Singapore är visserligen en egen stat, men det vore bättre att benämna den som en ”Citystate”, ungefär som Venedig under sin storhetstid eller Påvestaten under medeltiden. Singapore är även en ö-stat, 725 km2, vilket gör Gotland med 3 500 km2 nästan 5 gånger större medan Bornholm, med knappt 500 km2, bara är något mindre. På denna ö-stat bor det knappt 6 miljoner invånare – cirka 74 % kineser, 13 % malaysier, 10 % indier och 3 % vita – och landet ligger nästan mitt på ekvatorn.
Min morfar, som ändå var en lärd karl med doktorsexamen, brukade säga att ”konst, det är allt bra fult, det”. Jag tyckte det var ett chockerande uttalande tills jag förstod vad han menade. Han menade att den konst som utbjöds till försäljning under hans ungdom kring första världskriget var god, människovärdig konst, vilket troligtvis berodde, sa han, på att det på den tiden inte fanns så många offentliga stipendier och andra statliga försörjningsmöjligheter för tavelmålare.
Somar Al Naher är frilansskribent, har tidigare varit på Aftonbladets ledarsida och skriver idag på Expressen Kultur. Det finns inte mycket på nätet om hennes bakgrund men det jag hittat ger en något splittrad bild.
Det finns endast en kultur, mig veterligen, åtminstone i vårt tidevarv, som betraktar lemlästning av barn och kvinnor och mördandet av helt oskyldiga idrottssupportrar som heroiska bedrifter: nämligen den som råder i majoriteten av islamistiska kretsar. Terrorn i sig står främst vissa salafister för, men hyllningarna kommer även från människor utanför kotterierna i fråga. Denna kultur är avskyvärt barbari dubblerad med monumental feghet.
I flera decennier har jag som konsult eller allmän samhällsbrukare tyckt mig ha haft anledning att bekymra mig över hur taffligt Sverige styrs – och då har jag inte ens haft en aning om det numera omtalade trådbyteståget (bilden) som specialbyggdes år 1990 av svenska staten för att snabba på bytena av kontaktledningar men nu inte kan användas eftersom olika statliga tågmyndigheter inte kan komma överens om vad upphandlingsreglerna stipulerar. ”Var man än sticker ned ett finger i den offentliga förvaltningen så luktar det skit när man tar upp det” har jag, på intuitiva grunder och utan mycket till bevis, sagt åt alla som orkat lyssna. Låt mig ge några exempel ur den rika skatt av självbelåten inkompetens som jag menar utmärker våra politiska härskare och deras vasaller i byråkratin.
Sedan Hamas attack på Israel den 7 oktober i år har diskussioner i svenska och internationella medier förts avseende Hamas aktion kontra Israels reaktion.
Vid sällsynta tillfällen, när politiska beslut fattas som går på tvärs mot Agendaredaktionens egen politiska vänsterideologi, kan de på redaktionen tänka någorlunda logiskt och klart med tanke på beslutens konsekvenser.
Den femte november skrev statsminister Kristersson en upprörd debattartikel i Dagens Nyheter som en känsligare person än jag möjligen skulle anse höll en islamofob ton. Det är inte så att jag blir upprörd om statsministern hänger sig åt islamofobi men det är viktigt att se vad som pågår inför ens ögon. Det handlar om att den självgoda humanitära stormakten Sverige håller på att näpsas för misstänkta brott mot de mänskliga rättigheterna av vad vi diskret brukar betrakta som vildsint muslimskt slödder på gatorna i Baghdad och Teheran. Så här inleds statsministerns artikel:
Statsminister Ulf Kristersson tar i en debattartikel i DN 4 november upp LVU-kampanjen som bedrivs av militanta islamister runt om i världen mot den svenska socialtjänsten. Kristersson är bekymrad och ser den i förlängningen som ett hot mot rikets säkerhet. Från texten:
Sedan Hamas terrorattentat den 7 oktober har det blivit allt farligare att vara jude. Trots att tänkande människor rimligtvis borde ha vänt sig mot Hamas, och dess många sympatisörer i Gaza, har judarna blivit fritt villebråd. Nu om någonsin är det adekvat att tala om stöveltramp, men det är knäpptyst från såna som Henrik Arnstad och hans likar – de verkar ha gömt sig i en håla någonstans. Istället ylas det gällt om judarnas skuld för terrordådet – och det dyker även upp bland så kallade dissidenter.
Churchill var en mycket intelligent människa men turligt nog för honom själv hade han också tillräckligt med bondförnuft för att inte fastna i sådant intellektuellt tjafs som ofta griper tag i begåvat folk och förhindrar dem att klart ta ställning ens i enkla frågor.
Nyligen skummade jag igenom den 20 år gamla boken ”Myter & fakta om Israel och arabvärlden”, finns här som gratis pdf. Författaren är en amerikansk jude vid namn Mitchell G Bard, som även ligger bakom databasen Jewish Virutal Library. På dryga 450 sidor ger han en lättläst och pedagogisk sammanfattning av judarnas historia i Mellanöstern, med tonvikt på 1900-talet. Boken utgår från vanliga missuppfattningar och myter om staten Israel, och bemöter dem med vad författaren anser vara fakta. Upplägget gör det lätt att dyka in på olika ställen och läsa enstaka sidor. Texten kompletteras med ett rikt referensmaterial kartor, artiklar och dokument. Till och med Yassir Arafats brevväxling finns med. Föga överraskande har boken stämplats som sionistisk propaganda.
Frågan kan låta elak och okänslig men efter det upprop för Gaza som 700 svenska så kallade ”kulturarbetare” undertecknat är den högst relevant. Uppropet är nämligen formulerat som om det författats direkt av Hamas propagandaministerium och den som ställer sig bakom något dylikt kan bara vara direkt dum, alternativt analfabet eller islamistkramare. Det har inte hindrat Expressen och andra tidningar från att publicera det, som vore det ett oerhört angeläget inlägg i samhällsdebatten.
Undertecknad befinner sig på en 5-veckors jorden-runt resa (brukar segla – men nu flyger) i Riyadh, Saudiarabiens huvudstad med ca 8 miljoner invånare. Landet är intressant ur tre synvinklar; historiskt (typ Lawrence of Arabia), ekonomiskt (med världens största ”sovereign wealth fund”) och geopolitiskt (mindre beroende av USA). Landet är till ytan det största i Mellanöstern, nästan fem gånger större än Sverige, och gränsar till inte mindre än åtta länder (Jordanien, Iraq, Kuwait, Qatar, Oman, Jemen, De förenade Arabemiraten och ön Bahrain). Saudiarabien upptar hela 80 % av Arabiska halvön (värdens största halvö).
I spåren av Hamas blodiga terrorattack i Israel har antisemitismen ökat i Sverige, i partier från vänster till höger. Den tidigare politiska sekreteraren för Miljöpartiet i Uppsala, Pia Agestedt, är en av dem som hetsar mot judar i sociala medier.
Jag börjar tro att människan och det mänskliga samhället är oändligt formbara. Egentligen är den observationen lika självklar som att en egyptisk pyramidbyggare för femtusen år sedan troligen inte kunde föreställa sig en Airbus A321XLR men vi brukar inte – i varje fall brukar inte jag – lägga sådana perspektiv på vart historien kan leda. Förresten behöver stora skiften inte ta femtusen år utan kan komma betydligt snabbare. Jag kan ge ett exempel.
Hösten 1992 startade jag (skryt; jag hade fått uppdraget av kommunpolitikerna i Vaxholm) efter ett års rätt intensiva förberedelser det första skolpengssystemet i Sverige. En av de viktigaste lärdomarna jag drog var att organisationer gör vildsint motstånd mot systemskiften. Om en kommunal skola förvandlas till en friskola vill den nya skolledningen kanske hyra mindre ytor för att spara pengar. Då blir det bråk med det kommunala fastighetsbolaget som är hyresvärd. Risken är att politikerna av utmattning bestämmer att det där med hyror och ytor ska läggas utanför systemskifte. Mitt jobb som systemskiftesledare bestod till mer än hälften av att stoppa sådana konservativa revolter där anställda ville skydda sitt område från förändringar. Att det över huvud taget finns ett skolpengssystem i Sverige idag beror troligen på att vi var ett litet gäng – inte minst kommunalrådet – som trodde på idén och lyckades nedkämpa de konservativa myterierna.
I tretton år har högerpartiet Tories regerat i Storbritannien. Men hur har detta parti, Thatchers arvtagare, använt denna tid? Låga skatter, låga bidrag, nollinvandring, miljöförstöring, Brexit? Har Storbritannien blivit ett kapitalistiskt helvete? Eller ett kapitalistiskt paradis?
När en sanning är för smärtsam nöjer man sig med lögn. År efter år, årtionde efter årtionde har social problem som dåliga skolresultat och hög brottslighet förklarats med att de svagpresterande eleverna och brottslingarna kommer från s.k. utsatta områden.
Med tre av samhällets främsta fiender i studion och programledaren Katia Elliot, som har inte mindre än tre män att glittra, kuttra, åma och kråma sig inför.
Språkrörskandidaterna svamlar som sig bör på om grön omställning, klimat och miljöfrågor, fossilfritt stål, tydliga budskap, hållbart resande och möjligheten att samarbeta med den alltid lika ämabla och helmysiga Märta Stenevi.
För ett tag sedan skrev jag en krönika om varför alla kränkta och förfördelade grupper i hela världen skyller alla sina kval på den vite mannen. Man hade ju kunnat tänka sig andra förklaringar. Den som sätter proportionerlighet högt borde skylla slavhandel och slaveri på araber och svarta människor i Afrika som genom århundradena hanterat långt fler slavar än den vite mannen. Den som ogillar apartheid borde ha skyllt systemet på den vita kvinnan snarare än den vite mannen eftersom apartheid uppfanns och etablerades i de slavkolonier dit vita kvinnor följde vita män och gjorde allt för att förhindra att deras vita män sökte sig till svarta kvinnor. (Se exempelvis hur apartheid utvecklades i USA och Sydafrika, dit de koloniserande kvinnorna följde med på resan, men inte i Brasilien, som koloniserades av portugiser som inte tog med sig några kvinnor över Atlanten och därför fick ihop det med svarta.)
Jag befinner mig just nu i Mombasa, Kenya. Eftersom jag är vit är jag inte som alla andra. De vita kallas “mzungu”. Det spelar ingen roll vilket land du kommer ifrån, vilken kultur eller religion du har. Din vita hudfärg bestämmer vem du är.
P1 Morgon tar i ett reportage upp lämpliga skärmtider för barn under två år.
Redaktören för redaktionens webbsida söker i sin bildbank efter ”Svenskt barn, två år” och får upp bilden på ett uppenbart helafrikanskt barn, en kille som ser ut att vara fyra år.
Medeltidsmuseet är beläget på en plats som är unik när det gäller att visa Stockholms och Sveriges historia. Museet ligger mitt bland historiska fynd. Det är byggt kring tre fasta fornlämningar som består av Helgeandsholmens kyrkogård från 1300-talet, delar av Gustaf Vasas stadsmur från 1530-talet och kungens hemliga gång från sent 1600-tal.
Sverige nådde sin högsta utvecklingspunkt någon gång på nittonhundrasjuttiotalet. Det var under dessa storslagna ögonblick som vi skapade den moderna berättelsen om oss själv och på något vis fick oss själva att tro att ett internationellt ledande och avundat Sverige vars namn ärat flög över jorden var tillvarons naturliga tillstånd.
Greshams lag säger att dåliga pengar driver ut goda. Nuförtiden har den kanske inte så mycket att säga oss, eftersom de flesta i Sverige varken använder sig av mynt eller sedlar, men för inte länge sedan handlade människor självklart efter den.
När jag för några år sedan letade efter någon svensk historia att läsa för barnen på halloween, hittade jag ett kapitel i Alla vi barn i Bullerbyn som jag tycker passar. Boken kom ut 1946 och är den första av Astrid Lindgrens böcker om Bullerbyn.
I P1 Morgon kan vi höra migrationsminister Maria Malmer Stenergard debattera de nya lönekraven för arbetskraftsinvandrare från utanför EU som införs idag mot programledaren Elias Wahlberg.
Jacob Sjölander gör en observation av de senaste tretton årens engelska politik som lika gärna kunde ha gällt Sverige. Så här skriver han:
Genom sina misslyckade tretton år vid makten har Tories kombinerat högerretorik och vänsterpolitik.
När terrorstämplade Hamas den 7 oktober attackerade fredliga civila människor – judiska medborgare såväl som andra nationaliteter – och inte bara dödade utan även våldtog kvinnor, brände barn levande, torterade människor och tog 200 personer gisslan, reagerade PK-världen i väst, inklusive de arabiska och muslimska länderna, knappast.
DET GODA SAMHÄLLET 