
Idag ska vi tala om organisationer som försörjs inte av kunder på en marknad, utan av politiker som delar ut anslag. Det kan vara ett statligt sjukhus, det kan vara ett socialkontor, det kan vara en domstol.
Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.

När Nietzsche hade förkunnat Guds död uppstod ett intellektuellt tomrum i människornas tillvaro. Vad skulle man ha böner, katedraler och Vatikankoncilier till med tanke på att alla dessas funktioner handlade om att administrera relationerna med en gud som inte längre fanns. Prästerna i egenskap av simultantolkar mellan Gud och de för det mesta okunniga människorna behövdes inte heller. Det horror vacui som enligt den förutseende Aristoteles därigenom uppstod fylldes av den enda trovärdigt magiska kraft som återstod när Gud försvunnit, nämligen staten.

Ännu en nyårshelg har passerat och ännu en mängd raketer har avfyrats mot bilar, hus, människor och djur. Det har varit ”stökigt” som våra main stream-medier väljer att uttrycka det. Och det är bara att konstatera: Fyrverkerier är inte längre något folk smäller av för att skapa stämning vid tolvslaget utan vapen som används av folk som finner njutning och glädje i att plåga och terrorisera sin omgivning.

Att döma av flödet på sociala medier, och morgonsofforna i tv, så verkar det nästan så. Det som en gång började med att folk, som druckit för mycket nyårsbubbel, var för bakis för att orka laga middag utan valde att gå ner till pizzerian på hörnet har blivit något av ett måste. Och i motsats till gamla, älskade traditioner är nyårsdagspizzan en sedvänja som medierna älskar. Särskilt mycket älskar de kebabpizzan eftersom den är ett så härligt exempel på den fantastiska mångkulturen. Pizza från Italien i kombination med kebab från Mellanöstern – tänk så trist allt skulle ha varit utan invandringen!

Igår skrev jag att samhällets dominerande makt är den som läst på i sin Hobbes och skaffat sig ett våldsmonopol som är starkt nog att vara ointagligt. Folket blir helt enkelt skrämt till lydnad. Du kanske menar att jag har blivit förförd av historiska äventyrsfilmer från Hollywood men jag tror att den allmänna skrämseln spelat stor roll. När folk inte var rädda nog kunde de bli farliga för härskaren som därför återigen måste sätta sig i respekt. En metod var prygel och offentliga avrättningar som av samtida redogörelser visar sig ha varit populära tillställningar som ofta drog stor publik. (Vid vissa särskilt betydelsefulla tillställningar kunde man ofta köpa sig en välbelägen åskådarplats för att inte missa dramatiken. I Tehran hänger man numera folk från upphöjda kranar för att ge hela åskådarskaran, även dem som inte har råd med VIP-platser, goda möjligheter att noggrant följa evenemanget.)

Några år innan flaskposten med det numera världsdominerande amerikanska uttrycket ”woke” hade kraschat mot Bohusläns klippor och låtit det invasiva innehållet slingra sig ut så hade jag sedan länge uppmärksammat företeelsen under annan beteckning, nämligen ”politiskt korrekt”. Om du ursäktar en självbelåten vardagsfilosof, jag själv alltså, så är mitt uttryck bättre eftersom det innehåller mer klargörande substans.

Det går en programserie om Karin och Carl Larssons liv på SVT Play. En massa konstnärer, arkitekter och annat kunnigt folk får på sin tillgjorda, löjliga och förment kunniga yrkesjargong uttala sig om konstnärsparets hem i Sundborn i Dalarna.

Den första mellandagen hade jag ett betydelsefullt ärende, som inte borde ha behövts, till Nybrogatan. Jag skulle till en bank för att få nya mobilkoder eftersom jag slarvat bort eller glömt de gamla. Mötet var bokat sedan tio dagar. Det hade snöat hela natten och på morgonen låg hela gatan vit och till synes orörd. Jag såg en stor snöhög som jag bara på kul beslöt att bränna igenom så att det sprutade. Jag har fyrhjulsdrift så det fanns ingen risk att fastna.

Vänsterpartiets Ali Esbati lämnar Sverige. Märkligt nog inte till vare sig Kina eller Kuba utan till vårt västra grannland. Men även om Norge inte är en övervintrad kommuniststat så är det i alla fall bättre än Sverige, menar han. Frågan är vad det är han tycker är bättre. Den mer restriktiva invandringspolitiken, kanske? Har Ali Esbati svårt att stå ut med det samhälle han och hans partivänner aktivt varit med om att skapa?

Från Aktuellt 27:e december:
– Sex unga palestinier dödades idag när en israelisk drönare angrep ett flyktingläger i Tullkarm på det ockuperade Västbanken. Enligt Israeliska armén sattes drönaren in sedan ungdomarna angripit Israeliska soldater. Palestinska myndigheter uppger att över 300 palestinier dödats på Västbanken sen kriget i Gaza startade.

I Husby anordnas det nu kurser i att stoppa blödningar vid en skjutning, eftersom ”ambulansen inte kommer i tid”, rapporterar SVT. En granskning visar dock att responstiden är snabbare i Husby än i många andra delar av landet. SVT vilseleder alltså tittarna genom att framhålla att just invånarna i Husby är särskilt utsatta.

Information från Wikipedia om frontallobens utveckling:
”Olika delar av hjärnan utvecklas olika fort och exempelvis frontalloben är den delen av hjärnan som utvecklas allra långsammast. Det är därför vi har svårt att bedöma risker och se helhetsbilder medan vi är unga, denna delen av vanligtvis inte färdigutvecklad förrän vid 25 års ålder.”

Den här artikeln skrev jag för nio år sedan. Den glömdes bort. Och inte bara det. Alla de likartade insikter som andra människor samtidigt utvecklade har också glömts bort och fått sin grav någonstans bortom minnets gräns. Ungefär som med den okände soldatens grav borde man bygga ett monument till alla hedervärda intellektuella misslyckanden.

I januari är det presidentval i Finland. (Här görs en sammanfattning på svenska av den stora debatten i TV). De två främsta är Alexander Stubb och Pekka Haavisto. De har varsin extra börda att bära på: Stubb är finlandssvensk och Haavisto bög, vilket någon näsvist påpekat. (Li Andersson är också finlandssvensk).

Eftersom jag var ett intelligent barn gick jag aldrig på det där med tomten. Kände på mig att det var grannflickans moster som spökat ut sig med fasttejpad bomull i ansiktet (bilden). Men jag vet andra som var mer lättlurade, och på 1960-talet ansågs det ganska OK att lura barn. Vuxna drog gärna en rövarhistoria om de tyckte verkligheten var för komplicerad, för tråkig eller tog för lång tid att förklara. Vi hade heller inga mobiltelefoner där vi kunde Googla och kolla det rätta svaret. I stort som i smått var vi utelämnade åt vuxnas manipulationer.

Det finns några nyckelmeningar i DN:s intervju 22 december med en före detta gängkriminell som de kallar ”den unge mannen”. Av de suddiga bilderna att döma har han afrikanskt ursprung så man får vara tacksam att de inte gett honom ett alias som Erik, Ulv eller Anund. På eget bevåg ger jag honom namnet Ahmed, för att slippa upprepa ”den unge mannen” hela tiden i min text.

Under julen är det muslimerna som bär upp vården så att svenskar kan fira högtiden i lugn och ro. Det skriver före detta s-politikern Nalin Baksi, f d Pekgul, i ett inlägg på X. Vi icke-muslimer tackar och bockar för att hon och hennes muslimska systrar och bröder räddat julen åt oss, för det vet ju alla att det absolut inte finns, och aldrig har funnits, några svenskar som arbetar på julen.

I Svenska kyrkan får man ofta höra att ”Jesus föddes som ett flyktingbarn”. Stämmer det?
Nej, liksom så mycket annat som Svenska kyrkans präster påstår, så är det fel.
Ett tag var Jesus dock flykting. I Matteusevangeliet finns berättelsen om den heliga familjen, Josef, Maria och Jesusbarnets, flykt till Egypten för att rädda barnet från Herodes. Kungen hade ju befallt att alla gossebarn skulle mördas.

Idag skriver vi 24 december och tänder dessutom det fjärde adventsljuset. Jag tycker det är särskilt trevligt när julafton sammanfaller med fjärde advent, det blir lite ”extra allt”. Igår kunde vi berätta om att Malmö stad undviker att önska god jul men det gör inte jag. Traditionerna och kulturarvet är något av det viktigaste vi har – utan dem blir vi rotlösa och lättstyrda. Det gäller att vara vaksam på maktmänniskor som försöker beröva oss vår kultur.

När människor gör saker tillsammans skapar de trygghet genom gemenskap. Svenska bondbyar före storskiftet 1749 och efterföljande skiften hade stora gemensamma allmänningar dit alla kunde skicka sina djur på bete. Individuella odlingstegar fanns men de var så smala och låg så nära varandra att all odlingsverksamhet måste ske unisont. Kravet på trygghet skapade en tendens till kollektivism.

Det är varken islam, kristendom eller någon annan religion som idag är störst. Det är istället klimataktivisternas läror som vunnits starkast gehör. Klimatreligionen leder.
Västvärldens ledare bekänner sig unisont till denna nya religion. Istället för att leva under Herrans tukt och förmaning lever vi nu under de klimattroendes ännu strängare påbud.