
I onsdags sände Uppdrag granskning ett inslag där reportern Diamant Salihu är ”en fluga på väggen” medan en grupp kriminella beredvilligt visar hur det går till när de lurar av gamla svenskar deras besparingar. UG:s ansvarige utgivare Axel Björklund menar att det var nödvändigt att filma det pågående brottet för att människor ska få veta hur det går till så de kan skydda sig. Men var går egentligen gränsen för vilka brott en journalist kan åse och åhöra utan att bli demoraliserad?




























