Baskunskaper om människans natur kan inhämtas vid första bästa dagis. Sedan du tillräckligt noggrant studerat de små krypen och insett att allihop strävar efter att göra något som skänker deras tillvaro mening så kan du dra slutsatsen att krypen indelar sig i tre typer.

Den första typen, som är den mest talrika, kan inte på egen hand hitta på något kul att göra. De måste sysselsättas av någon annan, exempelvis lekledare, terapeut, förman eller varför inte dagisfröken. Om de inte får sådan hjälp blir de tjuriga och börjar slåss med varandra eller hitta på annat ofog.

En allt starkare övertygelse hos mig, som jag också noterar hos andra där den i vissa fall närmar sig förtvivlan, är att saker och ting i Sverige på punkt efter punkt blir allt sämre utan att några övertygande motåtgärder inletts av, eller ens börjat diskuteras bland, våra politiska ledare.

Låt mig ge ett exempel, nämligen skjutningar. Våren 2018 presenterades en vetenskaplig studie i tidskriften European Journal on Criminal Policy and Research som baserades på statistik från tretton västeuropeiska länder för perioden 1996 till 2015 och handlade om skjutningar med dödlig eller icke-dödlig utgång bland personer mellan 15 och 29 år.

Igår, den åttonde mars, inföll den Internationella kvinnodagen. Högtiden instiftades, enligt Wikipedia, år ”1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetkin. Varje år i varje land skulle man på samma dag fira en kvinnodag under parollen: Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för socialism”. Sedermera upphöjdes bemärkelsedagen till av FN särskilt erkänd högtid.

Sverige står och kliar sig i huvudet och undrar hur vi ska hantera det här med de hundratals IS-terrorister med svenskt medborgarskap som sitter i syriska fångläger. Jag kliar mig också i huvudet och undrar vad jag skulle göra om jag hade varit statsminister. Så här tror jag att jag skulle tänka (tills någon övertygar mig om att jag borde tänka på annat vis).

Gerhard Miksche har haft vänligheten att översätta gårdagens brev till Frankrikes president till franska. Vi publicerar direkt så får man se vad som händer.

Cher Président Macron,

J’ai lu votre lettre plusieurs fois. Je ne sais pas si vous parlez pour vous-même, pour la France ou pour l’Union européenne, mais si vos idées sont typiques de celles qui gouvernent l’Union européenne, je crains que cette lettre ne me fasse basculer dans le camp des sceptiques de l’Union européenne.

Ju större erfarenheter jag får av livet och världen, desto mer förvånad blir jag att människor faktiskt kan samarbeta och att samhället faktiskt, i lyckliga fall, kan fungera. De självklaraste ting blir vid närmare betraktande obegripligt motsägelsefulla.

Ta exemplet västerländska statsskick, Sveriges eller något annat västerlands. Det trodde man kanske var ett någorlunda sammanhållet och konsistent projekt, men så är det inte. Jag har länge retat mig på att vi systematiskt bortser från konceptets fundamentala inre motsägelser eller kanske, ännu värre, väljer att sopa dem under mattan för att människor inte ska fatta hur underligt och rentav magiskt allt är.

Liksom, verkar det, alla andra europeiska medborgare fick jag via en lokaltidning, i det här fallet Dagens Nyheter den femte mars, ett brev från Frankrikes president Emmanuel Macron. Presidenten förespråkar ”en förnyelse av Europa”. Förnyelsen innebär att EU ska bekämpa sina fiender och utveckla sin politik. Här kommer mitt svar till presidenten.

Om du sitter i ett flygplan tillsammans med en amerikan så be gärna att få studera hans pass. Jag gjorde det för ett tag sedan och eftersom amerikanen är en vänlig och fridsam typ, utom när han uttalar sig för eller emot sin president, så lät han det ske med ett vänligt leende.

Sedan mer än tio år tillbaka är amerikanska pass nämligen försedda med patriotiska fraser, en fras per uppslag, totalt 25 stycken. USA:s utrikesdepartement, den passutfärdande myndigheten, har kommit på att passen är gratis reklamplats för att påverka USA-bilden. Skulle kunna vara något för motsvarande svenska myndighet att ta efter.