Invandringen har, efter att ett antal decennier förtigits, också i de mest traditionella medier kommit att bli ett närmast stående inslag. Ändå förtigs inte sällan att ett brott, som annars noggrant redovisas, begåtts av en invandrare. Läsaren eller tittaren kan mestadels ändå av sammanhanget lista ut förövarens nationalitet.
I P1 Morgon 11 oktober intervjuar Mikael Kulle Anders Persson, lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet.
Kulle har reagerat på att den terrorklassade organisationen Hamas i ett uttalande har framfört att även civila personer i Israel kan vara legitima mål för deras attacker. Persson får upplysa den okunnige Kulle om hur det egentligen förhåller sig:
Jag frågar Google om Sverige är ett mångkulturellt samhälle, och den hjälpsamme IT-jätten skickar mig till sajten Expo Skola för att jag ska få ett genomtänkt, vederhäftigt och lättförståeligt svar.
Så här förklarar Expo Skola:
I Sverige spelar det ingen roll vem som utför en terrorattack, eller mot vilka den riktas, det leder alltid till åtgärder mot islamofobi. Så även Hamas antisemitiska terrordåd förra helgen. Medan judar lever under konstant hot, även i Sverige, satsar nämligen Malmö stad stort på att motverka just islamofobi.
Finns det överhuvud taget någon som är intresserad av vad mannen eller kvinnan på gatan känner och tycker när det inträffat en stor och dramatisk händelse i Sverige? Som när vänsterblocket förlorat valet, landet står mitt i en elkris på grund av i förtid nedlagd kärnkraft eller att någon har sprängt grannhuset i småbitar.
Jonathan Conricus, internationell talesperson för den israeliska försvarsmakten, IDF, är ett unikum som närmast chockar våra statliga journalister på SR och SVT. Han talar klarspråk, något som journalisterna inom svensk statsmedia är helt ovana vid.
Ibland har jag svårt att sova och vaknar redan i gryningen. Som ung tyckte jag det var jobbigt, eftersom jag hade småbarn, tider att passa, sånt som krävde en ostörd nattsömn. Numera är livet mer kravlöst – jag sköter mig själv, kan jobba på vilka tider jag vill och har lärt mig uppskatta de tidiga gryningstimmarna. Inga plingande mobiltelefoner, inga ljud från tunnelbanebygge och husbyggen, bara tystnaden och tankarna.
Ibland ser man inte vad man har framför ögonen. Själv har jag först i modern tid – vilket i det här fallet betyder de senaste åren – fått upp blicken för de professionella kårernas betydelse för samhället. Med professionell kår menar jag exempelvis advokaterna, skollärarna, läkarna, ämbetsmännen, ingenjörerna, professorerna, poliserna, brandmännen med flera.
Jag har länge varit prosemit. En prosemit är motsatsen till en antisemit. För nio år sedan sökte jag vetenskapliga belägg för min hållning och publicerade nedanstående rapport som det nu känns lägligt att nu återge.
Ibland händer det att Sveriges Television får till det riktigt bra. Så skedde i torsdagskvällens Rapport 19.30. Inte för att jag är helt säker på att det skedde med vilje. Med tanke på hur svårt SVT har att rapportera om terrordådet mot Israel utan att sticka offerkoftor åt araberna kan det vara ett olycksfall i arbetet. Bra var det i alla fall, eftersom det tydligt visade hur svårt det arabiska civilsamhället har att ta avstånd från terrorism.
Just nu befinner sig cirka 400 ”svenskar” i Gaza. Trots 10 års stark avrådan från UD att resa dit på grund av säkerhetsläget. Nu sitter de där och klagar över att de inte kommer ut och kan ta sig ”hem” till Sverige igen.
I morse betalade jag en parkeringsbot på 1 100 kronor. Om jag hade parkerat på ett stoppförbud så hade det kostat 1 300 kronor. Jag fick alltså tvåhundra kronors rabatt på saköret för att jag ställt bilen på en plats med parkeringsförbud som trots prisskillnaden erbjuder samma parkeringskvalitet. Det var kanske hyggligt av kommunen som utställt boten att ge lite rabatt men jag grämde mig ändå över att ha åkt på en ändå så onödig utgift. Men efter att ha bekymrat mig en stund och sökt skäl att finna fel hos kommunen så bet jag ihop och erkände för mig själv att ingen annan än jag var skyldig och att straffet inte kunde anses oskäligt.
Från Ekot 11 oktober:
”Migrationsverket har beslutat att tillfälligt stoppa alla utvisningar till Gazaremsan. Det meddelar myndigheten på sin hemsida. Mot bakgrund av konfliktens snabba förlopp och att det inte går att bedöma hur konflikten utvecklas har Migrationsverket bestämt att inga utvisningar ska verkställas.”
Som så många andra länstolsentusiaster har jag i decennier funderat på att starta ett nytt parti men det har liksom aldrig blitt nåt. Men under luftslottet finns, enligt min mening, en eller flera gedigna ideologiska grunder.
Knappt har kropparna hunnit kallna, efter Hamas angrepp på Israel, förrän representanter för svenska kyrkan går ut i medierna för att relativisera slakten. Denna gång är det Håkan Sandvik som öser på med sina finaste argument för att släta över Hamas angrepp och palestiniernas oförmåga att ta avstånd från terrorn.
Det står på polisens hemsida att ett av deras uppdrag är att minska brottsligheten, vilket ter sig som en fullkomlig självklarhet för mig. Detta har Aktuelltredaktionen tolkat som att polisens främsta uppgift är att förebygga gängbrottslighet, vilket är en helt befängd misstolkning.
När Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar fördömde Hamas angrepp på Israel mötte hon kritik från flera högt uppsatta partikamrater, bland annat från partiets utbildningspolitiska talesperson, riksdagsledamoten Daniel Riazat.
Nu för tiden behöver man inte ens argumentera för att Sverige är på deken. Alla vet om det och ingen säger emot. (Jo, faktiskt, igår åt jag lunch med en kompis som lite lamt och kanske för formens skull påpekade att Sverige fortfarande är ett av tjoget rikaste länder per capita och att svenska barn klarar sig bra i skolan om man inte tar med invandrare inklusive avkomma i beräkningarna. När vi väl konstaterat dessa fakta insåg vi att de ”vid en samlad bedömning” känns irrelevanta.)
Hejsan svejsan,
Det är jag som är Hans Dengroth. Jag och mina kompisar Anders Lallarson, Sture Seg och Sven Knäppquist är superglada att våra politiker är lika smarta som vi. Att lösa brottsligheten med främst fler poliser, mer övervakning och längre straff kommer klara biffen, jajamensan!
Hela dagen igår har jag hört olika ekonomiska experter, av båda könen, uttala sig om att det är dags att ett kvinna får Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.
Samtiden föreställer sig att den knarkrelaterade brottsligheten är orsaken till den gängrelaterade mordvåg som tycks skölja genom landet. Ifall man frågar samtiden hur morden mer exakt hänger ihop med knarket så får man enligt min erfarenhet svävande svar av typ att det är väl självklart eftersom knarkhandeln omsätter stora summor och att knarkhandlarna vill skydda sina marknader vilket enklast sker genom att mörda alla intränglingar som vill sno kunderna.
2000-talet ser ut att bli krisernas århundrade. Hittills har vi upplevt klimatkrisen, finanskrisen, migrationskrisen, covidkrisen, energikrisen, Ukrainakrisen och vad som ser ut att bli nativitetskrisen. Enligt en ny dokumentär med titeln ”No farmers No food” och undertiteln ”Will you eat the bugs?” ligger den värsta krisen framför oss: ”Matkrisen”.
Efter helgens händelser i Israel har mängder med palestinier varit ute på våra svenska gator och firat Hamas massakrer på judiska kvinnor, barn och äldre. Bilkaravaner med idel tjutande och tjoande glada mordanhängare i Malmö och Kristianstad, fyrverkerier, glädjedans i Växjö och segerfirande på Sergels torg i Stockholm, med mera, med mera, med mera – för att inte tala om alla uppsluppna inlägg som spritts på sociala medier. Det tycks inte vara någon ände på deras dreglande åtrå efter oskyldiga människors blod.
Sokrates – eller kanske Platon som låg bakom och gjorde Sokrates till sitt språkrör – närde en demokratisyn som alldeles säkert hade gjort att både Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets debattredaktioner hade refuserat alla artikelförslag från honom. Visserligen ansåg han att demokratin var det mest tilltalande av all kända statsskick. På den punkten hade han nog fått debattredaktörerna med sig.
Det var länge sedan patriarkatet användes som allmän förklaring till tillvarons uselhet. Det beror förstås på att vi numer lever i ett matriarkat. Dock används inte heller detta begrepp särskilt ofta.
Helgen har präglats av Hamas terrorkrig mot Israel, med mängder med döda, skadade och ett stort antal gisslan. I Sverige mobiliserar sig nu antisemiterna för att sticka offerkoftor åt de islamistiska terroristerna. Dels de muslimer som är ute och firar att judar mördats, dels alla de andra, som försöker maskera sin antisemitism genom att använda ord som ”Israel”, ”israelisk” och ”israeler” istället för ”jude”. Som Vänsterpartiets Ulla Andersson, till exempel, som i detta yttrande på X väljer att helt avhumanisera judarna:
”Så fruktansvärt! Nära 200 döda i israelisk vedergällning.”
Jag vill tala om Lausannefreden, för precis 100 år sedan och dess betydelse idag.
Jag har några ord om den politiska bakgrunden till de problem som än idag plågar Mellanöstern. Problem som förvärrats och blivit svårlösta beror nämligen till stor del på avtal och fred som slöts för 100 år sedan i samband med att den politiska kartan ritades om efter det första världskrigets slut.
Efter Hamas angrepp på Israels civilbefolkning i lördags visade svenska muslimer sin uppskattning genom att festa, dansa och fira.
Samtiden håller nu, som alltid, på att fila på sin historia. Jag tror att detta kommer att bli särskilt besvärande för vårt lands politiker eftersom en helt ny berättelse om deras insatser håller på att ta form.
”Kriminella bråkstakar får räkna med vräkning”. Det skriver Expressens ledare den 4 oktober, med anledning av att regeringen vill göra det det lättare att vräka grovt kriminella.
DET GODA SAMHÄLLET 