Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Ett försåtligt sätt att manipulera människor är att manipulera språket. När jag var liten betydde ”hållbarhet” att något inte gick sönder. Byxor ansågs hållbara om det inte gick hål på dem, och alla visste att rostfritt stål var hållbarare än billig plast. Hållbarhet betydde också att något ”räcker längre”. Det vill säga mjölken blir mer hållbar om man sätter den i kylen.
I kölvattnet efter Jimmie Åkessons tal på SD:s landsdagar talar väldigt många kritiker om att man måste skilja på islamister och ”vanliga” muslimer.
En islamist är beredd att med våld överta makten över ett lands territorium, om det inte går med andra medel. Som infiltration och utnyttjande av demokratin för att på sikt få demokratiska stater, som Sverige, att genom missriktat tillmötesgående och naiv acceptans avveckla sig själva till förmån för en muslimsk diktatur.
Jag önskar att någon politiskt oberoende och akademiskt kvalificerad (docent, prof., prof. em.) statsvetare skulle våga sig på forskaruppgiften att analysera Socialdemokratins långa historia utifrån hur socialismen, enkannerligen de totalitära inslagen implementerats (by piecemeal social engineering) i Sverige och vilka de verkligt ideologiskt och politiskt drivande personerna varit. Hur har socialismens ideologiskt inneboende totalitära drag dolts bakom omskrivningar och märkliga begrepp som exempelvis ”folkhemmet”, ”kvinnans frigörelse och barnens socialisering”, ”demokratisk socialism”, m.fl.
Hur är det möjligt att politiker genomför så olämpliga saker som det svenska universitetssystemet där lärosätena får betalt efter hur många examina de delar ut? Hur lång tid kan det ta för en beslutsfattare att förstå att en sådan ordning måste leda till betygs- och examensinflation? Universiteten är inte det enda exemplet. Med skolan gjorde man samma sak, alltså införde ett pengsystem utan extern kontroll, vilket sannolikt lett till en hel del betygsinflation och bristande jämförbarhet mellan betyg från olika skolor.
I fredagens Rapportsändning inledde programledaren ett inslag med:
– Den tillfälliga vapenvilan mellan Israel och Hamas bröts i morse och Israel har återupptagit striderna med flygbombningar och marktrupper.
Det är inte bara genom att i egenskap av vit man ansvara för flera århundradens, kanske årtusendens, slaveri och andra slags tilltagande förtryck av alla andra människor, det vill säga av dem som inte är vita män, som jag har skuld. I dagarna har årets stora miljömöte COP28 inletts i Dubai, Förenade Arabemiraten. För att försätta de 70 000 delegaterna i ett lagom upphetsat stämningsläge och påminna dem vad det hela handlar om påpekade Indiens premiärminister Nahendra Modi att min skuld fortsatt att öka under det senaste seklet: ”Under de senaste hundra åren har en liten del av mänskligheten ägnat sig åt hejdlös exploatering av naturen”, sa han och fortsatte med ödesmättad stämma, ”och nu betalar mänskligheten för detta”.
På ett sätt gillar jag Daniel Helldén. Han är en klar, rak och tydlig politiker. Han får saker gjorda. Som att under sina åtta år som trafikborgarråd i Stockholm skapa trafikinfarkter och parkeringskaos i hela stan. Till förmån för idioter som föredrar att transportera sina barn i en låda på elcykeln, i ur som skur. Sånt imponerar.
Varför är svensk politisk debatt så inskränkt? Varför springer alla förståsigpåare i flock? Inte är det ett bra sätt att hitta ny information – alla får samma.
Joakim Lamotte har skrivit en mycket läsvärd självbiografi ”Där stormen är” med undertiteln ”En swishhoras betraktelser”. Det är en sån bok man sträckläser på några timmar. Ändå lyckas han få med det mesta av betydelse som hänt i Sverige de senaste 20 åren.
Hanne Kjöller är en fristående kolumnist i Dagens Nyheter som jag sätter högt för hennes nästan alltid skarpsynta iakttagelser. Nu har hon kommit med nya skrämmande redogörelser för hur staten uppför sig. Hennes budskap i sammandrag, som jag fattat det, är att:
Birgitta Sparf skrev igår en alldeles utmärkt krönika om den politiskt korrekta åsiktskorridoren, och nämnde även Socialdemokraternas löjeväckande granskning av sig själva. Deras patetiska försök till avbön ger henne ny energi, säger hon, och jag förstår hur hon menar. Det är på sitt sätt underhållande att se dem slingra sig som maskar på kroken och svänga sig med bortförklaringar och lögner samtidigt som de fortsätter slå sig själv för bröstet. Och jag önskar att jag kunde känna likadant. Men tyvärr känner jag mig mest dränerad på energi.
Ett svårt ord är ”man”. Ett annat är ”samhälle”.
Föreställ dig att du är bekymrad över tillståndet i skolan (eller järnvägen, polisväsendet, psykvården, media, klimatet, cyklister på trottarerna eller vad som helst; du väljer själv något som ligger dig särskilt varmt om hjärtat).
Jag har inte funnit det mödan värt att kommentera socialdemokraternas självkritiska rapport om hur fel de haft under alla år inom invandringspolitiken. Jag känner enbart en stor trötthet. Det är så dags nu att komma med avböner, när landet i princip ligger i spillror tack vare deras politik.
Åren 1974 och 1975 var en formativ period för ett gammalt Sverige som höll på att ta slut efter ett kvartssekels magiskt framgångsrika rekordår och ett nytt och annorlunda Sverige som nu skulle danas enligt politikens drömscenarier. 1974 kom en ny regeringsform där det nya politikerväldets huvuduppgifter fastställdes. Alla människors lika värde skulle vara politikernas ledande princip och deras huvuduppgift ”den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd… Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa”.
Idag kan de flesta svenskar titulera sig ”medelklass.” Men är någon stolt över att göra det? Nja. Snarare skäms vi. Det är tråkigt att vara medelklass. Mellanmjölk. Svenssonsvensson.
Att människor eftersträvar andras beundran går att begripa. Att en del i detta syfte går till överdrift kan man också begripa; kampen om nästans uppmärksamhet och gillande är hård och det kan vara motiverat med en del fräcka chansningar i form av extrema utspel, låtsaslekar, solochvår och blå dunster.
Hawaii är en ö-grupp bestående 8 större öar och (125 mindre) i norra Stilla havet mellan USA och Japan. Befolkningen uppgår till 1,4 miljoner med nästan 1 miljon på ön Oahu, 657 km2 stor (Bornholm är något mindre, 588 km2) där huvudstaden Honolulu ligger. Ögruppen är USA:s 50:e delstat sedan 1959 och befolkningen är en salig blandning av ursprungsbefolkningen polynesier, kineser, japaner, latinare och vita.
Jimmie Åkesson är i blåsväder igen, efter att ha sagt något som jag gissar att en överväldigande majoritet av gemene man helt håller med om, nämligen att Sverige på sikt kommer att behöva konfiskera och riva moskéer där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.
Frågan som nu undviks är: Vem, utom islamister och andra antidemokrater, kan tycka att Åkesson har fel?
I P1 diskuteras byte av partiledare i Godmorgon Världen. Jenny Madestam, docent i statsvetenskap och lektor i offentlig förvaltning vid Förvaltningsakademin på Södertörns högskola, säger om SD:s ledarskap:
För många år sedan var jag liberal nog att förespråka oinskränkt yttrandefrihet för alla, medborgare, PUT-folk och turister. Det kändes genomtänkt och motsägelsefritt. Det som gällde en person gällde lika för en annan.
Bachar Garar, 22, studerar fred och utveckling på Linnéuniversitetet i Växjö och har gjort värnplikten på Livgardet i Kungsängen.
Han var en av många som störde den öppna frågestund som Ulf Kristersson försökte hålla tillsammans med Elisabeth Svantesson i Göteborg. Ett möte som fick avbrytas i förtid eftersom så många Palestinademonstranter i vanlig ordning gapade, skrek och förde sånt liv att de förstörde för alla andra som kommit dit för att ställa frågor att det blev meningslöst att fortsätta.
En av de starkaste makterna i Mellanöstern idag är den islamiska republiken Iran. Idag utövar den iranska regimen varierande grad av kontroll över Irak, Syrien och Libanon samt norra Jemen.
Det är ett stort territorium. Och det innebär i praktiken att Israels gräns mot Libanon och Syrien är en gräns mot Iran.
Igår skrev jag en text om artificiell intelligens som gav mig dåligt samvete eftersom jag skrev den utan att veta vad jag pratade om. Min poäng var att ingen som pratar om artificiell intelligens, vilket många gör eftersom det nuförtiden existerar oändliga mängder arbetslöst riskkapital (som Farbror Joakims pengabingar fast fler) som letar efter något kul att göra, begriper sig på AI. Eftersom de oändligt rika kapitalisterna liksom du och jag inte vet något om själva tekniken – till exempel om den ska utplåna mänskligheten eller tvärtom göra tillvaron oändlig behaglig (om inte i Mali så åtminstone i södra Kalifornien) – så får de i stället lita till hjältar som de för tillfället tillmäter gudomliga krafter.
En sak som slår mig varje gång de visar klimataktivister på tv är att påfallande många av dem är äldre kvinnor, det som förr kallades tanter. Det är kvinnor på 65 plus som roar sig med att limma fast sig på motorvägar och sabotera för vanligt folk som försöker ta sig till sina jobb. Aktivismen är deras hobby, ungefär som forna tiders tanter ägnade sig åt sin syjunta. De har bara bytt stickningen mot slagord och finklänningen mot jeans och fleecetröja.
Japan är ett ö-rike som består av ca 14 000 öar varav Hokkaido och Honshu är de största. Befolkningen uppgår till ca 125 miljoner och landets yta är 377 000 km2 som kan jämföras med Sveriges 450 000 km2 och Storbritanniens 243 00 km2. Japan är det enda landet i världen där två atombomber exploderat och landet var ett kort tag under 1980-talet världens näst största ekonomi. Huvudstaden Tokyo har 14 miljoner invånare men Stor-Tokyo nästan 40 miljoner, vilket gör den till världens största stad. Japan kallas ibland för ”Land of the Rising Sun”.
För några år sedan började världen oroa sig för lögnen och då menar jag inte den bedrägliga vardagslögnen som folk kunde åka i fängelse för utan den storslagna lögnen, ofta i industriell skala, som hedrades med beteckningar som fake news och ofta påstods tillverkas av ryska hackers på order av Putin och hade som syfte att åstadkomma regimskiften i USA och andra viktiga länder.
Visste ni att det inte alls var Hamas som utförde terrorattentatet i Israel den 7 oktober? Det var faktiskt judarna som massakrerade sina egna från helikoptrar! Det gjorde de för att få en anledning att starta ett krig i Gaza, för att kunna mörda palestinierna och inte bara stjäla deras organ utan även deras hud.
Nej, det är inte Joseph Goebbels som har återuppstått. Det är den kroppspositiva influeraren Stina Wollter som tänkt till.
Guam en amerikansk ”koloni” i västra Stilla Havet, i ögruppen Marianerna som är en del av Mikronesien (som ligger norr om ekvatorn och väster om den internationella datumlinjen). Rent formellt är det ett så kallat amerikanskt autonomt territorium, vilket innebär att invånarna är amerikanska medborgare som dock saknar rösträtt till kongressen eller presidentvalen. Guams yta är 550 km²vilket kan jämföras med Bornholm 588 km2 och Åland 610 km2. Ön ligger drygt 500 mil väster om Hawaii och 250 mil söder om Japan. Mest känd är Guam som en stor amerikansk militärbas.
Förr i tiden när kapitalismen verkade fungera ungefär som Karl Marx sa var samhällslivets grundläggande drivkrafter enklare att begripa än idag. Marx sa att profiten var kapitalets drivkraft och när man undersökte hur kapitalister fattade beslut tycktes det stämma. Grundregeln var att samla mer pengar och investera så att kapitalet förmerades: ”Ackumulera, ackumulera, det är lagen från Moses och alla profeterna” var Marx egen, lite ironiska, formulering av kapitalets främsta budord.
Den som minns TV3:s begynnelse, då Robert ”jag-är-så-tuff-så-jag-blir-rädd-när-jag-ser-mig-själv-i-spegeln” Aschberg tog sig in i stugorna via kabel-tv och parabol, minns också programmet Diskutabelt, där han samlade diverse element som rök ihop och kastade skit på varandra. Det var tv när tv är som sämst, men även dålig tv kan ha ett visst underhållningsvärde och ett av de mer minnesvärda avsnitten var när skådisen Kjell Bergqvist och Aftonbladets nöjesjournalist Tom Hjelte drabbade samman.
