Det är lätt att förstå (eller rättare sagt uppfinna ett resonemang som antyder att man med logikens och den egna hjärnans hjälp kommit en betydelsefull sanning på spåren) varför sådant som nationalism och patriotism efter andra världskriget förvandlades från dygder till fula ord.
Efter att Joakim Lamotte anmälde vänsterpartisten Kristofer Lundberg för misshandel svarade denne med att göra en motanmälan. Nu har anmälan mot Lamotte lagts ner men han misstänkliggörs fortfarande – av medierna.
På sajten ”Bilders makt. Kunskapsbank om rasistiska stereotyper” definieras ”yellowface” som ”en kroppsförvandlingsteknik där en icke-asiatisk, oftast vit, skådespelare iscensätter en stereotyp representation av ’en asiat’ med hjälp av smink, kläder, gester och språk.”
Medan allt fler ser hur visionen om Northvolt börjar krackelera väljer kommunalrådet i Skellefteå, Lorents Burman, att fortsätta tro blint. När han intervjuas i SVT visar han inte också prov på klassiskt socialdemokratisk hån mot människor som har en realistisk syn på Northvolts framtid.
Den svenska vänstern ogillar den koordinerade aktionen mot terrororganisationen Hizbollah. På sociala medier tävlar vänsterprofiler om att fördöma och i skattefinansierade SVT har man valt att kalla det för ”utomrättsliga avrättningar”.
För två veckor sedan höll Donald Trump ett föredrag inför Economic Club of New York som verkar vara en lunchklubb där affärsfolk kan träffa betydelsefulla amerikanska etablissemangspersoner som just Trump. Eftersom affärsfolk i första hand intresserar sig för vad olika kandidater vill göra åt ekonomin (och därmed affärsfolkets inkomster) och eftersom affärsfolk ofta är krassa människor som inte så lätt kan snackas bort med tomma löften kan presidentkandidatens ord vara värda att lyssna på (särskilt som the Wall Street Journal här har skurit ned hans timslånga tal till fem minuter). Med detta vill jag säga att här om någonsin kan vi lita på att Trump säger vad han menar.
När TV4 ville fråga ut socialdemokraten Ardalan Shekarabi om lotteriskandalen fick han bråttom ut ur salen.
Nu är äntligen plommonens tid här. Och plommon, det är en av mina favoritfrukter. Så här års blir jag därför grön av avund när jag tänker på alla er lyckligt lottade som har ett plommonträd i trädgården. Eller krikon, för den delen, för det är inte dumt det heller. Fattigmans-plommon, sa min morfar som själv hade ett i trädgården, och han sa det med viss stolthet för han var minsann inte skamsen över sitt enkla ursprung. Han pratade tvärtom längtansfullt om höstarna i soldattorpet, när krikonträdet och äppelträdet bar frukt, och det gladde honom att även det hus han själv sedermera införskaffade hade ett krikonträd i trädgården.
(Bilden visar fartyg från tre av USA:s förenade fiender – Iran, Ryssland och Kina – på en gemensam flottövning.)
Nyheterna från kriget i Ukraina där Sverige sedan några dagar tillbaka eventuellt är krigförande part – eftersom Putin generöst deklarerat att ukrainarna själva kan få skjuta av missiler och robotar från väst men att militär personal från väst inte får vara inblandad – är osäkra och ofta motsägelsefulla. De senaste dagarna har det kommit uppgifter, som troligen är falska, om att ett antal svenska materielinstruktörer i tjänst på en Natobas utanför Poltava skulle ha blivit dödade. Med Putins logik skulle Sverige på grund av de svenska utbildarnas insatser nu alltså befinna sig i krig mot Ryssland.
Över 2800 Hizbollah-terrorister skadades, varav flera hundra allvarligt och åtta dog när deras personsökare exploderade, enligt den libanesiska regeringen. Det rapporterar BBC och flera andra medier.
Säga vad man vill om Socialdemokraternas partiledare men en sak är säker; Magdalena Andersson tycks ha superkrafter. Hon klarar sig alltid helskinnad ur sådant som skulle ha tvingat de flesta politiker med annan partifärg att avgå. Den oheliga alliansen med Kakabaveh, lögnerna om Jamal El-Haj, smutskastningen av Henrik Jönsson, de gängkriminella i Botkyrka, papperslös städhjälp – ingenting har kunnat rubba henne eller förändra uttrycket i hennes bistra stenansikte.
Mario Draghi är en europeisk höjdare, tidigare italiensk premiärminister, ordförande för europeiska centralbanken och riksbankschef i Italien. Det finns inom EU en växande oro att kontinenten sackar efter i utvecklingen och snart blir distanserad av USA och Kina. Därför bad Ursula von der Leyen Draghi att göra en plan. När planen nyligen presenterades inledde von der Leyen vid en presskonferens med att fastställa Europas utvecklingsmål:
Socialismens idé är förbluffande enkel. Om alla gör det dom är bra på och delar lika på resultatet, kommer hela samhället att blomstra. Vissa är ju bra på att bygga jetmotorer, andra är duktiga på att baka pepparkakor. Eftersom samhället behöver både pepparkakor och jetmotorer finns ingen anledning att värdera den ene högre än den andre. Slutligen finns individer som inte är bra på något alls och för dem behövs ett socialt trygghetssystem, som bekostas av den offentliga sektorn.
Efter att det börjat debatteras om huruvida invandrade haitier äter husdjur i Springfield eller ej passar Sydsvenskans kulturskribent Rakel Chukri på att använda diskussionen för att peka ut svenskar som rasister. Trump är inte ensam om att sprida hat mot invandrare – svenskarna var långt tidigare, är Chukris kategoriska budskap.
När jag för ungefär femton år sedan lite tafatt – det handlade trots allt om en ny samhällelig företeelse och därmed ett forskningsfält i sin linda – började fundera över vad det var som definierade det Politiskt Korrektas karaktär. Hur kände man igen en PK-istisk idé och vad hade de olika idéerna gemensamt?
En titt på T-Forden visar att bilindustrin inte har kommit så långt. På ett flertal punkter har den faktiskt gått bakåt.
T-Forden tillverkades i 15 miljoner exemplar under åren 1908-1927. Det är fortfarande världens näst mest tillverkade bilmodell slagen bara av VW bubblan.
Vi svenskar är i allmänhet mycket stolta över att leva i en demokrati men vi bryr oss inte om att utreda vad vi menar med demokrati. Så här skrev jag för några veckor sedan:
Igår skrev gästskribent Emma Olsson här på Det Goda Samhället om de många turerna kring Northvolt och den gröna omställningen. Den uppmärksammas också av opinionsbildaren Henrik Jönsson i hans senaste veckokrönika Den gröna bubblan.
Ingenting kunde ha varit mer förutsägbart än att TV4:s Kalla fakta skulle vinna tv-priset Kristallen för sin granskning av Sverigedemokraternas så kallade trollkonton. Det var avgjort redan i samma sekund som den uppmärksamhetstörstande huvudpersonen vattenkammade sig och började wallraffa. Det finns ingenting som är så oproblematiskt, och som vinner så mycket gillande, som en granskning av Sverigedemokraterna. Snacka om att göra det lätt för sig.
Enligt Snorres Edda gästade guden Tor med några andra asagudar jätten Utgårdaloke eller Skrymer där diverse tävlingar utspelades. Problemet var att Skrymer hade förhäxar asarna som i själva verket fick genomföra omöjliga uppgifter. Loke fick till exempel tävla löpning med Huge som i själva verket var Tanken som ingen kunde slå i hastighet och Tor misslyckades med att tömma dryckeshornet vilket Skrymer hade förbundet med havet.
Den kända författaren och opinionsbildaren Katerina Janouch har startat ett upprop för yttrandefriheten och för rätten att göra satir, genom att dela den satirbild som lett till att Richard Jomshof nu ska delges misstanke om hets mot folkgrupp.
Det går allt snabbare utför för Northvolt. Senaste veckan har flera analytiker förutspått en mörk framtid – i Dagens Arbete jämförs projektet med det kostsamma superfiaskot Stålverk 80 och forskaren Christian Sandström förutspår konkurs. Kristdemokrater i Skellefteå kritiserar styret och kallar dem ”fartblinda”. Men det som sker nu gick att förutspå för flera år sedan så varför reagerar alla så sent?
Efter att ha delat en satirbild riktad mot islamism på sociala medier misstänks nu Richard Jomshof för hets mot folkgrupp. Nu menar många att yttrandefriheten inskränks av rädsla för islamistisk terror.
Jag tvekade länge att kommentera det amerikanska presidentvalet. Sverige har gott om egna problem att ta itu med och det är trots allt amerikanerna som röstar, inte vi. Men det drama som utspelas inför våra ögon är så gastkramande att det är svårt att låta bli.
Jean-Claude Juncker, luxemburgsk advokat och tidigare Europeiska kommissionens ordförande, blev världsberömd för sitt vitsiga och insiktsfulla svar på anklagelserna om att politiker inte vet hur de ska lösa sina respektive länders problem. ”Vi vet precis vad som behöver göras”, sa han, ”men vi vet inte hur vi ska bli återvalda när vi gjort det”.
Allt oftare träffar jag politiskt intresserade och kunniga personer som erkänner sig vara i beråd. De vet inte vad de ska kalla vårt – och det övriga Europas, som har ungefär samma upplägg ehuru med avsevärda lokala skillnader; betänk till exempel att Storbritannien har personval så att väljaren har ett personligt ombud i den beslutande församlingen, något som jag tror för Sverige skulle vara ett betydande fall framåt – statsskick. För varje år som går, förefaller det dem, känns begreppet demokrati alltmer främmande vilket märks inte minst i invandringsfrågan, där Europas politiker sedan länge haft en betydligt mer välkomnande attityd än väljaren i gemen. Den tyska valchocken i förbundsländerna Thüringen och Sachsen, där invandringsskeptiska eller -fientliga partier tog kommandot, kom som en hink kallt vatten över huvudena på tyska etablissemangspolitiker.
När Länsstyrelsen Östergötland skulle annonsera efter en jurist, för att driva Sveriges arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, valde de att illustrera annonsen med bilden av en kvinna i hijab. Om det skriver debattören Jelena Bonner på Document.se.
Advokat Bo Wenander står inför sitt hittills svåraste juridiska uppdrag. Hans klient är åtalad för mord. Wenander befinner sig på sitt kontor på Hantverkargatan. Om en timme ska tingsrättsförhandlingen börja.
Det är inte ofta man får ta del av en så mångfacetterad och gripande monolog som den Rasmus Dahlstedt bjuder på i sin senaste pjäs Djävulens advokat – bortom rimligt tvivel. I en dryg timme sitter man trollbunden medan en mänsklig tragedi målas upp och griper sig fast i hela ens väsen.
Nästa val i Tyskland om ett år ( 28/9-2025) kommer säkert att bjuda på stora överraskningar. Här den senaste gallupen (INSA från förra veckan, 6-9/9). Ändring från valet 2021 inom parentes
God morgon, studenter
Igår resonerade vi, som ni minns, om vad som driver privata företag som agerar på en marknad. Huvudpoängen var att de strävar efter hög vinst. Det kallas att de är vinstmaximerande.
DET GODA SAMHÄLLET 