Under natten till fredag (11/8) sköt ryska rymdflygstyrelsen Roskosmos upp sin månlandare Luna-25.
Igår under söndagen började den ryska månraketen skicka data till jorden. Målet för expeditionen är bland annat att söka efter vatten i frusen form på månens sydpol. Enligt den ryska rymdmyndigheten ska Luna-25 ta prover och bedriva ”långsiktig vetenskaplig forskning”.
Kommer ni ihåg de första efterkrigsårtiondena? Trots atombombshotet lovade både den tiden själv och dess framtid oss en allt bättre tillvaro. I efterhand har de kallats för ”rekordåren”. Dess närmast föregående år med världskrig och depression färgade också synen på tidigare århundraden. Populärt var att förtala dem, i synnerhet stormaktstiden, förstås.
Häromdagen framförde jag en kontroversiell uppfattning till en vän. Jag sa att det inte händer något i svensk politik. Årtionde efter årtionde passerar men uppfattningar, ståndpunkter, konkreta lösningar förblir desamma. Det är bara håret som blir gråare på alla dem som fortsätter att ha oförändrade åsikter.
Gudrun Schyman, vid tillfället ledare för det politiska partiet Feministiskt Initiativ, kände sig i augusti 2017 manad att ta sig till Medborgarplatsen i Stockholm för att stötta de små utsatta afghanska pojkarna som på eget bevåg, och i strid mot alla ordningsregler och demonstrationslagar, hade ockuperat den offentliga ytan under flera veckor.
Just nu står Expomedarbetaren Bilan Osman i fokus på sociala medier, efter att hon yttrat att sharia är okej och att det är islamofobi att ifrågasätta sharialagar och tvingande klädsel för kvinnor.
Vad många snobbiga intellektuella (som jag) än tycker så kan man som svensk vara ganska stolt över nivån på dagsdebatten i Sverige. Trots allt är vi ett litet utkantsland med ett språk- och tankeområde som täcker max tio miljoner människor varav uppemot hälften troligen i det här sammanhanget bör räknas som funktionella analfabeter i bemärkelsen att de aldrig skulle läsa en normal debattartikel även om de kunde nästan alla orden. Och ändå har vi ett kiv och ett tjafs och ett ordgemäng som om hela folket inte bara döpts in i Svenska kyrkan utan också fötts in i Svenska Akademien.
Eller: Om det största haveriet inom migrationspolitiken någonsin.
Fick upp ett Facebookminne från 11 augusti 2019. Kopierar in texten här då jag förkortat den något:
Meningen är att den här texten ska drypa av fördomar och förakt mot psykiatrin som jag inte vet något annat om än att jag betalar för den samt att den är en av de skrikigaste och självgodaste avdelningarna inom det välfärdsindustriella komplexet. Med skrikigaste och självgodaste menar jag att den i jämförelse med de andra avdelningarna lyckas framställa sig själv som den mest förtryckta av alla offerkategorier. Jag vet hur psykiatriker ser ut när de kommer på att de lider värre än andra. Deras mun förvrids i ett trotsigt men ändå undergivet falskt leende som betyder att just det faktum att de så storsint utstår sina orättvisa plågor är själva beviset på deras överlägsna godhet som människor.
På loppis hittade jag barnboken Öknen och borgen. Boken är tryckt 1960 och skriven av den ganska okända författarinna Astrid H. Montelin. Hon var född Paulin i Helsingborg år 1893 och avledd 91 år gammal i Västerås.
I en närmast osannolik artikel redogör SvD (bakom betalvägg) för en undersökning utförd av Novus avseende ifall de tillfrågade anser att Sveriges eller Kinas utsläpp kan tänkas ha störst betydelse för klimatet.
Vi hör allt oftare talas om ”pojkar” i nyhetsrapporteringen om mord och mordförsök med skjutvapen. Det talas om ”pojkar” hela tiden nu. Extra mycket har vi hört om ”pojken” som utförde mordet på en gängkriminell på köpcentret Emporia i Malmö i augusti förra året.
Häromdagen sa min portugisiskalärarinna att det var en grej hon tyckte var underlig. Förut, sa hon, verkade det som om ni svenskar trodde att era problem med skolan och invandringen och så vidare skulle försvinna av sig själva eller på något magiskt vis förvandlas till framgångar. Nu tror ni inte det längre. Nu står ni bara där och tittar på era problem utan att vidta några motåtgärder. För mig går det inte att förstå, sa hon.
I Sverige florerar kriminaliteten som aldrig förr, med skjutningar, upplopp och sprängningar i sådan mängd att man knappt noterar det längre. Nu senast berikades sommaren av ett eritreanskt krig mitt på Järvafältet, med enorma kostnader som följd för skattebetalarna. Men vad är besinningslöst våld, mord och våldsamma kravaller jämfört med N-ordet? Intet, i alla fall inte om SVT Nyheter får tolkningsföreträde.
Två dagar i rad har DN låtit först Jan Scherman och sedan Casten Jensen uttala sig om koranbränningar, Enligt de båda författarna är dessa manifestationer inte ett uttryck för yttrande- och tryckfrihet utan ett sätt att förbereda ett fascistiskt maktövertagande.
Har du tänkt på att många av mänsklighetens mest omhuldade vetenskapliga idéer för det mesta, ibland sedan hundratals år, lider av obefintlig eller i varje fall oklar bevisning? Just nu tänker jag på engelsmannen Thomas Malthus som för lite mer än tvåhundra år (anonymt) presenterade skriften En avhandling om befolkningslagen. Människan förökar sig i en geometrisk serie, sa Malthus, medan livsmedelproduktionen i bästa fall ökar i en aritmetisk serie varför livsmedelsproduktionen normalt inte kommer att räcka utan folk att dö av svält (eller krig och sjukdomar som berodde på svälten). Malthus ansågs vara ekonom och när han kommit med sina förutsägelser, hävdas det i ekonomskrået, fick ämnet beteckningen ”den dystra vetenskapen”.
I Storbritannien har notan för asylsökande nått höjder som urholkat de brittiska skattebetalarnas förtroende för regeringen, då migranterna inhysts på fyrstjärniga hotell. Nu har myndigheterna beslutat att istället inhysa migranterna på en motorlös pråm som ligger för ankar i Portsmouth, något som fått vänsteraktivister att rasa.
Går det att fly till Sverige? Självklart gör det det. Om det uppstår krig och stridigheter i Norge, Danmark eller Finland kommer mängder av människor därifrån att fly hit. Om det är relativt lugnt här, vill säga.
Efter att statsminister Ulf Kristersson tackat ja till en inbjudan från underhållaren Jonas Gardell för att diskutera aktuella politiska frågor har han fått skarp kritik på sociala medier.
Jag har tidigare skrivit om Jan Guillou. Jag skrev utifrån den förvåning jag länge känt, orsakad av att en så uppenbart okunnig skribent med så gamla, förstelnade föreställningar om samhället, uttryckta på ett torftigt, träaktigt språk kunde vara så uppburen – eller i alla fall tolererad.
Jag ogillar Greta Thunberg. Det är inte individen Thunberg jag ogillar, även om hon verkar nog så fanatisk och bitsk, utan symbolen Thunberg. Hon symboliserar alla ofördragsamma svärmare som utan hänsyn till andra människor vill göra om världen i enlighet med en frälsningslära som hon och de andra svärmarna bestämt sig för att följa.
Det bästa argumentet för att ta den globala uppvärmningen på allvar är att forskarna kan ha fel. Detta är motsatsen till det långt vanligare argumentet att vi bör ta den globala uppvärmningen på allvar eftersom forskarna inte kan ha fel. Skälet till att det första argumentet sällan används är att det inte gynnar någon sida i klimatdebattens skyttegravskrig. De klimattroendes ståndpunkt är att världen oundvikligen kommer att drabbas av en fruktansvärd katastrof om vi inte lyder. Deras motståndare förnekar detta. I den här artikeln hoppas jag hitta en medelväg.
En vän kom på stockholmsbesök och passade på att delta i en av de återkommande måndagsdemonstrationerna på Norrmalmstorg till förmån för Ukrainas sak. Efteråt sa vännen att hon var bekymrad eftersom mötesdeltagarna, enligt hennes bedömning, var så pass ålderstigna. ”Vi som var där till stöd för Ukraina tillhörde en äldre ålderskategori”, skrev hon. ”Är inte ungdomar engagerade i frihetskamp? När slutade de vara det?” Jag svarade att jag visserligen hade samma intryck av åldersfördelningen på norrmalmstorgsmötena men att jag inte kunde förklara det hela. Fast man borde kunna hitta rimliga skäl om observationen är korrekt.
Eller: Vi vill inte har ert krig här.
På ett sätt kan man säga att arrangörerna av den diktaturtrogna eritreanska familjefestivalen på Järvafältet är till fullo integrerade i Sverige.
Jämtland har massor att erbjuda året om, inte minst vackra vyer. Storsylen, med sina 1762 meter över havet, är Jämtlands högsta punkt. Med sina massiva toppar, glaciärer och enastående vidder har Storsylen lockat äventyrare ända sedan 1800-talet och STF Sylarna Fjällstation tillhandahåller även guide för den som vill ha det.
Förlåt om jag tjatar om de mänskliga rättigheternas utveckling genom århundradena men denna process är så märkvärdig att jag knappt tror på mina egna förklaringar och därför måste älta om och om igen, inte för din skull ty du har säkert begripit allt du har lust att veta, utan för min egen.
(Integr·at·ion substantiv ~en ~er 1 sammanförande till en helhet; spec. om hjälp till nya svenskar att komma in i det svenska samhället /SAOL/).
Detta är ett mycket populärt begrepp. Det används fortfarande högtidligt också av förståndiga personer som annars frimodigt kan kritisera invandringen och med denna förenade företeelser, så gör t.ex.Paulina Neuding i fredagens SvD: ”Och regeringen behöver utforma en politik för att människor som har sökt sig hit men som inte kan eller vill integreras lämnar landet.”
Vi som har varnat för konsekvenserna av massinvandringen blir inte förvånade när räkningarna nu kommer. Självklart skulle en betydande invandring till Sverige ge oss en mängd problem.
När en marockansk fotbollsspelare bar hijab under damfotbolls-VM slog Expressen på stora trumman med ett stort bildreportage och braskande rubriker om den stora historiska händelsen.
Stämmer verkligen detta? Jag hävdar att det förhåller sig så, och ska förklara varför jag tycker som jag gör.
Våra nutida feminister kämpar främst mot vad de kallar det vita patriarkatet. Kort sagt; alla framgångsrika, begåvade, rika och vita män. Även mindre framgångsrika män ingår i patriarkatet, det räcker att de är män och vita.
Även efter pensioneringen styrs mina känslor inför tidens gång av ett liv som löneslav. Till exempel kan jag en vanlig pensionärsfredag känna mig omotiverat uppsluppen och tacka tillvaron för att det återigen är en veckända på väg. Om du tycker att det är fantasilöst av mig så kan jag inte annat än hålla med. Men det är inte bara jag som har ett så reglerat och byråkratiskt känsloliv. Det är, har jag så småningom kommit på, vårt lands och vårt folks innersta natur.
DET GODA SAMHÄLLET 