsarna välkomnas att, som lite semesterpyssel, gissa de olika textdelarnas ursprung. Rätt svar fås genom att läsa originalartiklarna. Här följer nu kompilatet:

Ulf Larsson

Såhär i början av juli är två sinsemellan rätt annorlunda sjok högaktuella i Sverige, nämligen semester och Almedalsveckan. I denna mix av sommarledighet, verbala dimridåer och klichéfrosseri av sällan skådat slag blev jag inspirerad till en liten betraktelse över den senaste tidens inrikespolitiska läge i Sverige.

Ulf Larsson

NU ÄR DET SNART DAGS IGEN för en av de svenskaste av alla svenska helger, nämligen midsommar. Den här helgen har som bekant visst rykte om sig att ofta vara en hejdlös kombination av en sommarversion av Kjell Sundvalls Tomten är far till alla barnen mixat med lite mer nostalgiskt filmgods som Lars Molins Badjävlar och Svenska Ords Att angöra en brygga. I sommarstugor, på campingplatser och i lägenhetskök dukas sill, gräddfil, knäckebröd, brännvin och färskpotatis fram i aldrig sinande mängder, och på midsommardagen har ofta hälften av all dramatik från dagen före glömts bort i post-snapsdimmorna.

Ulf Larsson

Vi möts dagligen av de fasansfulla bilderna från flyktingdöden på Medelhavet, samtidigt som främlingsfientliga och högerpopulistiska röster får alltmer plats i det dagliga samtalet. I dessa oroliga dagar vill SvD:s Idagsida i en serie reportage uppmärksamma de ljuspunkter som faktiskt finns mitt bland oss, men som tyvärr sällan ges uppmärksamhet i ett mer och mer tillspetsat debattklimat. I det första reportaget i vår nya serie möter vi den 19-årige killen Rashid.

Ulf Larsson

Många människor är överens om att det, lite förenklat, finns två parallella berättelser om Sverige och dess migrationspolitik. Den ena berättelsen, Berättelse 1, är den som en stor del av det massmediala komplexet regelbundet serverar. Här är alla som lyckats ta sig till Sverige flyktingar som flytt för sina liv. En absolut majoritet – förmodligen alla – som kommit till Sverige vill inget hellre än att integreras i det svenska samhället med avseende på jobb, svenskkunskaper och så vidare. I den mån oroligheter som till exempel porslinskrossning förekommer på asylboenden så beror det på att Migrationsverkets handläggningstider är för långsamma, maten för dålig, bostadsytorna är för små, avståndet till släkten i hemlandet enormt eller asylboendet ensligt beläget. Den här berättelsen utgår från föreställningen om alla människors egentliga godhet och det är denna berättelse som dagspress, SVT, SR och liknande aktörer vanligen presenterar. Detta torde vara ett helt oproblematiskt påstående för läsarna av Det Goda Samhället.

Ulf Larsson

Nedanstående text är en nytolkad och vidareutvecklad version av en artikel som publicerades i SvD den 4 maj.

EN NY TREND kan skönjas bland de asylsökande som kom till Sverige förra året. Alltfler väljer nämligen att avbryta asylprocessen för att istället återvända till sitt hemland. Trenden är vanligast bland asylsökande från Irak och Afghanistan. Det visar siffror från Migrationsverket.

Ulf Larsson

Som några av Det Goda Samhällets läsare kanske kommer ihåg, har jag skrivit en del krönikor om den svenska universitetsvärlden. Ämnet är – liksom vissa andra ämnen – tacksamt för satir eftersom den svenska högskolan vimlar av både häpnadsväckande och svårbegripliga inslag som ibland verkar vara rena rama sagorna.

Hur bedömer läsarna av Det Goda Samhället till exempel dessa historier:

Ulf Larsson

I dagarna berättade SvD om några nyheter på den svenska frimärksmarknaden. De senaste kollektionerna hämtar näring från lite olika domäner, exempelvis kungahuset, svenska broar och svensk samt nordisk matkultur. Kungahusfrimärkena gestaltar bland annat kungens 70-årsdag, Silvias 40 år som drottning och tronföljden, medan brotemat illustreras av olika svenska broar som till exempel Sölvesborgsbron, Uddevallabron och Lejonströmsbron.

Svensk matkultur i frimärksform? Lockande bilder av svenska matklassiker som gravlax, inlagd strömming och sill, nykokta kräftor, luad och halmad ål, stekt salt sill med löksås? Wallenbergare, kalops, biff á la Lindström, hökarepanna, stekt fläsk med nävgröt och rårörda lingon – eller några andra maträtter med hyfsat lång historisk förankring i Sverige? Den typ av maträtter som till exempel Tore Wretman tar upp i klassikern Svensk husmanskost eller Leif Mannerström i Husmanskonst?

Ulf Larsson

I ett tidigare reportage har SvD uppmärksammat de kulturkrockar som kan uppstå när våra nyanlända möter olika svenska sedvänjor. Det gäller inte minst vårt svenska sätt att äta. SvD Idag har besökt asylboendet Rågården i Norrköping där man medvetet arbetar med måltiderna för att underlätta integrationen av de nyanlända.

Det började med att flera av de boende upplevde problem med måltiderna. Portionerna var otillräckliga och så små att man inte blev mätt av dem, maten var trist och enformig och de boende visste ofta inte ens vad som serverades eftersom matsedeln var skriven bara på svenska. Flera hungerstrejker förekom, liksom vandalisering av matsalen.

Ulf Larsson

När staten och kommunerna gjort sitt, är det dags för de enskilda medborgarna och civilsamhället att ta sitt ansvar för integrationen av våra nyanlända svenskar. I några artiklar kommer DN att visa de stora insatser som frivilligorganisationerna gör för att förbättra integrationen av de nyanlända. Idag berättar vi om hur cyklande kan hjälpa till med detta. Vi har mött Aziz och hans kompisar.

Ulf Larsson

Var går gränsen mellan fiktion och verklighet? Läsarna av Det Goda Samhällets krönikor erbjuds att försöka avgöra vad som är autentiskt och vad som är fiktivt i DN-artikeln här nedan:

FEBRUARIKYLAN FRÅN SALTSJÖN piskar in över parkeringsplatsen, där det står några till synes övergivna bilar. Eftermiddagsmörkret sänker sig sakta över det ödsliga vinterlandskapet, där Thielska Galleriet tronar som en väldig borg en bit från oss. Ute på vattnet passerar en stor Finlandsfärja. Fartygets upplysta fönsterrader påminner oss om att det finns ett annat liv inom räckhåll, ett varmt och välkomnande liv. Det är nästan svårt att tro Stockholms City ligger bara några kilometer bort.

Här, i närheten av Blockhusudden på Djurgården i Stockholm, kommer troligen ett av huvudstadens nya områden med nyckelfärdiga lägenheter att börja uppföras under våren.  För att också Stockholm ska kunna fullgöra sina skyldigheter och erbjuda flyktingar med permanent uppehållstillstånd egna bostäder, pågår som bäst en än så länge relativt okänd krisplanering inom staden. Det handlar om sammanlagt 4000 flyttbara lägenheter som upphandlas av Stockholmshem. I de flesta fallen kommer lägenheterna att forma hela kvarter.

Som DN har visat i ett tidigare reportage, har boendesegregeringen i Sverige minskat de senaste åren. Men Stockholms stad vill förvissa sig om att denna utveckling fortsätter:

Ulf Larsson

Efter den senaste tidens härdsmältor inom bland annat agendajournalistik och migrationssituationen är det uppiggande att bli påmind om en annan katastrofarena, nämligen den svenska högskolan. Dick Harrison, historieprofessor i Lund, drog för en tid sedan åter igång en debatt som förts av och till under flera år med lite varierande intensitet. Harrison kritiserar främst de ständigt lägre kraven på studenterna, något som han helt rimligt kopplar till det ersättningssystem för studenternas prestationer som praktiseras inom svenska universitet och högskolor (de privata undantagna). Lärosätena får betalt efter antalet utdelade poäng och då vill de förstås att poängen ska bli maximalt enkla att ta.  

Ulf Larsson

Att vissa ståndpunkter och åsikter varit svåra att framföra i det svenska offentliga samtalet de senaste åren borde inte ha kunnat undgå någon, kan man tycka. I synnerhet gäller detta om åsikterna innefattat någon som helst kritik av den migrationspolitik som Sverige förde tills för helt nyligen sedan och i rätt stor utsträckning fortfarande för. Att massmedia bidragit till detta restriktiva samtalsklimat har uppmärksammats många gånger i just massmedia under de senaste månaderna, plus gissningsvis några hundratusentals gånger i privata samtal folk emellan. Två bra exempel som tar upp den massmediala uppenbarelsen är den tidigare DN-reportern Lasse Granestrand, som publicerade en artikel om saken i SvD i december förra året och Jasenko Selimovics artikel i DN i januari nu i år. 

Ulf Larsson

Det är allmänt känt att de så kallade ensamkommande gatubarnen som driver runt i framför allt Stockholm och Göteborg är ett stort problem för både polis och brottsoffer. SVT berättade den 25 januari bland annat att:

Polisen klarar inte längre av att göra sitt jobb. En starkt bidragande orsak: De kriminella unga männen vid och runt Stockholms Central som upptar stora resurser från en redan ansträngd kår.

SVT Nyheter har varit i kontakt med en polis som vill vara anonym men som bland annat har arbetat med de grupper av killar som rör sig i och kring Stockholms city.

– De här killarna är ett enormt problem för oss. De snor grejer överallt och misshandlar ordningsvakter på Centralen. Tar tjejer mellan benen och ger dem örfilar när de säger ifrån. Alla poliser vet om det här, säger han.

På en rak fråga om hur arbetssituationen ser ut för poliser i Stockholm dröjer inte svaret länge – den är katastrofal. 

SVT serverar som synes en inte alltför smickrande bild av ”killarna” ifråga, och den situation de skapar omkring sig. Tyvärr är läget precis likadant i Göteborg, vilket kan studeras i ett annat SVT-reportage.

Ulf Larsson

Med anledning av den senaste tidens turbulens i kölvattnet av händelserna i Köln och Kungsträdgården ser DN:s ledning sig tvingad att formulera några klargöranden.

Det har som bekant uppstått en trollfest av oanad kraft i både vissa traditionella och så kallade alternativa och högerextremistiska medier. Huvudbudskapet i dessa trollfestsattacker är som bekant att DN avsiktligt och av politiska skäl skulle ha försökt ”mörka” händelserna i Kungsträdgården. Det säger sig självt att en ledande dagstidning som DN, med sin långa publicistiska tradition, inte skulle göra sig skyldig till något sådant. Eftersom påståendet saknar all grund och är helt orimligt, innebär detta att det givetvis inte kan vara sant. En av våra medarbetare har i en artikel i SvD lagt fram övertygande bevis för att de grundlösa anklagelserna om DN:s ”mörkning” i själva verket orkestrerades från Ryssland och Putinadministrationen, vilken som DN visat i flera artiklar ägnar sig åt systematisk svartmålning av svenska etablerade medier i syfte att skapa inrikespolitisk instabilitet.

Ulf Larsson

En narrativ är uppbyggd av olika komponenter, där de enskilda orden förstås spelar en central roll eftersom ord både har betydelse och signalerar olika värderingar. I fråga om den massmediala migrationsdiskursen så kännetecknas den lite förenklat av två narrativer – den om den goda respektive onda flyktingen/migranten.

I den här krönikan tänkte jag uppehålla mig lite vid bruket av verbet tvinga. Bakgrunden är en helt ovetenskaplig hypotes om att detta verb ofta används i syfte att konstruera den goda narrativen. En dagsfärsk nyhetsartikel får illustrera det här.

Ulf Larsson

Att språket används för andra syften än att bara förmedla information är ingen nyhet. Man kan vilja instruera, utreda, roa eller något annat utöver det rent informativa.

Eller påverka.

I några tidigare krönikor har jag diskuterat vissa politikers, opinionsbildares och journalisters förtjusthet i eufemismer som EU-migrant och papperslös, uttryck som enligt den ordmagiska tron, som grasserar i det offentliga samtalet, att en negativ eller komplicerad företeelse blir positiv eller enkel bara man byter benämning på den.

Men eftersom eufemismer snabbt förlorar i värde, jobbas det nu hårt med att ersätta EU-migrant med det likaledes åtminstone delvis missvisande utsatta EU-medborgare. Missvisande eftersom det knappast är alla ”utsatta” EU-medborgare man avser, exempelvis inte svenska fattigpensionärer eller arbetslösa spanjorer, utan enbart fattiga romer som vistas tillfälligt i Sverige. Gissningsvis kommer, enligt eufemismens ambivalenta logik, även detta uttryck att uppfattas som negativt framöver, och voilà så måste en ny benämning plockas fram.

Ulf Larsson

Att språket används inte bara för att informera utan också för att påverka är inget nytt. Men om ett samtal främst syftar till saklig faktaredovisning och inte uppfostran, skuldbeläggelse eller övertalning, är det naturligtvis viktigt att de ord man använder har en i sammanhanget korrekt betydelse.

‘

Ulf Larsson

Ett ord innefattar tre aspekter, nämligen form, innehåll och referens. Till exempel innehåller ordet skjorta sju bokstäver i sin skrivna form medan den talade formen innehåller de fyra fonemen skj o rt a (här återgivna med vanliga bokstäver istället för fonetisk skrift).

Ulf Larsson

För några dagar sedan kom jag hem till Sverige från Japan på den ena av årets två långvistelser. Eftersom vädret i Osaka varit rätt extremt de senaste veckorna – temperaturer runt 35 C och en luftfuktighet som skulle få en finsk ångbastu att begå harakiri – har det hittills varit ytterst behagliga dagar.

Ulf Larsson

Drygt 800 mil från de svenska universiteten/högskolorna och de besynnerligheter som pågår där ligger Kyoto. Och i Kyoto ligger Kyoto National Museum, en storslagen och tankeväckande institution som jag och min fru hade förmånen att få besöka för någon vecka sedan.

Ulf Larsson

För några veckor sedan berättade jag om min stackars akademikollega Minton och hans bekymmer med att på sin arbetsgivares beordran försöka införliva ett ”mångfaldsperspektiv” i bland annat grammatikundervisningens kursplaner (och undervisning).