Greshams lag säger att dåliga pengar driver ut goda. Nuförtiden har den kanske inte så mycket att säga oss, eftersom de flesta i Sverige varken använder sig av mynt eller sedlar, men för inte länge sedan handlade människor självklart efter den.
När jag för några år sedan letade efter någon svensk historia att läsa för barnen på halloween, hittade jag ett kapitel i Alla vi barn i Bullerbyn som jag tycker passar. Boken kom ut 1946 och är den första av Astrid Lindgrens böcker om Bullerbyn.
I P1 Morgon kan vi höra migrationsminister Maria Malmer Stenergard debattera de nya lönekraven för arbetskraftsinvandrare från utanför EU som införs idag mot programledaren Elias Wahlberg.
Jacob Sjölander gör en observation av de senaste tretton årens engelska politik som lika gärna kunde ha gällt Sverige. Så här skriver han:
Genom sina misslyckade tretton år vid makten har Tories kombinerat högerretorik och vänsterpolitik.
När terrorstämplade Hamas den 7 oktober attackerade fredliga civila människor – judiska medborgare såväl som andra nationaliteter – och inte bara dödade utan även våldtog kvinnor, brände barn levande, torterade människor och tog 200 personer gisslan, reagerade PK-världen i väst, inklusive de arabiska och muslimska länderna, knappast.
Den går i korthet ut på att socialisterna har rätt att jävlas med företagarna och att fackföreningarna är de som ytterst bestämmer i företagen. I alla fall i deras egen föreställningsvärld.
Få saker skapar sån sammanhållning som en gemensam fiende. I över tusen år har hatet mot judarna fungerat som en förenande länk mellan muslimer, som i övrigt haft svårt att komma överens. Redan kort efter Muhammeds död 632 uppstod dispyt om ledarskapet, vilket resulterade i uppdelningen mellan ”shia” och ”sunni”. Konflikten är ännu inte löst, trots att det gått mer än 1 300 år.
Många bedömare varav de flesta begriper mer om situationen i Mellanöstern än jag har sedan Hamas anfall på Israel den sjunde oktober framfört sin oro att kriget kan vara inledningen till en långt mer ödesdiger och hotfull situation än världen sett på länge. Ukraina-kriget i all sin fasa och potentiella förödelse erbjuder inte lika skrämmande varningar som konfrontationen i Gaza där ett stort antal nya fronter kan ge upphov till sekundärkrig som sedan sprider sig så att hela Mellanöstern blir en exploderande eldhärd.
Nu är det Halloween igen – en högtid som ju egentligen inte har någonting alls med amerikansk kommersialism att göra, utan är en förkristen högtid med keltiskt ursprung. Det hindrar förstås inte att Halloween numera förknippas starkt med USA och, kanske framför allt, med amerikansk skräckfilm. Här är några streamingtips för dig som vill bli skrämd ikväll!
Vinjettbilden är lånad eller stulen från Svenska Dagbladet. Den visar en scen från en demonstration som Hamas och organisationens vänner den 22 oktober anordnade på Sergels torg. Demonstrationen föranleddes av att Hamas ett par veckor tidigare hade attackerat Israel, dödat uppemot ett tusental judar och nu ville protestera mot Israel för detta.
Att begripa sig på Allhelgonahelgen verkar vara ett ganska nytt och omfattande vetenskapsområde.
Allhelgonahelgen sammanfaller med påfundet Halloween, en tradition som irländska invandrare tog med sig till USA i mitten av 1800-talet och som på bred front kom till Sverige någon gång i mitten av 1990-talet.
Krigets första offer är sanningen brukar man säga. Därefter kommer civila och tragiskt nog barn och andra helt oskyldiga. Den som för krig vet det och räknar med det.
Min mamma hade en morbror som var major vid Dalregementet. Han var korpulent och rak i ryggen och talade alltid i befälston, det vill säga med ett välartikulerat, barskt rytande. Jag trodde alltid, fast utan säker grund, att han varit smygnazist under världskriget. Men en gång talades det om ett då, som så ofta annars, pågående krig där Israel var inblandat och påstods ha haft stort ansvar för utvecklingen.
Helst hade jag velat ägna mig åt annat, inte behöva skriva den här texten.
Sedan snart trettio år är jag, en blek Svenne, ingift i en judisk familj, eller snarare med flera eftersom de olika judiska släktena i Sverige under lång tid gift sig med varandra. Josephssons barn gifte sig med Davidssons barn osv.
I efterdyningarna av Hamas terrorattentat mot judarna har många svenska kändisar kommit ut som fullkomligt aningslösa och i många fall som fullfjädrade antisemiter. Kakan Hermansson är en av dem. I ett inlägg på X kallar hon en svensk jude för ”smuts”.
Salwan Momika, kristen irakier, numera ateist, bestämde sig för att flytta till Sverige och anlände hit 2018. År 2021 beviljades han ett tillfälligt uppehållstillstånd som går ut 2023. Nu har Migrationsverket omprövat hans ärende och beslutat att han ska utvisas från landet, med återvändandeförbud på fem år.
Den politiska korrektheten är den numera dominerande ideologin i Sverige och i det övriga västerlandet fast den där inte är så allenarådande som hos oss. Liksom för de tidigare härskande tänkesätten – till exempel kristendomen, liberalismen och socialismen som gradvis förvandlades från frälsningslära för folket till härskardoktrin för makten (varifrån steget till PK-ismen inte var långt) – gäller Marx insiktsfulla diktum att samhällets mest framträdande tänkesätt är de styrande klassernas ideologi. Politikerväldets styrande ideologi är att väldet vill ha makt.
Hur Koranen kom till är det ingen som riktigt vet. Inte ens de fromma muslimska lärda är överens om vilka historier man ska lita på. De flesta verkar dock vara överens om att Koranens olika stycken inte hade samlats ihop till en bok under profeten Muhammeds livstid. De ska dock ha funnits bevarade på bland annat benbitar och blad.
Nyligen skrev Patrik Engellau en mycket tänkvärd text här på DGS, om vita män. Det fick mig att fundera lite på just vita män. De män som jag vuxit upp med – min pappa, min morfar, min bror. Och numera min man och min son förstås plus alla andra vita män jag känt och älskat genom åren. Det här är en hyllningstext till vita män.
Statstelevisionen fortsätter oförtrutet sin kampanj för att få svenska folket att acceptera islam som ny statsreligion. Den senaste satsningen är tydligen en serie som heter ”Kaeli dejtar”. I den försöker somaliskan Kaeli Abdi, som presenteras som komiker, fånga en fotbollskille för att bli fotbollsfru.
Om du har en kvart över så kan den med fördel användas till att avlyssna detta välformulerade och retoriskt genomarbetade ”tal till nationen” av Jimmie Åkesson. Han ser allvarsamt städad ut, talar långsamt och tydligt och säger saker som man inte hört politiker uttala. Det står en stor svensk flagga i bakgrunden. Den signalerar att här resoneras om den för svensk del viktigaste framtidsfrågan.
Varför protesterar inte araberna och muslimerna över Hamas attacker? Är det för att de tycker att Hamas attacker är bra eftersom de själva inte heller gillar judar? Är det skälet?
Efter Hamas terrordåd mot Israel den 7 oktober festade exilpalestinier loss på svenska gator och torg. Det var rena karnevalsstämningen när de körde runt med bilar, smällde av fyrverkerier och dansade i glädjeyra över massakern på judiska barn, kvinnor och åldringar. Malmö, Helsingborg, Växjö och Stockholm var bara några av städerna som drabbades och frågan som både jag och många andra ställde var: Var fanns polisen?
Aktivisten Greta Thunberg, som efter det islamistiska terrordådet i Israel den 7 oktober, har tagit ensidig ställning för Gaza. Hon har också anklagat Israel för folkmord. Det avslöjar Bulletin.
Rubriken är en av mina favoritaforismer. Den ska vara ett åldrigt judiskt ordspråk som underfundigt och luttrat med sorgsen humor sammanfattar tusentals år av samlad mänsklig erfarenhet och visdom. Talesättet – som också kan formuleras som att ”vi såg det inte komma” – kan tillämpas för att bringa ljus över de mest olikartade samhälleliga projekt. Själv tänkte jag i första hand på israelernas misslyckade mur mot Gaza och den minst lika misslyckade svenska invandringspolitiken.
I dagens Sverige är oro ett nästan för svagt uttryck för vad många människor upplever. Och det är de opportunistiska politiker som har lett landet hit som nu basunerar i media och i riksdagen att Sverige har blivit farligare och fattigare. Vilken grotesk politisk fräckhet!
Bland dem som för ett decennium sedan gillade tanken att medvetet förvandla Sverige till ett invandringsland – och kanske gick så långt som att måla skyltar med texten ”Refugees welcome” och dela ut matpaket till nyanlända syrianer på Sveriges tågstationer – fanns en troligen uppriktig och begriplig känsla av att de gjorde gott. Sverige hade i århundraden levt väl av den know-how som grupper av utlänningar medfört.
En raket har hamnat vid ett sjukhus i Gaza och hundratals palestinier har dött. Deras landsmän i Gaza, på Västbanken och annorstädes exploderar i våldsamma protester. Dessa fortsätter också när det blir allt tydligare att det är den egna sidan som avfyrat en misslyckad, förlupen raket.
Våra politiker och en samlad journalistkår bedyrade att den enorma massinvandringen från Mellanöstern och Afrika skulle få landet att blomstra som aldrig förr.
Som vit man i mogen ålder har jag sedan barnsben fått lära mig att jag tillhör en förtryckargrupp ty så har samhället beskrivits ungefär sedan andra världskriget. Det ligger mycket i det eftersom den vite mannen ungefär så länge med något slags fog kunde betraktas som ett slags härskare. Kvinnor, barn och färgade personer hade i allmänhet – nästan utan undantag – sämre lön och ställning i samhället.
DET GODA SAMHÄLLET 