Opinionstexter skrivna av Det Goda Samhällets skribenter och gästskribenter.
Sällan har jag längtat så mycket efter uppvärmning som denna sommar. Jag är inte förmäten nog att begära fullskalig global temperaturhöjning utan skulle nöja mig med några graders extra värme i Bohuslän och då särskilt för oss nolhottar, det vill säga vi som bor norr om Lysekil. Här har jag tillhört sommarbesökarna närapå som om jag vore barnfödd på orten och räknas därför till vad den övriga befolkningen föraktfullt brukar kalla ”baddjävlarna”.
Svenska Dagbladets USA-korrespondent Malin Ekman sade nyligen upp sig. I ett öppet avskedsbrev, publicerat på plattformen Substack, förklarade hon varför. Hon menar att SvD, och svenska medier generellt, är partiska.
”Rapporteringen om USA – i Sverige liksom andra länder i väst – införlivas i ett färdigt narrativ om Donald Trump som demokratins fiende. Journalister har kommit att ställa sig på en sida i tron om att denna är “den rätta” och indirekt bekämpa den andra.”
Efter att den samlade journalistkåren, med få undantag, hållit tillbaka granskningen av Northvolts batterifabrik i flera år är det nu fritt fram att prata om de kostnader fabriken inneburit, och kommer att innebära, för Sveriges skattebetalare och om huruvida fabriken överhuvudtaget kommer att nå full produktion. Sannolikt är det de tre dödsfallen, som bland annat vår gästskribent Emma Olsson skrivit om, som satt stenen i rullning.
Det är bra. Men det räcker inte. Hela den så kallade ”gröna omställningen” behöver granskas seriöst.
Artonhundratalstysken Max Weber (bilden) anses som bekant, tillsammans med sin landsman Karl Marx, vara sociologins grundare. De är mest kända för att, var och en på sitt sätt, ha besvarat samtidens viktigaste fråga som var varför den nya tidens härskare, kapitalisterna, var så angelägna att göra det de gjorde bäst, nämligen sparade pengar, byggde ett kapital och därmed utvecklade världen. Webers kapitalister gjorde en dygd av att inte slösa utan tvärtom gömma sina rikedomar så att de inte märktes. Marx kapitalister drömde om att uppfylla ”lagen från Moses och alla profeterna”, vilket var att ackumulera och investera utan att njuta.
Igår kunde vi fira 91-årsdagen av Sveriges hittills högsta temperatur; + 38°C uppmätt i Ultuna utanför Uppsala.
År 1916 publicerade Pär Lagerkvist, nobelpristagare i litteratur år 1951, diktsamlingen Ångest där några rader lyder som följer:
Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen…
Dalarna är ”Sveriges kulturella frysbox” utropade Fredrik Lindström. Men dalfolket är inte inskränkt, trots att många kulturella aktiviteter präglas av det lokala. Sommarevenemangen i länets städer och byar omfattar exempelvis olika bygdespel, nyskrivna operor och flera spelmansstämmor.
På det hela taget tror jag, som allmän tumregel, att folk lär sig av sina erfarenheter. Men av detta ska man inte förledas att tro att de därmed blir nyttigare samhällsmedborgare. Det finns ingen säker koppling mellan individuell, erfarenhetsbaserad kunskapsuppbyggnad och allmän samhällsförkovran. Det kan i själva verket gå tvärtom: ju mer folk lär sig, desto sämre fungerar helheten. Särskilt tycks detta vara fallet i politikerstyrda, anslagsfinansierade verksamheter, den svenska skolverksamheten till exempel, som kontinuerligt beforskas och dokumenteras av nationella och internationella vetenskapliga proffs på högsta nivå.
Igår skrev jag en krönika om globalismen som politisk kraft med imperiedrömmar, och fick den mycket relevanta frågan: Vilka är globalisterna? Var finns dom? Är det bara gänget i Davos du talar om, eller finns det stöd bland vanliga människor? Man kan rentav fråga sig om ”globalismen” verkligen finns, eller om det mest är en högerextrem myt.
The European Council on Foreign Relations heter en forsknings- och sammanträdesorganisation som jag knappt hört talas om men som av det mesta att döma borde väcka min aktning eftersom den har tre dussin europeiska länder som medlemmar med framstående nationella politiker, däribland en polack som heter Aleksander och en gång var min studiekamrat vid universitet i Bologna samt, i Sveriges fall, till exempel ordföranden Carl Bildt, som representanter. Organisationen kallar sig för ”en unik strategisk gemenskap som samlar välkända europeiska beslutsfattare, experter, tänkare och opinionsbildare som verkar som ambassadörer och företrädare för ECFR:s idéer”.
Många reagerar säkert på rubriken. Sovjetunionen var ett katastrofprojekt som resulterade i massmord, arbetsläger, utrensningar, materiell misär och ett så korrupt system att ingen vågade lita på någon. Självfallet vill varken Klaus Schwab eller någon annan globalist (hur cyniska de än må vara) åstadkomma något liknande.
På 1500-talet trodde snart sagt alla människor på Gud. Framför allt upprätthölls denna tro av överheten, prästerna naturligtvis, men även den världsliga makten. Kungen, till exempel, som ansåg sig tillsatt genom Guds nåd, hur skulle han kunna ha några tvivel?
En mig närstående person deltog hösten 1995 i en svensk delegation som reste till Sydafrika. Hon träffade en rad personer i det politiska toppskiktet, bland annat nuvarande presidenten Cyril Ramaphosa dock ej Nelson Mandela. Den nivån i vart fall. Några månader tidigare hade hustrun och jag varit på en privat bjudning i Stockholm, på Södermalm gubevars. Där hade ett etniskt svenskt par stolt berättat att deras ganska nyfödda dotter skulle få tilltalsnamnet Winnie. Detta efter Nelson Mandelas hustru Winnie Madikizela, som under en period hade något av helgonstatus. Hennes stjärna dalade totalt med tiden, men det är en annan historia.
Med den gamla socialismen menar jag den som utvecklades av Karl Marx (och då kallades den vetenskapliga socialismen) och sedermera också av Vladimir I. Lenin (varvid den bytte namn till marxism-leninismen).
Med den nya socialismen menar jag den som artikuleras av den ena och den andra, till exempel miljöpartiet, som dock ofta inte riktigt vill vidkännas beteckningen.
Hittills har det satsats 120 miljarder på Northvolts batterifabrik. Samtidigt blir det mer och mer tydligt att något inte står rätt till. I mitt jobb som lokaltidningsjournalist har jag flera gånger intervjuat representanter både för Northvolt, kommunen och regionen och min uppfattning är att politikerna i Skellefteå med omnejd är så exalterade över den så kallade gröna omställningen att de ser mellan fingrarna med det mesta som kan tänkas vara problematiskt.
Jag har ända sedan tidiga tonåren lidit av astmatisk allergi och är allergisk mot de flesta pälsdjur, pollen och damm. Eftersom allergiattackerna ofta utmynnar i ett regelrätt astmaanfall bär jag alltid min inhalator i fickan. Men för några år sedan, då jag insåg att det kunde vara bra att faktiskt göra en ny undersökning efter alla dessa år, beställde jag tid hos min vårdcentral. Det höll på att ta en ände med förskräckelse.
Det är svårt att veta om de olika partierna har olika uppfattningar i frågan om hur många migranter som ska beviljas uppehållstillstånd. Man kunde tro att statistiken över årligen beviljade uppehållstillstånd i så fall med siffror skulle peka på tydliga skillnader vid regeringsskiften. Men så är det inte (enligt vad jag tror att jag lyckats plocka fram från Migrationsverkets hemsida).
När jag läste f d biståndsminister Isabella Lövins bok Tyst hav, som handlar om fiskens lidanden, öppnades mina ögon. Djur är väl också människor, tänkte jag, och beslöt att göra en handlingsplan.
Jag har efter den amerikanske presidenten Dwight Eisenhowers (bilden) förebild ältat konceptet ”komplex” som en nydanande benämning på en uppenbar men inte alltid särskilt uppmärksammad maktfaktor i våra respektive samhällen.
Den förre amerikanske presidenten Donald Trump har sedan han först uppmärksammades i Sverige haft ett synnerligen dåligt rykte i vårt land (liksom bland många i hans eget). Den svensk som i väluppfostrade sällskap har haft något erkännsamt att säga om Trump har snart förvisats från de väluppfostrade sällskapen.
I riksdagen finns åtminstone fyra onödiga partier. Partier som en gång fyllde en funktion men mer och mer kommit att likna innehållslösa skal. Ungefär som ”skalbolag” – vilka har samma form som riktiga bolag men saknar innehåll.
För precis nio år sedan skrev jag den här krönikan och publicerade den en månad senare. Jag hade, liksom troligen du, alldeles glömt den. Men en läsning övertygade mig att den tålde ytterligare ett offentliggörande. Varför tycker jag förresten att det är skämmigt att komma med skåpmat? Upprepningen är ju lärdomarnas moder. Har kyrkan någonsin generats över att den repeterat Fader Vår i tusentals år?
Att allt väder numera beskrivs som extremt på ett eller annat sätt har vi vant oss vid. Plötsligt är det ”extremvärme” om temperaturen i södra Europa går upp till 40 grader mitt i högsommaren (trots att det är fullkomligt normalt att så sker) och blir det snö och minusgrader i Sverige på vintern är det extremt åt andra hållet.
Vi har dessutom fått helt nya typer av väder. Ett vanligt väderslag är något som kallas ”skyfallsliknande regn”.
Jag hade en gång en kompis som vägrade tro på UFO, fast han hade sett ett i verkligheten. En dag passerade just en sån där flygande tallrik ovanför hans hem i Kramfors och han såg det med egna ögon, innan den försvann bland molnen. Ändå trodde han inte på det. Han berättade det som en god historia och medgav att det lät motsägelsefullt.
Nooshi Dadgostar lever livet i floskelparadiset Almedalen och säger bland annat att ”högerdoktrinen” ska vara en historisk parentes. Sorry, Nooshi, men du har inte en siffra rätt. Det är du och din högt älskade kommunism som är en historisk parentes.
För nästan tio år sedan gjorde dåvarande polischefen Dan Eliasson bort sig med eftertryck när han på teve plötsligt började ömka en invandrare som just mördat en anställd på ett flyktingboende i Mölndal. Den mannen måste vara galen sa sig tittarna vare sig de tänkte på polischefen Eliasson eller den invandrade mördaren.
Den svenske skalden Johan Henric Kellgren (1751 – 1795) skrev dikten Dumboms leverne som i några hundra år ingick i den svenska kulturskatten fram till dess att vi insåg att kulturskatter är en sorts förtryck mot alla som inte är kulturellt privilegierade. Dumboms grej var inte minst att göra stolliga observationer, till exempel:
Vi är världens godaste folk
det ger nu i bägaren smolk
när vi måste drar ner
och spara mer och mer.
De gamla lever i vårdens misär
mycket sämre än vad fängelserna är.
Av de 6700 anställda på Göteborgs universitet stöttar endast 200 personer, alltså färre än 3 procent, de antiisraeliska studentprotesterna. Trots det väljer SVT, med flera medier, att lyfta den lilla gruppen som relevant. Åter försöker man alltså ge sken av att det finns ett brett stöd för protesterna när det i själva verket är precis tvärtom.
Som jag skrev igår måste jag skamset erkänna att jag inte begriper så mycket av all den vetskap jag förmodats inhämta på olika universitet. Min tröst är att det verkar vanligt att även folk som skaffat sig all tänkbar bildning inom exempelvis nationalekonomi och blivit professorer ofta förkroppsligar en jämförbar brist på vett.
DET GODA SAMHÄLLET 