Jag vaknar torsdagen den 28 september och konstaterar att nattens sprängning skördat en 25-årig kvinnas liv. Hon ska inte ha varit måltavlan – det är osäkert om kretinerna ens sprängde ”rätt” hus – utan var sannolikt bara på fel plats vid fel tillfälle, vilket också antyds i Omnis rubrik (se bilden ovan).
Jag konstaterar också att folk numera blir mer förvånade om det inte sker minst en skjutning eller sprängning varje dygn. När jag nåddes av nyheten att en man skjutits ihjäl på Mälarhöjdens IP mitt under en fotbollsträning för barn, kvällen innan Uppsalakvinnan dog i sprängattentatet, orkade jag knappt rycka på axlarna ens. Kriminaliteten är det nya normala, eftersom de senaste decenniernas regeringar har fört en medborgarfientlig politik som gynnat kriminella klaner. Det är krig nu.