Jag lyssnade nyligen på ett avsnitt av Omvärldsanalys på Swebbtv. Ett av ämnena var särskilt intressant, nämligen det om Aspirin. Sedan långt tillbaka vet man att acitylsalicylsyra har en blodförtunnande effekt och när min egen far fick sin första hjärtinfarkt 1984 uppmanades han att ta en tablett om dagen av aspirin, albyl eller magnecyl. Idag tycks läkarna helt avfärda dessa mediciner för att istället konsekvent skriva ut en oerhört mycket dyrare.
I serien Förskräckliga Men Användbara Förenklingar, även kallade Fördomar, ska jag nu blottlägga de väsensskilda grundföreställningar som vägleder folken norr om respektive söder om Alperna. Läsaren kommer att förstå exempelvis varför den tyska förbundspresidenten fru Merkel aldrig kunde komma överens med sin grekiska motsvarighet, vem det än råkade vara.
Sociala medier är fantastiskt. Okej, visst finns det nackdelar också, men på det stora hela har det öppnat en helt ny värld – och framför allt skapat band bakåt, till svunna tider. Jag tänker på alla Facebook-grupper av typen ”Du vet att du är från Karlskoga om…”. Jag är med i ett par sådana, och där blir jag ständigt påmind om sådant som bleknat med åren men som gör gott att minnas. Inte minst de dialektala och lokala uttrycken.
Det blir alltmer uppenbart att det svenska samhället befinner sig i ett ytterst farligt och hotfullt skede med en växande kriminalitet, som är på väg att infiltrera allt fler områden. Till skillnad från väder och klimat kan man här tala om en verklig och inte som för vädret en inbillad tipping point.
Vem utövar våld i Sverige? Hur granskas egentligen våldets utövare – och vad händer med ett samhälle som ensidigt fokuserar på högerns våld – medan vänsterns våld trivialiseras?
De frågorna tar Henrik Jönsson upp i sin senaste film.
Det är klart att det skulle vara en pilotjacka på den tiden. Jag hade flyttat från Mora till Stockholm, eller rättare sagt till Kaggeholm och den folkhögskola som fanns ute på Ekerö. Men med ett 70-kort kunde man ta sig med buss in till tunnelbanan i Brommaplan och vidare in till Stockholm City.
Vetenskapen, som vi fått lära oss bara har framåtväxlar, inga bakåtväxlar, har relativt nyligen upptäckt att det är farligt med skärmtid hos iPads, laptops och mobiler. Maximal tillåten tid för barn är kanske två timmar om dagen. (På den punkten tycks vetenskapen inte riktigt satt ned foten.)
Prinsessor är starka och modiga och alla borde lära sig bli en. Det är svenska kyrkans budskap till svenska förskolebarn. Men eftersom flickor lekt prinsessor i generationer är det uppenbart att svenska kyrkan i första hand vänder sig till pojkar. Frågan är bara varför. Vad har detta alls med kristendomen att göra?
Under natten mot lördagen skedde minst två sprängattentat i Skåne, eller detonationer och explosioner som de numera ofta kallas.
Ingen har kunnat undgå hur förtjusta biblioteken är i att bjuda in dragqueens – män utstyrda till porriga fantasiversioner av kvinnor – att läsa sagor för små barn. Men hur välkomnar biblioteken dragkings, alltså kvinnor i maskulin utstyrsel? Inte fullt lika välvilligt visar det sig, efter att dragnätverket Kings For Future uppvaktat svenska bibliotek med samma önskemål.
Den här krönikan var tänkt som en tacksam lovsång till den lyckade tillvaro som ödet beviljat mig och min generation. Jag säger detta utan ironi, ty det andra världskrigets slut presenterade ett trovärdigt löfte om ett förlovat land för alla som hade fattat den amerikanska koden för ett gott liv och dessutom orkade böja sig ned och sleva upp den manna som försynen av ren hygglighet lät falla över jorden.
Alla former av beslutsfattande kräver inte bara kunskap och insikter utan även förmåga att bedöma konsekvenserna av fattande beslut. De flesta samhällen eller länder har i allmänhet fungerat bäst under perioder då kloka, kunniga och omdömesgilla personer varit i ledningen om det gällt antingen demokratiskt eller auktoritärt ledarskap.
I Uddevalla har kommunen bestämt sig för att servera mer husmanskost i skolmatsalen. Det betyder att det kommer att bli mer fläskkött – något som får muslimska elever att börja sticka offerkoftan, med benäget bistånd från skattefinansierade public service.
Mer fläsk i skolan – muslimer får äta vegetariskt: ”Bortglömda” är Sveriges Radio P4:s tendentiösa rubrik på inslaget om det förfärliga beslutet att servera mer svensk husmanskost i Sverige.
I guldbokstäver över ingången till aulan vid universitetet i Uppsala blänker devisen ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”. Orden kommer från Thomas Torild, en stjärnstudent vid lärosätet och tänkare från 1700-talets slut.
Jag anser att brottsbekämpningen måste bygga på förståelsen att det föreligger en omfattande kriminell kultur i Sverige. Med Kriminell Kultur (KK) menar jag att skötsamhet och hederlighet inte är grundläggande värderingar. De som ingår i den kulturen är naturligtvis själva brottslingarna, men även deras omgivning, huvudsakligen föräldrar som inte inpräntar vikten av skötsamhet, eller vid behov framtvingar den, i sin barnuppfostran. Kanske för att de själva har ett brottsligt sinnelag, men definitivt sant är att de inte anser att skötsamhet är ett oeftergivligt krav. Vore det en grundläggande värdering så bevakar man sina barn med falkögon och klipper till som en rävsax vid överträdelser.
Det behövs 45 000 personer för att fylla kompetensbehovet i norra Sverige de kommande åren, visar en ny undersökning gjord av nätverket Akademi Norr.
För många år sedan samarbetade jag och Pär Ström. Pär har alltid varit ombudsman för något nobelt ändamål. Den här gången handlade det om att etablera sig som Yttrandefrihetsombudsman vilket vi båda ansåg att just Sverige, i egenskap av ombudsmannaämbetets stamort på jorden, hade en internationell skyldighet att inrätta. Så kunde man, tänkte vi, fylla igen ett flagrant hål i den svenska demokratins uppsättning av hävdvunna regler och institutioner. (Själv tyckte jag nog att det vore ännu angelägnare att skapa en befattning som Fiskombudsman med vidhängande myndighet för mer marint orienterade jurister.
Det kan knappast ha undgått någon att ledningen för avfallsföretaget Think Pink står anklagad för grova miljöbrott. Rättegången mot ett antal personer, inklusive den Iranfödda före detta strippan och porrklubbsägaren Bella Nilsson – tidigare Isabella Khatibi Ghabagh Tappeh och numera omdöpt till Fariba Vancor – inleddes igår. Men det hade inte behövt gå så här långt. Det fanns mängder med varningstecken redan från början. Allt för många makthavare inom politiken och näringslivet valde dock att blunda – av ideologiska skäl.
Det korta och enkla svaret är: Inte mycket, sannolikt mer till skada än nytta! NPM, en global åkomma närmast att likna vid en pandemi, har bidragit till att samman med en parallell ideologisk feminiseringsprocess, förstöra den svenska offentliga verksamheten kommunalt, regionalt och statligt. Låt oss titta på saken i en tillbakablickande och kritisk analys.
Vänsterpartiet ger sina medlemmar grönt ljus för att sprida antisemitisk propaganda och hylla terrorister. Det framkommer i en intervju med partisekreterare Aron Etzler.
Jag har, som en del läsare kanske minns sen tidigare, en förkärlek för skillingtryck. I mitt barndomshem musicerades det en hel del och mamma brukade spela de gamla godingarna på pianot medan pappa sjöng för full hals. Kors på Idas grav, Elvira Madigan och Herman och Amanda var bara några av alla de visor som jag tidigt lärde mig utantill. Och på den vägen är det. Det går knappt en dag utan att jag nynnar på åtminstone någon av de gamla älskade visorna. Undra på då att jag är så förtjust i Margareta Kjellberg.
Jag har utan särdeles framgång under de senaste tre, fyra årtiondena argumenterat för att vår tids politiska huvudmotsättning inte längre står mellan socialister och borgerliga utan mellan å ena sidan politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet och å den andra landets nettoskattebetalare. Trist nog för mig har jag aldrig gillat den där dikotomin eftersom den inte är självförklarande. Det ska fan försöka klarlägga politiken så att folk begriper när det kan ta timmavis att bena upp grundbegreppen.
Den internationella statistiken över det årliga antalet mord per 100 000 invånare verkar inte särskilt pålitilig. Men man får ändå en uppfattning om tendenser och storleksordningar såsom att en halv miljon människor tas av daga i hela världen samt att mordfrekvensen är särskilt uttalad i Latinamerika med 50 döda per 100 000 invånare i Equador. I detta perspektiv har Sverige, med lite mer än ett mordoffer per 100 000 personer och år, inte så mycket att klaga över.
”Pojkaktiga lekar” kan skapa beteendestörningar och autism. Det hävdar forskare vid Karlstad och Uppsala universitet som just nu genomfört en studie på 718 värmländska barn. Men studien tycks avslöja något som forskarna inte räknat med, och som de verkar dra sig för att utveckla vidare.
Minns ni hur public service för ett par år sedan lyfte hiphopen som ett slags folkets musikgenre och prisade en rad kriminella rappare för deras alster? Och de höll på i det längsta, ända tills sanningen om artisterna blev omöjlig att dölja. Men hiphop-vurmen är inte den första i sitt slag – kultureliten och journalistkåren har alltid fascinerats av musik med rötterna i kriminaliteten. På 60-talet var det de så kallade kåkvisorna som fick det att vattnas i munnen på kulturpersonligheterna och journalisterna.
Flera HVB-hem drivs av organiserad klanbrottslighet, enligt en kartläggning som polisen genomfört under 2023. I rapporten framgår även flera hem bemannas av gängkriminella.
Det går fortsatt trögt med försäljningen av elbilar. Under första halvåret av 2024 har antalet nyregistreringar minskat med 19 procent.
Jag betraktar en fluga som går runt på insidan av fönsterrutan. Den vill ut mot ljuset och friheten. Den vandrar oupphörligt än hit, än dit på spaning efter en utväg. Då och då hamnar den i mörkret vid sidan av fönstret och tycker sig då uppenbarligen vara på fel väg, för den återvänder genast till rutan. Ibland tar den en förtvivlad flygtur och landar på en annan ruta och fortsätter sitt utsiktslösa men intensiva letande.
Den svenska journalistkåren är ett märkligt skrå. Den tycks främst drivas av hat och förakt mot allt som är svenskt och därmed också en vilja att fjärma sig från detsamma, vilket tar sig uttryck i de mest märkliga skrifter, såsom den här krönikan signerad Lasse Anrell.
Ännu en tv-serie på Disney+ sågas av tittarna, denna gång Star Wars-serien The Acolyte. Huvudrollsinnehavaren anklagar nu Star Wars-fansen för att vara ”toxiska”.
DET GODA SAMHÄLLET 