Om du har en kvart över så kan den med fördel användas till att avlyssna detta välformulerade och retoriskt genomarbetade ”tal till nationen” av Jimmie Åkesson. Han ser allvarsamt städad ut, talar långsamt och tydligt och säger saker som man inte hört politiker uttala. Det står en stor svensk flagga i bakgrunden. Den signalerar att här resoneras om den för svensk del viktigaste framtidsfrågan.

Efter Hamas terrordåd mot Israel den 7 oktober festade exilpalestinier loss på svenska gator och torg. Det var rena karnevalsstämningen när de körde runt med bilar, smällde av fyrverkerier och dansade i glädjeyra över massakern på judiska barn, kvinnor och åldringar. Malmö, Helsingborg, Växjö och Stockholm var bara några av städerna som drabbades och frågan som både jag och många andra ställde var: Var fanns polisen?

Rubriken är en av mina favoritaforismer. Den ska vara ett åldrigt judiskt ordspråk som underfundigt och luttrat med sorgsen humor sammanfattar tusentals år av samlad mänsklig erfarenhet och visdom. Talesättet – som också kan formuleras som att ”vi såg det inte komma” – kan tillämpas för att bringa ljus över de mest olikartade samhälleliga projekt. Själv tänkte jag i första hand på israelernas misslyckade mur mot Gaza och den minst lika misslyckade svenska invandringspolitiken.

Bland dem som för ett decennium sedan gillade tanken att medvetet förvandla Sverige till ett invandringsland – och kanske gick så långt som att måla skyltar med texten ”Refugees welcome” och dela ut matpaket till nyanlända syrianer på Sveriges tågstationer – fanns en troligen uppriktig och begriplig känsla av att de gjorde gott. Sverige hade i århundraden levt väl av den know-how som grupper av utlänningar medfört.

Som vit man i mogen ålder har jag sedan barnsben fått lära mig att jag tillhör en förtryckargrupp ty så har samhället beskrivits ungefär sedan andra världskriget. Det ligger mycket i det eftersom den vite mannen ungefär så länge med något slags fog kunde betraktas som ett slags härskare. Kvinnor, barn och färgade personer hade i allmänhet – nästan utan undantag – sämre lön och ställning i samhället.

Jenny Jensen, kriminalvårdsinspektör på häktet i Malmö, berättar i P1 Morgon 20 oktober om arbetet med ”barn” på häktet i Malmö.

De har bland annat löst problemet att bryta isoleringen för barnen fyra timmar om dagen, som lager kräver. Nu kan de tydligt se att barnen mår mycket bättre när dom får de här fyra timmarna utanför isoleringen i häktescellen.

En av de orsaker man brukar ange när man ska förklara den eskalerande kriminaliteten i Sverige är trångboddhet. Men trångboddhet är inget nytt i Sverige – tvärtom. Det är inte särskilt längesen svenska barnfamiljer – statare, torpare, arbetare – fick tränga ihop sig i ett rum och kök, utan vare sig rinnande vatten eller toalett. Men det skapade inte kriminalitet utan snarare en beslutsam strävan efter att skapa bättre levnadsvillkor.

Ett mycket användbart ord som inte gör någon nytta är ”mem”. Begreppet uppfanns år 1976 av en världsberömd engelsman vid man Richard Dawkins som skrivit en bok om att Gud är en illusion och som tack för detta och en del andra populära skrifter fått en asteriod uppkallade efter sig (nämligen asteroiden 8331 med samma efternamn som tänkaren, således Dawkins).

Det svenska rättsväsendet är inte anpassat för barn, säger försvarsadvokat Nooshi Aknooni Ficks till P4 Stockholm. Och det har hon naturligtvis rätt i. Det beror på att barn normalt sett inte begår så grova brott att de behöver sitta i förvar. I alla fall har de inte gjort det tidigare. Att det likväl sitter ett hundratal barn häktade i detta nu beror på att vi idag, på grund av migrationspolitiken och den kravlöshet som mött de ”nya svenskarna”, har mängder med familjer där barnen fått växa upp utan den fostran som gör dem till normala tonåringar.

 

Trots kriget i Ukraina, som dagligen innebär kanske 1 000 döda soldater, och Kinas hot mot Taiwan, har media i dagarna främst fokus på kriget mellan Israel och Hamas i Gaza. PK-media i Sverige, tillsammans med att antal ”kändisar” inklusive Greta, har redan tagit ställning för Hamas, eller åtminstone för de civila i Gazaremsan, detta trots att Hamas startade kriget. Denna lilla remsa med ca 2 miljoner invånare styrs av Hamas, en terrorklassad sunni-religiös/politisk organisation styrd med sharialagar. 

Den 7 oktober utförde den islamistiska terrorgruppen Hamas ett attentat som krävde fler judars liv än något annat enskilt terrordåd sedan andra världskriget. Sedan dess har Hamas satt sig i säkerhet, med israelisk gisslan och palestinsk civilbefolkning som mänskliga sköldar. Och nu tar 160 skådespelare, musiker och programledare ensidigt parti för Palestina under den av storhetsvansinne präglade hashtaggen #Vikräver.

”Vi kan inte stillatigande se på när människor mördas och liv ödeläggs”, står det i inlägget som spridits på sociala medier.

Det gick dock väldigt bra att stillatigande se på så länge det var enbart judar som miste livet. Jag såg i alla fall inget #Vikräver-inlägg innan Israel började försvara sig.

För de flesta som har seglat i Västindien är singer/songwritern Jimmy Buffet (1946 – 2023) ett känt namn. Han var en av de mest framgångsrika och förmögnaste artisterna i världen med en förmögenhet på mer än 10 miljarder kronor. Under 2000-talet var han den tionde bästa turnéartisten i världen med 4,5 miljoner sålda biljetter. 

Jag erkänner att mina kunskaper om Mellanöstern är begränsade men tar mig ändå friheten att spekulera lite.

Arabvärlden har aldrig kommit över förlusten i kriget 1948 som resulterade i staten Israels bildande, eftersom det strider mot budskapet i koranen. Att erkänna judarnas seger, även om den var ett obestridligt faktum, skulle vara som att spotta profeten Muhammed rakt i ansiktet.

För det första ska frugan och jag resa några dagar till Grekland så jag hinner inte skriv några artiklar på ett kort tag. För det andra har jag skrivit en krönika om dagen i nio år och jag upptäcker vid en tillbakablick att jag att nästan allt som man har anledning att klaga över idag redan då väckte irritation. Här är en text från juni 2017. Antingen är det jag som inte upptäcker de stora saker som händer eller också händer det inte tillräckligt.

Det går inte en dag utan att man funderar på hur långt det svenska vansinnet kan gå. Och varenda dag tvingas man konstatera att det alltid kan gå längre. Kriminella kan skaffa sig bostadsrätter utan att bostadsrättsföreningen får kolla deras bakgrund medan vanligt folk inte får sätta in ett par tusen på banken utan att redogöra för exakt var pengarna kommer ifrån. I Sverige får kriminella även driva vårdcentraler och LSS-företag, myndigheterna är infiltrerade av klaner, som lämnar ut hemligstämplade uppgifter till andra kriminella, och vem som helst kan skriva sig på din adress utan att du får vetskap om det. Och IS-terrorister får arbeta med barn.

Ska det någonsin ta slut?


Efter terrorattentatet i Bryssel, då två svenska fotbollssupportrar mördades, var Fredrik Reinfeldt upprörd över det han valde att kalla ett ”sportattentat” och ett ”attentat mot fotbollen”. Nu sprids kritik på sociala medier, där många upprörs över att den förre statsministern låtsas som om terrorattentatet är fotbollsrelaterat när det i själva verket rör sig om ett islamistdåd.