I onsdags sände Uppdrag granskning ett inslag där reportern Diamant Salihu är ”en fluga på väggen” medan en grupp kriminella beredvilligt visar hur det går till när de lurar av gamla svenskar deras besparingar. UG:s ansvarige utgivare Axel Björklund menar att det var nödvändigt att filma det pågående brottet för att människor ska få veta hur det går till så de kan skydda sig. Men var går egentligen gränsen för vilka brott en journalist kan åse och åhöra utan att bli demoraliserad?

Minns du Stålverk 80? Så här i vad som kallas ”den gröna omställningen”, med allt vad det innebär av obegripligt kostsamma projekt i hållbarhetens namn, är det svårt att inte tänka tillbaka och dra paralleller till detta det socialdemokratiska superfiaskot.

På senare år har jag haft en allt starkare känsla av att allt blir dyrare utan att någonting blir bättre. Till exempel bor frugan och jag i en villa som är väl utrustad med säkerhetsdetaljer från det välrenommerade säkerhetsföretaget Verisure. Tanken, som den presenterats för oss, är att brottsligheten lokalt ska kontrolleras med hjälp av oljud och larm, automatisk polisanmälan via Verisure, filminspelning och snabbutryckande vakter som tyvärr saknar både schäferhundar och baseballträn men säkert hade kunnat extrautrustas mot en rimlig avgift ty säkerhetsleverantören är mycket tjänstvillig.

I april i år skulle Sameh Egyptson ha medverkat i en samtalskväll kring religionsdialog i Färingsö församling. Nu ställs det hela in, ”på grund av säkerhetsläget”. Men enligt Egyptson finns idag inga dödshot mot honom.
”Vad är det som kyrkoherden hemlighåller?” frågar han sig på sin Facebooksida.

Samhällena förändras ofta mer radikalt än vad som riktigt kan tålas av oss lite erfarnare medborgare som sätter hyfs och plikt högre än bjäfs och kyld champagne särskilt om hålldamen – på bilden den undersköna Odette, Swanns ständigt lika åstundade hålldam i Prousts På spaning efter den tid som flytt; en bok som i våra dagar endast läses i kvinnliga bokcirklar för att hålla romantiken vid liv och stå ut med madeleinekakorna och att behöva betrakta den ändlösa skildringen av en rosenbuskes levnad.

Jag läste Anders Leions senaste krönika med stort nöje och igenkänning, och eftersom ämnet är så intressant spinner jag vidare på ”sura gubbar”. Jag har nämligen känt ett antal sådana i mitt liv och det är bekantskaper jag inte skulle vilja vara utan.

Vad förenar Trump i USA, Le Pen i Frankrike, Orbán i Ungern, Chávez i Venezuela, Iglesias i Spanien, Bolsonaro i Brasilien, Duterte i Filippinerna, Berlusconi i Italien, Halla-aho i Finland och Åkesson i Sverige? De kallas ju alla för populister?

Det iranska par som planerat mord på judar i Sverige fick uppehållstillstånd i Sverige – som afghaner. Detta skedde trots att myndigheten fick varningar om att mannen var en iransk agent.

Ursäkta, men man kanske kan få ställa frågan även om den är förbjuden och bara leder till att frågeställaren (jag) får skämmas. För en tid sedan, när frågan om ett svenskt Nato-medlemskap kom på tapeten, hade jag inga dubier om det ens uppstod någon undran min skalle. Att Sverige i själ och hjärta hörde till Nato var en sådan där sak som man som svensk bara visste och om man inte visste det så hade man fått lära sig i lumpen. (Bara en sådan liten propagandistisk detalj som att ”lede fi” i läroboken identifierades som ”Stormakten Röd” gav ett tips om tänkesätten inom försvarsmakten. Att officerarna åkte på kurser i San Diego fick man reda på ryktesvägen.)

Nu är vi inne i februari och med den månaden kommer sportlov. Tänk, det är över 45 år sen jag gick i skolan och nästan 20 år sen sonen gjorde det, men i februari är det ändå sportlov jag tänker på. Kalla vinterdagar hemma hos morfar, med sparkåkning och skogspromenader och därefter en kopp varm choklad och en prickig korv-smörgås i det lantliga köket medan vedspisen knastrade hemtrevligt.

Svenska Dagbladet (SvD) har gjort ett scoop och avslöjar att hundratals ”svenskar” fortfarande befinner sig i Gaza och inte fått hjälp att komma ”hem”, vilket alltså i det här fallet ska vara Sverige. Detta beror på att Säpo markerat dem, vilket kallas att de flaggats, och att de därmed strukits från evakueringslistorna. Från SvD 30 januari:

För några dagar sedan skrev jag en text om de korkade kändisar som vill utestänga Israel från Eurovision, på grund av att landet försvarar sig mot Hamas. Nu visar det sig att det är ytterst få kändisar på listan utan främst artister som jag garanterar att du aldrig hört talas om. Vad sägs till exempel om Backengrillen, Håll Käften Och Dansa och FLATA?

Det påstås att en amerikansk medborgare vid 1700-talets slut träffade grundlagsfadern Benjamin Franklin, mannen på hundradollarssedeln, och frågade om nu detta nya statsskick, som Franklin medverkat till att skapa, verkligen var det man kallade republik. Franklin såg mannen djupt i ögonen och sa ”ja, om du klarar av det”.

Det är mycket tal numera om pojkars och mäns svårigheter att finna sig tillrätta i tillvaron. Kvinnorna tar över på allt fler områden. De har bättre skolbetyg och utbildar sig till mer kvalificerade jobb (jobb i offentliga sektorn som kräver akademisk examen). Pojkarna halkar efter i skolan och får svårt att skaffa sig ordentliga jobb. (Allt detta är generaliseringar och handlar om genomsnitt).

En för mig tankeväckande men kanske meningslös observation av sociala förhållanden är att när något nytt uppträder i samhället som är stort nog att utöva inflytande under lång tid så kommer människor redan i början av företeelsens existens att ana vilka konsekvenser som kommer att uppträda. Puh! Vad kan det betyda?

Nu brer Centerledaren Demirok ut sig på debattsidan i Aftonbladet igen. ”Jag är orolig över vart vårt land är på väg” är rubriken på drapan. Alla utom han och hans parti är ju nazister, fascister och rasister.

Förtroendet för Magdalena Andersson sjunker. Det har jag länge förutsett.

Hon hade (och har ännu en tid) stort förtroende, därför att hon i sin ombytlighet varit alldeles genomskinlig. Hon själv syntes inte. Hon var en så snabbt snurrande svängdörr att ingen hann uppfatta vad som var ut- eller insida. Åskådaren – den traditionella sossen – kunde tro att hon motsvarade deras föreställningar om hur en socialdemokratisk partiledare skall vara. Här en uppräkning av en del av hennes lögner. Och här mina artiklar om henne.

Mombasa är en hamnstad på Kenyas kust. Det är en stad med en lång historia. Under större delen av sin historia styrdes staden av araber. Namnet kommer från det arabiska ordet مُّنبَثًّا (mumbatha) som betyder ungefär ”utspridd” eller ”skingrad”. 

Under lördagen tågade ett tusental människor i ett fackeltåg till TV-huset i Stockholm för att demonstrera mot Sveriges Television och Sveriges Radio för att kräva chefernas avgång.

Du kanske tycker jag tjatar för mycket om att den enda samhällsgrupp som kan utgöra ett alternativ till dagens politikervälde är medelklassen. Med medelklass menar jag människor med småborgerliga och gråsossiga värderingar som utgör motsatsen till det PK-istiska idégods som idag styr Sverige.

De flesta i min generation har nog, i likhet med mig, inte arbetat enbart för att få ihop till pensionen. Vi har först och främst arbetat för att vi var så illa tvungna. För att göra det så trevligt som möjligt har många av oss utbildat oss, vilket lett till yrken som varit stimulerande, utvecklande och utmanande, men jag menar att samtliga yrken ger en identitet och yrkesstolthet.

Jag tycker om Kjell Westös böcker. Liksom Per-Anders Fogelström skriver han om staden och dess människor. Westös händelser sker ett antal decennier efter dem som Fogelström beskriver i sin Stockholms-serie. Westö intresserar sig också mer för medel- och överklass.

Jag talade nyligen med en samhällsforskare som forskade om de sociala konsekvenserna av ett rejält genombrott för den artificiella intelligensen. Han sa att allraminst halva befolkningen skulle blir arbetslös.

Åh fan, sa jag. Varför tror du det?

Det är bara de verklighetsfrånvända PK-isterna, likt Åsa Romson, som kan hävda att alla de möter exempelvis på tunnelbanan i Stockholm minsann är svenskar. På motsatta sidan hittar vi en och annan som hamrar in att man är svensk om och endast om det flyter vikingablod i ens ådror. Lyckligtvis är dessa två antipodiska grupper i minoritet, och båda två är lika oförnuftiga. Ändå leder oss dessa två påståenden till följande berättigade fråga:

En ledarrubrik i Dagens Nyheter 30 januari fick mig att tänka på det nationella självföraktet, som i vissa journalistkretsar odlas och är närmast patologiskt. Lisa Magnusson, ledarskribent på DN och tidigare på Aftonbladet, får här stå som exempel för denna typ av journalistik.

Som så ofta tidigare ska jag nu skriva en krönika om saker jag inte förstår. Min enda ursäkt är att de flesta andra som formulerar sig i ärendet tycks vara lika borttappade.

Jag återkommer till Jamal El-Haj och hans helt öppna islamism inom ramen för socialdemokraternas politik i riksdagen.

Han skyddas och försvaras med näbbar, klor och illa spelad gråt, vrede och upprördhet av sin socialdemokratiska partiledare Magdalena Andersson. Det enda jag kan säga om hennes patetiska framträdande i partiledardebatten mot Ulf Kristersson är att det knappast var någon Oscarsvinnare.

Medan 1000 artister kräver bojkott av Israel, för att de försvarar sig efter Hamas krigsförklaring, har Carola valt en annan väg. Nu sprids en helt oretuscherad bild på nätet, där Carola bär en t-shirt med texten ”Bring them home – now!”

Satsningarna på så kallad ”Grön Teknik” har nu nått enorma volymer. Du som svensk skattebetalare är med och satsar i projekt med extrema risker men nekas information om de projekt du har tvingats köpa in dig i.