Djupsinniga människor har genom årtusendena ägnat mycket tid åt att försöka förstå saker – tänk bara på Platon och Darwin – utan att för den skull själv begripa något bättre (i varje fall inte Platon). Ändå händer det hela tiden saker och ting som må vara bra eller dåliga för mänsklighetens bekvämlighet men inte har ett dugg med Platon och andra djupingar att göra. Till exempel har mänskligheten i alla tider haft behov av effektiva stridsvagnar men det var först kring förra sekelskiftet som det lagom till första världskriget som det till mänsklighetens förvåning började tillverkas praktiskt användbara don. Hur gick det till?

När jag var fjorton år skickades jag på sommarlovet till Tyskland för att lära mig tyska. Det var en stark upplevelse. Tyskarna var inte alls sådana som jag hade förväntat mig. Jag visste att tyskarna hade startat ett världskrig och mördat flera miljoner människor i koncentrationsläger och jag förväntade mig att de skulle uppföra sig därefter. Men det gjorde de inte. Tyskarna visade sig vara ett vänligt, artigt och hjälpsamt folk.

Härintill finns en artikel av Lennart Waara om familjen Myrdal, särskilt sonen Jan, död sedan många år. Jag tar mig för pannan när jag läser artikeln eftersom jag håller Waara för en förnuftig karl men Jan Myrdal för en uppblåst, självgod, förljugen, pretentiös, bortskämd och inbilsk typ. Är det samme Jan Myrdal Waara och jag lärt känna?

En av de märkvärdigaste, mest vällyckade men samtidigt oslagbart kontraintuitiva insikterna som människan någonsin prövat på sig själv och sitt samhälle är tanken att de gemenskaper utvecklas bäst där ingen statlig myndighet ens försöker styra tingens ordning utan allt får förändras lite som det behagar enligt parollen laissez-faire som först formulerades av franska sjuttonhundratalsfilosofer men fick sitt internationella genombrott genom insatser av sådana som Adam Smith.

Dagens Nyheter har en krönikör som heter Alex Schulman som jag aldrig brytt mig om att läsa eftersom jag har haft… ja, fördomar mot honom. Men så läste jag en text (19 februari) och upptäckte att hans fördomar är mina. Liksom jag tycks han hela tiden söka efter tydligare sätt att formulera det förakt en vanlig människa måste känna inför samtidens enfald och bristande ansvarskänsla.

Addis ligger två och en halv kilometer ovanför havsytan vilket är illa nog eftersom som alla bussdäck är blankslitna i dessa trakter, något som jag särskilt betänkte på den sista branta sträckan tre mil från bergen en kilometer i höjdriktning ned till Massawa. En passagerare hade med sig tjugo bångstyriga getter för vilka han skulle köpa en brud. Getter har en tendens att stångas vilket gör att man måste binda dem varvid de i stället övergår till gälla bräkningar som stör mitt envetna och skräckslagna stirrande i golvet.

Kapitalister lyckas inte alltid i sitt uppsåt att ”ständigt ackumulera”, det vill säga spara och investera, som Karl Marx ironiskt formulerade vad han ansåg vara ”lagen från Moses och alla profeterna” för rika människor. (Notera att Marx, som själv var jude, kostade på sig att sprida retsamma kommentarer om sitt folk. Om tidevarvet varit lika politiskt korrekt som vår moderna epok så hade den store ekonomen troligen blivit avplattformerad och hela hans lära kanske fallit i vanrykte – särskilt om det kommit ut bland tidevarvets suffragetter och MeToo-anhängare att Karl bedragit sin fru baronessan Jenny – bilden – och fått barn med familjens piga.)