Numera blir man, jag i alla fall, sorgligt påmind om att vi lever i ett land på deken, ett land som därtill ingår i en kulturkrets, den västerländska, som också är på deken. Vad vår dekadens beror på är svårt att förklara. Hur skulle vi förresten kunna förstå vår nedgång när vi inte begriper – eller ens besvärar oss med att försöka begripa – hundrafemtio års uppgång som placerade Sverige bland gräddan av jordens framgångsländer?

Magdalena Andersson är i byggtagen och avgav något som kan liknas vid en socialdemokratisk programförklaring i Aktuellt 31 maj. Så här sa hon:

”Vi behöver bygga en ny samhällsgemenskap i Sverige! Vi behöver ha mötesplatser och träffas. Se till så att alla barn tar sig igenom skolan, att vuxna kan gå från bidrag till arbete. Att vi bygger en samhällsgemenskap som grundar sig på rättvisa, respekt men också att vi alla i Sverige tar ett gemensamt ansvar för utvecklingen. För det finns en otrolig potential i vårt land, och det är den som vi ska ta till vara!”

I Eskilstuna har ett större antal högstadieelever firat den kommande skolavslutningen med att stöka till det lite. Det var under en friluftsdag som två gäng drabbade samman, och fyra elever fick föras till sjukhus med knivskador. Men, som Dennis Johansson, presstalesperson på polisregion Öst, sa till TV4 i samband med att polisen larmats till platsen:

– Det är i alla fall ingen skjutning.

Vilken lättnad! Bara ett vanligt litet oförargligt knivslagsmål mellan två ”kompisgäng” alltså, som ju alltid förekommit på friluftsdagar.

Idag är det, enligt de politisk korrekta, skämmigt att vara stolt över Sverige, över vår flagga, svenska historia och kultur samt över våra främsta uppfinnare, företagsledare och ämbetsmän. Enligt Mona Sahlin har vi ingen historia att vara stolta över, förutom midsommar och andra töntiga traditioner, enligt Reinfeldt tillhör inte Sverige svenskarna och Romson anser att alla, oavsett ursprung, som reser med tunnelbanan är svenskar. 

År 1974 fick Sverige en ny regeringsform som artikulerar det då nymornade politikerväldets uppgifter och tydligt förelade dess medlemmar att deras gemensamma mission var att värna och vidareutveckla den svenska välfärdsmodellen så som den beskrevs i den nya grundlagen och på detta fundament förkunna Sverige som ett politiskt korrekt föredöme för hela världen.

Livet är fullt av mysterier eller i varje fall oförklarade händelser som genom det blotta töcken som omger dem ger människan ett mått av obehag, mig i alla fall. Så har jag exempelvis problem med det ryska anfallet på Ukraina i februari 2022. Hur kunde ryssarna åka på en sådan nit redan från början? De hade räknat med att underkuva Ukraina på någon vecka, stridsvagnsbesättningarna påstods ha packat finuniformer till den stora segerparaden som skulle anordnas i Kiev. Men nu är kriget inne på andra året och det finns inget slut i sikte. Hur kunde ryssarna felbedöma sina krigschanser så kapitalt?

För ett par år sedan skrev jag om Horndalseffekten: Detta begrepp blev känt i början på sextiotalet då Erik Lundberg publicerade sin bok Produktivitet och räntabilitet. Han hade gjort ett intressant fynd. Järnbruket i Horndal hade inte investerat något under ett femtontal år, men ändå ökat produktionen, och därmed produktiviteten, med 2 – 3 procent per år. Det var ett mycket väsentligt fynd, viktigare än man då förstod.  

Ser vi här en ny trend bland svenskarna? En man i Eskilstuna som SVT Nyheter Sörmland kallar Anders Andersson, 50, är en listig och påhittig jävel.

Han lyckades skaffa sig dubbla identiteter och uppfann Sven Svensson, 58, som påstods dela lägenhet med honom. På så sätt lyckades Anders under fem års tid lura Eskilstuna kommun på hela 498 000 kronor i socialbidrag.

I morse läste jag morgontidningen vilket i det här fallet betyder Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, inte för att just dessa är de mest stimulerande nyhetsmedia jag kan tänka mig utan för att det är i dem, plus några andra, som den officiella samhällsdebatten förs. Det betyder att man har hygglig pejl på den socialt acceptabla diskursen i vårt samhälle ifall man genomögnar dessa blaskor. Man får då också reda på sidoinformation som kan vara användbar när man kalibrerar sina egna uppfattningar mot verkligheten, till exempel att sju av tio väljare tycker att Sverige är ett sämre land än för tjugo år sedan.

Nu är det studenttider och SVT intervjuar tre kvinnliga Uppsalastudenter, med rötterna i Eritrea, som väljer att bära Eritreas flagga på studenten, för att hylla landet de kommer ifrån.

Eritrea är en av världens hårdaste diktaturer, från vilken Sverige tagit emot tusentals flyktingar genom åren. Situationen för medborgarnas mänskliga rättigheter är bland de värsta i världen och varken politisk opposition eller fria medier tolereras. Så sent som 2017 avslöjade GP att landet trakasserar eritreaner som flytt till Sverige. Detta land vill alltså de tre studenterna hylla, ungefär som om det vore där de erbjudits fri skolgång och studiebidrag under gymnasietiden. Hur hade det varit att visa respekt för det land de lever i, och som möjliggjort deras utbildning?

När jag gick i småskolan ägnades mesta tiden åt rättstavning, multiplikationstabellen och kristendom. Sexualitet var officiellt en icke-fråga – ända fram till slutet av mellanstadiet, då vi fick två timmars samtal om pubertet och fortplantning med magister Anders. På högstadiet ordnades skoldisko i matsalen och därefter förväntades vi bygga upp harmoniska relationer med det andra könet, vilket de flesta av oss lyckades med. 

Det här är en lite uppgiven kommentar till en debatt som pågår just nu och har väckt en del uppmärksamhet. Debatten handlar om huruvida barn i Sverige svälter för att deras föräldrar är så fattiga att de inte har råd att köpa mat och att barnen därför äter extra i skolan på måndagar efter den av ekonomin påtvingade helgfastan.

Medan sju av riksdagens åtta partiledare fortsätter vurma för mångkultur tvingas vanliga medborgare kämpa med konsekvenserna av den. Friheten för vanliga skötsamma ungdomar inskränks allt mer, då de nu riskerar att bli misshandlade, rånade och till och med mördade när de går ut. Efter mordet på en 15-åring i Hammarby Sjöstad nyligen berättar en tonårsmamma i en intervju att hon inte låter sina tonåringar gå ut efter 21 på kvällen.

Om föräldrarna till de tonåringar som beväpnar sig hade fattat samma beslut skulle den här pojken kanske ha levt idag. Men sånt ska man inte prata om, för föräldrar med kriminella barn är det så ofattbart synd om att de inte får kränkas med krav på ansvar.

Föräldrar i Rinkeby kräver gratis lunch åt sina barn under sommarlovet, rapporterar vänstertidningen ETC. Men hur hungriga är egentligen Rinkebybarnen? Inte hungrigare än tidigare om man får tro Hans Ovsjö, som är rektor på Knutbyskolan i Rinkeby. I en intervju i Aftonbladet ger han uttryck för genuin förvåning över debatten som rasar eftersom han, trots att han jobbar i ett av de påstått mest utsatta områdena, inte märkt ett dyft av någon ökad hunger.

Författaren F. Scott Fitzgerald sa att han hade de tredje och fjärde bästa egenskaperna du kan ha som man. Han var snygg och intelligent. Men han saknade de två bästa egenskaperna. Dessa egenskaper är att man är rik och att man har en djurisk dragningskraft. Tom Buchanan i ”Den store Gatsby” föddes rik och med en djurisk dragningskraft. Jay Gatsby var smart och snygg. Det räckte ej för att få tjejen han ville ha. Ernest Hemingway var ej modellsnygg men han kunde dyka upp i främmande länder där han ej behärskade språket och folk blev galna i honom. Kvinnorna ville bedriva otukt med honom även om de var kyska katoliker och oskulder. Männen ville kolla på honom för att han var så cool.

Ett föredrag med ovanstående rubrik, som jag fått mig tillskickat av den kände meteorologen Lennart Bengtsson, hölls häromdagen i London av Lord Frost på GWPF:s årsmöte. Lord Frost (bilden) är en bemärkt person i Storbritannien där han varit regeringsmedlem, ambassadör och chefsförhandlare mot EU utan att för den skull göra anspråk på akademiska meriter i det ämne föredraget berörde, nämligen klimatpolitikens framtid eller kanske klimatpolitikens fördärvliga inflytande.